Öfversigt af Finska vetenskaps-societetens förhandlingar

fn FET,
INTE
Ill

Fe Le åå

lr
Ta

ri
FÅ
i
b

Fatal ET

tl
4181

FLIRTAR
$-5100

kA

f

rea RR est

å

J

5 S S RID
Re =
= ; ES 5 :
= a SC SE
ö a T& ; S
TRE ; ?
= un e ESS
SS = : Oo ; CR &
MV ce jo =
sa (G= ED ad [1]
AA 3 SE
<
ST i
RS
ST
UN

ÖFVERSIGT

AF

FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS

FÖRHANDLINGAR.

XLII.

1899—1900.

HELSINGFORS,
J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG,
1900.

säg nigger
PER Fru TRBSONER

Innehåll:

Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens

sammanträden :

Den 18 September 1899
16 Oktober
Sela November >
» 11 December =»,
18 ” ”
15 Januari 1900
tONRebruari

8 Mars 55
19 ”

23 April ”
29 ” ”
21 Maj 55

Vetenskapliga meddelanden:

Bref från J. J. Berzelius till Gustaf KA MG kd af
Edv. Hjelt . 5

Un probleéme de calcul des brobabiltes - Z Ed :

Extrait d'une lettre de M. Ch. Hermite, adressée å L. Lindelöf

Some New Species of Australian Mosses, described by V. F.
Brotherus :

Capsidae novae Hed tan fösense 0. M. Rae

Einige Algen aus Central-Asien, von K. E. Hirn

Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova vel minus saNe
itineribus annis 1895—1896 et 1898—1899 collecta, de-
scripsit John Sahlberg. TI. :

Heteroptera palaearctica nova et minus sörnt. | descripsit. 0.
M. Reuter, I. SÖ

Hemiptera Gymnocerata in enda Safer a DD. DE
Kraus et D:r J. Vosseler collecta enumeravit novasque
species descripsit O. M. Reuter :

Capsidae novae mediterraneae, descriptae ab O. M. RME:

Heteroptera palaearctica nova et minus cognita, descripsit O.
M. Rewter. IL.

Sid.

XIV.
XVI.
XVIII.
XX.
XXIII.

”

en fa å Vt Sid.
Von einigen Ubereinstimmungen zwischen dem Lateinischen

und. den Finnisehen won f.kr dens LR 282.
De particularum BUK a usu Lucretiano. Secripsit C. J.

Hidén . . ad) BRT 290.
Ueber das Ohm”sche Cea von CR F. Sundell RR 298.

Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteoroloseisa
Centralanstalts verksamhet under året 1899, af E. Biese 348.

Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 29 April 1900.

I. Ordförandens Belsminostal —A ar et see sa 362:
Flea ÄTSberattelsel omen Sä de 367.
III. Katsaus suomen kielen käytäntöön Sven Topueed
Esitelmä Suomen Tiedeseuran vuosijuhlassa 29 p. huhti-
kuuta. 1900; pitänyt Arvid Greneter iv sn os Berea 318.

Öfversigt af förhandlingarne vid

Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden.

Den 18 September 1899.

Ordföranden öppnade sammanträdet och yttrade dervid
följande:

Då Finska Vetenskaps-Societeten i dag för första gången
samlas i detta sitt nya hem, tillkommer mig i egenskap af dess
n. v. ordförande äran och glädjen att helsa Societetens ledamö-
ter välkomna här.

Vetenskaps-Societeten har ingen rätt och knappt nog an-
ledning att beklaga sig öfver den tid som varit. Den har i yttre
måtto varit gynsammare stäld än andra sällskap och föreningar
med vetenskapligt syfte. Icke förty har det inom vår krets varit
en länge närd och kärvorden förhoppning att en dag få inflytta
under eget tak, att disponera en lokal lämpad efter ett veten-
skapligt samfunds särskilda behof. Det senaste årets proviso-
rium har isynnerhet varit en tid af väntan. Denna ur bestående
förhållanden framvuxna förhoppning se vi i dag förverkligad.
I en tid af allmänt betryck och bekymmer har det förunnats
oss att taga i besittning detta hus, bestämdt att vara en fristad,
ett hem och en stödjepunkt för den fria forskningen 1 vårt land.
Jag tillåter mig uttala den förhoppning att detta hus må befin-
nas väl motsvara sitt höga ändamål och att vi alla här må
komma att känna den trygghet och trefnad, som det varit af-
sigten att bereda vetenskapernas idkare.

Det må slutligen tillåtas mig uttrycka den tillfredsställelse
-vi säkert alla känna öfver att vid detta det första möte, som
hålles i detta hus, ibland oss se Societetens ständige sekrete-
rare, hvars upprepade initiativ och verksamma bemödanden vi
i så väsentlig mon hafva att tacka för att denna vigtiga och
dyrbara plan förverkligats.''

Enligt meddelande från Kejserliga Ryska Vetenskaps-Aka-
demien skall under innevarande höst, på tid som framdeles när-
mare bestämmes, en meteorologisk konferens anordnas 1 S:t
Petersburg, till hvilken Societeten jemväl uppmanades att utse
delegerade. Med anledning häraf uppdrogs åt hrr Neovius och
Biese att vid sagda tillfälle representera Finska Vetenskaps-So-
cieteten.

Till Societeten hade anländt en inbjudning till bivistande
af den högtid, hvarmed The Connecticut Academy of Arts and
Sciences i New Haven ernar fira hundrade årsdagen af sin stif-
telse den 11 nästkommande Oktober. Till svar härå beslöts att
till nämnda akademi aflåta en lyckönskningsadress.

Societeten hade likaledes erhållit inbjudning att deltaga i
en ornitologisk sammankomst i Sarajevo den 25—29 inneva-
rande September, men såg sig ej 1 tillfälle att efterkomma den-
samma.

Anhållan om skriftbyte med Societeten hade framstälts af
Australian Association for the Advancement of Science i Sydney,
New South Wales, samt af Pmlosophical Society i Washington,
och blef densamma af Societeten bifallen.

Societeten hade nyligen fått emottaga ett nådigt reskript af
följande lydelse:

NIKOLAI DEN ANDRE, Kejsare
och Sjelfherskare öfver hela Ryssland,
Tsar af Polen, Storfurste till Finland &c.,
&c., Tec.

Till Finska Vetenskaps-Societeten:

På Ekonomiedepartementets i Wår Senat för Finland under-
dåniga framställning om upplåtande af det för vetenskapliga före-
ningar af statsverket uppförda hus i Helsingfors till nämnda för-
eningars disposition samt angående särskilda anslag för ända-
målet, vele Wi 1 nåder förordna:

att ifrågavarande hus skall upplåtas till begagnande af
Finska Vetenskaps-Societeten, Societas pro Fauna et Flora fen-
nica, Finska Litteratursällskapet, Finska Läkaresällskapet, Finska
Fornminnesföreningen, Finska historiska samfundet, Finsk-ugriska
Sällskapet, Svenska Litteratursällskapet i Finland och Sällskapet
för Finlands geografi, med skyldighet för dem att i detsamma
bereda utrymme äfven åt andra sällskap och föreningar, som
i framtiden i och för rent vetenskapliga och litterära syftemål
kunna 1 Helsingfors uppstå;

III

att för vården af sagda hus och af de deri inrymda säll-
skapens gemensamma angelägenheter skall tillsättas en delegation;

att Wår Senat eger meddela närmare föreskrifter beträf-
fande denna delegations sammansättning;

att delegationen skall ur allmänna medel tilldelas för af-
lönande af bibliotekarie, som tillika är ekonom för byggnaden,
3,000 mark, för aflönande af biträde vid biblioteket, vaktmästare
och eldare, tillika gårdskarl, samt för renhållning af gård och
gata 3,000 mark, för skriftbyte, porto och expenser 2,000 mark
äfvensom för bränsle och belysning förslagsvis 4,000 mark om
året, räknadt från den 1 Juni 1899;

att bibliotekarien, vaktmästaren och eldaren skola uti hu-
set åtnjuta fri bostad med värme, samt

att ur allmänna medel må användas ända till sjuttontusen
(17,000) mark för anskaffande af möbel och öfrig inredning till
nämnda hus. |

Detta varder Eder till kännedom härigenom i nåder med-
deladt. Helsingfors den 19 Augusti 1899.

Enligt Hans Kejserliga Majestäts eget beslut och i Dess
Höga Namn
Dess tillförordnade Senat för Finland.

Det nådiga reskriptet åtföljdes af en skrifvelse från Eckle-
siastik-Expeditionen af samma dag, hvari meddelades, bland an-
nat, att Kejserliga Senaten beträffande sammansättningen af den
delegation, som skall tillsättas för vården af det för de veten-
skapliga föreningarna uppförda huset och de deri inrymda säll-
skapens gemensamma angelägenheter, funnit godt förordna:

att Finska Vetenskaps-Societeten eger till densamma utse
en ledamot och en suppleant för enhvar af sina tre sektioner
samt de öfriga sällskapen hvart för sig en ledamot och en
suppleant;

att ledamöter och suppleanter utses första gången till nästa
kalenderårs utgång och sedermera för ett kalenderår i sender, samt

att de delegerade ega sig emellan utse ordförande äfven-
som antaga öfriga funktionärer.

Redan tidigare hade Kejserliga Senaten, jemlikt skrifvelse
från Ecklesiastik-Expeditionen af den 10 Maj d. å., å de anslag,
som komme att ställas till delegationens förfogande, beviljat ett
förskott af 5,000 mark, att utbetalas till Vetenskaps-Societetens
ordförande för vidtagande af nödiga åtgärder i afseende å hu-
sets möblering m. m.

IV

Efter uppläsningen af dessa skrifvelser meddelade ordfö-
randen att representanter för de vetenskapliga föreningarna un-
der senaste April månad sammanträdt för att öfverlägga om sär-
skilda frågor rörande husets blifvande inredning samt dervid
inom sig utsett en komité, bestående af professor A. Donner
såsom ordförande samt friherre J. A. Palmén, e. o. professor
A. 0. Kihlman och d:r K. R. Sievers såsom ledamöter, åt hvil-
ken komité öfverlemnats att vidtaga alla 1 sådant afseende nö-
diga åtgärder, och hade densamma numera 1 det närmaste slut-
fört sitt uppdrag.

Ordföranden hemställde härå, huruvida Societeten omedel-
bart ville skrida till val af ledamöter och suppleanter i den ve-
tenskapliga delegationen; men ansågs det lämpligare att upp-
skjuta detsamma till slutet af sammanträdet.

Sekreteraren anmälde ett af professor K. G. LEINBERG in-
lemnadt arbete: ,, Dissertationes Academic&e Fennorum extra
patriam'"', hvilket godkändes till införande i Bidragen.

Till offentliggörande i Öfversigten meddelades: ,,Bref från
J. J. Berzelius till Gustaf Magnus", utgifna af EDv. HJELT.

Hr Elfving anmälde att bland W. NYLANDERS qvarlåtenskap
1 Paris anträffats tvenne i det närmaste afslutade uppsatser,
hvilka han, dertill bemyndigad af sterbhuset, erbjöd till infö-
rande i Societetens Acta under titel: ,,Lichenes Ceylonenses et
Additamentum af Lichenes Japoniae. Opus posthumum"'.

Hr A. DONNER meddelade till införande i Öfversigten en
redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å ob-
servatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1898 till Maj 1899.

Hr TH. HOMÉN lemnade några meddelanden om de hydro-
grafiska expeditioner, som företagits under sommaren. Efter ex-

peditionerna under senaste Maj månad till norra Östersjön, Bott-
niska och Finska vikarne samt Eadoga hade den 22—26 Juli
samt 1—5 Augusti företagits tvenne expeditioner. till norra Öster-

sjön, Ålands haf samt södra delen af Bottniska viken. De hy-
drografiska undersökningarne verkstäldes å den förre af hr Ho-
mén, å den senare af mag. A. H. Petander, samt de biologiska
af studeranden A. Luther. Den 22—-31 Augusti samt 4—58
September gjordes undersökningar både i norra och södra de-
len af Bottniska viken, hvarvid de hydrografiska observationerna
verkställdes af mag. A. Heinrichs och studeranden G. Bengels-
dorff, de biologiska af studeranden P. Gladd. Arbetena under
dessa expeditioner hafva 1 betydlig mon blifvit störda och för-
dröjda af stormar. Den 19 Juli gjordes en expedition till Fin-
ska viken af dr K. M. Levander och mag. Petander.

Vv

Till Ladoga företogs en expedition den 19—26 Juli af
studeranden Bengelsdorff och Hj. F. Borg samt den 25—31 Au-
gusti af studeranden Luther. Genom sin betydliga storlek och
sitt djup erbjuder Ladoga ett alldeles särskildt intresse för hy-
drografisk undersökning, såsom referenten med några ord belyste.

I Päljänne, som äfven erbjuder rätt stora djup, äro sedan
10 Juni anordnade regelbundna, två gånger i månaden skeende
temperaturmätningar å tvenne tvärsektioner, samt genom förmed-
ling af dr O. Nordqvist liknande mätningar i Enare sjö, hvilka
verkställas af forstuppsyningsmannen Weenerberg.

Hr E. HJELT öfverlemnade till Societetens bibliotek sjunde
bandet af Roscoe-Schorlemmers Lehrbuch der Chemie, innehål-
lande ,, Chemie der sechsgliedrigen heterocyklisehen Systeme von
J. W. Brähl, in Gemeinschaft mit Edv. Hjelt und Ossian Aschan,
Braunschweig 1899''.

Sedan de närvarande medlemmarne af de skilda sektio-
nerna lemnats tillfälle att sig emellan rådgöra om utseende af
ledamöter och suppleanter i den vetenskapliga delegationen för
hvarje sektion särskildt och att i sådant afseende framställa för-
slag till Societeten, företogs nu val med slutna sedlar och ut-
föll detta sålunda, att till ledamöter i delegationen valdes hr
LINDELÖF för matematisk-fysiska, hr KIHLMAN för naturhistoriska
och hr SYNNERBERG för historisk-filologiska sektionen samt till
suppleanter för samma sektioner resp. hrr A. DONNER, ELFVING
och Ö. DONNER.

Den 16 Oktober.

Föredrogs ett till Finska Vetenskaps-Societeten aflåtet nå-
digt bref af den 14 nästvikne September, enligt hvilket åt So-
cietetens meteorologiska centralanstalt tilldelats ett understöd
af 3,194 mark till bestridande af kostnaderna för inrättande af
sex hydrografiska stationer äfvensom för arbetet vid dem ett
årligt anslag af 3,980 mark, att utgå i fem år, räknadt från
den 1 Januari 1900.

Som den tid af fem år, för hvilken ett årligt anslag af
2,900 mark beviljats Vetenskaps-Societeten för underhåll af en
finmekanisk verkstad i Helsingfors med rättighet för dess före-
ståndare, hvartill helst borde antagas inhemsk man, att kost-
nadsfritt begagna de finska staten tillhöriga för en dylik anstalt
derförinnan anskaffade maskiner och verktyg, med innevarande
år tilländagår, hade Hans Kejserliga Majestät, enligt nådigt bref

VI
Li
af den 14 nästvikne September, funnit godt att för upprätthål-
lande af berörda mekaniska verkstad bevilja Societeten ett fort-
farande understöd ur allmänna medel, att med 2,500 mark om
året, under enahanda vilkor som härintills, utgå 1 fem år, räk-
nadt från den 1 Januari 1900.

Med anledning häraf uppdrogs åt matematisk-fysiska sek-
tionen att till Societeten inkomma: med förslag till besättande
af föreståndarebefattningen vid ifrågavarande anstalt.

Å fröken Sofie Granfelts vägnar meddelade hr A. Donner
väderleksanteckningar gjorda å Ryttylä gård åren 1866—1892.
Anteckningarna öfverlemnades till meteorologiska centralanstalten.

Hr LEMSTRÖM meddelade till. införande i Öfversigten en
uppsats: ,,)On the measure of electrical air-currents by point-
apparatus", utgörarde bearbetning af ett föredrag, som förf. ny-
ligen hållit på franska språket vid Volta-jubileet i Como.

Hr SAHLBERG anmälde följande arbete: ,, Beiträge zur Dip-
teren-Fauna Sibiriens. Nordwest-Sibirisehe Dipteren gesammelt
vom Prof. John Sahlberg aus Helsingfors im Jahre 1876 und
vom Dr E. Bergroth aus Tammerfors im Jahre 1877. Bearbei-
tet von Th. Becker in Liegnitz''. På hr Sahlbergs tillika gjorda
framställning godkändes arbetet till införande 1 Acta.

Hr 0. HJELT meddelade till publikation i Bidragen: ,, Några
bref rörande Erik Achrelius, Finlands förste medicine professor"

Hr BROTHERUS anmälde till införande i Öfversigten: ,, Some.
new Species of Australian Mosses: described by V. F!: Bro-
OO, WG

Hr A. Donner tillkännagaf att meteorologiska centralanstal-
tens kassaförslag för innevarande års andra qvartal inom behö-
rig tid till honom aflemnats.

Enahanda förslag för årets tredje qvartal hade aflemnats
till hr Th. Homén.

Ordföranden anmälde att hr 0. Donner, som vid Societe-
tens senaste sammanträde utsetts till suppleant för historisk-filo-
logiska sektionen i delegationen för de vetenskapliga förenin-
garna, sedermera blifvit invald till ordinarie delegerad för Finsk-
ugriska sällskapet.

Med anledning häraf beslöts att tillsätta en ny suppleant
i hr O. Donners ställe och utsågs dertill hr BEI.

Med tillkännagifvande att Societetens bibliotek numera blif-
vit flyttadt från ständerhuset till dess lokal i de vetenskapliga
föreningarnas hus, hemställde ordföranden huruvida icke åt S0-

VII

cietelens vaktmästare kunde för hans dervid hafda besvär tiller-
kännas en gratifikation af 75 mark, hvartill Societeten fann godt
bifalla. |

Den 13 November.

Från Nordiska Museet i Stockholm hade till Societeten in-
gått förslag om ömsesidigt utbyte af skrifter, hvilket förslag af
Societeten med nöje antogs.

Sekreteraren anmälde att Matematisk-fysiska sektionen, som
anmodats inkomma med förslag till besättande af föreståndare-
befattningen - vid den under Societens inseende stälda finmeka-
niska verkstaden under nästa femårsperiod, räknad från den 1
Januari 1900, vid sammanträde den :30 nästvikne Oktober en-
hälligt beslutit hos Societeten förorda att mekanikern Wilhelm
Falk-Rasmussen, hvilken för närvarande: förestår denna befatt-
ning och visat sig vara för densamma fullt kompetent, fortsätt-
ningsvis blefve dertill antagen; och blef detta förslag af Socie-
teten godkändt. :

Sekreteraren meddelade 1 afseende å publikation i Socie-

tetens Öfversigt en af honom författad uppsats: , Un probléme
du ecealceul des probabilités''.

Till Societeten hade inlemnats särskilda räkningar å sam-
manlagdt Fmk 281: 58 för försändning åf dess skrifter till ve-
tenskapsmän och lärda samfund i utlandet; och beslöts, på fram-
ställning af sekreteraren att såväl dessa räkningars belopp som
enahanda utgifter i framtiden finge påföras Societetens kassa.

Hr Neovius uppläste en skrifvelse från meteorologiska ut-
skottet, innehållande en relation om de hydrografiska expeditio-
ner, hvilka utförts sedan November 1898 och för hvilka Kejser-
liga Senaten af sina dispositionsmedel beviljat Societeten ett an-
slag af 7,606 mark 57 penni. Under tiden från November 1898
till och med Maj 1899 hade inalles 10 expeditioner verkstälts
dels till norra Östersjön och Bottniska viken, dels till Finska
viken och Ladoga. Till följd af svåra väderleksförhållanden och
andra motigheter hade dessa expeditioner tagit en längre tid i
anspråk och derigenom ställt sig något dyrare än beräknadt var,
så att den i kostnadsförslaget för dem upptagna summan öfver-
skridits med 676 mark 90 penni.

Emellertid hade meteorologiska utskottet, på grund af öf-
verenskommelser, som träffats vid den under senaste Juni må-
nad i Stockholm hållna internationella hydrografiska kongressen,
och dervid gjorda uttalanden, ansett det vara af synnerlig vigt

VIII

att de hydrografiska undersökningarna blefve under detta år
omedelbart fortsatta; och då det under sommarferien icke var
möjligt att härom göra framställning hos Societeten samt anhålla
om dess bemedling för utverkande af härtill nödigt anslag, hade
utskottet sett sig tvunget att på egen risk skrida till åtgärder i
saken. Utskottet hade sålunda sedan medlet af senaste Juni
månad anordnat 13 expeditioner, deraf 5 till Östersjön och Bott-
niska viken, 3 till Finska viken, 4 till Ladoga och 1 till Päi-
jänne, samt tillika låtit verkställa regelbundna temperaturobser-
vationer i sistnämnda äfvensom i Lojo och Enare sjöar. För
dessa arbeten hade utskottet, enligt till Societeten nu ingifven
specificerad räkning, redan utgifvit 5,272 mark 33 penni; men
dertill kom ännu 378 mark 60 penni för obetalda räkningar samt
ytterligare 2,350 mark för det insamlade materialets bearbetning
och för analyser af hemförda vattenprof, hvarigenom hela kostna-
den för ifrågavarande undersökningar komme att uppgå till 8,000
mark 93 penni; och öfverlemnade utskottet till Societetens be-
pröfvande, huruvida Societeten ville till landets regering ingå med
anhållan om ett anslag till motsvarande belopp, eller om utskot-
tets medlemmar sjelfva borde vidkännas kostnaden för de bithö-
rande arbeten, de utan Societetens hörande allaredan låtit utföra.

Slutligen framhöll utskottet önskvärdheten af de hydrogra-
fiska undersökningarnas fortsättande äfven under nästkommande
år, för hvilket ändamåt ett anslag af 3,000 mark beräknades
vara erforderligt.

Societeten, som icke ville nu till pröfning upptaga detta
sistnämnda förslag, beslöt efter någon diskussion hos Hans Kej-
serliga Majestät i underdånighet hemställa om beviljande af
Fmk 676: 90 till betäckande af den brist, som uppstått i an-
slaget för de hydrogafiska undersökningarna under senaste vinter
och vår, samt Fmk 8,000: 93 till bekostande af de sedan Juni
detta år anordnade undersökningarna och deras bearbetning.

Den 11 December.

I anseende till sekreterarens frånvaro utsågs hr E. Hjelt
att föra protokollet.

I skrifvelse af den 29 November hade Ecklesiastik-Expe-
ditionen i Kejserliga senaten anmodat Societeten att utse tvenne
ledamöter i Arkeologiska kommissionen för nästföljande treårs-
period, räknadt från den 1 Januari inkommande år, och åter-
valdes härvid de nuvarande af Societeten utsedde ledamöterna af
kommissionen, hrr FREUDENTHAL och SCHYBERGSON.

IX

Från Kömiglich Preussische Akademie der Wissenschaften
i Berlin hade anländt underrättelse derom, att akademin den 19
och 20 Mars kommer att fira minnet af sin 200-åriga tillvaro
samt inbjudan till Societeten att genom delegerade deltaga i
denna jubileumsfest. Frågan om häraf föranledd åtgärd beslöt
Societen upptaga på särskildt extra sammanträde.

Docenten K. M. LEVANDER, hvilken i egenskap af gäst när-
var vid sammanträdet, gjorde ett meddelande angående under-
sökningen af det planktonmaterial, som under de af Societeten
föranstaltade hydrografiska expeditionerna insamlats och konser-
verats, och hade föredragaren tills vidare undersökt de prof,
hvilka tagits under expeditionerna den 8 Okt. och 6 Dec. 1898
till Finska viken samt i början af samma år till Ålands haf och
norra delen af Östersjön. Angående de vunna resultaten med-
delade föredragaren följande:

»I Finska vikens Oktoberplankton bestod hufvudmassan af
alger, bland hvilka den i Finska viken så allmänna blåalgen,
Aphanizomenon flos aque spelade hufvudrollen. Jemte denna
art uppträdde mycket talrik Cheetoceros danicus, en pelagisk ki-
selalg, som är utbredd längs Atlantiska kusten och i västra de-
larna af Östersjön och hvars rikliga förekomst i Finska viken
är att förklaras genom inströmning af salthaltigt vatten från syd-
ligare eller västligare delar af Östersjön. Ch. bottnicus, som är
allmän i Finska och Bottniska vikens sommarplankton, förekom
endast i ringa mängd. Allmänna alger i Oktoberplankton voro
vidare Coscinodiscus balticus och Nodularia spumigena.

De till Mastigophorernas grupp hörande formerna hade
nästan totalt försvunnit, endast enstaka exemplar af Dinoplyysis
ovata, Colacium vesiculosum samt skelett af Däictyocha formix
blefvo observerade.

Den animaliska delen af plankton var hufvudsakligen re-
presenterad af Tintinnider, Rotatorier, Cladocerer och Copepoder.

Tintinnidfaunan var temligen formrik; de allmännaste ar-
terna utgjordes af Tintinnopsis Brandtir, T. tubulosa och Tin-
linnus borealis. Periodiskt under hösten uppträdande former i
Finska viken synas Tintinnus subulatus och Codonella campa-
mula såsom ock C. beroidea vara. Isynnerhet förekomsten af
de två förstnämnda tyder på att den från Nordsjön kommande
salthaltiga undervattenströmmen sträcker sig ända till höjden af
Helsingfors.

Af Rotatorierna voro de under sommaren och tidigare på
hösten så allmänna Anurcea-arterna nästan totalt försvunna. De

Xx

båda i Finska viken allmänna Syncheeta-arterna, S. baltica och
S. monopus, voro ännu i Oktober talrikt förekommande.

Cladocererna höllo på att försvinna. Af slägtet Podon an-
träffades endast några exemplar af P. polyphemoides. Bosmina
maritima och Evadne Nordmanm förekommo dock ännu i alla
håfningar, ehuru icke i mängd.

Kopepoderna representerades hufvudsakligen af Acartia
bifilosa, hvilken art förekom ganska talrikt. Af andra arter iakt-
togs Temorella affinis var. Mrundoides och Limnocalanus Gri-
maldi. Jemte den sistnämnda arten anträffades i djuphåfningarna
Temora longicornis, en saltvattenskopepod.

Utom” ofvannämnda former anträffades ännu enstaka exem-
plar af Chyphonantes, af gastropod- och lamellibrankiatlarver
samt ett exemplar af Surelia aurtta.

Af i flere afseenden afvikande beskaffenhet var plankton-
sammansättningen i December, ehuru äfven nu Aphanmizomenon
och den vegetabiliska plantondelen var dominerande. HSlägtet
Cheetoceros uppträdde i ringare kvantitet och den allmännare ar-
ten utgjordes af Ch. bottmicus. Af Oh. danicus anträffades i
hvarje håfning endast enstaka exemplar. Coscinodiscus balticus
och Nodularia spumigena syntes vara lika allmänna som i
Oktober.

Af Tintinniderna hade Tintinnus subuwlatus och bottnicus
äfvensom Codonella campanula totalt försvunnit; hvaremot Tin-
tinmus borealis och Tintinnopsis Brandtii uppträdde fortfarande
ganska allmänt.

Rotatorierna och Kladocererna, hvilka grupper spela en
viktig rol i sammansättningen af Finska vikens plankton under
den varmare årstiden, voro nästan alldeles försvunna (ingen Kla-
docer och endast tre exx. af de två ofvannämnda dSyncheeta-
arterna påträffades vid granskningen af profverna).

Hufvudsakligen bestod den animaliska planktondelen af
Kopepoder och Appendikularier. Af de förstnämnda voro ÅAcar-
tia bifilosa och Temora longicornis, hvilken nu förekom äfven
i ytvattnet, i alla håfningar allmänna, hvaremot Temorella affinis
var. hirundoides, Temorella hirundo och Limnocalanus Grimaldi
(i djuphåfningar) anträffades sparsamt.

Det i faunistiskt hänseende intressantaste resultatet af De-
cemberexpeditionen var upptäckten af Appendikularier (Oiko-
pleura sp) i Finska viken, ty i de nordligare delarna af Öster-
sjön har denna marina djurgrupp aldrig tillförene blifvit iakt-
tagen. Nämnda djur förefunnos i alla håfningar, äfven från ytan,
antingen i enstaka exemplar eller allmännare.

XI

Angående Finska vikens December-plankton må slutligen
nämnas att af s. k. stjärnhårsstatoblaster, hvilka beskrifvits af

Hensen från västra Östersjön, anträffades enstaka exemplar.
De samtidigt i December tagna planktonprofven från norra

delen af Östersjön mellan Åland och Bogskär visa i allmänhet
en likadan sammansättning som 1 Finska viken. Så var äfven
der Aphamnizomenon flos aque dominerande och af Cheetoceros-
arterna var Ch. bottnicus den allmännare under det att Ch. da-
mcus tydligen höll på att försvinna.

Af Tintinniderna var endast Tintinnus borealis allmän. Af
saltvattenstintinnider anträffades blott Tintinnopsis berotidea.

I motsats till förhållandet i Finska viken anträffades i
Ålands haf ännu tämligen allmänt, ehuru i ringa individmängd,
vissa rotatorier, nemligen Synocheeta baltica och S. monopus.

Kopepodfaunan var synnerligen artrik, 1 det att följande
pelagiska former anträffades: Åcartia longiremis, A. bifilosa, Te-
mora longicormis, Temorella hirundo samt Pseudocalanus elonga-
tus äfvensom ett exemplar af Centropages hamatus. I inre skär-
skärgården, nemligen i Godby — Färgsundet, förekom Temorella
Claus talrikt. .

Den stationära djupvattensfaunan representerades af Lim-
nocalanus macrurus och Mysis mixta. I en djuphåfning vid
Kobbaklintar erhölls en Echinoderes-art, ett marint djur, som

förut är inom Österjön kändt endast från dess sydligaste delar.

Såsom ock samtidigt i Finska viken erhölls vid håfningarna
vid Kobbaklintar och Bogskär talrika appendikularier och en-
staka stjärnhårsstatoblaster».

Herr Elfving inlemnade en afhandling af fil. kand. K. E.
HIRN med titel ,,Einige Algen aus Centralasien" och beslöt So-
cieteten dess offentliggörande i Ofversigten.

HAr Frosterus öfverlämnade till Societeten en af docenten
J. V. TALLQVIST författadt afhandling ,, Bidrag till belysande af myn-
tets historia i Finland sedan 1808', och beslöt Societeten att af-
handlingen skulle cirkulera bland hist. fil. sektionens ledamöter.

Hr Th. HOMÉN meddelade, att en första bearbetning af ma-
terialet från de hydrografiska expeditionerna under åren 1898
och 1899 nu var slutförd. Alla 1,416 vattenprof voro analy-
serade i afseende å salthalt. Temperaturbestämningarna voro
äfven justerade och bearbetade samt resultaten af dessa och
saltanalyserna grafiskt framstälda. Deremot voro gasanalyserna
ännu icke gjorda.

Hr Homén framlade diagram öfver temperaturförhållandena
i Ladoga och Päijänne och likaså öfver temperatur- och salt-

XII

haltsförhållandena i Bottniska och Finska vikarna och norra

Östersjön och äfven från södra Östersjön enligt resultaten af de
svenska expeditionernas mätningar derstädes. Föredragaren uppe-
höll sig närmare vid observationerna från Ladoga, der tempe-
raturförhållandena denna höst visade stora olikheter mot dem
under senaste år. Särskildt jemfördes förhållandena i Ladoga
och Mjösen, i hvilken sistnämnda den konstanta låga bottentem-
peraturen af något öfver 3” föreföll märkvärdig. I Finska viken
måste man fästa sig vid den låga konstanta temperaturen och
den höga salthalten, 9 pro mille, vid bottnen. Medan tem-
peraturen vid bottnen i Ålands haf på 200 å 270 m. djup under
året varierar mellan 0? och 5?, håller den sig vid bottnen i
Finska viken, på blott 70 å 90 m. djup konstant omkring 2?

å 2,59, Salthalten är här åter större än i norra Österjön och
Ålands haf. Detta kunde kanske förklaras på grund af det för

närvarande skeende aftagande i salthalt i nordliga Östersjön, som
de finska observationerna jemförda med svenskarnes från år 1877
ådagalägga. De starka företrädesvis utgående ytströmmarna i
Finska viken hafva verkat en inströmning af Östersjövatten på
djupet, hvilket vatten, bibehållande den stora salthalt det vid
imströmningstiden hade och, just på grund af denna, blifvit lig-
gande nästan oblandadt vid bottnen. , Värmemagasinet'" i hafven
och Ladoga var denna höst större än den senaste.

Till medlemmar 1 Societetens meteorologiska utskott åter-
valdes hrr NEOVIUS, ÅA. DONNER och Th. HOMÉN samt till supple-
anter i samma utskott hrr LINDELÖF och SUNDELL.

Åt hrr LEMSTRÖM och SUNDELL uppdrogs att revidera 9So0-
cietetens räkenskaper för innevarande år.

Ordf. anmälde, att fil. mag. H. Bergholm, hvilken utsetts
till ekonom och bibliotekarie vid den för de vetenskapliga sam-
funden afsedda och sedan hösten för ändamålet upplåtna bygg-
naden, övertagit vården af BSocietetens bibliotek samt förklarat
sig villig att uppgöra en ny handskrifven katalog öfver detsamma.
Societeten bemyndigade hr Bergholm att utföra detta arbete och
anslog för härvid förekommande expenser en summa af 300 mk.

Enär BSocieteten i början af nästkommande år är 1 tillfälle
att med härför anvisade medel ur Längmanska fonden, upp-
gående till 3000 mark, utdela pris för under "åren 1897—1899
utgifna vetenskapliga arbeten, anmodade Societeten de särskilda
sektionerna att taga i öfvervägande, hvilka inom deras resp. om?
råden fallande arbeten härvid kunde komma i fråga, samt till
Societetens Februarimöte inkomma med förslag i detta afseende.

XIII

Den 18 December.

Ordföranden = tillkännagaf att detta möte sammankallats
med anledning af den inbjudning Societeten fått emottaga från
Kongl. Preussiska Vetenskaps-Akademien i Berlin till deltagande
i Akademiens 200-års fest den 19 och 20 nästkommande Mars.
Sedan inbjudningsskriften blifvit uppläst, enades de närvarande,
efter någon diskussion beträffande den financiella delen af frå-
gan, om att till representanter för Societeten vid berörda till-
fälle - utse hrr E. HJELT och SCHYBERGSON samt att till rese-
bidrag för ändamålet af Societetens medel anslå 200 mark, som”
finge uppbäras af den förstnämnde, hvaremot någon ersättning
åt hr Schybergson ej toges i anspråk, då han i alla händelser
komme att vid ifrågavarande tid för vetenskapliga ändamål vistas
i Berlin; och förklarade sig hrr Hjelt och Schybergson villige
att mottaga det dem sålunda lemnade uppdraget. Derjemte be-
slöts att en lyckönskningsadress skulle vid sagda tillfälle å So-
cietetens vägnar af dess representanter till Akademien öfver-
lemnas.

Sekreteraren meddelade att han från hr LAGUS fått sig
tillsändt ett af denne författadt arbete med titel: ,, Numismatiska
Anteckningar, II: Om mynt funna i finsk jord", hvilket arbete
vore afsedt att införas 1 Bidragen, helst så, att det bildade ett
skildt häfte.

Den 15 Januari 1900.

I anseende till förfall för sekreteraren fördes protokollet af
hr E. HJELT. 3

Hr Lindelöf hade skriftligen anmält sin afsigt att i Ofver-
sigten offentliggöra en matematisk uppsats under titeln: , Extrait
d'une lettre de M. CH. HERMITE, adressée å L. Lindelöf''.

Hr Schybergson anmälde 1 och för intagning i Bidragen
en af docenten J. V. TALLQVIST författad afhandling om Fin-
lands banks utlåningspolitik sedan år 1868. Societeten beslöt
att för afhandlingens granskning, med särskildt afseende fästadt
å huruvida den lämpade sig för publikation i Societetens skrif-
ter, hänskjuta densamma till ett utskott, bestående af ledamö-
terne inom hist. fil. sektionen Synnerberg, Schybergson och Da-
nielson.

Hr A. Homén redogjorde för en undersökning af docenten
R. KOLSTER : , Studien öäber das centrale Nervensystem II. Zur
Kenntniss der Nervenzellen von Petromyzon fluviatilis'', hvilken
utförts å härvarande pathologisk-anatomiska institut, och anhöll

XIV

om dess offentliggörande i Acta. Societeten biföll härtill, med
villkor att de afhandlingen åtföljande planscherna icke skulle
åsamka Societeten alltför stora utgifter, och öfverlemnades åt
ordföranden samt hr E. Hjelt att, efter införskaffad utredning
om kostnaderna, härutinnan träffa afgörande.

Societetens ständige sekreterare, som af sjukdom var för-
hindrad att närvara vid sammanträdet, hade insändt en skrif-
velse, hvari han framhåller hurusom han, upptagen af olikar-
tade göromål och äfveu för tilltagande ålder, under senare tid
haft föga tillfälle att egna sig åt vetenskaplig sysselsättning, men
dock af särskildt intresse för Vetenskaps-Societeten och dess
sträfvanden sökt i det längsta qvarstå på den post han inom
Societeten innehar. Då han emellertid under hela den tid in-
stundande landtdag varar sannolikt blefve urståndsatt att deltaga
1 Societetens arbeten och enligt hans mening en så lång tjenst-
ledighet från sekreterarebefattningen icke lämpligen kunde ifråga-
komma, hade han ansett tiden för sig vara inne att definitivt
afträda från sagda värf och ville på denna grund, med utta-
lande af sim tacksamhet för det förtroende, som från Societe-
tens sida kommit honom till del, anhålla om att blifva entledi-
gad från sekreterarebefattningen mom BSocieteten.

Societeten beslöt med anledning häraf enhälligt att genom
sin ordförande för hr Lindelöf uttala den önskan, att han fort-
farande ville qvarstå såsom Societetens sekreterare, enär Socie-
teten var öfvertygad om, att de skäl, på grund af hvilka hr Lin-
delöf ansett sig böra göra sin nyssnämnda framställning hos So-
cieteten, icke skulle hindra honom att likasom hittills 1 denna
befattning göra sin rika erfarenhet och sitt varma intresse för
Societetens angelägenheter fruktbringande för dess syften. Der-
emot ville Societeten gerna bifalla till hr Lindelöfs anhållan om
befrielse från sekreteraregöromålen under instuntande landtdags-
tid, hvarför Societeten skred till val af t. f. sekreterare under
nämnda tid, och utsågs härtill med 8 röster hr E. HJELT. Tvenne
röster tillföllo hr A. Donner.

Den 19 Februari.

Från Ecklesiastik-Expeditionen i Kejserliga Senaten hade
till Societeten anländt en skrifvelse af den 31 Januari, hvari
meddelas, att Kejserliga Senaten bifallit till Societetens den 13
November sistlidne år gjorda underdåniga hemställan om anslag
ur allmänna medel för betäckande af kostnaderna för verkstälda
hydrografiska undersökningar och beviljat ej mindre en summa
af 676 mark 90 penni till betäckande af en brist i det af Kej-

XV

serliga Senaten tidigare beviljade anslaget för de under hösten
1898 samt vintern och våren 1899 anstälda hydrografiska un-
dersökningarna, än ock en summa af 8,000 mark 93 penni till
betäckande af kostnaderna för de af Societetens meteorologiska
utskott under sommaren 1899 anordnade hydrografiska expedi-
tionerna samt det dervid insamlade materialets bearbetning, och
skulle de sålunda beviljade medlen utgå ur Kejs. Senatens dis-
positionsmedel. Härvid hade dock Kejs. Senaten velat förstän-
diga Societeten att erinra Societetens meteorologiska utskott der-
om, att anslag icke framdeles komme att beviljas för undersök-
ningar, som, 1 likhet med dem, hvilka utförts under sommaren
1899, företagas innan anslag för ändamålet blifvit utverkade,
hvilket antecknades och hvarom meteorologiska utskottet skulle
erinras.

Föreståndaren för meteorologiska centralanstalten och as-
sistenten vid densamma A. Heinrichs hade inlemnat tvenne räk-
ningar öfver af dem verkstälda inspektionsresor, och beslöts rväk-
ningarnas insändande ttll Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten.

Från Kongl. Vetenskapsakademien i Berlin hade anländt
en skrifvelse, hvari Akademien meddelade, att den med tacksam-
het emottagit underrättelse om, att Societeten beslutat till Aka-
demiens 200-års jubileum sända tvenne deputerade.

Hr DANIELSON hade, med åberopande af sin försvagade
syn och deraf betingad svårighet att fylla de med ordförande-
platsen i Societeten följande åligganden, skriftligen anhållit om
befrielse från viceordförandeskapet i Societeten, hvartill bifölls;
och utsåg Societeten genom omröstning till viceordförande hr
A. GENETZ, hvilken äfven förklarade sig villig att vid nästkom-
mande årsmöte hålla ett vetenskapligt föredrag.

Beslöts att i Bidragen offentliggöra docenten J. V. TALL-
QVISTS till Societeten tidigare inlemnade tvenne afhandlingar
Bidrag till belysande af myntets historia i Finland sedan 1808''
och , Finlands banks utlåningspolitik sedan 1868", af hvilka den
förra i och för granskning cirkulerat bland hist. fil. sektionens
ledamöter och den senare för samma ändamål hänskjutits till
ett utskott af tre ledamöter tillhörande samma sektion,

Hr 0. Donner inlemnade en af hr ARTHUR THESLEFF för-
fattad , Wörterbuch des Dialekts der finnischen Zigeuner'", och
beslöts på hr Donners förord dess offentliggörande i Acta.

Till offentliggörande, likaledes i Acta, anmälte hr MELLIN
en afhandling: ,, Eine formel för den Logarithmus transcenden-
ter Functionen von endlichem Geschlecht''.

Enär samtliga sektioner ännu icke inkommit med yttranden
om, hvilka under åren 1897—1899 utkomna vetenskapliga ar-

XVI

beten inom deras resp. områden kunde ifrågakomma vid utde-
landet af pris ur de till Societetens disposition stälda medel
ur Längmanska fonden, uppsköts frågan härom till nästkom-
mande ordiarie sammanträde.

Hr NEOovIus meddelade, att han jemte hr BIESE, i enlighet
med Societetens uppdrag, deltagit i den ryska meteorologiska
kongressen i S:t Petersburg, och antecknades härvid tillika, att
Ecklesiastik-Expeditionen i Kejs. Senaten ur sina dispositions-
medel åt Societetens representanter vid kongressen beviljat en
summa af tillsamman fyrahundra mark såsom resebidrag för
ändamålet.

Den 8 Mars.

Från Ecklesiastik-Expeditionen i Kejserliga Senaten hade
till Societeten anländt en skrifvelse, hvari Societeten anmodades
inkomma med underdånigt yttrande 1 anledning af en till Kej-
serliga Senaten från Generalguvernören öfversänd, från Ministern
för jordbruket och riksdomänerna 1i Kejsardömet till Minister-
statssekreteraren för Finland aflåten skrifvelse, 1 hvilken Mini-
stern, framhållande önskvärdheten att frågan, huruvida Ryska
Regeringen borde antaga internationella hydrografiska konferen-
sens i Stockholm beslut angående undersökning af de nordiska
hafvens hydrografi och biologi, blefve underkastad ett allsidigt
öfvervägande af en vid Jordbruksdepartementet tillsatt särskild
komité, hos Ministerstatssekreteraren anhållit om underrättelse
derom, huruvida denne ansåge nödigt underkasta frågan om Fin-
lands sjelfständiga deltagande i sagda forksningar pröfning, eller
om han ansåge möjligt att till nämnda komité en särskild repre-
sentant för Finland skulle utses.

Ecklesiastik-Expeditionens skrifvelse med åtföljande remiss-
handlingar hade, i och för utlåtande, öfverlemnats till Societe-
tens meteorologiska utskott, hvilket till Societeten afgifvit föl-
jande yttrande, som upplästes:

,. Till Finska Vetenskaps-Societeten.

Sedan Ecklesiastik-Expeditionen i Kejserliga Senaten ge-
nom skrifvelse af den 20 Februari 1900 anmodat Vetenskaps-
Societeten att inkomma med yttrande i anledning af en till 5e-
naten af Generalguvernören remitterad skifvelse från Ministern
för jordbruket och riksdomänerna i Kejsardömet till Minister-
statssekreteraren för Finland angående Finlands deltagande i den
på hydrografiska konferensen i Stockholm 1899 föreslagna in-
ternationela utforskningen af de nordiska hafven, och Societeten

XVI

uppdragit åt meteorologiska utskottet att häröfver yttra sig, får
utskottet vördsamt afgifva följande:

Såsom af närslutna handlingar framgår, har Ministern för
jordbruket och riksdomänerna af Ministerstatssekreteraren be-
gärt upplysning om, huruvida Finland skulle sjelfständigt deltaga
i ofvannämnda internationella forskning eller sända en repre-
sentant till den komité af ryska embetsmän och fackmän, som
nämnde Minister ernade sammankalla för afgifvande af utlåtande
angående Rysslands deltagande i sagda forskning. För bedömandet
af ofvannämnda fråga kunna följande omständigheter beaktas.

Till konferensen i Stockholm hade Finland icke blifvit in-
bjudet att sända någon representant. Meteorologiska utskottet
ansåg sig derför böra genom en skrifvelse till konferensens ord-
förande underrätta konferensen om att Vetenskaps-Societeten,
med understöd af allmänna medel, sedan sommaren 1898 för-

anstaltat hydrografiska och biologiska undersökningar i Öster-

sjön, kring Åland, i Bottniska viken och i vestra delen af Finska
viken, samt i Ladoga och andra insjöar, och att Societeten hop-
pades, så framt anslag framgent för desamma erhållas, kunna
fortsätta dessa försök, hvilka då enligt utskottets förmenande
borde ställas 1 samband med de internationella undersökningar,
sem helt visst blefve en följd af kongressens arbete. Såsom af
kongressens bilagda protokoll framgår, har kongressen vid upp-
görande af förslag beträffande de undersökningssektioner, hvarje
särskildt” land skulle åtaga sig, enhälligt uttalat sig derhän, att
åt Finland skulle” tilldelas de ofvannämnda hafsområdena såsom
undersökningsområde.

Svensk-Norske Chargé d'affaires i S:t Petersburg Friherre
Falkenberg har sedermera vändt sig till Ryska Utrikesministe-
rium med en not, hvari han anhållit om underrättelse, huru-
vida den Ryska Regeringen, som efterkommit inbjudningen att
sända en representant till konferensen i Stockholm, vore villig
antaga komferensens beslut, som innebar att Ryssland skulle
åtaga sig tre undersökningssektioner, en i Ishafvet från Murman
till Novoje Semlja, en från Libau till Gottland och en från Re-
val mot Helsingfors, samt deltaga i kostnaderna för en gemen-
sam centralbyrå. Då nu den komité, som Ryska Jordbruks-
ministern ernar sammankalla, skulle ega att afgifva utlåtande
öfver nyssnämnda frågor, men dessa frågor, i enlighet med Mi-
nisterns för jordbruket och riksdomänerna bref, uteslutande be-
träffa den å Ryssland ankommande delen af programmet, me-
dan de af kongressen åt Finland anvisade undersökningsområ-
dena deraf icke beröras, synes det utskottet föga lämpligt, att

2

XVIII

Finland skulle ega sända någon representant till denna komité.
Deremot anser utskottet att Finland bör fortsätta de undersök-
ningar i de landet närmast omgifvande vattnen, som tidigare
påbörjats och hvilka i enlighet med konferensens förslag det
fortsättningsvis borde ankomma på Finland att utföra.

Helsingfors den 25 Februari 1900.
E. R. Neovius."'

Efter diskussion beslöt Societeten att det af densamma in-
fordrade yttrandet i frågan skulle afgifvas i hufvudsaklig öfver-
ensstämmelse med meteorologiska utskottets utlåtande, hvarjemte
särskildt skulle framhållas, att någon förändring af konferensens
förslag, så vidt det gäller Finland, icke ifrågastälts. Hvad Fin-
lands deltagande i det internationella hydrografiska arbetet i öf-
rigt vidkommer, ville Societeten uttala, att det vore synnerligen
önskvärdt, att de tidigare påbörjade och med allmänna medel
utförda undersökningarna 1 de landet omgifvande vattnen fortsät-
tas, samt att det syntes naturligt att detta arbete,i enlighet med
konferensens förslag, skulle af Finland utföras och bekostas.
Vidare ville Societeten framhålla, att, i den händelse densamma
ombetros med detta arbetes utförande, den icke skall underlåta
att åt de myndigheter eller vid de hydrografiska undersöknin-
garna anstälde forskare 1 Ryssland, hvilka deraf äro i behof,
lemna alla af dem önskade upplysningar rörande undersöknin-
garna å de Finland tilldelade områdena.

Den 19 Mars.

Protokollet fördes af hr A. Donner.

Från Naturforscherverein 1 Riga hade ingått en anhållan
om skriftbyte, hvilken Societeten beslöt bifalla; och skulle de
senaste årens publikationer öfversändas till nämnda förening
jemte de för år 1894, om hvilka föreningen särskildt anhållit.

Företogs till behandling meteorologiska utskottets tidigare
inlemnade förslag till fortsättning af de hydrografiska arbetena
under år 1900, af hvilket framgick, att utskottet beräknat kost-
naderna för dessa arbeten och för deras bearbetning till 3,000
Fmk. Societeten omfattade enhälligt utskottets förslag och moti-
vering. Under diskussionen framhölls emellertid, huruledes det
icke blefve möjligt att i längden fortsätta dessa arbeten med
deras hittillsvarande provisoriska anordning, i det att desamma
för mycket toge i anspråk Meteorologiska Centralanstaltens per-
sonal, för att icke anstaltens egentliga uppgifter deraf skulle lida

XIX

intrång. Så snart görligt vore borde dessa arbeten derför öfver-
föras till en skild nautisk byrå, om hvars inrättande förslag tidi-
gare föreligger. Då emellertid en sådan icke nu genast kunde
fås till stånd, ansågs att de hydrografiska undersökningarna un-
der innevarande år borde fortsättas på samma sätt som hittills.
Dervid framhölls särskildt vigten af en kontinuitet i dessa ar-
beten, emedan, då undersökningarna här redan fortgått under
flere år och efter samma program som för det internationella
företaget, medan i Ryssland föga eller intet i saken tillgjorts,
Finland med större rätt kunde göra anspråk på att äfven här-
efter sjelfständigt och utan underordnande under något Ryskt
ministerium få fortsätta med undersökningarna af de finska vattnen.

Societeten förenade sig på de framhållna motiven om ut-
skottets förslag och beslöt att till Hans Kejserliga Majestät ingå
med underdånig hemställan om beviljandet af en summa af
8,000 Fmk för fortsättande af de hydrologiska undersöknin-
garna under år 1900, men beslöt tillika i skrifvelsen framhålla,
att en fastare organisation för anordnandet af dessa arbeten
blefve nödvändig, om i enlighet med konferensens i Stockholm
beslut de internationella undersökningarna år 1901 skola vidtaga.

Assistenten vid Meteorologiska Centralanstalten Axel Hein-
richs hade i en till Societeten stäld skrifvelse anhållit om sex
veckors tjenstledighet för tiden från den 1 Mars till den 15
April detta år i och för slutförandet af sina studier för licentiat-
grad. På tillstyrkan af meteorologiska utskottet beslöt Socie-
teten härtill bifalla.

Hr O. HJELT presenterade för Societeten ett exemplar af
sitt nu tryckta minnestal öfver BSocietetens framlidne ledamot
Evert Julius Bonsdorff.

Hr LEMSTRÖM anmälde, att vid tryckningen af hans af-
handling ,,)On the Measure of electrical air-currents in the at-
mosphiere by means of Point-apparatus'"' det för formatets skull
visat sig lämpligare, att denna uppsats trycktes i Acta än i Öf-
versigten, hvarför afhandlingen blifvit öfverförd till Acta; som
antecknades. :

Till införande i Acta anmälde Hr SLOTTE en af honom

författad afhandling med titel: "Uber die Elasticität der Metalle;
II Abhandlung''.

Å de utsedda revisorernas, hrr LEMSTRÖMS och SUNDELLS
vägnar, uppläste den sistnämnde revisionsberättelsen öfver såväl
Societetens som Meteorolgiska Centralanstaltens räkenskaper för
år 1899. Deraf framgick, att behållningen utgjorde:

XX

i Societetens egen fond . . . SE RE kad [LÖS
1 Statsrådet Lindelöfs donationsfond fon (SVE 3,600: 19
i Nordenskiöldska fonden -. . 2 fd aARDFODTEROR

samt i Meteorologiska (ca nalaaslaliens kassa », -16,568: O7

Tillika ville revisorerne anmärka, att en summa af 559
mark 25 pni, som bort utgå ur anslaget för inredande af de
vetenskapliga föreningarnas hus, af misstag utbetalats ur Socie-
tetens egen fond.

På revisorernas tillstyrkande beviljades decharge åt Socie-
tetens skattmästare, och beslöt Societeten att hos delegationen
för inredande af de vetenskapliga föreningarnas hus anhållan
skulle göras om restitution af det nyssnämnda beloppet af Fmk
5359: 25; och skulle Meteorologiska Centralanstaltens räkenskaper
jemte vertifikater till Revisionskontoret insändas.

Den till detta möte uppskjutna frågan om pris ur Läng-
manska medlen upptogs till förnyad behandling. Undertecknad
referade dervid matematisk-fysiska och ordföranden hr Kihlman
naturvetenskapliga sektionens yttranden i frågan, medan hr Syn-
nerberg anmälte, att historisk-filologiska sektionens uttalande icke
ännu förelåge. Då det ansågs, att det närmare förberedandet
af prisfrågan lämpligast kunde ske inom ett för ändamålet sär-
skildt nedsatt utskott, beslöt Societeten att öfverlemna åt ett så-
dant, af tre medlemmar från enhvar af Societetens sektioner
sammansatt utskott, att till Societeten framkomma med definitivt
förslag om prismedlens fördelning; och beslöt Societeten, sedan
de inom hvarje sektion närvarande medlemmarna särskildt sam-
manträdt och uppgjort förslag, att till detta utskott såsom med-
lemmar utse: för matematisk-fysiska sektionen: hrr E. HJELT,
MELLIN, SLOTTE, för naturvetenskapliga sektionen: hrr KIHLMAN,
ELFVING, PALMÉN samt att åt historisk-filologiska sektionen, för
den händelse sektionen önskade göra förslag om prisbelönande
af något inom sektionens vetenskapsområden fallande arbete, upp-
draga att inom sig utse tre medlemmar till sagda utskott.

Förslag till inkallande af ny ledamot inom den naturve-
tenskapliga sektionen upplästes.

Beslöts att utsätta nästa möte till måndagen den 23 April.

Den 23 April.

Föredrogs en remisskrifvelse från Finans-Expeditionen i
Kejserliga Senaten af den 3 nästvikne Mars, hvari Societeten
anmodas att jemlikt stadgandet i mom. 21 af nådiga kungörelsen
den 4 Augusti 1899 angående ändring i särskilda delar af rese-

XXI

reglementet af den 16 Februari 1891 låta komplettera af direk-
tor Biese och assistenten Heinrichs genom BSocieteten till Finans-
Expeditionen inlemnade, remisshandlingarna bifogade reseräk-
ningar, och beslöt Societeten, jemte remisshandlingarnas återstäl-
lande, insända de af hrr Biese och Heinrichs i detta syfte upp-
gjorda bilagor till nämnda räkningar.

Hr E. HJELT meddelade, att han jemte hr SCHYBERGSON
enligt Societetens uppdrag närvarit vid Kongl. Preussiska Veten-
skaps-Academiens i Berlin 200 års jubileum samt vid festsam-
manträdet den 20 Mars framlemnat Societetens med anledning
af denna högtidlighet till Akademien aflåtna adress. Tillika till-
kännagaf hr Hjelt, att han till Akademien dedicerat och
vid dess sammanträde den 21 Mars öfverräckt en skrift ,, Aus
Jac. Berzelius und Gustaf Magnus Briefwechsel in den Jahren
1828 bis 1847'', af hvilken ett exemplar till Societetens biblio-
tek öfverlemnades.

Från Mathematische und Naturwissenschaftliche Gesellschaft
i Wärtemberg hade hos Societeten gjorts en anhållan om skrift-

byte, hvilken Societeten beslöt i så måtto bifalla, att Öfversig-
ten skulle nämnda sällskap i utbyte mot dess publikationer till-
sändas.

Till publikation i Acta hade hr HÄLLSTÉN insändt en af-
handling ., Analys af muskelkurvor''. | -

Hr SAHLBERG anmälde till offentliggörande i Öfversigten
en afhandling ,, Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova
vel minus cognita itineribus annis 1895--1896, 1898—18599
collecta. I. Carabide, Halipilide, Hydrophilide et Heterocide''.

Hr SUNDELL föredrog ett af honom utarbetadt bevis för
den Ohmska lagen och inlemnade en häröfver utarbetad afhand-

ling ,,Uber das Ohmsche Gesetz'' till intagande i Öfversigten.
Hr BIESE inlemnade till Societeten ,, Redogörelse öfver me-
teorologiska Centralanstaltens verksamhet under år 1899", och

skulle densamma tryckas i Öfversigten.

Hr A. DONNER meddelade, att genom Lotsdirektörens, ge-
neralmajor Sjömans föranstaltande vattenmärken till omkring
halftannat hundratal blifvit inhuggna längs landets kuster för att
1 framtiden tjena till bestämmande af landets höjning, samt att
denne hade för afsigt att i sommar på bestämd dag och timme
låta invid hvart och ett af dessa märken inhugga ett sekundärt
märke, angifvande vattenståndet för tillfället. Genom andra ob-
servationer borde då det tillfälliga vattenståndets förhållande till
medelvattenståndet och derigenom de primära märkenas läge
öfver eller under årets medelvattenstånd kunna fastställas. Gene-

XXIII

ral Sjöman hade bedt hr Donner omnämna detta företag för
Vetenskaps-Societeten och anhålla om Societetens uttalande i
afseende å de önskningsmål, hvilka Societeten ansåge böra vid
sakens utförande iakttagas.

Dels af hr Donner, dels under den derpå följande diskus-
sionen framhölls den betydelse dessa märken i framtiden kunde
få för ett säkert bestämmande af landhöjningen, en fråga, som
ända sedan HBocietetens stiftande utgjort föremål för dess sär-
skilda intresse. Då vid ett antal fyrar och lotsstationer regel-
bundna observationer af vattenståndet göras, ur hvilka seder-
mera medelvattenståndet härledes, så blefve å dessa orter skil-
naden emellan det tillfälliga vattenståndet och medelvattenstån-
det bekant och man kunde hoppas, att, om vissa betingelser
uppfyllas, man för de mellan dessa stationer belägna nyss-
nämnda märkena skulle med tillräcklig säkerhet kunna inter-
polera motsvarande skilnad.

En särskild observation af vattenståndet borde derför å
enhvar station göras vid samma timme, för hvars vattenstånd
de sekundära märkena gälla. Enligt general Sjömans mening
skulle detta ske lämpligast kl. 6 om morgonen, emedan hafvet
på morgonen är lugnast. För att göra interpolationen möj-
ligast säker ansågs vidare, att en dag borde väljas, då ebb
och flod äro minst, d. v. s. tiden för månens första och sista
qvarter. Då slutligen den på vattenståndet starkast inverkande
orsaken är lufttrycket, borde på de invid eller nära kusten
belägna meteorologiska stationerna barometerståndet vid nämnda
timme observeras, hvarvid äfven vindens riktning och styrka
skulle antecknas.

Societeten anslöt sig till de uttalade synpunkterna och be-
slöt att åt meteorologiska utskottet uppdraga att taga frågan i
närmare öfvervägande samt träffa närmare öfverenskommelse i
saken med general Sjöman.

Jemlikt Societetens vid sammanträde den 19 Mars fattade
beslut hade det utskott, åt hvilket Societeten uppdragit att af-
gifva förslag angående utdelandet af pris ur de till Societetens
disposition stälda medel ur Längmanska medlen för under åren
1897—1899 offentliggjorda vetenskapliga afhandlingar till Socie-
teten inkommit med yttrande, hvilket föredrogs. TI enlighet med
utskottets förslag beslöt Societeten, att trenne pris, lydande
hvarje å 1,000 mark, skulle utdelas. Efter särskilda omröst-
ningar med slutna sedlar framgick såsom BSocietetens beslut, att
prisen skulle tillfalla följande vetenskapsidkare: Direktorn för
Geologiska kommissionen dr JAKOB JOHANNES NSEDERHOLM för
hans i Bulletin de la Commission géologique de Finlande offent-

XXIII

liggjorda afhandling ,,Uber eine archäische Sedimentformation
im sädwestlichen Finland und ihre Bedeutung fär die Erklärung
der Entstehungsweise des Grundgebirges''; Professor dr THEODOR
HOoMÉN för afhandlingen ,,Der tägliche Wärmeumsatz im Boden
und die Wärmestrahlung zwischen Himmel und Erde", publi-
cerad i Vetenskaps-Societetens Acta; samt Professorn dr WIL-

HELM RAMSAY för hans arbete ,, Uber die geologische Entwicke-
lung der Halbinsel Kola in der Quartärzeit', hvilket ingår i Säll-
skapets för Finlands geografi tidskrift Fennia.

Till ledamot af naturhistoriska sektionen invaldes Docenten
dr KAARLO MAINIO LEVANDER.

Societeten beslöt att årsmötet den 29 April skulle hållas
kl. 6 e. m. i de vetenskapliga samfundens hus.

Den 29 April.

Sedan hr GENETZ tillträdt ordförandeskapet, skreds till val
af viceordförande för tiden intill nästa årsmöte, och utsågs här-
till med alla afgifna röster friherre AUG. AF SCHULTÉN.

Societetens skattmästare assessor Westermarck hade an-
mält, att han komme att företaga en längre utrikesresa, och utsåg
Societeten sin ledamot hr SUNDELL att under denna tid hand-
hafva de med skattmästareskapet förenade göromål.

På framställning af friherre Palmén beslöt Societeten ur
sina medel anslå en summa af 100 mark såsom bidrag till upp-
resande af en grafvård öfver Societetens aflidne hedersledamot
Professor W. Nylander.

Den 21 Maj.

Enligt från Ecklesiastikexpeditionen i Kejserliga Senaten an-
länd skrifvelse af den 2 Maj underrättades Societeten derom,
att Kejserliga Senaten bifallit till Societetens hemställan om ett
anslag af 8,000 mark ur allmänna medel för fortsättande under
innnevarande år af de hydrologiska undersökningarna i de till
Finland gränsande vattnen, och hade nämnda summa beviljats
att utgå ur Kejserliga Senatens dispositionsmedel.

I skrifvelse från Finansexpeditionen i Kejserliga Senaten
meddelades Societeten, att i det senaste sammanträdets protokoll
omnämnda reseräkningar af direktor Biese och assistenten Hein-
richs, uppgående inalles till 446 mark 30 penni, numera voro
till betalning å Nyland läns ränteri utanordnade.

Sedan industriidkare och jordbrukare från Tammerfors stad
och dess omnejd nedsatt en komité med uppgift att, i och för

OM

framställning till landets styrelse, sammanbringa utredning an-
gående de vid Pyhäjärvi och Sorvanselkä sjöar samt längs Kumo
elf ända ned till Björneborgs stad inträffade öfversvämningar och
de af dem förorsakade skador, och nämnda komité i sin fram-
ställning till Kejserliga Senaten bland annat hemställt om, att
meteorologiska observationsanstalter eller stationer blefve imrät-.
tade i de tavastländska vattendragens källtrakter, på det att i
god tid måtte kunna utrönas ej blott huruvida vårfloden komme
att blifva hög, utan äfven om den komme att blifva af längre
eller kortare varaktighet, hade Kejserliga senaten velat hafva Ve-
tenskaps-Societeten anmodad att inkomma med yttrande i an-
ledning af detta förslag, hvarom Societeten genom skrifvelse af
den 11 April från Kommunikationsexpeditionen i Kejserliga Se-
naten underrättats.

Sedan meteorologiska utskottet lemnats tillfälle att i ären-
det öfverlägga och direktor Biese till utskottet inlemnat ett längre
motiveradt utlåtande, hvari föreslås inrättandet mom Kumo-bäc-
kenets område af meteorologiska stationer till sådant antal, för--
slagsvis fem, att tillräckligt material erhålles för ett noggrannare
utredande af orsakerna till ovanligare vårflöden och till förut-
sägelser af dessas förlopp, hade utskottet, jämte insändande af
direktor Bieses skrifvelse och åtföljande kostnadsförslag, slutande
å 1,481 mark för anskaffande af nödiga instrumenter samt å
1,600 mark för årliga kostnaderna, velat hafva tillagdt, att lik-
nande stationer, som föreslagits för Kumo-bäckenet, äfven borde
inrättas i öfriga delar af landet, särskildt i Kymmene-, och Wuok-

sen-vattenområdena samt äfvenledes i Österbotten. Societeten,
som ansåg sig böra omfatta direktor Bieses och meteorologiska
utskottets förslag, beslöt att det affordrade yttrandet skulle
i öfverenstämmelse härmed afgifvas och till Kejserliga Senaten
insändas.

I skrifvelse af den 30 April till Societeten hade Kgl. Preus-
siscehe Akademie der Wissenschaften gifvit uttryck åt sin till-
fredsställelse och tacksamhet öfver att Societeten genom särskilda
deputerade samt öfverlemnandet af en adress deltagit i Akade-
mins tvåhundraårsfest. En fullständig beskrifning öfver festen
skulle, så snart den förelåg färdig tryckt, tillställas Societeten.

Från Société de Chevtchenko i Lemberg hade anländt en an-
hållan om skriftutbyte, och beslöt Societeten till densamma bifalla.

Hr A. DONNER anmälde, att meteorologiska utskottet hand-
haft frågan om hvad som vore att iakttaga för att på ett enkelt
sätt fastställa medelvattenståndet i förhållande till de märken,
hvilka Lotsdirektören, generalmajor Sjöman, nyligen låtit inhugga

XXV

vid landets kuster, samt meddelade, att general Sjöman i an-
slutning till de synpunkter, hvilka inom Societeten och utskot-
tet framhållits, bestämt tiden för de sekundära märkenas mhug-
gande till den 19 juli kl. 6 f. m. Utskottet hade anmodat di-
rektorn för meteorologiska centralanstalten att å de meteorolo-
giska stationerna imvid eller nära kusterna föranstalta om upp-
teckning af barometerståndet samt vindens riktning och »styrka
vid nämnda timme.

Direktorn för meteorologiska centralanstalten hr Biese an-
mälde skriftligen hos Societeten om önskvärdheten af att ett antal

meteorologiska stationer i Östra Finland samt Tammerfors och Jy-
väskylä skulle inspekteras, enär de icke besökts under de senaste
åren. Under resan till ostliga stationerna skulle äfven Joensuu
besökas för att om möjligt få de derstädes utförda, men nu-
mera afstannade nederbördsmätningarna återupptagna. «Likaså
vore det af vikt att samtliga stationer å fyrimrättningarna
blefve föremål för inspektion, och hade Lotsdirektören ställt i
utsikt att för detta ändamål en af lotsverkets båtar finge dispo-
neras under 2 å 3 veckors tid. Samtliga inspektioner skulle
verkställas af hr Biese själf under innevarande vår och instun-
dande sommar. På tillstyrkan af meteorologiska utskottet beslöt
Societeten lemna sitt bifall till ofvannämnda inspektionsresors
anställande. $

Till införande i Ofversikten inlemnade hr Synnerberg tvänne
af docenten K. J. HIDÉN författade mindre afhandlingar: ,,De

particularum quarundam usu Lucretiano'' och ,, Von einigen Uber-
einstimmungen zwischen dem Lateinisehen und dem Finnischen'"'.
Hr Sundell anmälde en afhandling af docenten Hj. TALL-
Qvist: ,Uber die Elektricitätsbewegung in verzweigten Strom-
kreisen mit Induetion und Capacität', och biföll Societeten till
dess offentliggörande i Acta.
Ytterligare inlemnade hr Sundell för intagande i Öfversik-

ten en uppsats af fil. mag. ÅLFR. PETRELIUS med titel: ,,Uber
die Veränderungen der Empfindlichkeit der Libellen''.

Hr A. Homén refererade en af docenten T. LAITINEN, dels
å Pathologiskt-anatomiska inrättningen i Helsingfors, dels vid Hy-
gieniska institutet i Halle utförd undersökning, hvilken under
titel ,,Uber den FEinfluss des Alkohols auf die Empfindlichkeit
des thierischen Körpers fär Infektionsstoffe'" inlemnades till So-
cieteten, och beslöts bifalla till dess införande i Acta.

Hr REUTER anmälde tör publikation i Öfversikten följande
trenne afhandlingar: , Heteroptera palearctiea nova et minus
cognita II", , Capside nove mediterrane&e II och ,, Hemiptera

XXVI

Heteroptera in Algeria meridionali a D. D. Kraus et J. Vosseler
collecta'"'.

Såsom ett första bearbetadt resultat af de under de senare
åren i Finland utförde hydrologiska undersökningarna inlemnade
hr TH. HOMEÉN för egen del till intagande i Acta en afhandling:
»Hydrologiske Beobachtungen in: einigen Nordeuropäischen Seen.

I. Lojösee, II. Ladoga, 1886 bis 1900'', samt anmälde för Öfver-
sikten en uppsats af fil. mag. ÅA. H. PETANDER: , Bestämning af
klorkoefficienten i vatten från Bottenhafvet och Finska viken".

Hr ELFVING meddelade resultaten af en af honom utförd

undersökning, hvilken under titel: ,,Uber unsichtbare Strahlen,
welche bei Pflanzen Bewegungen hervorrufen'' skulle offentlig-
göras 1 Acta. ;

Anmäldes att genom meteorologiska utskottet till Societeten
inlemnats förslag öfver Meteorologiska centralanstaltens inkomster
och utgifter under första qvartalet 1900.

Hr KIHLMAN, som tidigare af Societeten utsetts att tills-
vidare vara föreståndare för biblioteket, anmälde, att de löpande
biblioteksgöromålen på grund af enskildt aftal och utan särskildt
arvode handhafts af fil. mag. A. H. Bergholm, hvilken sedan
den 1 Nov. varit antagen på prof till allmän bibliotekarie och
ekonom för -de vetenskapliga föreningarnas hus, och att han
jämväl ej blott ånyo uppstäldt Societetens hela boksamling, utan
äfven för närvarande var sysselsatt med upprättande af ny kata-
log öfver densamma. Sedan numera erfarenhet vunnits beträf-
fande den nya anordningen, tycktes det vara lämpligt att Socie-
teten, med upphäfvande af det närvarande provisoriet, sjelf ville
bestämma angående vården af sitt bibliotek, och ville hr Kibl-
man 1 sådant afseende föreslå:

att Societeten ville anmoda mag. Bergholm att i öfversstäm-
melse med gällande bestämningar för hans innehafvande tjenst
sköta katalogiseringen, utlåningen och öfriga biblioteksgöromål
jämväl vidkommande BSocietetens boksamling, och

att Societeten ville utse någon af sina ledamöter att i egen-
skap af föreståndare utöfva tillsyn öfver biblioteket.

Med bifall härtill utsåg Societeten hr Kihlman att fortfa-
rande vara föreståndare för bibliotekot och uppdrog i sådant
afseende åt honom att å. Societetens vägnar underteckna bref
och qvittenser angående skriftutbytet. med Societetens korres-
pondenter äfvensom andra skrifvelser, hvilka påkallas af de lö-
pande göromålen vid biblioteket.

Vetenskapliga Meddelanden.

Bref från J. J. Berzelius till Gustav Magnus.
Utgifna
ar

Edv. Hjelt.

Gustaf Magnus, till hvilken nedan offentliggjorda bref
äro riktade, var den sista af de unge lärde från Tyskland,
hvilka en längre tid vistades i Stockholm för att under Ber-
zelii mästareledning vidare utbilda sig i den kemiska veten-
skapen. Han var född den 2 maj 1802 i Berlin. Efter vid
universitetet därstädes under fem år idkade naturvetenskap-
liga studier och sedan han speciminerat med en afhandling
öfver tellur, promoverades han i september 1827 till filosofie
doktor.

Redan vid denna tid var Magnus besluten att inträda
på den akademiska lärarebanan och hans tanke var här-
vid närmast riktad på teknologin, men därförinnan ville han
ännu vinna ytterligare utbildning inom det kemiska och
fysikaliska forskningsgebitet. Det var naturligt, att han i
-detta syfte närmast vände sin blick och sina steg mot nor-
den. Berzelius stod då på höjden af sin lysande for-
skarebana och hans impulsiva inflytande gjorde sig märk-
bart på alla områden af kemin. Och i den vetenskapliga
krets i Berlin Magnus tillhörde funnos icke mindre än fyra unge
forskare, Mitscherlich, Gustav och Heinrich Rose samt
Wöhler, hvilka haft lyckan att få arbeta under den nordiska

2

mästarens ledning och från vistelsen hos honom medfört
icke blott de mest fruktbringande lärdomar utan äfven dyr-
bara personliga minen. Icke under då att äfven Magnus
kände den lifligaste önskan att under Berzelii egna ögon få
« öfva den kemiska forskningens konst:

I oktober 1827 anlände Magnus till Stockholm och
vistades där ungefär ett år, träget sysselsatt med sina arbe-
ten och i daglig beröring med Berzelius. Ur samvaron mel-
lan läraren och eleven utvecklade sig ett varmt vänskaps-
förhållande, hvilket aldrig grumlades: Berzelius räknade
Magnus till sina , kemiska gossar", för hvilkas arbeten,
sträfvanden och personliga förhållanden han städse visade
det lifligaste intresse och deltagande. Magnus å sin sida
såg 1 Berzelius sin ,,chemischer Vater", för hvilken han all-
tid hyste känslor af varmaste kärlek och tacksamhet och
fritt öppnade sitt hjärta så 1 glädje som sorg.

På hösten 1828 återvände Mägnus, åtföljd af Berzelius,
till Berlin, hvarifrån han om kort begaf sig till. Paris, der
han emellertid stannade endast några månader. År 1831
blef "han privatdocent vid universitetet 1 Berlin och här-
med begynte han sin långvariga, omfattande och frukt-
bringande lärarevärksamhet vid denna högskola. Efter
Hermbstädts död (1833) blef han följande år e. o. professor
i teknologi jämte fysik och erhöll år 1845 ordinarie profes-
sur i samma ämnen. Han drogs sålunda småningom öfver
från kemin till fysiken, men blef aldrig främmande för den
vetenskap, hvars problem så lifligt fängslat hans sinne i yngre
år. Magnus Ööfverlefde Berzelius i tjugutvå år. Han dog i
Berlin den 25 februari 1870.

Under de första åren efter Magnus” vistelse i Stock-
holm var korrespondensen mellan Berzelius och honom :
ganska liflig, under senare år vexlades. brefven mindre ofta.
Inalles finnas bevarade sextio bref från Berzelius och några
och trettio från Magnus. Den förra var öfvechufvud 'en
mera intresserad ' brefskrifvare än de flesta af hans korres-:
pondenter. . Det senaste" brefvet af Berzelii hand till Magnus
är dateradt den 9 augusti 1847, således ett år före hans död.

3

Magnus” bref till Berzelius, hvilka äro skrifna på ty-
ska, förvaras i den Berzelianska brefsamlingen 1- Kungl.
Svenska Vetenskapsakademins bibliotek. Brefven från Ber-
zelius till Magnus, skrifna på svenska, hafva pietetsfullt för-
varats af dennes ännu lefvande åldriga enka, geheimerå-
dinnan Bertha Magnus i Berlin och hafva af henne godhets-
fullt stälts till min disposition. Numera har brefsamlingen
öfverlämnats till Vetenskapsakademin i Berlin. Min afsikt
är att utgifva utdrag ur denna korrespondens på tyska språ-
ket, men det har icke desto mindre synts mig önskvärdt,
att särskildt offentliggöra de af Berzelius skrifna brefven på
originalspråket, enär den egenartade, kraftiga stilen i dem
genom Ööfversättning i någon: mån måste gå förlorad och
emedan, mig veterligen, bref af Berzelii hand tillsvidare icke
föreligga 1 tryck på hans eget modersmål.

Brefven anföras här i: kronologisk följd. Endast så-
dant har ur dem uteslutits, som gäller hvarjehanda kom-
missioner med korrekturer, instrumenter, likvider o. d.,
äfvensom ett och annat, hvilket icke lämpar sig för offent-

liggörande. ;
gg /

Greifswald d. 4 Oct. 1828.

Tusen tack bäste Magnus för all mig bevisad vänskap
under mitt vistande i Berlin. Jag skulle utgjuta mig i känslo-
samma phraser om jag icke visste att den sanna vänskapen
ej behöfver dem. Vår resa hit har gått ganska lyckligt, vi
hunno i går afton till Neu Brandenburg kring kl. 10 och
hade kommit långt före fram, om vi icke i mörkret
kört på en bom tvärt öfver vägen, der man höll på at
göra chaussé, hvarvid de dåliga seltygen brast. — — Vi'
anlände hit kl. + 4 i eftermiddag och som jag har intet
annat att göra, öfverlämnar jag mig åt den försummade
delen af min Correspondence. Bref till Dulong och The-

4

nard medfölja här inneslutna. Om de icke göra annat, så
lätta de första entréen. Jag har bett Dulong tillåta Hr.
Drn att begära hans råd i frågor om lärobokens öfver-
sättning.

Var god och bed såväl vännen W öhler som Professor
Mitscherlich at genast, utan at afvackta något bref från mig,
afskicka med den post som går Thorsdag afton från Berlin
de tryckfel och corrigenda, som angå läroboken, ty jag äm-
nar genast efter hemkomsten, volente Deo, göra den saken
från mig och skulle vara ledsen åt et uppehåll, som kan
förebyggas. Til Mitscherlich skrifver jag med den första
post som efter min återkomst går från Stockholm och ger
honom underrättelse om mina reseäfventyr. — Mina helsar
jag från både Hr. Doctoren och från Wöhler och sjunger
dervid ,.Et troget hjerta platt de förakta".

Då Hr. Drn ser Mitscherlich och hans älskvärda fru
så helsa dem på det hjertligaste. Frambär mina vördnads-
betygelser för Hr. Drns fru Mor. Jag hoppas hon ser
igenom finger med min ohöflighet. — — — Förlåt allt det
tråk och besvär jag gör och behåll mig i en oförändrad,
beständig vänskap.

Jac. Berzelius.

P. S. Mina hjertligaste hälsningar til hela Ro sefamil-

len och Wöhler.

Stockholm d. 9 Dec. 1828.

Tack bäste Magnus, för det särdeles välkomna brefvet
af d. 18 Nov. som jag med sista. posten erhöll, äfven som
för nouvellerna om läroboken. Jag hoppas at det bref jag
härifrån skickade d. 14 Nov. til firman Didot, innehållande
den omarbetade förra afdelningen af första delen, samt mit
utförliga nomenelaturförslag, redan nu då jag skrifver detta,
är framkommet. Det har kostat mig mycket besvär. Den

-

9)

Blödeska öfversättningen var så full af inadvertenser, som
Wöhler icke merkt vid sin omarbetning deraf, hvilka jag
nu uptäckt. Jag har, såsom Hr. Doctoren får se, betydligt
ändrat om arbetet och tagit bort allt som kan anses onö-
digt. At borttaga hvad Dulong kallar det physiska är omöj-
ligt, det är hela arbetets rot, på hvilket så mycket grund-
dar sig i det öfriga af boken, at ingen, som ej kan boken
utantil kan borttaga något, utan at göra en lucka i det kom-
mande. Således låta vi de 163 sidorna stå. De betyda in-
tet på det hela. — Beträffande nomencelaturen, at man skulle
behålla så mycket af den gamla som möjligt, så är jag
öfvertygad at denna reflexion är god, men det nya och det
gamla måste göras consequent, och derigenom blir ändrin-
gen betydlig. At boken blir bra tjock för fransoser inser
jag nog, men jag skulle tro, at lättsmälta saker ha de så
mycket förut, och Thénards och Thomsons verk hafva sålt
sig, fastän voluminösa. — Jag har rådt Jourdan at utgifva
den Oorganiska chemin först och för sig. Bär det sig icke,
så kan man sluta med det. Beträffande competensen med
Gay-Lussac så fruktar jag den icke. Hans arbete blir sä-
kert helt korrt, lättläst, fullt af intressanta vuer och egna
åsigter, makalöst för dem som vilja taga kännedom af che-
min såsom allmän vetenskap men af för liten fullständighet,
för at förslå åt den egentligare vetenskapsidkaren. Det
skal gå sin väg fram, utan at skadas i sin afsättning at
något annat arbete; men den som har det skal troligen icke
kunna umbära Thénards eller mit arbete. Så betraktar
jag saken, och jag tror icke at Didot kommer at göra en
falsk speculation på min bok. — — — — — —

I Hr. Drns bref saknar jag alla nyheter om Hr. Drn
sjelf, allt sqvaller om Thénard, Dulong etc. Så oväntad
nouvellen om Diamanten var, så hade jag dock hellre läst
et par sidor om hvad min Herre gorde, innan afresan från Ber-
lin, om visiten hos Altenstein, om resan, om det sätt hvarpå
Gay-Lussac, Thénard, Chevreul, Dulong m. fl. mot-
tagit Hr. Drn. Betänk at allt detsamma som Hr. Doctoren
skrifver til sin fru Mor, såsom intresserande henne, det in-

a

6

tresserar äfven mig. Betrakta mig såsom en gammal far-
bror, som tycker om at veta detaljer af hvad hans kära
neveu gör, men som en farbror, för hvilken man ingenting
behöfver dölja, äfven af det som går litet på sned.
Lef väl, haf mycket roligt och skrif icke sällan
til Hr. Drns tillgifne vän
Jac. Berzelius.

"P.S. Vi hafva köpt Westmanska huset. Jag kommer
at flytta dit i Oct. 1829, volente Deo. Mosander får äfven
rum der. Han arbetar ej mer hos mig. Jag tror nästan
at han endast läser.

Stockholm d. 25 maj 1829.

Min käre Magnus! Välkommen åter från Babylon.
— — Nu skulle jag önska at kunna räcka Hr. Doctorens
tupé, för att ge en vänskaplig men dock ej menagerad hår-
lugg, för Hr. Doctorens förtroende till Jourdan, at ej tvinga
honom at genomläsa några ark af öfversättningen 1). Jag
har nu fått den uselheten hit, nära 1 och 2-dra afdelningen
fullt, vacker upplaga och väl tryckt, men så illa öfversatt
at den måste alldeles maculeras, innehållande gemenligen et
stort fel på hvar annan sida. Han öfversätter Federköcher
med Machin de Papin (um Federn darin zu 'kochen), Wolle
med nuage, sehwach med noir, och nästan öfverallt der det
står ja 1 original har öfversättaren satt nej i den franska
uplagan. Något så rasande har jag i min lfstid agdrig sett
som Jourdans öfversättning. Jag har föreslagit Didot att
bryta vår öfverenskommelse eller skaffa en annan öfversät-

!) Magnus hade åtagit sig att under sin vistelse i Paris genomgå
eller i någon mån öfvervaka den franska öfversättning af Berzelii kemi,
som verkstäldes af Jourdan, men omständigheterna gjorde, att han
icke fick tillfälle härtill. Han kände sig djupt nedslagen öfver den
skuld han hade i denna för Berzelius ledsamma affär.

HH

tare och prevenerat honom, at jag mot denna öfversättning
måste protestera i allmänna tidningarna. — Om jag råkade
Jourdan personligen, innan min vrede hinner lägga sig,
so smorde jag honom så, at han skulle känna det
länge == = —

Allt hvad nytt jag skulle kunna berätta, det får Hr.
Doctoren veta af Sefström, som förmodligen på annan dag
Pingst kommer til Berlin.

Hjertlig hälsning och vänskap:
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 26 juni 1829.

Tack för vänskapsfulla brefvet, samt för alla uttryck
af ånger öfver Jourdan. Med den karlen hade intet stått
at uträtta, ty första delen med alla sina fel är verkligen
dräglig mot det som sedan följer. De hafva nu tagit sig
det exjuditivet at skicka mig correcturarken med Ministerns
post, jag fick i förra veckan 7 ark; men det är alldeles
ohjelpligt. Jag har skrifvit dem det ultimatum til at om de
behålla Jourdan såsom öfversättare, så är vår affär slut
och jag desavouerar i Tidningarna Jourdanska öfversättning-
gen. Jag har föreslagit dem at taga en ny öfversättare,
Esslinger, som jag vet kan både chemie och öfversätter
riktigt. (Han är öfversättare af Analyses des Corps inorga-
niques). Jag afstår åt honom de 2,500 francs jag har at
fordra för verkets första hälft, på det at Jourdan må få
behålla sina 5,000, emot det at han ärligt lemnar mina
manuscripter, och å sin sida måste Didot trycka om 2:dra
tomen. (Den första är utgången). Dervid har jag då på den
franska uplagan vunnit mycken förargelse, mycket arbete
och bekymmer och intet annat. Et högst fatalt författare-
arvode. Jag har begärt Dulongs och Berthiers' biträde,
ingendera har svarat mig, men Didot skrifver at Berthier

8

funnit felen ej vara så svåra. Detta determinerade mig at
agera sjelf och nu antager jag från den sidan ingen bemed-
ling. = — ev

Jag skickar fortsättningen af Årsberättelsen åt Wöhler,
men som jag är säker på at Hr. Doctoren är nyfiken at se.
Mina försök öfver den nya Thorjorden äro ännu icke fullt
slutade. Det återstår mig at bestämma atomvigten, hvar-
vid rätt intressanta egenheter inträffat. Den synes bestå af

Th? men gifva företrädesvis sådana föreningar som Maus up-
täckt bos lerjorden och jernoxiden, nemligen Al, S2. och 2K S

+ Al S2, Såsnart jag fått denna punkt afgjord är jag färdig
med opus. — Det vore möjligt at denna jord förekommer
äfven 1 Pyrochlor, som träffas i mängd i Thoritens grann-
skap, och hvaraf jag har så mycket at jag kan skicka
Wöhler til en fullständig analys. Tyvärr har intet mera af
Thoriten tils vidare kunnat upsporras.

Jag går och dricker vatten hos Mosandeéer med gikt i
knän och händer så at jag deraf besväras. Skrif mig snart
en rad til.

Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 4 Aug. 1829.

Min egen vän uustaf Magnus! Tusen tack för brefvet.
Den återtagna bokhandelsannonsen gorde mig en hjertefröjd.
Med sista posten hade jag bref från v. Escher i Zurich, som
ämnade der utge en ny öfversättning, hvilken jag också af-
rådde, så at nu tils vidare äro de åskmålnen förbi.

Från Frankrike har jag intet svar fått på mitt ultima-
tum. Det hade bordt vara i Paris den 6 Juli sednast och
jag hade med denna dagens post kunnat hafva bref af d.

2)

23 Juli. — Skref väl Mitscherlich til Berthier innan resan?
Jag gissar: Nej. Palmstedt brukade altid säga at hans svå-
ger manglade honom, men detta är ännu mer en mangling
som så fortfar på en obestämd vidrig fot sedan slutet af
februari. — — — — — — —

Thorjorden är under tryckning, Så snart den blir fär-
dig, upvaktar jag med et exemplar. Här skickar jag litet af
jorden. Den har blifvit brun vid torkning antingen af litet
mangan, hvilket jag dock icke tror, eller af något organiskt.
Det senare kunde lätt brännas borrt, men som jorden då
blir mycket svårlöst i svafvelsyra och alldeles olöslig i an-
dra syror, så föredrager jag at skicka det färgade hydratet,
som nu kan lösas i hvilken syra som häldst. Äfven skickar
jag litet svafvelsyrad thorjord. — En bit thorit, som med-
följer zur Ansicht, anhåller jag at Herr Doctoren ville hafva
den godheten at en dag bära til Professor W eiss, med an-
mälan at det är et ringa Andenkenr ifrån mig, atjag nu in-
tet har något mer än denna bit at meddela, och at så ringa
den än är, så är den alltid bättre än en skrifven be-
skrifning. |

Jag väntar phosphorhydryren med mycken nyfiken-
het. — — Min vördnad för fru Mor.

Hälsning och vänskap
Jac. Berzelius.

P.S. I morgon går första delen af manuscriptet til

Djurchemin på trycket.

d. 21 Aug. 1829.

Här tager jag mig den friheten at meddela et exem-
plar af Thorjords afhandlingen, som jag anhåller at Poggen-
dorff får låna til öfversättning och at Herr Doctoren täcktes
sjelf meddela honom det. Jag anser det icke förtjena at
kosta porto från Greifswald til Berlin på mer än et ex.,

10

eljes skulle jag skicka et serskilt ex. til hoggendorff och et
annat til vår goda vän landstrykaren Wöhler. — Jag hade
gerna skrifvit honom til på resan om jag icke visste at min
Herre flitigt skrifver honom til. Det är annars få, hvilkas
bref göra mig et så stort nöje som hans.

Jag har på Herrmanns i Moskwa enträgna begäran
repeterat analysen på lithion och finner deri syrehalten
ända til 55,15 p. c., hvaraf således följer at Arfvedson fått
11 procent för litet. Lithions atomvigt är efter mitt för-
sök 81,31, således af alla metallers den ringaste.

Jag har fått den underrättelse från Paris at Berthier
först var mycket befängd på mig och skylde alla Jourdans
fel dels på Wöhlers öfversättning och dels på mitt medde-
lade manuscript, samt at Didot ville.alldeles icke förstöra
uplagan af 2-dra delen. Men sedan har saken ändrat sig,
2-dra och 3-dje delen förstöras och öfversättas ånyo. Tre
öfversättare äro i förslaget, Esslinger, Hervey och Kähn,
hvilka Berthier hållit på at examinera och Gref Löw en-
hjelm trodde at Didot ville engagera en för hvar del för at få
det at gå så mycket fortare. Fransoserna äro curiösa kur-
rar, ifrån at bestämdt förklara at ingen finnes, at antaga 3
på en gång, är i sanning et salto-mortale. Tre öfversät-
tare är för mycket på en gång. — Huru mycket Jourdans
öfversättning förargat mig, så har jag dock skrattat mig
munnen ur led ibland åt de comiska misstagen; t. ex. Strah-
len, von der Achse ausgehend, der han läser Asche för
Achse och öfversätter: rayons, qui sortent de la cendre.

Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 4 Sept. 1829.

Nu hafva mina öfversättningsaffärer i Paris tagit en
annan vändning. Jourdan är afsatt och i hans ställe en

ill

Esslinger åtagit sig arbetet. Den tryckta andra delen och
den satta 3-dje delen förstöras och Esslingers öfversältning
begynner med den andra. Didot har också återtagit sitt
vilkor at den ej skulle få utgifvas i Tyskland förr änn et
år efter sedan den utkommit i Frankrike. Detta föranleder
mig at engagera Arnold at företaga denna uplaga och före -
komma alla försök af andra. Jag har föreslagit honom, så-
som jag tycker billiga vilkor, nämligen 200 ex., af hvilka
jag väl kommer at här gifva bort de flesta; men på det
sättet kan jag få något, då jag deremot på annat sätt får
intet. —— — — — Jag skickar här innelyckt mit bref til
Arnold. Ifall Herr Doctoren gillar saken, så afskicka det
försegladt til honom. Tycker Hr. Doctoren åter at med
hela speculationen är ingenting värdt, så skrif mig det til
genast och lät brefvet ligga så länge.

Nu längtar jag mycket efter nouveller från Wöhler.
Har det hörts något från hans brunnskur i Wiesbaden?

Hälsning och vänskap
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 4 Dec. 1829.

Tack för allt besvär i anledning af mitt förslag med
läroboken. Jag är nöjd med Arnolds arrangement at ge
ut en ny uplaga nästa vår Huru stort honorarium derför
skall blifva är mig omöjligt at bestämma, ty jag har af så-
dant ingen slags erfarenhet, jag beder derför Herr Doctoren
i samråd med Mitscherlich och W öhler uppgöra detta och
förklarar mig alldeles nöjd med de vilkor, som Herrarna
behaga bestämma.

Wöhler har skrifvit mig til at djefvulen blifvit lös hos
Hr Doctoren, han har likväl icke explicerat sig hvilken del
af människan han förstår med djelvulen och tillägger, at

12

Herr Doctoren väl sjelf snart skulle gifva mig underrättelse
derom och upplösa gåtan, som i det hela får en angenäm
denouement. Jag väntar med vänskapens värma och någon
nyfikenbet at få reda på denna halfqvädna visa. Skulle
Herr Doctoren möjligen hafva öfvergifvit den hederlige Bell-
manns lärdomar, som vi så andägtigt sjöngo tillsamman på
vägen från Årup för et par år sedan?

Jag lefver nu endast i Djurchemi och husreparatio-

Vänskap och hälsning
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 25 Jan. 1830.

Aj, aj, Bästa Magnus, nu ser jag att Wöhler ei hade
så orätt at fn var lös; emedlertid var det väl at hon af-
skedade den nya fästman också, ty den flickan är från mo-
derlifvet ämnad åt Chemien det ser jag. Gör nu snart slag
i saken och sucka ej bort för lång tid, ty den är alldeles
förlorad. — — — — — p

Jag har, sedan flyttningen til det nya huset, der jag
är logerad vida öfver hvad som vore nog, varit til hälsan
kraftig. Mosander har köpt åt mig en häst och släda,
hvarigenom jag nu är tvungen at dagligen fara ut en timma,
hvilket jag funnit göra mig: särdeles godt, häldst mina gik-
tiga knän och fötter ibland envist förbjuda mig at gå til
fots. I laboratorium har en tid bortåt intet annat: blifvit
kokadt än urin, Jag arbetar med att få reda på och åt-
skilja de djurämnen som finnas deri, men rätt nu begynner
jag på at tro at man derur kan få så många man vill. Men
detta är ett fält af Chemien, som ej intresserar Hr. Doctoren,
och jag afbryter derföre.

Hittills har Mitscherlichintet skrifvit, hvarken rörande
Herr Doctorens tidsfördrif med suckande, eller i allmänhet

13

något annat, sedan snart 8 månader. Jag är mycket ange-
lägen at få veta, huru många år återstå för utgifvandet af
hans compendium i Chemien, samt hvad som åtgjorts vid
artikeln Crystallisation. Spionera ut detta och låt mig vid
tillfälle veta.

Jag skulle i dag skrifva till Wöhler, men nu är han i
den högsta mänskliga glädjes rus, jag skall derför uppskjuta
några postdagar, serdeles som jag till Herrarna alltid har
detsamma at skrifva ungefär.

Hälsa Fru Mor och Herrar Bröder.

Hälsning och vänskap
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 29 april 1830.

Det var då väl, at det der instrumentet skaffade mig
en rad från Hr. Doctoren. Är det sannt at det är Astrilds
snaror som fjättrat Hr. Doctorens händer, så som Wöhler
påstått, under det han sjelf gått på nätet och insvängt sig
så deri at han är tagen med hull och hår. — — -— — —

Låt mig nu snart få höra nägon ny upptäckt eller
någon förut outredd omständighet utredd genom Herr Doc-
torens försök. Det är verkligen synd och skamm at låta
lifvets skönaste år förlöpa, utan at draga partie af så för-
träffliga anlag som min Herre fått.

Tusende hälsningar och uppriktig vänskap
Jac. Berzelius.

P. S. I anledning af förfrågan om Rudberg, bör jag
nämna at han, genom egen öfverilning, kommit i en vidt
utseende, ända till skandalös strid med Svanberg, hvari
Rudberg är agresseur, och som ' möjligen kan föranleda
Rudberg at lemna Upsala. Det är verkligen skada at så
ovanliga snillegåfvor skola vara förknippade med en så lapp-
ris-caracter. |

14

Stockholm d. 18 Juni 1830.

Nå det var änteligen väl at jag kunde få höra några
ord från Berlin. Det är ingen af mina värda Herrar Cor-
respondenter dersammastädes, som jag icke har at fordra
bref af, utom Gustav Rose. Mitscherlich har lemnat 3
bref obesvarade, men honom räknar jag -ej så noga med, ty
han är i den vägen obotlig.

Det gör mig et nöje at höra at Frau Professorin W öh-
ler är fin och söt. Glöm nu icke borrt 9-de budordet i
Dekaden. — —

Historien med Vesuvian !), som jag förut ej kände,
påminner . mig om Daniells historia, som slog hörnena af
kuben i flusspat och fann at de hade större eg. v. än den
qvarblifvande octaédern. - En så stor skillnad som emellan
3,4 och 2,9 eller omkring + kan icke härröra af något
sådant olika partiklarnes jemteliggande, hvilket möjliga in-
flytande til ändring af den egentliga vigten jag i öfrigt icke
bestrider. Herr Doctoren kan, vid dessa försök, så lätt-
blifva narrad af luftblåsor, som ögat ofta ej uptäcker, men
som nästan alltid finnas i et förglasadt ämne. Jag vet in-
tet annat råd at förhindra at bedragas häraf än at Hr.
Doctoren rifver til pulver och slammar så väl smält som
osmält Vesuvian och jämför bådas eg. vigt.

Beträffande Rudberg, så tror jag at hans Achilliska
vrede begynnt lägga sig, han har varit på supé hos Svan-
berg, et eftersvall af vågor går väl ännu, men äfven det
lägger sig och frågan om at quittera Upsala synes han
hafva öfvergifvit.

Jag kommer i höst, volente Deo, icke allenast til Ham-
burg, utan förut på 14 dagar eller 3 veckor för at besöka

1) Magnus hade iakttagit att krystalliserad vesuvian, hvars spec.
vikt är 3,4, efter smältning visade en spec. vikt af endast 2,9, utan att
någon nämvärd viktsförlust härvid egde rum. Han skrifver med anled-
ning häraf (3 juni 1830): -,,Sollte es nicht nothwendig sein, dass jeder
Körper im crystallisirtem Zustande eine grössere Dichtigkeit besitze, als
wenn er ohne alles crystallinische Gefäge ist, d. h. wenn seine Atome
nicht geordnet sondern durcheinander liegen? au

15

mina chemiska slägtingar, til hvilka Hr Doctoren också hö-
rer, i Berlin. Hvad Wien beträffar, så tala vi ej derom förr
än nästa sommar.
. Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 12 Oct. 1830.

Tusen : tack, bäste Magnus, för all vänskap och all
god omvårnad under vår gemensamma resa som oagtadt
väderlekens otrohet blef så -angenäm och under vårt vi-
stande i Hamburg, som, conditor Hell til trotts, blef både
roligt och lagom dyrt.

Jag har sedan d. 7 om aftonen varit hos mina pena-
ter, bland hvilka allt stod väl tilll Se här en korrt Jour-
nal öfver vår resa. Vi kommo til Läbeck ännu vid dager:
men qvarblefvo om aftonen i vårt logis. Måndagen slogs
allarm. Ångbåten var ännu ej ankommen. Ekström och
W eigel, mindre lugna än jag och serdeles än vännen Pon-
tin, bestälde genast hästar at afresa til Kiel, deras exempel
följdes af Agardh och Lundenses. Jag beslöt at intet par-
tie taga förr än kl. 1 och kom ändteligen derhän med kam-
raterna at de återskickade vagnarna för at följa mitt exem-
pel at i vagn göra en tur kring Läöbecks vallar och :omgif-
ning, under hvilken promenad vi hade det nöjet at se ång-
fartyget löpa . Traven upföre til Läbeck, til de förtviflade
kamraternås stora tillfredsställelse. Sedan vi sett Läbecks
fåtaliga märkvärdigheter åto vi middag hos vännen Kind,
som bullade up et alldeles ofantligt kalas, men hvars
rätt aimabla fru icke gorde oss sällskap til bordet, hvilket
lär vara bruk vid karlmiddagar. Tisdagen kl. 9 afgick ång-
båten, sällskapet bestod, med undantag af 1 1/2 Jude, en-
dast af Svenskar och Danskar, 29 til antalet, bland hvilka
voro Örsted, Zeise, Bang, Reinhardt m. fl. Conversa-

16

tion var angenäm och vädret drägligt. Natten passerade jag i
Örsteds famn, d. ä. i samma koj, som var något trång.
Jag sot dock godt och som jag tror äfven han. Vi landade
i Köpenhamn kl. 1 Onsdagen, som Pontin och jag skänkte
åt vår Minister Hochschild, för at kunna så mycket ostör-
dare lemna Thorsdagen åt våra Köpenhamnska vänner. För-
middagen besågo vi åtskilligt i vetenskapligt afseende intres-
sant, Örsted gaf en utsökt diner, och aftonen passerades
på den så kallade studentföreningen, der vi tracterades med
Concert, souper, skålar och Hurra, samt slutligen med en
pantominballet, pretensionslöst och roligt på allt sätt. Fre-
dagen foro vi i öppen båt öfver til Malmö, hvilket gick på
knappa 3 timmar. Resan til Stockholm uptog 6 hela dagar
under et nästan beständigt regn och här och der ganska
djupa vägar.

Oafgorda embetsmannagöromål uptaga ännu min tid,
som genast togs i anspråk af 9 franska correcturark, hvilka
jag först med denna dagens post hunnit afsända. — — —

Hälsa fru Mor och alla andra bekanta, som min-
nas mig.

Uprigtig vänskap
Berzelius.

P. S. Var god och låt W öhler läsa detta bref, jag be-
traktar det såsom adresseradt äfven til honom. Han får
med nästa post begynna at af mig emottaga luntor, dem
jag dock ämnar til kostnaders undvikande från Greifswald låta
gå med bokhandlarelägenhet. — Var god och gör fru Mit-
scherlich en visit, framför til henne mina vördsamma och
hjertliga hälsningar och säg henne at jag är rigtigt kom-
men a costi. Säg detsamma äfven åt vännen Gustav Rose
och dess famille.

Stockholm d. 1 mars 1831.

Tack bäste Magnus för det ganska kärkomna brefvet.
Jag beklagar at den under vårt samtal i Hamburg befarade
oangenäma brytningen icke uteblifvit 1). Det gör mig icke
så mycket ondt för Hr. Doctorens skuld, som för Ms, ty han
kan mindre umbära omgifningen åf sina unga vänner, än
de honom. De gå med ungdomens förhoppningar sin egen
stråt fram. Han står der ensam, värderad men undviken,
och han tröstar sig icke deröfver med sina rechercher, utan
det ingriper i dem, tungsintheten gör hans speculation min-
dre rask och han grubblar i stället at arbeta. Jag tror -
dock at allt detta mera härrörer irån hans hypochondriska
anlag, än deraf at han skulle så djupt förargas deraf at
man icke ställer sig under hans omedelbara förmynderskap.

Jag kommer icke i sommar til Tyskland. Wien är
mig för mycket aflägset, och hemresan i en obehaglig årstid
har så mycket motbjudande at när det icke är fråga om
en nödvändighet, utan endast om 'et partie de plaisir, så
underkastar man sig det icke. Jag vil gerna se Wien och
göra personlig bekantskap med dess lärde, men på Natur-
forskaregillet icke.

> Quid agis? skref Plinius til en af sina vänner och
på det denna icke skulle tro at han 'dermed mente huru
mår du? så tillade han: quomodo vales, ego valeo. --Om Hr.
Doctorn skulle vid tillfälle gifva sin chymiska Onkel et
litet svar på frågan: Quid agis? så skulle det fröjda :den
sistnämda -serdeles mycket.

Jag tviflar på at vanadin finnes i Egeran, emedan vana-
din färgar så ofantligt, at det är omöjligt at icke vid blås-
rörsprof den då skulle uptäckas. Den har samma reaction
som chrom, meh den gröna färgen är lätt bortblåst med
oxidationseld i borax. Silicat af vanadinoxid är grönt och
vil ej gerna uplösåas af syror. Deremot vore det väl möjligt
at pyropen höll vanadin. Detta förtjenar at undersökas och
kan ske på platinabläck för blåsrör, ty om pyrop smält

1) Afser förhållandet mellan Magnus och Mitscherlich.

2

pA

18

med litet natron ger en färglös vätska, så är det vanadin,
blir vattnet åter gult, så är det chrom. — — — — Jag
måste nu retirera från laboratorium til årsberättelsebordet.

Hvad har blifvit af den sak, om hvilken vi talte förle-
den sommar under det vi drogos af Nathusii spann från
Althaldensleben til Magdeburg? In statu quo? Det vore
för länge.

| Hälsning och vänskap

Berzelius.

Stockholm d. 3 Maj 1831.

Härjemte skickar jag en afhandling af Zeise, som sä-
kert skal intressera Herr Doctoren. Zeise har alldeles deri
utredt naturen af det salt som Hr. Drn höll på at utreda
och gissade i förhand dess riktiga sammansättning 1). Det är
serdeles intressant, at föreningen innehåller chloruren före-
nad med chlorether och icke chloriden med kolbundet väte,
hvilket Zeise hittat på at bevisa. Klarare hade Zeises fram-
ställning kunnat blitva om han icke varit en anhängare af
Bonsdorffs?) vuer. Til uplysning för några danska ord
bör jag säga at Ilt är syre och Brint väte. Jag förutsätter at
denna kakophona nomenclatur skal embarassera Herr Doc-
toren, den har gjort det äfven med mig. Denna afhand-
ling förtjente väl et rum hos Poggendorff.

2) Under sin vistelse i Stockholm påbörjade Magnus den under-
sökning öfver ammoniaks inverkan på platinaklorur, hvilken gaf upp-
slaget till de omfattande forskningarna rörande platinabaserna och när-
mast fortsattes af Z eise. :

2) EPS Ad ON on Bonsdor ff, kemie professor vid uni-
versitetet i Helsingfors.

19

Huru går det med Herr Doctorns enskilda angelägen-
heter? Måste jag nödvändigt resa til Berlin för at få kun-
skap derom, så får jag säkert ganska länge vänta.

Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 10 Juni 1831.

Tack för de intressanta underrättelserna om arbetena
öfver svafvelsyrans verkan på alkohol, då båda äro 1 vat-
tenfritt tilstånd. Jag är mycket nyfiken at få del af slutre-
sultatet på denna undersökning 1). Det blir ganska intres-
sant at få erfara huru den nya vextsyran är sammansatt,
hvilket väl skal gifva åt theorin för etherbildning samma
klarhet, som Wöhlers och Liebigs sista arbete gifvit öfver
ureas sönderdelning. I sammanhang härmed vore det en
ganska intressant sak at få utredt, huru många med vinsvaf-
velsyran analoga föreningar svafvelsyran ger; om de vi
hittils känna +t. ex. af träd, socker o. dyl. äro vinsvafvelsyra
eller, liksom naphtalinsvafvelsyran, innehåller svafvelsyran
förenad med carburer af väte... Af vinsyra och drufsyra får
man med svafvelsyra också en dylik. Detta är et vackert
fält, som med lätt möda kan uparbetas.

Jag kommer i sommar icke at resa utom Sverige.
Troligen gör jag en tour til Årup, der jag passerar en vecka
i början af Augusti och der Pintressante Moorman ?), he-

') Magnus meddelar i bref af den 12 maj 1831 de första resul-
taten af sina undersökningar öfver vattenfri svafvelsyras inverkan på
eter och alkohol. Undersökningarna voro under de närmast följande åren
ofta föremål för diskussion mellan Magnus och Berzelius, hvilken
sistnämda egnade dem stor uppmärksamhet.

”') Fröken Mina Moorman, en bekantskap från Wachtmei-

"sterska huset, för hvilken Berzelius ofta bryr såväl Wöhler som
Magnus.

20

las! går ogift ännu. Ulla Wachtmeister är gift med en
grefve Beckfries sedån Jultiden. Emellertid tackar jag gan-
ska upriktigt för det serdedels förledande anbudet at resa
tilsamman til Englånd, hvilket nog skulle hafva roat mig i
så godt sällskap, om jag icke af de välsignade correcturerna
på den franska läroboken tvingades at hållas antingen hem-
ma eller åtminstone ej längre borrt än at jag kan få dem
och läsa dem. På den organiska chemien går öfversätt-
ningen mindre lätt för Esslinger och för Djurchemien fasar
jag rigtigt, ty han synes alldeles sakna all physiologisk
kunskap.
Mycket hälsningar til fru Mor.
Beständig vänskap
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 23 Sept. 1831.

Tack bäste Magnus, för det vänskapsfulla brefvet af d.
13 Sept. — —

Jag har tyvärr, icke det mindsta befattat mig med
några desinfectionsförsök. At chlor, saltsyra och salpeter-
syra äro verksamma derom tviflar jag icke, men om ättik-
syra i ångform skulle kunna uträtta det minsta til förstö-
rande af et smittämne, kan vara ganska osäkert !), ty den
verkar icke förstörande derpå och ganska svagt genom före-
ningsfrändskap. Förutsättom at från en cholerasjuk af-
dunstar et ämne, som likt vattengas kan hållas inblandadt
i luften, så låter det 'dervid väl tänka sig at ättiksyran kan
förena 'sig "dermed; men 'blir "det i "denna form 'overksaåmt som
smittämne? Derom kan man dock icke veta det ringåste. —

!) Med anledning af kolera epidemin i Berlin hade Magnus haft
i uppdrag att anställa försök med lämpliga desinfektionsmedel och före-
slagit rökning med koncentrerad ättiksyra i stället för klor vid desin-
ficering af papper o. d. Han önskade höra Berzelii mening härom.

21

Hvilka olägenheter medför chlorrökningen, emedan den så
litet användes? Den verkar icke på torr skrift. Alla våra
bref från Ryssland och Finland rökas med chlor, utan at
doppas i någon vätska förut. — Äfven här talas väldigt
mycket om choleran, oagtadt vi hittils blifvit förskonade
derifrån. — — — — —

Rudberg är såsom jag tror i Paris. Jag har, sedan
han i medlet af Juli reste härifrån, intet från honom hört.
— Mosander är nu från morgon til aftonen sysselsatt med
Vetenskapsakademiens Mineralcabinett, som han nära up-
laggt och som ej blef så obetydligt, när det blef hopsam-
ladt och ordnadt. — Almroth slår mynt. Gubben Hisinger
är på geologiska resor i Sverige. ' Pasch gör ungefär lika
mycket, eller något mindre än en annan god vän som jag
har i Berlin. Carl Retzius har fått Professorstitel och sin
lön påökt från 600 Rådr. til 1,200 Rdr. Hvad han förehar
är mig nu ej bekannt, och jag sjelf, jag nästan måste säga
detsamma om mig som om Retzius, at jag icke har reda
på hvad jag gör. Jag har nu läst 15 ark correctur på
franska läroboken 1 veg. chemien. Esslinger är den ej så
vuxen som den oorganiska. — — — Derjemte har jag fått
det ledsamma bestyret at med två andra granska och om-
redigera de författningar om choleran, som under somma-
ren utkommit och hvars stadganden blifvit klandrade. Detta
är dock nu sedan et par dagar fullgort. Nu är jag åter i
laboratorium. Jag har fått tellurvismuth från Schemnitz,
hvarur jag utdrager Telluren, med hvilken jag vil anställa
några försök, hufvudsakligen rörande dess förhållanden så-
som basbildare och öfver de salter som upkomma af telluri-
baser med telluracida eller- rättare med tellurider. Jag
torde väl ock få lof at frambringa några motsvarande af
selenium.

. Från Mitsch ed har jag ingen underrättelse sedan
SE af Juni. Han synes lida af en själssjukdom. — Från
Liebig har jag tidtals rätt intressanta bref. Han hade fått
i sitt hufvud, at Mitscherlich försökt upsätta mig emot
Gay-Lussac och öfverhufvud at jag var på en ovänlig fot

22

med den sistnämda och skref mig derföre en alldeles gruflig
jeremiad, hvaråt jag rätt hjertligt skrattade. Det gorde mig
et verkligt nöje at se Liebigs varma tilgifvenhet för G. L.,
af hvilken han säkert rönt mycken vänskap, för hvilken han
är tacksam. — Har et blad kalladt — — (?) gordt sig väg
til Berlin? Deri står en elak artikel om Gay-Lussac. UDUt-
gifvarne hatva skickat bladet til Academierne, bland andra
äfven til vår, för at i utbyte få utdrag af hvad som för-
handlas vid deras sammankomster. Artikeln om Gay-
Lussac står der likväl såsom ett »cave canem> och måste
föranleda dertil at ingen lemnar dem något, ty hvilken vil
synas hafva förbindelser med så lumpna redacteurer? —
Hälsa våra vänner, fru Mor och herrar Bröder
från Hr. Drns vän
Berzelius.

Stockholm d. 8 Dec. 1831.

Tusen tack för det vänskapsfulla brefvet af d. 20 Nov.
Jag har tid efter annan bref af W öhler, som synes rätt miss-
nöjd med ödets styrelse, som bragt honom at lemna Berlin,
dit han såsom Hr. Doctorn och synes förmoda, troligen en-
dast återkommer för at erhålla afsked från sin lärare-beställ-
ning vid Gewerbescholan och der det förmodligen slutas med
at Hr. Doctorn blir hans efterträdare. At Wöhlers afsked
från Berlin skal gå Hr. Doctorn til sinnes, finner jag lätt;
vänner, hvilka, liksom W ö hler, förena hjertats ädla egen-
skaper med vetenskaplig duktighet och et ovanligt ange-
nämt umgänge, äro sällsamma. — Det är troligt at Wöhler
i utkomst vinner på bytet, ty annars gorde han högeligen
orätt at aflägsna sig från Berlin. Han har emellertid synts
mig der hafva för mycket knappa inkomster för at utan
bekymmer slå sig ut, och det måste likväl en vetenskaps-
idkare kunna, om han skal arbeta för vetenskapens utvid-

23

gande. Vinner han detta i Cassel, så kan hans flyttning
icke klandras.

Beträffande Aushängebogen och Tabeller af Chemiens
sista afdelning, så gå de bäst til Koch i Greifswald. — — —
Men jag vill härvid anmärka, at boken icke är färdig förr än
Mitscherlichs artikel erhållits, samt at hon icke får utgifvas
förr än antingen artikeln är erhållen eller Mitscherlich
bestämdt förklarat sig på et sådant sätt, at jag är autoriserad
at på et serskildt blad bifoga den underrättelse at den i
verket på flere ställen åberopade artikeln om crystallisation
icke kunnat erhållas. Jag är mycket missnöjd med Mitscher-
lichs förfarande. Innan hans bortresa skref jag och påminte
om denna artikel. Nu reser han bort, blir borta öfver vin-
tern, ger icke et ord til underrättelse om huru han tänker
göra, lemnar et senare bref obesvaradt och förblifver i allt
lugn i Heidelberg. Är det då den mannens öde at nödvän-
digt gifva alla sina vänner. anledning till missnöje? — — —

Hälsning och vänskap
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 21 Febr. 1832.

Nå, kära Doctor Magnus, hvad har Hr. Drn nu för
sig, som icke mera vil med en enda rad låta höra af sig.
Tror H. Drn at jag kan så länge umbära at få veta något
om mina vänner. Ehuru jag sjelf har alldeles ingenting at
skrifva om, skrifver jag ändå, för at pina mig til några
rader till svar.

Huru gå föreläsningarna i physik? Det privata colle-
gium i chemiska laborationer? Ämnar Hr. Drn söka rymma-
ren Wöhlers plats? Har han ännu fått sitt afsked? Är han
icke just nu i Berlin, för at flytta borrt sitt bo derifrån til
Cassel? Hvad gör Gustaf och Heinrich Rose? Se der har

24

jag nu med dessa frågor gifvit materialier til 2 hela sidor
i svaret til mig.

Nå hvad tycks. Trolle Wachtmeister med fru, son
och de 3 yngre döttrarna, gör i sommar en resa genom
Tyskland til Paris. Sådant hade jag väl icke trott, om nå-
gon annan än han själf berättat mig det. Han har före-
slagit mig at göra sällskap. Det är verkligen påkostande
at vägra det, men denna resa blefve för mig mera rolig än
intressant och dyrare än mina vanliga resor, som nu måste
dessutom inställas, sedan jag icke mera har Arnold at
mjölka och sedan jag nu i vår lemnar min plats vid Caro-
linska Institutet, hvarefter jag först 1834, genom den pen-
sion, som då reguliert tilfaller mig, får den löneförlust er-
satt som jag gör genom afskedstagandet. Men jag an-
ser det nu vara min skyldighet at lemna platsen åt Mo-
sander, som eljes kommer att gråna såsom min adjunct.

När Wachtmeister kommer til Berlin är väl ej ännu
afgjort, men hans son skal först aflägga Cantzlie Examen
i Upsala, så at det troligen ej blir förr än 1i slutet af Juli
eller början af Augusti. Jag behöfver ej recommendera
dem til Hr. Drns goda förmynderskap. De tå det mig för-
utan, fastän Mina!) icke är i deras sällskap. Wacht-
meister tror sig kunna göra ifrån sig Berlin på en vecka,
jag har sagt honom at 2 knapt förslå. Han tror at Berlin
nu är sådant som för 30 år sedan, då han var der.

Men hvad gör jag sjelf? Jag arbetar flitigt men det
blir just icke til stora resultat. Ju äldre man blir, ju mera
får man det felet at vara jämt sysselsatt utan at skilja mel-
lan det som är mer eller mindre intressant och derför blir
deraf parturiunt montes.

I mina laborationer förhåller jag mig ungefär såsom:
Rådman Anberg stackars man,

Jag tror visserligen at jag i något af mina senare bref

1) Fröken Mina Moorman, (se sid. 19).

s 25

nämde, at jag företagit et utförligt arbete öfver tellur, hvar-
til Wherle skickat mig materialier. I tre månader höll jag
på med at få tellur ren.

Det som sluligen lyckades var följande: Den smältes
med kols. kali och olja i form af deg, i en betäckt porslins-
degel. Massan upplöses och tvättas med kokhett vatten.
FTelluren utfaller då luft blåses derigenom. Den afdestilleras
sedan på det sätt, at den i et Mosanderskt aflångt käril
ställes i et glödande rör och vätgas ledes deröfver, ty för
sig sjelf afdestillerar den icke. Den lemnar en blandning
af tellurguld, tellurkoppar, tellurjärn och tellurmangan, hvilka
alla såsom tellursalter varit upplösta i tellurkalium.

Dess spec. v. varierar beständigt, emedan den aldrig
kan fås fri från kol. Den har i 12 prof varierat emellan
6,109 och 6,25. Atomvikten är 801,17 ej 806,46, såsom
jag förut antagit. Det var lycka nog at mit förra bestäm-
mande ej var felaktigare än så. — Jag har genomgått tellur-
oxidens salter med baser, de äro aftre slag, neutrala, zwei-
fach und 4-fach tellursyrliga. — Sedan jag begynnt söka
efter högre syrsättningsgrader af telluren har jag kommit
til et roligare arbete. Det är knapt mer än en vecka sedan
jag dermed begynte och jag tror mig redan hafva funnit en
undertellursyra och en tellursyra. Den senare är löslig i
vatten och krystalliserar, men om jag icke annars är nar-
rad på dessa krystaller, så har den föga sur smak utan
mera metallisk. Undertellursyran fås förenad med kali, då
man upphettar telluroxid eller t. syrlighet, som är detsamma,
med salpeter vid en temperatur, som ej får gå till glödgning,
- hvarefter den afsvalnade massan, som 1 hetta är rödbrun
men ljusnar under afsvalning, utlakas med vatten och lem-
nar en citrongult pulver. Detta pulver, som jag utan at

vidare undersöka det, länge höll för en superoxid är K Te?
eller tvåfaldt undertellursyradt kali och sönderdelas lika så
svårt nästan som fältspat, utom at det ger syrgas i glödg-
ning och lemnar quadritellurite potassique. Jag har ännu

26

ej sett Te i isolerad form, men hoppas få reda på den en-
dera dagen. Det skulle mycket förarga mig om det vore
samma lösliga och kristalliserande syra, som jag på annat
sätt, nemligen på våta vägen med chlor, erhållit. — Om
alla de intressanta saker Liebig gjort med och utan Wö h-
ler har denne sednare förmodligen lemnat underrättelse, jag
säger derföre ingenting derom. Hvad jag här meddelat om
mina försök är likväl ingalunda af en sådan pålitlighet at
något sqvaller derom kunde få lemnas åt Poggendorff
til bekantgörande, hvilket jag trott mig böra anmärka.
Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 20 Mars 1832.

Jag tackar Hr. Drn för det loford Hr. Drn skänkt min
Läroboks veget. chemiska del. Jag vil önska at hon för-
tjente något deraf. Jag har tilskrifvit Wöhler om nödvän-
digheten at få et register, som han ganska väl kan få för-
fattadt af någon annan, mera småaktigt noggrann än han,
(ty det måste en register-författare vara), emot erläggande
af författarearvodet, som på dessa belöper sig.

SRS Af telluren har jag nu fullkomligt

lyckats at framställa tellursyran, Te. Den är i sin ena iso-
meriska modification löslig i vatten, anskuter ur en con-
centrerad uplösning i synnerligen rediga prismatiska kristal-

ler, som' bestå af Te + 3H?. Afdunstad i vattenbad blir den
sirupös innan den intorkar.. Vid en temperatur som går
öfver —+ 100 ? (temmeligen mycket) blir den mörkt orange-
gul, olöslig i vatten och i kall saltsyra. Under vattnets bort-
jagande förlorar den lätt litet syre, men den tellursyrlighet

27

som dervid bildas drar saltsyra lätt ut. — — Den ger rätt cu-
riösa salter, med hvilkas långsamma afdunstning mina syssel-
sättningar med årsberättelsen väl quadrerar.

Jag får tellursyran på följande sätt. Tellursyrigt kali,
löst i vatten, öfvermättas med chlorgas til dess at all er-
hållen fällning är upplöst. Vanligen plägar jag tilsätta kali
i öfverskott och hafva lösningen något utspädd. Den neut-
raliseras sedan jemt med caustiskt kali (ammoniak går ock
an) och fälles sedan med chlorbarium, som före mättningen
ingen fällning ger. Det fällda Ba-saltet faller snart ihop och

blir tungt. Det ar Ba Te + 3H2. Löses i salpetersyra, fälles
jemt med svafvelsyra, afdunstas i vattenbad till torrhet och
til all salpetersyra är förjagad, upplöses och kristalleras.

Vanligen blir dervid Te? olöst, och den behöfver et par gån-
ger åter uplösas och omkristalleras för att bli af med in-

blandad tellursyra. Den är et blekgult pulver Te? — H2.

Det hvita pulver som Drn beskrifvit i sin afhandling
såsom, efter smältning med salpeter, olöslig i alt annat än

smältande alkali, är en egen isomerisk modifikation af K Te
(om neutralt eller tvefaldt tellursyradt, vet jag ännu icke).
Det i vatten lösta innehåller mest undertellursyradt kali, åt-
minstone är det resultatet af mina försök i det ofullständiga
skick de ännu befinna sig. Det curiösa olösliga saltet, som
blir lösligt genom bränning med: alkali, på sätt Hr. Drn
ganska riktigt visat, blir det likväl dervid icke genom alkalis.
inverkan, utan genom värmets, som sönderdelar det til et i
vatten lösligt tellursyrligt kali, med utveckling af syrgas.
Fullt löses det dock icke i vatten, hvaraf jag gissar at det

kan vara K Te”.

När jag en gång får Tellurens historia färdig, hvilket
icke blir snart, så blir det en väldig lång lunta, ty hit höra
de mot de nya syrorna svarande svaflor och några af deras
salter, samt tellurbaser och telluror med deras tellurisels.

28

Emellertid är detta et riktigt dagsverksarbete, ty fröjden af
nya utvidgade åsikter har jag väl dervid knappast at kunna
påräkna.

Emellertid sitter jag nu vid skrifbordet och lusar jour-
nalerna, hvaraf likväl ännu icke de tyska och franska kun-
nat erhållas längre än till Augusti. |

Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 8 Maj 1832.

Tack för besväret med mina penningar och för bjud-
ningen. Jag skulle rätt gerna acceptera den sednare, om
jag komme at göra en resa åt Tyskland i år; men denna
acceptering skulle visserligen kränka Mitscherlich. Vi
uppskjuta således den sakens afhandlande til fråga kan upp-
stå om at i den vägen taga et partie.

Emot all min vana och all min förmodan, sitter jag
ännu fastläst vid min årsberättelse för 1831. De journaler,
som skulle gå med Hamburger-Posten, hafva, genom et
canaljeri af Hamburgska postcontoiret, blifvit samlade i hög
och skickade med handelslägenhet, jag fick dem först i går.
Hvad denna massa af lecture och af indigest lecture är
motbjudande, t. ex. Kastners Bronchinsyra, som träffas i
vatten, der Struma förefaller ömnigt, och mycket mera,
mindre galenskapslikt, men dock ej derföre intressantare.
Telluren ligger alldeles i hvila. Den lilla tid, hvarmed jag
kunnat distrahera mig i Laboratorium, har gått åt för en
undersökning af förhållandet med Gay-Lussacs uppgifter
om berlinerblått, hvars resultat jag med sista posten skickade
til Poggendorff, och som jag således icke behöfver här
meddela.

Har man i Berlin lyckats at frambringa electriska
gnistor med magneten? Det af Mo bili uppgifna sättet der-

29

til har icke velåt lyckas för oss. Så som det vil synas för
mig är den af Fåra'day gjorda upptäckten i hufvudsåk theo-
rien för rotationsmågnetismen och består i det enkla factum,
at electricitetens jemvikt i en kropp ändras med hans af-
stånd från en magnetisk polarisk kropp, lika som den gör
genom afståndets förändring från en punkt som meddelar
värme. Grundorsaken till rubbningen i electricitetens jem-
vikt torde icke kunna så lätt utforskas, men hvilket ofant-
ligt användande kan icke deraf uppstå för phenomenens både
frambringande och förklaring. Jag är öfvertygad om at det
skäll t. ex. gå an åt decomponerå kåli med kroppar som
gå til och från en magnetpol i en ständig succession, om
blott 'den mekaniska tillställningen göres rätt. — I sitt sistå
bref skref mig Wöhler at han ännu icke hört eller läst det
Minsta om Fåradays upptäckter. Besynnerligt nog är at
intet derom förekommer i de engelska journalerna. — — —

Hälsning 'och vänskap
Jac. Berzelius.

Stockholm d; 21 Aug. 1832.

Är Hr. Doctoren nu kär igen? Eller huru står det till?
Jag får ingenting höra från eller om Hr. Doctoren skrift-
ligen och Wachtmeister beklagade sig at han blott en
enda gång träffade Hr. Doctoren händelsevis på en middag.
Se 'så tänte jag genast, nu är den syndaren 'åter vingskjuten
af Cupido. — Jag tillstyrker at gifta sig, göra rechercher
samt låta ens vänner höra af sig.

Tack för det vänskåpsfulla bestyret med läroboken, som
först i förrgår anlände hit. — — — — ——

Johnston är nu åter här och går och laborerar i
nägra veckor.

30

Mosander går förlofvad älskare och gifter sig, tror
jag, i höst eller vinter. Följ så lofvärdt efterdöme.
Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 30 Nov. 1832.

Jag lyckönskar til platsen vid Artilleri-Scholan. Om
också denna plats i början icke är vinstgifvande, så är det
alltid et godt steg at hafva fått emploie. Det andra ger
sig smått efterhand. Jag ville gerna hafva varit med Her-
rarna i Berlin, då Liebig och den unge G ay-Lussac voro
der. Jag ville gerna taga mig den friheten at uppmuntra
til fortsättningen af försöken med petroleum, just derför at
Dumas mellankommit; emedan ehuru hans arbete innehåller
åtskilligt intressant, så är jag dock öfvertygad at den som
repeterar hans analyser skal finna dem incorrecta, och det
ligger mycken vigt uppå at fleras resultat öfverensstämma
deri, at hans med så mycken skicklighet beskrifna försök
och deraf endast med pennan dragna resultat icke äro på-
litliga, emedan annars fyller denne verksamme vetenskap-
lige äfventyrare vetenskapen inom korrt med intressanta och
sannolika men alldeles falska uppgifter.

Beträffande Herr Doctorens Ethersvafvelsyra, så sätter
dess : benämning mig myror i hufvudet och jag finner verk-
ligen intet bättre, mera upplysande och passande namn än
at kalla den ena Alkoholsvafvelsyra, den andra Ethersvafvel-
syra. Deras tillvarelse synes mig innebära på sitt sätt et
inkast mot användandet af Etherin såsom en sjefständig
kropp, förenad med olika qvantiteter vatten i alkohol och ether,
de tyda snarare på at böra anses såsom organiska oxider
af olika föreningar med kol och väte, hvilka af andra krop-
pars inverkan lätt omsätta sina beståndsdelar. Vill man
betjäna sig af Etherin såsom i dessa syror, förenad med

31

svafvelsyra och olika qvantiteter vatten, så kan man icke inse,
hvarföre den olika qvantiteten vatten här skal göra någon
mera väsendtlig skillnad emellan syror och salter än en atom
vatten. mer eller mindre i andra syror och deras salter.
Det blir således nödvändigt at antaga syret och vätet, som
den ena syran innehåller mera än den andra, såsom för-
enade med syran på annat sätt, än såsom en additionell
atom vatten. Från denna synpunkt blir den at Herr Doc-
toren upptäckta Ethersyran af en särdeles stor vigt för en
til framdeles upgörande theoretisk åsikt öfver dessa syror
och öfver etherarterna, i hvilken det då vil synas som kunde

icke alkohol betracktas såsom E+ 2H? (E=C H?) utan så-
som sammansatt af CH! såsom radical förenad med 2

at. syre, och ether icke för E+H2, utan för Ct H!9, förenad med
1 at. syre. Afgörandet af denna punkt är vigtig, ty ehuru den

figurativa formeln E+ H? är simplare, bör han dock utbytas,
om det kan bevisas at han ger en oriktig sarmmansättnings-
föreställning. Så länge vi icke hade andra svafvelsyreför-
eningar än den icke sura vinoljan och en vinsvafvelsyra, och
så länge man ansåg den vanliga vinsvafvelsyran hafva den
sammansättning som Hr. Drns syra har, så gick alt bra med

denna enkla föreställning, ty den ena var 2ES+H?2 och den
andra ES+ SH2, men alkoholsvafvelsyran utskämmer alt, ty

formeln E+>2S H? är och förblir orimlig. Hr. Doctoren finner
lätt at et vidare utförande af undersökningen om dessa egna
syreföreningars sammansättning kan för den vegetabiliska
chemien leda til lika viktiga uptäckter som Liebigs och
W öhlers gemensamma och oväntade resultat af bitterman-
deloljans analys. — Beträffande namnet paraethersvafvelsyra,
så är det tillräckligt styggt och hopgyttradt för att kunna
bättre ersättas af hvilket annat. Mitscherlichs försök at
införa ordet para i den tyska nomenclaturen är alldeles för-
kastligi. Jag skulle tilsvidare tilstyrka endast circumlocutio-
ner t. ex. metamorphisk ethersyra o. d. til dess kunskaperna

JA

hinna redå sig så at man med någon större tilförsigt kan
uppgöra antagliga nomenclåturförslag.

Tellurförsökeén håfva under sommaren hvilat och Kvila
ännu. Tvenne andra undersökningar hafva hittils undån-
trängt dem. Jag skulle för Johnston, som passerat Aug.
och Sept. här, visa en organisk 'ånalys och valde dertil
Citronsyra, om hvilken Liebig tilskref mig en gång ät han
ansåg min 'ånålys oriktig i vätehålten. Ehuru den befanns
riktig, så föreföllo vid mina försök så besynnerliga anoma-
lier, at jag fann mig i en labyrinth, ur hvilken jag behöfde
2 fulla månader för 'ått reda mig och hvari jag ändå på et
par ställen fått hugga hål för at komma ut; denna under-
sökning är: sedan någon tid slutad och jag skickar en af
dagarna til Poggendorff en copia af afhandlingen, som
Hr. Drn kan läsa. — —

Det andra arbetet är en analys af vattnet i Porla
källa. Det håller ett eget electronegatift, i vatten lättlöst
ämne, som jag väl kan kalla en syra, emedan det rodnar
lackmuspapper, fast det ej smakar surt, som består af kol,
qväfve, väte och syre, och som deri finnes förenadt med
natron, kalk och magnesia. Detta ämne synes vara en i de
flesta källor förefallande kropp, ehuru få hålla så mycket
som denna.

Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 12 Märs 1833.

F—n far i Hr. Doctoren, som på så lång tid icke bryr sig
om at med et endå ord låta höra af at Herrn lefver och
florerar. Deraf at den hederliga Rose, som då och då -glä-
der mig med bref, icke skrifvit til at Herrn Doctoren dött,
så vet jag at jag skrifver detta til min, gudskelof ännu lef-
vande vän Magnus.

33

Hos oss har Carl Retzius, denne Herr Doctorens ro-
lige Camerad, lagt sina ögon tilhopa, sörjd och allmänt saknad
innom och utom måndagscotteriet, som han altid uplifvade.

Deremot är halfvännen Mosander gift med den skö-
naste flicka i Stockholm; — — man ser honom sällan der
hustrun ej är med.

Nu til mit ärende. Jag anhåller at Hr. Doctoren ville
skicka mig et utdrag om sin nya vinsvafvelsyra för at införas
i min årsberättelse, jag anser denna syra i sammanhang med
Wöhlers och Liebigs Benzoyl afgifva grundpelare för
vextchemins philosophie och önskar således hafva denna
vinsvafvelsyra till min disposition nu. — — — — —

Låt mig sedan veta hvarmed Hr. Doctoren nu syssel-
sätter sig. Är Mitscherlich altid lika frånvänd? Han jemrar
sig för mig at alla hans vänner öfvergifva honom och önskar
at jag skal flitigt skrifva honom til. Jag svarar strax och
dermed är brefvexlingen slut för et halft år.

Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 22 Oct. 1833.

Tack Heders-Magnus för den vänskapsfulla sändningen
med Retzius, för brefvet och sändningarne från Pelouze,
som jag skall enligt Hr. Doctorens önskan skriftligen tacka
derför 1). Jag instämmer alldeles" i den förmodan at han
med snabba steg går at blifva en af Frankrikes bästa che-
mister. Äfven Boutron Chalard skal jag svara, men af-

1!) Magnus hade tillsammans med Wöhler gjort ett längre be-
sök i Paris hösten 1833 och der sammanträffat med ett stort antal af
Frankrikes främste män inom kemin och fysiken. Wöhler har i tvänne
långa bref till Berzelius lifligt skildrat de intryck de unge forskarene
emottogo af de berömde Pariserlärde. De båda brefven äro af mig
offentliggjorda i Ötversigt af finska vet.soc förhandlingar, h. 35, samt
intagna i Zeitschrift f. physisk. Chemie. Bd. XI, 700.

34

bidar dessförinnan hans afhandling, som Brandel torde
kunna medtaga, ifall han icke redan afgått til Koch. — För
athandlingen om öfverjodsyran tackar jag äfvenledes, den
kom straxt efter Hr. Doctorens bref, som anmälte dess
blifvande ankomst. Skaffa nu reda på en jodoxid och en
jodsyrlighet med. — Hvad är det brungula mindre flyktiga
som bildar sig i det rör der jod ofta sublimerar fram och
tilbaka?

Från den Mosander'ska famillen kan jag lemna den
nyheten, at den unga frun för några dagar sedan nedkomm
med 2 stora pojkar. — — — — —

Tack för underrättelserna från Paris. Hvad Herr Doc-
toren sagt mig om Fransmännens för mig ökade aktning +),
har, jag bekänner det, smakat mig, emedan då den icke
kan vara en frukt af deras kännedom om min personlighet,
det endast kan härledas från läroboken, som på fransyska
utkommit, och som således af deras pluralitet ej så för-
kastas, som jag i början väntat; ty det håller hårdt at i
Frankrike få fram något i ovana former, hvilka först al
eftertiden apprecieras. Jag vet dessutom genom enskilta
bekanta at t. ex. Dumas i sina lectioner, under mycket
granna phraser, gör alt sitt til för at betaga boken sitt
värde, afråder från dess läsande såsom missledande från
den rätta tron i vetenskapen m. m.

Från mitt laboratorium har jag just intet att meddela.

Hälsning och vänskap
Jac. Berzelius.

PN

Y Magnus skrifver den 4 Sept: lösa bas Ge GG Tie!
— — — — besonders bei der immer mehr zunehmenden Achtung und
Verehrung, die Ihnen die Franzosen zollen. Wir haben uns beide, Wöh-
ler und ich, nicht selten daräber verwundert und gefreut. Sie kennen
in ihrer geographischen Unwissenheit, ausser Frankreich und allenfalls
England, nur noch le Nord, alles was also Chemie arbeitet gehört zum
Nord, an dessen Spitze Sie Stehen. Aber die Franzosen fählen sehr
wohl, dass sie gegenwärtig keine Heroön mehr haben und so existirt
auch fär sie nur noch die nordische":

30

Stockholm d. 11 Mars 1834.

Hjertligt tack, bäste Magnus, för det kärkomna brefvet
af d. 11 Febr. som gått något långsamt på vägen. Pro
primo skal jag besvara frågan om jag är böse? Nej på
intet vis, jag är tvärtom god som guld. — — —

Boutrons bok och athandling har jag fått, tackar hjert-
ligen för besväret dermed, och har på vänlig anmodan skrif-
vit tacksägelsebref både til Boutron och Pelouze. Den se-
nare har svarat ganska förbindligt.

I afseende på concurrenzen med Mitscherlich så ser
jag just icke något skäl at Hr. Doctoren skal sluta sina
physiska föreläsningar för det at Mitscherlich ger äfven
sådana !). Så länge Hr. Doctoren har eller får åhörare, så är
det ju et bevis på at båda behöfvas. Mit råd är således at
de fortsättas.

Mitscherlich har först för et par postdagar berättat
mig om sina föreläsningar. Det ger honom stora inkomster
och en brillant succés, det är visserligen sannt; men det dra-
ger honom från sträng och sammanhängande vetenskaplig
forskning, hvilket är skada. Detta har jag sagt honom. —
Mitscherlich har också underrättat mig om at han tror at
Hr. Drn får den technologiska professionen ?), hvilket väl kan
anses såsom et bevis at han önskar denna plats åt Hr. Docto-
ren. Med de progressa af v. Altensteins löfte kan det väl
knapt fela at Hr. Drn får den, hvartil jag i förhand af hjertat
lyckönskar. — Dermed följer väl då det Hermbstädtska huset
och laboratorium förmodar jag, och derpå måste väl följa
nödvändigheten at skaffa någon som hjelper at fylla vånin-
gen och frambringa små magnusar — technologer måste
alltid anskaffa bestående resultater, då deremot theoretici

1 Magnus meddelar, att han visserligen vid sina fysikaliska före-
läsningar hade 40 till 50 åhörare, men tillägger: ,,Allein das hilft alles
nicht, diese Concurrenz kann nicht lange bestehen, und Mitscherlich
wird und muss alle andere verdrängen".

2) Den efter Hermbstädts död (1833) lediga professionen vid
universitetet.

26

kunna kasta sina i krukan, sedan de engång erhållit dem.
— Emellertid föregår nu den technologiska stallbrodren
Wöhler med godt exempel. I den heliga skrift står på nå-
got ställe: >»Gå du och gör sammaledes»>.

Liebig lärer hafva illa antastat Mitscherlich. Detta
gör mig ondt. Jag har ännu ej sett det, men Mitscherlich
beklagar sig deröfver och Lie big tycker sig hafva handlat rätt.
Det är ganska illa at män af den högsta bildningen anfalla
hvarandra med personligheter; derför får Liebig scrupens
af mig. Man kan strida i sak så alfvarsamt man vill, det
kan väl göra ovänskap det ock, fastän det icke borde så
ske. — Jag är nyfiken på Dumas arbete öfver chlorkolet.
Ännu har han ej föredragit det någonstädes. Detta arbete
har tydligt för ändamål at tukta Liebig, få se huru det
lyckas. Nog har Dumas snille, men en futtig och opå-
litlig vetenskapsidkare är han, på hvilken man aldrig kan
lita i något, emedan han tydligt ljuger sina bevis, när han
ej har tid at utföra dem eller när de i verkligheten ej vilja
slå in.

Mosander öppnar aldrig sin mun utan at tala om
huru han är öfverlupen af göromål. Under tiden ser man ingen
frukt af hans arbete, hvarken i chemien, eller som embets-
man, hvari han är försumlig. Han hänger ännu fast vid
hustruns sköna ögon. — — — Jag begynner mycket
frukta för den stora breda pannan. Der är rum at sätta på.

— In chemicis har jag uträttat ganska litet. Jag går
och leker med telluren, liksom de gamla kuskarna med piskan.
— — — — Huru kommer det at den der unga Seebeck
skulle föredragas Poggendorff? Jag tycker det vore icke
för bittida at Poggendorff blefve förhjelpt til någon indräg-
tigare plats. Liebig berättar mig om kostliga saker af CNOH
i en mängd förhållanden som han uptäckt. Från England
berättas at Faraday skal hafva gjort den största chemiskt-
physiska upptäckt som hittills blifvit gjordt, bestående i
sättet huru electriciteten är förenad med materien, dess
olika relativa qvantiteter i olika materier, som skal följa
bestämda förhållanden liksom de vägbara kropparna. Mera

37

vet jag ej derom och detta är ej heller mycket pålitligt,
emedan det är ur et bref från fru Mosanders syster, som
är i London och hört det i samtal af Davies-Gilbert. Nog
är sagesmannen bra; men huru rapportösen upfattat saken
skal framtiden utvisa. Kanske vet man mer derom i Berlin.
Hälsning och uppriktig vänskap
Berzelius

Stockholm -d. 8 juli 1834.

Af hjertat lyckönskar jag Herr Professoren til vunnen
befordran, och tackar för de ultryck af vänskap och tilgif-
venhet, med hvilka Herr Professoren derom lemnat mig un-
derrättelse !). Har jag förstått Herr Professoren rätt så
bor Hr. Pr. också nu mera i det förra Hermbstädska Resi-
denset, som jag tyckte vara en ganska treflig local.

För invitationen til Berlin och at bo hos Hr. Profes-
soren tackar jag ganska mycket och jag försäkrar at om
jag dervid skulle följa alldeles ogeneradt min känsla och
göra hvad som jag ansåge roligast, så blefve jag Hr. Pro-
fessorens gäst; men det skulle vara opassande at gå Mit-
scherlich förbi, så länge han icke ger mig anledning at för-
moda annat än at han önskar se mig hos sig. — Äfven M.
har inviterat mig til Berlin, för at med honom resa i Aug.
til Wien; men jag har numera ingen lust at resa. Inträf-
fade det någon gång at jag fick en rescamerad, som gjorde
mig nöje, så kan det väl hända at jag än en gång kuskade
af; men at resa ensam, dertil kan jag på intet vis förmå

!1 Magnus hade blifvit utnämd till e. o. professor i fysik och
teknologi och uttalar med anledning af denna framgång sin tacksam-
het för allt hvad Berzelius gjort för honom. , Möchteich doch" skrif-
ver han , Gelegenheit finden Ihnen meinen Dank zu bethätigen, durch
Worte werde ich nie versuchen ihn auszudräcken".

38

mig. Wien ville jag gerna se; men mötet i Stuttgart läng-
tar jag ej efter med sina fördömda visiter, som göra min
aversion. —

Sedan Herr Prof. nu är spatiöst logerad, så sjunger
Tit. väl icke mer: Et troget hjerta platt jag föraktar m. m.
Mina Moorman suckar hvar gång hon hör talas om sina
gamla friare Wöhler och Magnus? — Hon går ännu i så
måtto trogen, att ingen hittils försett sig på hennes smäk-
tande blick, troligen blir hon och för altid Mögninna, ty hon
åldras ansenligt. —

Vi hafva här nu Mr. Lyell en engl. Geolog, nitisk och
oförtruten, som disputeradt v. Buchs idé om Scandinaviska
vallens lyftning och kommit hit för at öfvertyga sig om
dess orimlighet på sjelfva de sedan utsatta merkena. Han
är alldeles utom sig af förtjusning at finna sig så platt ve-
derlaggd, at det icke lönar mödan at förspilla en enda mi-
nut med at uptänka några spitsfundiga argumenter til för-
svar för hans förra idéer. Jag har sällan sett någon menniska
så hänryckt af at finna sina idéer bestyrkta, som denna
är öfver at han kommit til visshet at han haft orätt. För
öfrigt hafva på de sednare åren besök af vetenskapsidkare
från andra länder varit temmeligen sällsamma. Om Herr
Professoren reser åt England i sommar, så går det an at
taga återvägen från Edinburgh öfver Hull med ångbåt til
Götheborg, at gå derifrån med Dilegeancen til Stockholm
och härifrån med Dilegeansen til Ystad. På detta sätt kunde
jag få nöjet at se Hr. Professoren här och jag tror nästan
att denna resa skulle gå lika fort, som på annan väg och
kosta mindre. —

Jag skickar i dag til Poggendorff manuskriptet af
en af mig til V. Acad. inlemnad afhandling om meteor-
stenar, som utgordt min sysselsättning under månaderna
April, Maj och en del af Juni. Den innehåller åtskilliga rätt
curiösa omständigheter; t. ex. at alla meteorstenar (med
undantag af 3) äro blandade af samma mineralier, at dessa
äro nickeljern, svafveljern, magn. jernmalm, olivin, augit
och tiläfventyrs et leucitartadt mineral, samt små qvantiteter

39

chromjern och tennmalm. — Olivin i dessa mineralier är
tennhaltig och hvad Tit. väl icke skulle tro, så äro äfven
de vanliga olivinerna de jag pröfvat på tennhalt. Nickel-
jernet innehåller tenn; hvad Strom ey er ansett för koppar,
är tydligen icke annat än tenn som håller koppar, hvars utmerk-
tare reactioner föranledt S. at anse det för blott koppar.
I meteorjern finnes mycket magnesium (talkjordens radical)
och det innehåller små kristaller af phosphorjern, phosphor-
nickel och phosphormagnesium. — Jag har haft tillfälle at
analysera en högst curiös meteorjord, hvari innehålles et
okändt ämne, som möjligen kunde vara et på vår planet
icke funnet element af metalloidernas klass. — Men hvart
kommer man med sådant, hvaraf ingenting mer kan fås.
Hälsning och vänskap.
Berzelius.

Stockholm den 14 Aug. 1834.

Det var ganska dumt at Hr. Professoren icke fick hu-
set och Laboratorium efter Hermbstädt, så vidt det i
öfrigt icke var hans enskilta egendom. Jag har altid förmodat
at det tilhörde Staten och var embets-boning.

Ja så, Hr. Prof. sjunger ännu Bellmans visor! — Nu
är Tit. dock i den ålder at antingen måste Wöhlers eller
mitt exempel väljas. Det sednare har det emot sig at det
är naturstridigt; men man kan dervid icke, såsom vid det
förra, hoppa i galen tunna. Man saknar dervid mången
huslig glädje, men är också absolut fri från husliga bekym-
mer. Jag råder på intet vis at följa mit efterdöme i denna
väg, men har också intet skäl at afråda derifrån. —

Vi förföljas här af en förskräcklig värme. Sedan
2 månader har min fattiga lekamen icke et ögonblick va-
rit i en lägre temperatur än —+;:20”, men deremot nästan

40

jemt i 25 å 28 graders värme, som en och annan gång gått
upp til + 34”, i skuggan. I så beskaffadt förhållande är
jag hvarken vaken om dagarna eller kan sofva om nätterna.
Jag kan ingenting göra, ty jag orkar icke ens läsa Historie-
böcker och romaner. —

I hopp at finna tilfälle til afkylning gorde jag en resa
til Östergötland för et par veckor sedan, men der var ännu
värre.

Under större delen af denna heta tid har Palmstedt
varit i Stockholm och bott hos mig, samt dervid bidragit
ganska betydligt mich zu schwächen, emedan ju mera fram-
gång han har i sitt yrke såsom lärare och Schol-Directeur,
ju tråkigare blir han, ty han talar aldrig om annat än Scholan
och elevernas stora framsteg. Sjelfva gamla Anna?) inne-
slöt honom i sina aftonböner, nemligen på det sätt at hon
bad Gud beveka hans hjerta at snart vända om til Göthe-
borg igen. — j

Då den arma Mannen anlände dit, var den der gra-
serande epidemien utbruten, ehuru vid hans afresa ingen-
ting ännu var kändt derom här. Denna epidemie, en cou-
sin til choleran, har väckt mycken förskräckels öfver hela
landet, som tager den för cholera asiatica, häldst regeringen
i första brådskan kallade den cholera. Den går 1 Göthe-
borg alla år i Augusti och kallas der i orten Puken, den
är sällan så dödande som i år, ty på 3 veckor har redan
21/5 procent af befolkningen dött, och den är ännu icke
i aftagande; men den smittar icke. 1826: var den lika
svår; men choleran var då okänd och man tog ej så illa
vid sig.

Jag bifogar här et Ex. af min Årsb. för i år, som är
bestämdt för Wöhler, och anhåller at det må blifva ho-
nom tilsändt vid passande lägenhet. Skulle Poggendorff
vilja genomse den förut, för at uppleta någon för hans Jour-

') Berzelii trotjänarinna och uppasserska vid laboratoriet.

41

nal passande articel, så var god och låt honom låna den,
ehuru jag just ej erinrar mig något för honom deri.
Hälsa hjärtligt våra gemensamma vänner.
Beständig vänskap
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 16 Oct. 1834.

Tack för det vänskapsfulla brefvet som tillkännagaf
Hr. Professorns resa til Schtugar, såsom hyrkuskarna kal-
lade det. Sedan Hr. Professorn nu måste vara återkommen,
får jag väl det nöjet at gifva tillkänna at jag är bland de
952/; procent af Stockholms befolkning som choleran beha-
gat qvarlämna. Väl är hon ännu icke absolut förbi, men
vi hafva icke mer än et eller annat dödsfall hvarannan
eller tredje dag, så att det nu kan anses vara i det när-
maste förbi.

Nu går choleran som bäst i Upsala, men är der gan-
ska lindrig, emellertid är jag icke utan farhågor för Rud-
herg, som — — icke, i min tanke, uphört att vara en
cholera-kandidat. Han arbetar i öfrigt ytterst flitigt med
rechercher och vi få snart från honom rätt märkvärdiga
försök.

Hr. Professorn lofvade mig i sitt bref en utförlig be-
rättelse om tilldragelserna vid mötet i Stuttgart. Jag får der-
före tiltala Hr. Professorn med dess gamla favoritskald Bell-
mans ord: »Sätt på dig peruken, berätta», men jag vil ganska
gerna också få ett ord om mötena med Liebig och Wöh-
ler, huru den sistnämda befinner sig i sitt andra ägten-
skap m. m. dylikt, alltsamman utförligt, på 10 til 12 ark
och roligt, ty jag behöfver piggas up efter den bedröfvelse-
tid som öfvergått oss och då ingen dag gick förbi, utan at
en vän, bekannt eller slägting anmältes bortryckt af far-
soten. Den goda fru Bendix (den yngre) blef bland andra
ett rof derför.

42

Hälsa fru Mor ganska mycket, äfvensom våra gemen-
samma vänner. Låt mig äfven veta om Mitscherlich är
i Berlin eller på resor.

Hälsning och vänskap
Berzelius

Stockholm d. 28 Nov. 1834.

Tack, Bäste Magnus, för det vänskapsfulla brefvet af
d. 10 Nov., jemte de hushållsaktigt meddelade nouvellerna
från mötet i Stuttgart, hvilket synes mig för Physik och
Chemie hafva aflupit lika obetydligt som det i Edinburg.
Jag ser af franska tidningar at et dylikt ägt rum d. 7 Sept.
i Poitiers. Bland de 246 närvarande fann jag intet mig
bekannt namn.

Hvad tycks om Dumas och Peligot's afhandling
om Methylene, som nu förmodligen i I'Tnstitutet hunnit äf-
venväl til Berlin. Vackrare recherche har säkert aldrig blif-
vit sämre redigerad, hvilket är stor skada. Men Dumas
vil göra stor effect och hann derföre ej skynda sig nog,
och derföre kommer ingenting rätt moget ur hans händer.
— Denna olikhet i caracterer, t. ex. då Dumas jem-
föres med Nörrenberg, är ju ganska förunderlig. Den
ene kan ej lysa hastigt nog, äfven au risque at ljuset är
falskt, då den andre aldrig tror sig fullkomlig nog för at
kunna visa sig. Båda extremiteterna hafva utskämt ganska
mycket.

Huru är ställningen emellan Mitscherlich och Her-
rarna? Forfar ännu kölden emot Tit. och emot H. Rose?
Af Mitscherlichs egna bref erfar jag intet. De äro altid
så väl ställda at jag bör tro at han intresserar sig lika för
Herrarna som förut, utan at ändock deraf inses at någon
försoning egt rum.

Mitscherlichs nya teori om om Benzoesyran och

43

bevisen derför äro et verkligt portrait af honom sjelf. Deri
är något som på en gång är och icke är; när han t. ex.
om sin sulfobenzid säger at det är en neutral förening af
svafvelsyra och benzin, hvarifrån skiljt sig 2 mått väte och
och 1 mått syre, (pag. 665 i Läroboken), så är det visser-
ligen så, men tillika den besattaste lögn, ty deri finnes
hvarken svafvelsyra eller benzin, som troligen aldrig kunna
förenas och bevisar just at Ms theori om Benzoesyran deraf
icke kan hemta det ringaste stöd. — Men huru har et så
förträffligt hufvud blifvit så förvridet?

Med vår gamla öfverenskommelse om cristallografien,
hvari han sjelt har initiativet, har han nu år från år hutt-
lat mig på ett sätt, som med hvar och en annan skulle för-
anledt en brytning, Jag måste nödvändigt berätta hans sista
högst jesuitiska steg: Wöhler hade proponerat Arnold
at, då de chemiska atomvigt-Tabellerna nu komma at ul-
göra en ingredierande del af Läroboken, som, jemte Electro-
chemiska theorien och möjligen Mitscherlichs Artikel, skal
utgöra en 5:te del på den Oorganiska Chemien, serskildt
trycka Tabellerna, såsom en Uplaga af de gamla, hvilka Ar-
nold 1818 utgaf, hvarföre denne borde göra någon liten re-
tribution til Wöhler; men Arnold förklarade at han det
icke vil, emedan hans erfarenhet af förra Uplagan icke va-
rit upmuntrande. Emellertid tilskrifver mig nu Mitscher-
lich så här: »De 100 eller 200 Exemplar som du lofvat
Arnold at serskildt afdraga af min afhandling om cristallo-
graphien, dem låter jag nu trycka i Berlin först och lemnar
sedan et af dem åt Wöhler såsom manuskript för at i Lär-
boken införas, då det blir mindre svårt för Wöhler at få
det correct.> — Allt detta är dessutom utsmyckadt med så
smickrande saker för mig, at inga upriktiga vänner sig emel-
lan föra sådant språk. —

För at komma til detta resultat, hvarmed jag icke är
det ringaste missnöjd, så skal jag dock hafva begått en så-
dan incongruitet at lofva Arnold någonting om hvad mig
icke tilhörer och detta, äfvensom smickret hvarmed det är
sockradt, är frånstötande. — Det oaktadt har jag icke kom-

44

mit mig til at blifva förargad, hvilket också skulle hafva
tjenat til intet. — Naturligtvis är detta meddelande alldeles
oss emellan. —

Jag har fått veta, at min serdeles goda vän d'Ohs-
son !”7) blifvit Brandels efterträdare. Han är til och med
Ledamot af Vetenskaps-Academiens Chemiska Class och
kommer säkert at söka up Herrarna. Hans fack är dock
egentligen Asiatiska Nationernas Historia, hvari han mest
arbetat. — Hälsningar till våra gemensamma vänner!

Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 10 Febr. 1835.

Bäste Magnus! Förlåt att jag här kommer med en
kommission at göra besvär. En af våra Poéöter, Ling, är
föreståndare för et gymnastiskt Institut här i Stockholm och
har blifvit ansedd för en sådan trollkarl i Gymnastiken at
Ständerna för flera år sedan anslogo et par tusen Riksda-
ler til tryckning af et arbete häröfver, som han ämnade ut-
gifva. Härmed har nu kommit så nära at det skal äntligen
tryckas på Svenska, men som mannen är fullt så fattig som
en poöt bör vara, vil han på samma gång trycka det på
tyska och sälja til någon tysk bokhandlare sin uplaga. Han
har vändt sig til mig för att få relationer med någon för-
läggare, och då jag å ena sidan sjelf inga sådana har, men
å den andra sidan trott mig icke böra vägra honom mitt

"Konstantin Monradges D'Ohsson, född 1779, blef svensk
minister i Berlin 1834. Jämte det han var skicklig diplomat, förvärf-
vade han sig ett aktadt namn i den vetenskapliga verlden. I yngre
år egnade han sig mest åt historiska studier. men vid mera framskri-
den ålder sysselsatte han sig äfven med kemi och mineralogi. Under
en vistelse i Stockholm 1814—1816 hade han arbetat å Berzeliilabo-
ratorium.

45

biträde, har jag lofvat skrifva och höra mig om åt honom.
Det är nu min ödmjuka anhållan at Herr Professoren ville
tala vid någon Berlinsk Libraire Editeur, kanske finnes det
någon som vore hugad för speculationen. Jag känner icke
arbetet och kan således icke derom gifva någon opinion,
men nog anser både Ling och hans medhjelpare det för
at icke hafva sin like, hvilket väl kan vara sannt, om det
och icke skulle vara bättre än andra, ty Ling är egen i
allt, såsom en äkta Turnmeister bör vara. — -— För at
meddela några närmare detaljer skickar jag en af Lings
biljetter, hvari han besvarat åtskilliga af mina frågor om
OPpuSselaE

Jag har en tid bortåt arbetat med den vidbrända vin-
syran, en ny, egen syra, som jag analyserat och beskrifvit
redan för mer än en månad sedan; men jag har envisats med
en undersökning af denna syras biprodukter, som jag vill åt-
skilja och analysera också, för at ådagalägga at vår vän
Pelouze, i sina rön, som jag i det hela besannar, dock
finner resultaterna vida simplare än de äro, äfvensom at
hans theorie om hvad som föregår vid torr destillation af
vextsyror är blott en Hirngespenst. Men för at göra bättre
än han fordras både tid och tolamod, ty sedan jul som jag
ältar med vidbrändt djefvulstyg har jag knapt kommit et
steg närmare mit mål.

Dahlström har hos mig analyserat såväl naturlig
aconitsyra, som den artificiella, hvartill citronsyra förvand-
las innar brenzcitr. syran begynner destillera, som C"H?0?,
följaktligen citronsyra hvarifrån drages en atom HO. Det
är roligt at dessa konstberedda syror befinnas i naturen,
t. ex. at fumarsyra är Ac. paramaleique.

Hälsning och vänskap

Berzelius.

46

Stockholm d. 26 Juni 1835.

Förlåt at jag på så länge icke tackat för besväret med
Lings affär. Jag skickade honom det meddelade resultatet
och har sedan ej hört af honom.

Jag har sedan Påsktiden varit dels sjuk, ie cOnVa-
lescent och är det än. Jag fick en obetydlig förkylning
onsdagen för Påsk, genom hvilken gikten gick ur mina ben,
men tog plats i magen, der jag har den ännu. Jag går,
i kraft deraf. med samma lätthet nu, som i ungdomen, men
har klen aptit och matsmältning, hvaraf jag, utan at det
synes i ansigtet, afmagrat så at jag rätt nu kan anses för
en temmeligt skapligt vext man. Dervid har jag varit ut-
satt för nervsvaghet och någon hypochondrie, jag har blif-
vit så aimabel, så älskande vänner och vänninnor at de
sednare finna mig vida bättre än förut. — Det är ju en
vacker beskrifning. Emellertid hafva läkarne föreskrifvit mig
at, medelst en resa, göra mig af med denna känslvfullhet.
Jag reser i slutet af nästa vecka öfver Hamburg med
ångbåten på Havre til Paris, blir der hela Augusti och
tar hemvägen öfver Bonn, där jag stannar under mötet, och
der vi kanske då kunna råkas. — Emellertid har jag ingen-
ting vetenskapligt nytt at berätta, ty jag har nästan allde-
les icke varit i Laboratorium på 3 månader.

Skrif mig til på Paris, adresseradt på Svenska Lega-
tion, om vi få råkas i Bonn.

Hälsning och vänskap
Berzelius.

Hamburg d. 17 juli 1835.

Tusen tack bäste Magnus för det vänskapsfulla brefvet,
som 1 går lemnades mig af Chaufepie. Nog vore det gan-
ska roligt, visserligen tiläfventyrs roligare, än den tour jag

47
föreslagit mig, at resa med Hr. Professoren !), men jag kan
pu mera icke ändra min reseplan. Jag har tilskrifvit Bi-
schoff at bo hos honom, och tidningarna utbasunerat at
jag ämnar mig öfver Paris til Bonn, det skulle då vara et
slags futtighet i at Ööfvergifva denna plan, heldst jag bör
tro at de församlade naturforskarene, serdeles de som bo i
Bonn, skulle med et visst missnöje se at jag ändrade före-
sats och icke mera kommer dit. Til äfventyrs kommer nå-
gon af mina vänner och bekanta dit för at råka mig. Tag
derför icke up, såsom et bevis på undervärdering af Hr.
Professorns vänskap, at jag ej efterkommer den trästande
inbjudningen til resesällskap.

Jag har bett Poggendorff meddela Hr. Professorn
en underrättelse angående mig, som säkert skal förefalla
Tit. förvånande?). Jag kan endast dervid säga: Gack du
och gör sammaledes. — Oaktadt denna omständighet skulle
jag dock ännu med stort nöje höra: Et troget hjerta etc.

Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm den 1 Juli 1836.

Jag kan icke beskrifva hvad det fägnade mig at emot-
taga några rader från Hr. Professoren. — — — — —

Jag tackar för de mineralier Hr. Prof. ämnar skicka
mig, som på den vägen säkert komma mig tilhanda. —

1) Magnus försökte öfvertala Berzelius att komma till Berlin,
men skulle detta icke låta sig göra, föreslog han, att Berzelius skulle
följa med honom på en resa till England, der han bl. a. vore i till-
fälle att se ,die schönen Faraday'schen Sachen" och få pröfva det
nya undret, jernvägen från Liverpool till Manchester. Återvägen kunde
tagas öfver Paris. ,, Es wäre einzig einmal wieder mit Ihnen zu reisen"
skrifver Magnus.

2) Underrättelsen om Berzelii förlofning.

48

Jag är nu åter litet inkommen i mineralogien, ty jag ut-
arbetar en ny uplaga af den tyska blåsrörsboken och
blåser alla dagar på stenar af alla slag.

Äfven jag har icke stort gort in chemicis, sedan jag
blef gift. Ej derför at jag finner mig så mycket hindrad af
hustrun (åtskillig tidspillan orsakar hon alltid) utan derför
at jag ej riktigt återkommit i mit förra hälsotillstånd, oak-
tadt jag efter giftermålet blifvit mycket bättre än förut. Nu
dricker jag Porlavatten på landet hos min svärfar, hvilket
gynner återfå hull och krafter och med dessa lust til ar-
bete, som förut icke roat mig det ringaste. — — — —

D'Ohsson är nu här; jag har mycket grälat på ho-
nom at han ej gort Hr. Prof. bekantskap. Han har lofvat
vid sin återkomst upsöka Hr. Prof. och jag ber Hr. Prof.
tillåta at han nyttjar Hr. Professorn såsom communications-
medel mellan oss, då Hr. Prof. känner bättre huru sänd-
ningarna göras till Koch.

Jag trodde at D'O hsson redan lemnat chemien å sido,
men frun beskrifver mig så tydligt och klart hans smutsiga
finger, lukten af svafvel- och phosphorväte i hans arbets-
cabinett och verkan af svafvelsyra och saltsyra på hans
näsdukar at jag deraf finner at han ännu sysselsätter sig
med små chemiska försök. — Han är dessutom en serde-
les intressant person at lära känna.

Jag reser d. 15 på 6 å 7, veckor från Stockholm, be-
söker Årup i början af Aug. (från den 7:e til 14:e) och til-
äfventyrs förut Köpenhamn, der min hustrus morbror är
vår minister. Til Tyskland kommer jag icke i år. Få se
huru det kan gå framdeles! Hälsa fru Mor och andra vänner.

Hälsning och vänskap
Berzelius.

49
Stockholm d. 25 Nov. 1836.

Tack, käraste Magnus, för det sista vänskapsfulla bref-
vet, äfven som för sändningen af selen, hvilken Wö hler
förklarat mig vara en gåfva af Herr Professoren och af ho-
nom. Detta sätter mig 1 den nödvändigheten at fortfara
i min idé. af dess användande, hvilket jag kanske icke gjort
om -jag köpt den sjelf. — Skulle således blifva någonting
af rönen dermed, så är det til Herr Professoren och Wöh-
ler, som Vetenskapen då blir gäldenär.

Jag har användt hela sommaren i år på förlustelser.
Korrt efter mitt sista bref til Hr. Professoren, som var i Juni,
reste jag med min Hustru omkring i Sverige, för at göra
henne bekannt med mina släktingar, sedan besökte vi Kö-
penhamn, der hennes Morbror då var vår Minister och slut-
ligen Årup, der den qvinliga familjen mycket beklagade at
hvarken Wöbhler eller Herr Professoren velat blifva vid
fröken Moorman, som dock tyckte så mycket om Eder
båda. Hon var nu ej mera der i huset och skal vara myc-
ket föråldrad. Efter återkomsten från resan tilbragte jag
med min Hustru månaderna September och October på
landet, ?/, mil utom Roslagstulln. Der sysselsatte jag mig
med omarbetning af Lärbokens 7:e del af nya uplagan, som
gifvit mig så mycket at göra at jag ännu ej hunnit längre
än på ether. Jag har nu vist mycket i plan at göra i che-
mien, men det går fortare at göra up planer än at utföra
dem. — Sedan jag nu talat vidt och bredt om mig sjelf,
kommer jag til min brefbärare.

Han är Norrman och heter Thaulow'). Han är af
Universitets-Styrelsen 1 Christiania utsedd at blifva Chemie
Professor, då den Physiska och Chemiska Profession snart
skola åtskiljas. — Norska Regeringen har gifvit honom et
- anslag at dermed uppehålla sig i Berlin för at bilda sig til
lärare. Jag har för det theoretiska recommenderat honom
til Mitscherlich och ber at få recommendera honom hos

1) Moritz Christian Julius Thaulow (f. 1812), blef pro-
fessor i kemi vid universitetet i Kristiania. Han dog redan år 1850.

4

50

Herr Proflessoren för det techniska, så vid det angår che-
mie, ty jag tror at Universitetet har en serskild lärostol
för technologien. Thaulow är en ganska flitig och älsk-:
värd ung man, som jag hoppas skal snart lyckas at göra
sig värdig Herr Professorens godhet. —

Var god och framför mina hälsningar til fru Mor och
Bröderna.

Högaktning och vänskap
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 17 Juni 1837.

Tack bäste Magnus för det vänskapsfulla brefvet af
den 20 Apr. samt för kautschukstycket, som var kärkommet.

Det var en ytterst intressant sak blodets egenskap at
absorbera syrgas och återge kolsyra 1). Hr. Professorns obe-
låtenhet med at en annan också funnit at kolsyra afdunstar
från blodet tycker jag är utan skäl. Detta är en förut på-
stådd och bestridd sak, som för sig sjelf är af föga vigt,
men som blir vigtig i sammanhang med observation om
syrets uptagande såsom gas, utan at genast ingå kemisk
förening med blodet. Detta factum, som är Tit. eget, utgör
hela kronan af denna sköna observation.

Jag längtar högeligen at snart få läsa afhandlingen
härom, som utgör en af de vigtigaste uptäckter i physiolo-
gien, som nyligen blifvit gorda. — FHvad har blifvit af
Schwanns försök med upplösningen af födoämnen, al

1) Sedan tvänne år hade Magnus varit sysselsatt med under-
sökningar öfver respirationsgasernas förhållande till blodet och genom
direkt utpumpning visat, att det venösa blodets innehåller upplöst fär-
digbildad kolsyra, det arteriella syrgas. Emellertid hade Bischoff
i Heidelberg gjort likartade experiment med det venösa blodet och
kommit till samma resultat som Magnus, hvarför denne skyndade att
för Berzelius redogöra för sina undersökningar.

51

pepsin m. m.? Fortsättas försöken och har någon van che- -
mist företagit sig at leda physiologerna? Man ser nog at
Schwann saknar vana at göra chemiska observationer
och der är så oändligt mycket at göra. Vore jag nu ung,
så skulle jag uptaga detta ämne och gå igenom denna pro-
cess, men med åren följer tröghet och deraf födes lusten
at häldre öka sina insigter genom andras än genom egna
rön. T. ex. då Kanes resultat öfver Acetöne bletvo be-
kannta, höll jag på med samma undersökning i sällskap
med en yngre chemist, Ullgren, i afsigt at komma til
samma resultat. Det föll, vid läsningen af hans resultat,
liksom en tyngd från mitt bröst, ty nu behöfde jag icke ar-
beta dermed; men Ullgren stod der slagen som af åskan.
Tempora mutantur et nos mutamur in illis. — Om Hr. Pro-
fessoren kommer sig til at skrifva til mig snart, så låt mig
veta om någonting -ytterligare blifvit utrönt med matsmält-
ningshistorien.

Jag håller på med les acides vegetosulfuriques. Fara-
days naftalinsvafvelsyra är en blandning af två, hvars ba-
rytsalter äro svåra at skilja åt, emedan så länge man ej
anar blanningen kommer man ej at merka den. Den ena

af dessa syror består at C?0 H!ö S$?, men den andra håller
en kropp som ej är naftalin och som tyckes vara C!! H? 0,
förenad jemväl med undersvafvelsyra. Det är all anledning
til den förmodan at Hr. Professorns ethionsyra är Ct H!9 0?

+ 53, d. ä. en förening af Ethylsuperoxid med under-
svafvelsyra, i hvilken denne superoxid likväl icke ingår såsom
basis, utan såsom naftalin i naftalinsvafvelsyran. Syror at svaf-
velsyra med indigo har jag två blå, en grön, en röd och
en, eller kanske två, gula. Producter af naftalins inverkan
på svafvelsyra har jag 4, två syror, dem Faraday redan
sett, och två andra, af hvilka den ena är den förut omta-
lade, och den andra det ämne som gör purpurfärgen på
naftalin, då den förenas med vattenfri svafvelsyra. — Men
den organiska chemien är et haf at dricka ur, ty så snart

92

: man går det minsta noggrannt til väga, så hopa nya oun-
dersökta saker sig på hvarandra, som man antingen måste
uptaga til undersökning eller lemna et ofullständigt arbete.
Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 5 Dec. 1837.

Jag har hela sommaren vistats med min hustru på
landet, likväl nära Stockholm, på et min Svärfar tilhörigt
landställe och har under denna tid mått förträffligt godt.
Jag har derunder så godt som helt och hållet omskrifvit
den del af Lärboken, som handlar om producterna af jäs-
ning och torr destillation, som varit et ytterst intressant
ämne at omarbeta, emedan då. man företager hela detta ar-
bete med en gemensam öfversigt, så kommer man til mån-
get allmänt resultat, hvilket de ej varseblifvit, som arbetat
endast med spridda detaljer deraf. Sedan min återkomst
til Stockholm är jag sysselsatt med de sista delarna af lär-
boken och tänker icke företaga något i laboratorium förr
än jag slutat det, som förmodligen blir til eller under Jul-
helgen. Vi hafva under hela November månad haft idel
mulna dagar med dimma och regn, detta har på min gikt
haft et menligt inflytande, så at jag i mer än tre veckor
varit inneliggande, likväl icke sämre än at jag kunnat hålla
mig vid skrifbordet. Detta har i så måtto icke kommit mig
illa til pass, som jag, jemte mit vetenskapliga skrifveri, vid
denna tid haft ännu et annat skrifveri i annan genre. Det
hade nemligen fallit Svenska Academien in at invälja mig
til en af de 18 i denna, efter Erkebiskopen v. Rosenst ein,
hvarvid jag har måst smörja ihop et loftal öfver denne före-
trädare, hvilket skal hållas nästk. d. 20 Dec. på Academiens
högtidsdag. Jag är ingalunda nöjd med den hedersbevis-
ning, denna Academie gort mig, ty jag duger alldeles icke

d3

til at skrifva i deras genre, och många poéter och förf. i
vältalighet, som duga dertil, hafva med spända förhoppnin-
ningar väntat at dervid komma i fråga. Hälsa alla våra
vänner.
Vänskap och tilgifvenhet
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 6 Aug. 1238.

Jag tackar Herr Professoren på det hjertligaste för et
bref med posten, för tackjerns-gjutningarna, ethionsyrade
baryten och för et bref med Hr. Däsburg; visserligen har
jag begynt blifva en trög brefskrifvare; men det har den
vackra grunden at vilja likna min goda vän Professor Ma g-
nus, eller at tala uprigtigare det kommer sig deraf at jag
sällan har något at skrifva om, som kan intressera mina
vetenskapliga vänner, och händelserna i mit enskilta lif äro,
Gudskelof, så enformiga och sig lika från den ena dagen til
den andra, at de icke eller gifva något at berätta om.
Denna gång har jag dock något.

Beträffande ethionsyran, är jag ledsen at Herr Bree
soren öfvergifvit fullföljandet af dess undersökning, åtmin-
stone så långt at dess skiljaktighet från både vinsvafvel-
syra och isethionsyra blifvit etablerad; man får icke vara
så ömtålig för vetenskaplig tvistighet, at man undviker at
bevisa en sanning, som någon annan bestridt, äfven om
denne skulle visa symptomer af at vilja vara et slags Dic-
tators-Candidat i vetenskapen. Äfven jag har varit i en
varm correspondenz med Liebig. Han har varit mycket up-
bragt på mig, men synes nu åter vara nära återkommen
til sit förra lugnare maner. Han är en excellent Chemist,
såsom vi alla veta, men ty värr har han, i min tanke, i
vetenskapliga speculationer en alldeles för ringa penetration
och et tör stort begär at förklara allt, och derigenom komma
vi troligen at länge tid efter annan falla i disputer. Theo-

534

rierna i hans sednaste afhandling om åtskilliga organiska
syror äro serdeles omogna, men jag tänker icke i vår kor-
respondenz vidröra dem förrän svallningen efter våra förra
tvister litet laggt sig. Mit bref til Pelouze har mycket
grämt honom. Jag kan icke förstå at denna oskyldiga skrif-
velse har kunnat göra så mycket upseende. Det är sannt
at dess ändamål var at i hjertat af franska Vetenskaps Aca-
demien frambringa en hejdande åtgärd emot en hop falska
grundsatser, som utgått från Dumas och genom hans credit
blifvit allmänt tillämpade. Jag har icke ämnat inlåta mig
1 någon strid med Dum as, eller besvara något af allt det
insidiösa han derpå svarar, ty äro mina deri yttrade åsig-
ter riktiga, så blifva de nog beståndande, äro de det icke,
så hjelper intet advocerande försvar. Emellertid, oaktadt
jag ännu icke sett det mindsta af förhandlingarna derom,
mer än de tidningsartiklar, som i början utkommo, vet jag
at det väckt motståndare mot Dumas” läror, til den grad
at den beskedliga gubben Brongniart tilskrifvit mig och
bedt mig icke deltaga i den uppkommande striden med
hans måg. Jag har svarat honom at sådant icke varit min
mening, jag har uttalat min åsigt 1 et vetenskapligt ämne
och ämnar låta dervid bero. Jag tillade at om man funnit
uttrycken deri hårdare än man önskat, så härleder sig detta
derifrån at hans Måg, med all sin ovanliga talang såsom
Chemist, är en författare som dels upsåtligt vanställer an-
dras vttrade meningar, dels tilägnar sig dem och at skrift-
ställare som dermed beträdas aldrig kunna vänta at behand-
las med samma egard, som man har för Thénard, Gay-
Lussac, Dulong, Berthier m. fl. och jag gaf honom ci-
tationer til verification af mit omdöme om Dumas. — Jag
har fått mycket saker från Paris, sedan detta förekom i
Academien; men intet det ringaste angående Dumas” svar i
Academien. Flera Ledamöter af Academien hafva tilskrifvil
mig och förklarat sit missnöje med Dumas” mindre värdiga
förfarande. — Det måste således vara en kraftsoppa, som
han hopkokat och som jag är mycket nyfiken at få se; jag är
säker om at den skal mera roa än förarga mig. —

95

Beträffande de organiska svafvelsyrorna, hvarmed jag
ännu är sysselsatt, så begynner den förmodan at de inne-
hålla undersvafvelsyra mer och mer försvagas. Herr Prof.
erinrar sig at naftalinsvafveisyran, som syntes vara et så

talande bevis derför, genom uptäckten af C!" H84S, såsom
sjelfständig kropp, uphörde at vara det. Indigosvafvelsy-
rorna synas icke eller gynnande derför. Emellertid kan jag
om dessa ännu ingenting säkert säga, ty hittils har det al-
drig lyckats lyckats mig at frambringa deras salter i så rent
tilstånd at två analyser gifvit lika resultat. Jag har åtmin-
stone anställt några och tjugu. Det förstås at hvarje aåana-
lys skett på salter af en serskilt beredningsoperation, ty det
som på samma gång beredes ger altid lika resultat. Likväl
oscillera mina analyser omkring Dumas' tal, men om dessa
äro härledda från beräkningen af indigons atomvigt och för-
sök af lika oscillerande natur som mina, hvilket nog är tro-
ligt, häldst han icke gifvit ziffror af sina försök, utan en-
dast formler, så ligger deri ingen säkerhet. Orsaken til
svårigheten at få rigtiga resultat ligger deri at indigon ger
med svafvelsyra ej mindre än 3 syror, två blå och en som
i. solidt tilstånd är röd, alla, äfvensom deras salter, lösliga
i samma menstrua, men af en mycket olika löslighet, utan
at det gifves någon utväg at skarpt afskilja den ena från
de båda andra. — 4 månaders dagligt och ihärdigt arbete,
utan at komma til et resultat, har så utledsnat mig vid
denna recherche, at jag nedlaggt -den til hösten, och har
flyttat på landet för at litet skingra min afsmak för detta
otacksamma arbete, som i sin fortsättning lofvar för mycket
intressanta resultater för at alldeles öfvergifvas. — Jag fann
at från de röda föreningarna det var en möjlighet at ut-
tvätta de blå. Då jag sedan företog dessa til undersökning,
fann jag deri en röd kropp, som icke innehåller svafvelsyra,
men ändå förenar sig med baser, som den efter förbränning
lemnar kolsyrade. Nu återstår denne at söka afskilja och '
dertil vet jag ännu ingen plan. — De resultat jag tyckt mig

kunna ana af de hittils anställda försöken äro at indigo är"

26

hydratet af en oxid med ternär, d. ä. qväthaltig radical, at
vattnet i detta hydrat kan ersättas af svafvelsyra, och at
denna förening med 1 at. vattenhaltig svafvelsyra bildar två
blå, isomeriska men bestämdt olika syror. -— Den tredje
syran, som i torrt tilstånd är purpurröd, innehåller dubbelt
indigo mot de förra. Den löser sig med blå färg och har
en så starkt färgande kraft at dess vid + 182 mättade lös-
ning, som håller icke fulla 3 d. syra på 1,000 d. af lösnin-
gen ser i massa svart ut. — Om båda atomerna indigo deri
förlorat vatten vid förening med syran, dertil har jag ännu
ringa gissningsanledningar. Herr Prof. ser häraf hur svårt
det är at få så rena preparater at den egentliga rätta sam-
mansättningen skal kunna härledas från analysen.

Hvar och en af dessa syror undergår, dels genom oxi-
dation af vätet deri, dels genom blotta katalytiska inflytan-
den, förändringar hvarigenom minst 5 andra, nya syror up-
komma af hvar och en af dem, således ända til 15, kanske
och deröfver, hvilka hafva vissa likheter sig emellan, men
behålla det oaktadt bestämda skiljaktigheter, och blifva
dessa lika svåra at åtskilja, som modersyrorna, så tviflar
jag på at mit tolamod uthärdar det hårda profvet. Den
stora lätthet hvarmed indigoradicalens beståndsdelar om-
sättas af ganska ringa krafter, jemförd med de lika lätta
och mångfaldiga omsättningar som Weoöhler och Liebig
funnit hos urinsyran, synas uppenbara grundproblemet för
den physiologiska chemien, d. ä. de chemiska fenomenen i
den lefvande kroppen, i hvilken et ringa antal grundoxider
med ternär radical omsättas af olika organer på så mång-
faldigt olika sätt, förmodligen endast genom katalytiskt in-
flytande, möjligen frambragt endast af organets väfnad. Det
är åt detta håll jag vil komma, och för dess fulla utredande
äro ziffertalen i de primitiva indigosvafvelsyrorna oum-
bärliga.

At vi för en tid sedan hade visit af det Ryska Herr-
skapet, har Herr Prof. sett af tidningarna. Storfursten gorde
mig et besök i mit derpå oförberedda Laboratorium, och
derpå följde vid hans afresa en present af en ganska vacker

=

[up] |

juvelring, värderad til 2,000 Rd:r Rgds. Besynnerligt nog
fick jag samma dag en skrifvelse från Baron Altenstein,
åtföljd af dekoration til Röda Örns ordens 2:a Class; en
vecka senare fick jag et gratulationsbref af Mitscherlich,
i en halft officiell ton, som skulle öfvertyga mig om at
detta i Preussen anses för en så stor utmerkelse, at in-
gen inhemsk lärd blifvit dermed decorerad. Härmed må
förhålla sig huru som häldst, så är jag tacksam för orden,
såsom prof af hogkomst, graden at anseende, som dervid
fästas, är mig temmeligen likgiltig. Et par Svenska Läkare
bära samma decoration, sedan 1814 års krig. — För et par
månader sedan var jag ledamot af en jury, som fällde en
eldfängd författare 1) för lasteligt skrifsätt emot konungen; för-
fattaren dömdes til 3 års fästning. Häraf hafva uppstått en
mängd inhemska oroligheter, af betänklig art, som, med en
hvarken kraftig eller consequent styrelse, väl blifvit til yttrin-
gen qvästa, men som ännu glöda under askan och, efter
min tanke, icke kunna anses öfvervunna, häldst de under-
hållas af en skändlig och illa - efterhållen tidningspress.
Emedlertid är det icke mot mig eller mina Camrater i juryn,
som opinionsyttringen rigtat sig, utan rent af emot sjelfva
styrelsen, som nu är i saknad af de män af kraft, som
den under lång tid sökt aflägsna, för att fylla deras rum,
visserligen med godt och hederligt, men medgörligt folk, som
derigenom sakna allt moraliskt inflytande och måste grunda
sitt inflytande på den väpnade styrkan. Ställningen är verk-
ligen brydsam, ehuru det icke skulle behöfvas mer än en
enda person af sansad kraft för at tilintetgöra den, om han
blott fick handla sjelf, med ansvar för sin handling efteråt.
Vår gamla Konung, som de snart 76 åren begynna at ned-
trycka, är högeligen at beklaga, hans höga plats är ingen-
ting mindre än afundsvärd.
Hälsning och vänskap
Berzelius.

1 Magnus Jacob Crusenstolpe, utgifvare af » Ställningar
och förhållanden, behandlade i bref".

[up
(6 0)

Stockholm d. 9 Nov. 1838.

Tack bäste Magnus, för det vänskapsfulla brefvet och
för underrättelserna om resan, hvilka blifvit mig meddelade
äfven af våra goda vänner Heinrich Rose och Wöhler.
Det vattnades mig i munnen åt at kunna varit med på
denna tur. — Men nu ser jag at jag numera svårligen kan
komma at få vara med på något sådant. Dertill äro tvenne
ganska giltiga skäl. Det lugna familjelifvet flyter angenämt
fram utan at kräfva distractioner, detta är det ena skälet,
och det andra at jag har just jemt up, hvad som behöfves
för det lugna lifvet här hemma och intet öfrigt för distrac-
tionerna. — Men jag är fullt nöjd med hvad som är, sedan
man inträdt i det 60-de året ötvertager lugnets behag alla
retelser til nöjen. Hr. Professoren får med tiden erfara det-
samma.

Underrättelserna om ethionsyrans förhållanden hafva
intresserat mig serdeles mycket, men jag hade väl behöft
få fråga litet derom. TI afh. i Pogg. Ann. XXVII, 368, står
at kristallerna vore vattenfri svafvelsyra. Är det nu samma

kristaller som utgöra SG CH?? Herr Professorens bref
synes mig bejaka denna fråga. — När denna kropp behand-

las med vatten, så får man af 4 at. CH? S vid mättning

medelst kolsyrad baryt 1 at. Ba S utfälld, är det icke så?
Då återstår ethionsyrad baryt af den angifna merkvärdiga
sammansättningen i vätskan. Från antagandet at jag på
detta sätt förstått Hr. Professoren rigtigt, skal jag nu för-
söka at utgå.

Det ethionsyrade barytsaltets empiriska formel =1=+3

Ba + S3 + Ct H? är ganska ovanlig. Vi måste begynna med
at göra oss en föreställning om arten af dess sammansätt-
ning. CH? är tydligt etherol eller en dermed isomerisk
kropp, hvilketdera är rättast torde alärig kunna bevisas.
Låt oss då taga det för etherol. — Efter atomtheorin ut-
merker den ofvanantörda empiriska formeln ett bråk af en

59
atom, som skal reduceras til en hel. Närmast hela tal är

2, det visar sig då at vi få Ba? St, men af Ct H? ökadt med
en tredjedel fås inga hela atomer, 2 är således icke rätta
talet. Vi gå då til 3, hvaröfver det troligtvis icke eller är
tillåtet at gå, ty vi falla då i ren arbitrage och sakna mot-

svarigheter ur den öfriga chemien. Vi hafva då 3Ba + 6S
+ 2C£H2 Dervid vil det visa sig at vår formel innebär

(2C? H3 + 35) + 3Ba S, liksom vinsvafvelsyrad baryt är

(CHE S+Ba S, hvarvid svafvelsyrehalten i första termen
bestämmer barytsalthalten 1 den andra, Deraf synes då

följa at ethionsvatvelsyran är + E? $3+3 HS. Dess empi-
riska namn kan då blifva Aetherol-Schwefelsäure. Et rent
vetenskapligt kan man umbära så länge, ty hvem vet om

icke snart uptäckes en + E S+ H2S. Då först blir det tid at
med rent vetenskaplig nomenclatur åtskilja dem.

Beträffande kristallerna af CH? S, så är deras tilvaro
af et serdeles stort intresse. Regniault har frambragt

C2 He S. Dervid kan frågas: är detta icke detsamma som

2CH? + S. Denna fråga innebär: Hålla båda samma or-
ganiska radical, men i olika atomtal, eller en olika radical?
At med säkerhet afgöra det är omöjligt; men jag har skäl
til den förmodan at C? Ht är en med etherarternes analog
radical, hvars chlorur, bromur och jodur äro kända, t. ex.
oljan af oljbildande gas = C? Ht CP är chloruren. Oxiden är
beståndsdelen af d”Arcets Chloretherol, hvars sammansätt-
ning är C? Ht: CP—+ C? Ht 0. — Jag har såsom Hr. Prof. får
se af Läroboken när det hinner så långt, kallat denna radi-
cal Elayl (öfversättning af ölbildendes) och det är uppen-
barligen samma kropp som innehålles i Zeises brännbara
platinasalter. Af dessa skäl synes Hr. Prof. kristaller inne-
hålla antingen en med dessa radicaler analog kropp af CH?

eller också vara C? He 25, det är bestå af 1 at. Elayl

60

och 2 at svafvelsyra; men det är aldeles omöjligt at afgöra
hvilketdera som bör företrädesvis antagas, likväl bör et
namn ges och grundas på en åsigt. Håller föreningen elayl,
så blir namnet tvåfaldigt svafvelsyrad elayl. Denna före-
ning synes dock, för mig individuelt, mindre sannolik än

CH? +—S. Men då bör CH? få et namn. — Det går visst
lätt at göra et af första stafvelserna på beståndsdelarnes
latinska namn, t. ex. cahyl, men det passar til alla radica-
ler af kol och väte, cadihyl är mera specielt, men gräsligt
fult. Jag har tänkt på et annat, som jag för ljudet tycker
"mera om, nemligen Meryl, med derivation af Merum
(oblandadt), som i den skämtsamma latinska stilen, om
jag ej missminnes, nyttjas för vin, t. ex. bonum merum,
godt obemängdt vin; denna derivation är hårdragen och Gud
vet om den ens kan framtagas. Föreningen skulle då kal-
las svafvelsyradt meryl, icke merylsvafvelsyra, hvilket förut-
sätter möjlig förening med baser. Kanske är det bäst at
rätt enkelt kalla föreningen tils vidare Schwefelsaurer Koh-
lenwasserstoff och lemna på theoretiska grunder byggdt namn
at framtiden.

Jag har i läroboken tagit mig den friheten at ändra
Kanes dumma namn Mesityl och Mesitylene til Oenyl och
Oenol, "härledde från o/f»voc, Vin, med samma anledning som
Methyl är härledt af uz9v, vin, och på den grund at oenol
är til oenyl så som etherol til ethyl. — Ordet vinyl ville
jag bespara til namn för alkoholns radical, om vi blott en
gång komma så långt at med säkerhet kan afgöras, huru
alkoholen bör anses sammansatt. Emellertid hafva vi nu
ändå en räcka af analoga radicaler,. som, med antagande at

CH; S håller en analog radical, kan uttryckas med följande:

C-+2H = Meryl eller huru vi vil kalla den
2C--4H = Elayl
2C--6H - Methyl och Vinyl
4C + 8H — Etherol
4C + 10H Ethyl

61

6C + 8H =: Oenol, som också har sin oxid i Kanes
mesitylaldehyd
6C -F 10H Oenyl.

Huru förhåller sig CH? S til vattenfri ammoniakgas?
Vid upphettning med salmiak eller vattenfritt chlorbarium?
Til SH2? Til KS? o. s. v. Månne icke i svaren på dessa
frågor kan ligga någon anledning at få reda på dess natur?
Men en tok kan fråga mycket mer än en klok kan besvara,
säger et gammalt ordspråk.

Många af dagens frågor i den organiska chemien har
jag sökt afhandla i Årsb. för i år. Den är nu ändtligen
tryckt men har stigit till den enorma volumen af 40 ark.
Så fort jag får den häftad skal jag til Koch skicka exem-
plar för Hr. Professorn, H. Rose, Mitscherlich och Pog-
gendorff. Orsaken at den så sent utkommit, ligger deri at då
til berättelsen hörde en del af Wöhlers och Liebigs
ojemförliga arbete om urinsyrans metamorphoser, så beslöt
jag at göra en anachronism och intaga hela arbetet, efter
det kommit mig til handa innan”denna afdelning begynnt
tryckas. Detta förträffliga arbete är planlöst redigerat och
har derför gort mig mycken möda at ställa i ordning. Det
innebär sådana frön til den organiska chemiens utveckling
at intet annat arbete kan täfla dermed; men olyckligtvis har
Liebigs nya theorie om org. syror, under hvilkens inflytande
arbetet är redigerat, bortblandat många af dess skönare si-
dor, hvilka jag likväl försökt framhålla.

Jag är sysselsatt med et arbete öfver den Liebigska
theorien och flere i sammanhang dermed stående theore-
tiska punkter, få se huru jag kommer ut dermed, men sä-
kert är at om de Liebigska åsigterna göra sig gällande så
blir den organiska chemien för lång tid retrograd. Jag har
meddelat Liebig några af mina tvifvelsmål, dem han icke
besvarat. Det är svårt at disputera med honom, ty emel-
lan det at medge sig hafva orätt och det at krossa sin mot-
ståndare är hos honom ingen medelväg. Af dessa vil han
väl heldst välja det senare; men det hafver sig icke altid

62

lika så lätt, som at skapa nya theorier, hvarmed han i sin
vetenskapliga entusiasm stundom går något lättsinnigt til-
väga. — Äfven är jag sysselsatt med Djurchemien med för-
sök öfver gallan. Utan tvifvel känner Hr. Professoren De-
marcays vackra, men något för mycket improviserade ar-
bete deröfver. Hans nya syra finnes icke i gallan. Den
innehåller en annan, löslig i vatten i alla förhållanden; men
Demarcay'”s bildas af denna, då lösningen kokas.
Hälsning och vänskap
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 19 Nov. 1839.

Bäste Magnus! Sedan jag nu genom Plantamour
vet at Herr Prof. återkommit från Stora Babylor, skyndar
jag at besvara det vänskapsfulla brefvet af d. 2 Sept. äfven-
som för de serskilta mig deri meddelade afdragen af Herr
Professorens afhandlingar.

Med anledning af den yttrade önskan at jag skulle
säga min tanke om Aethionsyran och om det för dess or-
ganiska beståndsdel använda namnet, tager jag mig den fri-
heten yttra, at afhandlingen om syran är förträfflig och at
den ger mig den öfvertygelsen at det är en egen syra och
icke, såsom Liebig påstått, en oren och blandad product.
Försöken att pröfva det Liebigska profvet på undersvafvel-
syra hafva ätfvenledes, i min tanke, fullkomligt ådagalaggt
at detta prof ingenting afgör om i hvad syrsättningstill-
stånd syran befinner sig i saltet. Det återstår nu at
finna hvad syran egentligen är. Detta är en annan fråga
som icke är så lätt och til hvars afgörande våra närvarande
kunnskaper äro alldeles otillräckliga, emedan man kan upp-
göra stora hypotheser deröfver, som kunna vara lika sanno-
lika och emellan hvilka det är omöjligt ati välja, och deraf
följer också nästan at det vore origtigt at välja. Det gifves

63

så många fall, i hvilka, med kännedom af atomernes rela-
tiva antal, man kan göra sig flere föreställningar om deras V
sätt att vara sammanparade, af hvilka ingendera har något
bestämdt företräde. Det rättaste sättet at behandla sådana
fall, är, efter min mening, at framställa sannolikheterna, utan
at ge företräde åt någon. Man har då gått så långt man
kan gå, förr eller sednare sker en uptäckt, som leder et
steg längre, som man då tager. Jag tycker at man bör
taga til mönster, äfven i Chemien, astronomernas method
at observera så skarpt som möjligt, at söka eliminera alla
anledningar til observationsfel, gitva resultatet precist så-
dant det erhållits, och sedan endast resonnera öfver sanno-
likheterna, utan at taga någon för afgjord. På detta sätt
skola vi ofelbart gå säkert framåt, i stället at de flesta Che-
mister, som nu sysselsätta sig med den organiska chemien,
äfven mästarne deri, sådana som Liebig och Dumas, in-
snärja oss i en trassla af theorier, som ingen kan reda.
Beträffande namnet Carbyl, så måste jag ogilla det
lika mycket, som jag värderar arbetet. Ändelsen yl har
blifvit antagen för at utmerka en radical, sammansatt al
kol och väte och bör endast i detta ändamål användas,
emedan den annars betyder intet och är aldeles för kako-
phon, för at användas vid andra tilfällen än då man är
tvungen dertil. Carbyl blir då en absurditet. Det är icke
kolsyrans radical, utan en annan; men hvarifrån då första
stafvelsen carb? Det gifves, i min tanke, två utvägar at
göra nya namn. Den ena är at hemta dem från en syste-
matisk åsigt, som då bör följas så fullkomligt som möjligt,
den andra at endast taga trivialnamn från biomständighe-
ter i sammanhang med den kropp, som skal få namn. Det
är svårt at afgöra hvilketdera slaget af benämningsgrund
är den bästa för vårt närvarande behof. Det vill synas lik-
väl at vi ännu icke mognat för den förra och at vi ännu
ganska länge bättre betjenas af den sednare, men dervid
fordras då at de derefter gorda namnen på intet sätt stö-
pas i den förras form; ty då blifva de förvillande, och det

64

är just det som hänt Herr Professoren vid valet af namnet
Carbyl

Var nu så god och ursägta vänskapsfullt min prediko-
ton, men med en sådan vän, som Herr Professoren, anser
jag mig icke gå såsom katten omkring het gröt.

Vetenskapligt nytt har jag, ty värr, ingenting at med-
dela från mitt Laboratorium. |

Hälsning och vänskap
Jac. Berzelius.

P. 5. Hedra mig snart med bref och skrif litet sqval-

ler från Paris. Det är altid roligt at få.

Stockholm d. 17 Jan. 1840.

Nå, käraste Fästeman, jag gratulerar af själ och hjerta
til det förståndiga steget at ingå äktenskap ?). Det var klokt
gordt, jag önskar Herr Professoren dervid all trefnad och
lycka. Man kan lefva angenämnt, såsom ogift, det har jag
erfarit, men jag har ock erfarit at man omöjligt kan hafva
et så trefligt lif, som då man är lyckligt gift. Med den
kännedom jag har om Herr Professorens välbetänkthet, är
jag öfvertygad i förhand at Hr. Prof. har gort et godt och
förståndigt val. —

Äfven önskar jag lycka til den väl förtjenta utmerkel-
sen af et rum i den Berlinska Vetenskaps-Academien. Herr
Professoren ser nu at mina råd at icke låta leda sig af vår
vän Mitscherlichs, på sitt eget intresse beräknade tillstyr-
kanden för Hr. Prof. framtid, icke voro förhastade. — Men
a propos om M. Sedan hans och min brefvexling för länge
sedan är til ända lupen och jag, sanningen at säga, ej eller
önskar at den åter upptages, vet jag om honom alldeles

1 Magnus hade ingått förlofning med Bertha Humblot,
tillhörande en ansedd familj i Berlin. Samma år (1840) i maj egde
hans giftermål rum.

62

ingenting. Herr Professoren kunde väl vid något tilfälle
lemna mig några underrättelser om honom. Ingen af mina
Berlinervänner nämner något om honom i sina bref, och
några Svenskar, som varit hos honom på besök, hafva al-
drig haft mer at säga om honom än at hans hus är möb-
leradt med kunglig prakt, hvilket hörer til de honom rö-
rande omständigheter, som intressera mig minst. Hvad jag
på afstånd tycker mig merka är at han upphört at arbeta
för vetenskapens utvidgning, hvartil han dock haft en så at-
gord kallelse, och i dess stället synes lägga sit mesta bemö-
dande i at blifva en väldig och betydande man i samhället.
Det är beklagligt om en så utmerkt naturfallenhet går miste
om sin bestämmelse, för at komma til samma mål dit be-
stämmelsens upfyllande skulle hafva fört honom.

Jag har ännu icke lyckats at hitta på något drägligt
namn ät föreslå för carbyl. Få se hvad ideer jag kan få
då jag snart kommer at sträfva med min årsberättelse. Än
en gång: Lycka til.

Hälsning och vänskap
' Jac. Berzelius.

Stockholm d. 30 Juli 1840.

Hjertligt tack för det vänskapsfulla brefvet af den 14
Juni. Jag lyckönskar til det ingångna giftermålet och hop-
pas at det må fortfarande blifva en oafbruten honungsmå-
nad, lika som jag kan säga at den för mig ännu fortfar. Et
lyckligt äktenskap är dock i sanning lifvets: sannaste glädje.

At Hr. Professoren köpt et nytt och vackert hus, har
jag af någon hört. Nog kommer jag väl en gång at se Herr
Prot. der, i sin husliga lycka, om jag lefver; men när det
kan blifva, låter icke bestämdt säga i förhand. Dertil ford-
ras framför allt at ständerna bifalla den för mig föreslagna
pensionen, hvilket ännu ej skett; men sker dock troligen,

3

66

om ej omständigheter inträffa, som föranleda Riksdagens
uplösning, innan den slutat sina arbeten.

At jag så länge dröjt at besvara Herr Professorens
bref kommer deraf at jag d. 20 i förliden månad företog en
resa til Köpenhamn, derifrån jag först d. 20 i denna måna-
den återkom. Jag har bevistat de Skandinaviska naturfor-
skarnes Möte d. 3—9 Juli, och som Konungens af Danne-
mark kröning skulle ske d. 28 Juni, så reste jag litet tidi-
gare, så at jag äfven kunde gapa på denna. Denna resa
var ganska angenäm, mötet utföll vida interessantare än
jag på förhand förmodat. Vi voro inalles 300, hvaraf 53
svenskar, 13 norrmän, 5 utlänningar, 184 köpenhamnsboar
och resten från Danska öarna och Jutland. Jag måste med
förundran säga at de vid detta möte föredragna ämnen, i
de sammanträden jag bivistat, öfverträffat i värde hvad jag
vid något af de Tyska mötena hört. At mycken strunt
också blef föredraget faller af sig sjelf. Til detta räknar jag
också et af de föredrag, som af mängden vann högt pris,
nemligen af Herr Professorens Collega Steffens, om natur-
philosophiens inflytande på naturforskningen. Föredraget
var eldigt och vältaligt; men saken ytterst erbarmlig och vitt-
nande om en låg ståndpunkt i författarens physiska kunn-
skaper. Men föredrag af denna art äro ämnade at hänföra
den vetenskapliga mobben och lyckas ofta deri. Så gorde
äfven Steffens. Örsted, Hansteen, vår Baron Wrede,
Zeise, Forchhammer föredrogo nya uptäkter af stort in-
teresse. Örsted visade tvenne nya instrumenter, en af
honom uptunnen elektrometer och et instrument at mäta
capillärattraction, båda så enkla at man nästan kan göra
sig dem sjelf. Elektrometern angaf contacts-electriciteten
af zink och koppar, äfven utan at messingsbrickan be-
höfde röras af den genom contact electriska. Hansteen
demonstrerade på det mest obestridliga sätt orsaken til baro-
meterns reguliera dagliga oscillationer, och ådagalade en
periodisk förändring i Jordens magnetiska intensitet, som står
i sammanhang med jord- och månbanornas 19 åriga period,
och som följde af hans nu 20 åriga serie af dagliga

67

intensitets-observationer. Wrede ådagalade medelst et af
honom construerat thermoéölectriskt thermoscop, en gan-
ska snillrik tilställning i öfrigt, at värmestrålarna i sol-
ljuset gå långsammare än lysestrålarna, samt ännu et par
andra saker. Zeise företedde föreningar af organisk sam-
mansättningsart, hvari phosphor syntes ingå såsom bestånds-
del af en organisk radical, jemte flera så kallade organiska
fosforsyror. Forchhammer presenterade flera kristallise-
rade jordhartzer ur torf och bland dessa et af serdeles in-
teressant beskaffenhet. I en torfmåsse på Jutland förefaller
en torf, som brinner med klar och lysande låge, den nytt-
jas derföre af bondfolket at lysa sig med under vinteraft-
narna. Mer än hälften af denna torf utgöres af et i syror
lösligt ämne, fällbart med ammoniak och då aldeles likt
lerjord, hvarföre han kallat det boloretin (af bolus). Det
finnes i torfven såsom basis, kemiskt förenadt med humin-
syra. Då denna torfmåssa mekaniskt undersöktes, betanus
den innehålla oräkneliga spår af förstörda granbarr, samt
en stor mängd infallna granstammar. Då han med anled-
ning deraf undersökte de färska barren af Gran (Pinus abies)
befanns det at detta ämne utgör en beståndsdel af dessa
och kan ur dem i alla perioder af deras utbildning utdra-
gas, samt återfinnes oförändradt i de affallna torkade bar-
ren på marken. — Men jag skulle få mer at skrifva än
jag hinner med, om jag ville göra reda för allt. "Herr Pro-
fessoren får således denna gång nöja sig med denna
profbit.

Nästa möte blir i Stockholm 1842 i Juli.

Liebigs artikel om chemiens tilstånd i Preussen,
bar jag ännu icke sett; men gissar at den är hård, ty Mit-
seherlich synes vara hans synnerliga fiende, hvilken han
aldrig försummar et tilfälle at ge hugg åt. Utan at känna
Liebig's barnsliga och lättretade sinne, som ej bör tagas
i betraktande, kan väl svårligen någon blifva länge vän
med honom. Nu har han, åtminstone efter hvad han derom
tilskrifvit mig, alldeles gifvit Dumas” fana på båten, i af-
seende på substitutions-theorien. Han är upledsen vid den

68

döda chemien och vil hädanefter sysselsätta sig endast med
den rent physiologiska. Jag har afrådt honom derifrån, ty
han har begynnt försent och har för litet tålamod at afbida
långsamt sig visande resultater. — — — — —

Jäg vistas nu, efter min återkomst, tillika med min Hu-
stru på landet å min Svärfars landsställe och laboratorium
är igenstängdt.

Hälsning och vänskap
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 22 Dee. 1840.

Tack, bäste Magnus, för det vänskapsfulla brefvet at
d. 29 Oct. som jag så länge sölat at besvara.

Ja visst var det rät curiöst att de båda vännerna från
Berlin skulle komma hit så på samma gång !). Jag var
ganska glad åt at se dem båda. Heinrich hade vunnit
mycket på tiden, han hade blifvit en man och hans älsk-
värdhet hade fått mindre utseende af blyghet, än den for-
dom hade. Mitscherlich hade förlorat, ej til utseendet,
ty "han syntes friskare än jag förr funnit honom, men han
hade fått någon ting käring-artadt, småagtigt och beräknadt,
som aldrig så klart framstack, som nu. Han synes vara en
föga lycklig människa, beständigt full af långsträckta och onö-
diga omsorger, som hos honom skapa bekymmer, der han
inga borde hafva. Hans dotter, alldeles et porträtt af mo-
dern, var en söt och älskvärd flicka, som vi alla tyckte
om. —

1) Äfven mellan Heinrich Rose och Mitscherlich hade
det tidigare goda förhållandet blifvit brutet.” Utan att veta af hvarand-
ras afsikter, hade de båda samtidigt inträffat i Stockholm för besök
hos Berzelius. Magnus skrifver härom : ,,Es muss gans eigenthämlich
fär Sie gewesen sein die beiden Leute, die fräöher in Stockholm so be-
freundet waren, sich nun so aus dem Wege gehen zu sehen".

69

Han hade jemna olyckor på sin resa, först at i Greifs-
wald få veta at Rose rest hit, hvarföre han gorde afstick
åt Köpenhamn och Norrige. Af hushållning reste han med
flickan i et tvåhjuligt åkdon, utan sufflet, för hvilket han
låtit sätta två hästar, som altid går illa. Af et oupphörligt
regn blefvo de oupphörligt våta in på kroppen och när de
kommo fram på något ställe, regnade det altid så at han
inga excursioner kunde göra. Här var han en vecka och
redan andra dagen sedan han kommit, fick jag en spikböld
i ansigtet som deraf uppsvullnade så, at jag icke kunde
komma ut. Huru pass nöjd han var med sitt vistande i
Stockholm vet jag icke, och han har icke, efter återkom-
sten, låtit höra af sig med en enda rad.

Det är synd med karlen, ty en utmärkt vetenskaps-
man är och förblifver han alltid. Skada blott at han skal
vilja tillika vara något annat, som han icke duger til, nemli-
gen en betydande man i Staten.

Liebigs Bok med afseende på Agricultur och Physio-
logie är rätt rolig at läsa, den är skrifven med genie, men
i sal. Hermhbstädts genre, full af glänsande såpkulor,
som spricka i farten. Det är et ganska klent sätt at be-
handla en vetenskap, som bör och kan vara exakt. — Lycka
til godt slut på gamla året, och det kommande fröjdefullt,
med barnsäng och mera dylikt som god nygiftas glädje.

Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 28 Maj 1841.

Hjertlig tack för det vänskapsfulla. brefvet och den
glada underrättelsen om den erhållna lilla arfvingen. Alla
mina vänner lyckas i den vägen bättre än jag.

70

Om tre veckor reser jag med hustrun til Saltsjöbadet
i Särö, helt nära Kungsbacka 1 Bohuslän, kommer således
ej 1 sommar at göra någon resetur mera söderut, häldst jag
i början af Augusti väntar Pelouze och Reiset hit, möj-
ligen också Bunsen och Graham.

Erdmanns och Marchands försök !) har den förre
i bref meddelat mig, det har gått nog fort. De bevisa dock
icke mer än Dumas", ty äfven de hafva torrkat öfver svaf-
velsyra och således fått kolsyregasen smittad af afdunstad
svafvelsyra. Obegripligt dock at denna smitta altid blir sig så
lik, då man förmodligen icke i alla försöken använder pre-
cist lika quantum syrgas. Liebig har skickat mig en ut-
förlig afhandling i samma ämne, som synes vara mera på-.
litlig och bättre stämmer in med Wredes försök, rörande
kolsyregasens eg. vigt och dess dilatations-coéfficient, hvarom
jag intet skrifver, emedan jag tror at Wrede en vecka sed-
nare än detta bref kommer till Berlin och får då det nöjet
at sjelf berätta sina resultater. Han får kolets atomvigt
omkring 75,7, Liebig har, som jag tycker, pressat onatur-
ligt up den till 75,8, genom vägningens reduction til luft-
tomt rum; men som vi alla vägningar göra i luften, så må-
ste vi väl hålla oss til de tal, som der fås. Det andra må
vara en curiositet. — Liebig skrifver til mig at Bunsen
gort en liten Hydroéäl. apparat at zink och kol som i kraft
och uthållighet öfverträffar alt hvad man förut känner i
denna väg. Liebig har sett en 4 tum lång platinatråd hål-
las glödande deraf i 24 timmar. Wöhler berättar at han
fått en ganska kraftig stapel af jern, utspädd svafvelsyra,
rökande salpetersyra, jern &c. &c. med en biscuit-vägg emel-
lan syrorna, äfven denna skall vara ytterst kraftig. Den
innehåller jernet i sina båda olika tillstånd och två vätskor.

2 Erdmann och Marchand bestämde kolets atomvikt ge-
nom förbränning art diamant och grafit i syrgas och - kommo till samma
tal som Dumas och Stas nämligen 75,0. Dumas hade angripit
Berzelius tämligen starkt för det denne bestämt kolets atomviktstal
ungefär två procent för högt.

71

Jag har nu slutat af mina gallförsök, som hvilat tungt
på mitt samvete i et par år. De äro visst icke så fullstän-
digt utförda, som de hade bordt vara; men jag begynner
blifva för gammal och minnet slött, så at et så stort och
utförligt arbete nu mera går klent, trögt, gör icke nöje, utan
dritves. endast såsom en åtagen plikt. Den tid då man bör
uphöra säger altid sjelft till. Hädanefter kommer jag väl
icke at göra annat än leka med kemiska småsaker, ty till
annat begynner jag vara oduglig; men jag har också hållit
ut i 40 år.

Hälsning och vänskap
Berzelius.

Stockholm d. 21 Jan. 1842.

Hjertligt tack för det vänskapsfulla brefvet af d. 28
Dec. och lycka till angenäm fortsättning af det nyin-
gångna året.

För de meddelade resultaten af försöken öfver gaser-
nas dilatations-coéfficienter är jag särdeles tacksam. I af-
seende på Herr Professorens önskan at kunna repetera sina
försök med Rudbergs instrumenter, har jag skrifvit til Up-
sala för at efterhöra deras åtkomlighet. Det svar jag fått
från Professor Adolf Svanberg tager jag mig den frihe-
ten at här bilägga. Jag har icke tagit något steg för at åt
Herr Protessoren anskaffa de Rudbergska apparaterna, eme-
dan jag under afvaktande af Svanbergs svar, erhöll en
bekräftelse på riktigheten af Hr. Professorens försök, som
väl också hunnit till Berlin liktidigt, om ej förr, den nem-
ligen at Regniault, i franska Vetenskaps-Academiens sam-
manträde den 13 sistl. December, tillkännagifvit at han gort
en lika serie af försök, som Herr Professoren, (med undan-
tag af svafvelsyrlighetsgasen) och har af dessa fått samma
siffror, som dem jag finner i Herr Prof. bref, hvadan det

(2

väl således är klart at Herrarnes resultat bekräfta hvaran-
dra och ådagalägga at något fel af Rudberg blifvit be-
gånget. Skulle Herr Professoren, det oaktadt, nödvändigt
vilja försöka upleta hvari detta kan bestå, så anhåller jag
om nya föreskrifter i afseende på anskaffandet af Rud- -
bergs apparat, söm i alla fall icke kan härifrån afsändas
förr än i slutet af April, då skeppsfarten åter öppnas.

Äfven Sefström påstår sig hafva funnit Rudbergs
barometer lufthaltig, hvilket han sagt Rudberg, som dock
derom icke ville låta öfvertyga sig, men om så är, så gör
det felet i Rudbergs försök ännu större.

Åldern begynner göra mig trög i experimenterande.
Jag fuskar visst ännu altid litet dermed, men det roar mig
icke så, som förr, och det går derigenom långsamt och
trögt, så at vetenskapen har ingen ting mer at af mig
vinna.

Jag är nu sysselsatt med utarbetningen af en fjerde
uplaga af Läroboken, hvarvid jag helt och hållet omskrifver
början deraf, med uteslutande af allt det egentligen physiska,
som rörer ljus, värme, electricitet, magnetism, med bibe-
hållandet af endast det som interesserar i kemien och med
en korrt framställning af de theoretiska åsigter i kemien
som på dessa förhållanden grunda sig. Vore jag yngre och
orkade dermed, så skref jag helt och hållet om hela den
oorganiska kemien, men nu vågar jag icke på det. Jag har
fått tre gånger omskrifva min omarbetning, emedan jag ej
varit nöjd med hvad jag skrifvit i afseende på ordningen
och framställningssätt och är ingalunda säker på at jag blir
nöjd med min tredje omskrifning, som nu sysselsätter mig.

Jag ber Herr Professoren hafva den godheten at fram-
föra min obekanta vördnad för dess fru. ;

Högaktning och vänskap
Jac. Berzelius.

13

Karlsbad d. 7 Juli 1845.

Käraste Magnus! Vi ärg här, sedan d. 3:dje på efter-
middagen, med hjerta och själ fulla af tacksamhet för all
den broderliga vänskap vi i Berlin åtnjutit af alla våra vän-
ner, och af Heinrich Rose och Herr Professoren i syn-
nerhet. Jag har af Eder blifvit omfattad som en äldre bro-
der af sina yngre bröder, och jag har åtnjutit denna vän-
skap med känslor, naturliga för det äldre brodershjertat.
Gud välsigne Eder för all Eder välvilja, alla Edra godhets-
fulla omsorger för oss. De skola hos mig i liflig åtanka
förvaras, såsom hjertligt kära minnen från midsommarti-
den 1845. Jag skall, under de år som kunna för mig ännu
återstå, oupphörligt njuta af denna hugkomst. —

Resan hit gick icke fort. Den dag vi i Leipzig tillbragte
var ytterst interressant, älven i vetenskapligt hänseende.
Jag har i bref till Heinrich omtalat ett och annat och;
ber att få hänvisa till detta bref, häldst det går temmeligen
trögt att skrifva med kroppen tull af karlsbadervatten. Ett
af de försök jag sett visar att vattenfri syrgas af electriska,
äfven ganska små, men täta gnistor förvandlas till ozon,
som således icke innehåller väte.

Tack för reseplanen öfver Tetschen till Teplitz. Denna
sköna resa ville jag icke hafva ogord. De stora, varierande
naturscenerna, som hela vägen fortfara, äro alldeles förtju-
sande. — Jag förkylde mig på en promenad i Dresden och
kom bra nog sjuk hit, men verkan af de första bägarna
karlsbadervatten, häfde det onda och jag mår nu så godt
man kan må, med giktiga af ständigt gående ömmande och
uttröttade fötter; men det hörer helt öch hållet till saken
och dermed måste man vara nöjd. Vi äro mycket beqvämt
och väl logerade, zum Feigenbaum, midt emot Neubrunn,
med den skönaste utsigt man kan önska sig, hvari till och
med icke felas ett springvatten.

Mina fruar!) förena sig med mig om de hjertligaste

1) Berzelius med sin hustru åtföljdes på resan af fru af
Edholm.

74

och tacksammaste hälsningar till Herr Professoren och dess
högst älskvärda Fru.
Hjertlig tillgifvenhet.
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 23 Oct. 1845.

Tack för det vänskapsfulla brefvet af d. 28 Sept. —
Det är en visserligen på sitt sätt laggrann fråga, att från
Sverige vilja utöfva inflytelser i Norige!). Våra annars
ganska förträffliga norska Bröder äro ganska ömtåliga i
hvad som rörer dem. Langberg hade tillskrifvit mig och
beklagat sig deröfver att han fått afslag af Prof. Keyser,
som är Physices Professor vid Universitetet, att för sina
undersökningar begagna instrumenter utur Universitetets
samling; men utan att yttra den önskan att jag något skulle
söka bereda till förändring deri, hvilket han väl också in-
såg att jag ej skulle kunna. Men sedan jag fick Herr Pro-
fessorens bref, föll det mig in att begagna denna recom-
mendation såsom föranledning till en skrifvelse till Univer-
sitetets tjenstförrättande Procantzler, Biskop Sörensen, med
hvilken jag är personligen bekannt. Jag anförde deri, att
jag i Berlin lärt känna Dr. Lang berg och der haft tillfälle
höra de dervarande Lärdas fördelaktiga omdömen om ho-
nom, samt att efter min återkomst till Stockholm Professo-
rerne Magnus och Poggendorff skriftligen upmanat mig
att söka bereda tillfällen för Langberg att i Christiania

!) I ett längre bref anhåller Magnus, att Berzelius måtte an-
vända sitt inflytande för att bereda plats vid universitetet i Krisiania
för den unge fysikern Lorenz Christian Langberg (f. 1810), hvil-
ken en längre tid hade arbetat hos Magnus och hvilkens såväl för-
måga som person han varmt rekommenderar. Langberg blef 1547
professor i fysik i Kristiania men dog redan 1857.

(5

fortsätta sina i Berlin påbegynnta undersökningar; hvaraf
de väntade sig för vetenskapen vigtiga resultater. Det vore
af denna anledning jag vågat fästa Procantzlerens och Uni-
versitetets Styresmäns upmerksamhet på denna unge norr-
ske Lärde och det vore min öfvertygelse att man vid hvarje
Universitet torde taga unge män, som visade utmerktare
fallenhet för vetenskaperna, under armarna och bereda dem
tillfällen att bearbeta sin vetenskap, intill dess tillfälle gifves
för deras ordentliga anställande. Jag anmälde att för Dr.
Langberg vore t. ex. af stor vigt att fritt för sina under-
sökningar få begagna Universitetets physiska instrumenter,
och anhöll att, ifall någon reglementarisk föreskrift hindrade
det, en sådan borde förändras till fördel för sådana yngre
lärda, som förstå att med dylika instrumenter umgås, hvil-
ket med Dr. Langberg vore händelsen. — Jag har under-
rättat Langberg om denna skrifvelse och bett honom låta
mig veta hvad verkan den kunnat åstadkomma. Jag hop-
pas derigenom hafva, så godt sig göra låtit, upfyllt Herr
Professorens goda intentioner för Langberg och tviflar ej
på den Academiska Senatens beredvillighet, men jag känner
Keysers feghet och rädsla för medtäflare och skulle icke
förundra mig om - han ändå lyckas att hålla Langberg
tillbaka. |

Huru står det till med Eder; goda vänner alla, i Berlin?
: Jag befinner mig Gudilof ännu ganska godt, men jag fortfar
också att dagligen göra långa promenader till fots på 1+
till 2 timmar och går nu nära lika mycket till fots; som
jag de förra åren åkte, och det i October-väder till. Min
lilla Hustru följer med, men nu är jag blefven mer outtrött-
lig än hon. —

Vi hafva fått en svår missvext i en stor del af Sveri-
ges mest befolkade Landskaper, dertill yppas nu att den
öfverklagade sjukdomen hos potäterna, som ingen merkt vid
inbergningen deraf, nu begynner visa sig på dem i källrarna.
Regeringen, som 1 - början afvisade alla klagomål om brist,
så länge tid var att något uträtta, är nu i ett ganska stort
bekymmer och vi motse här en ganska bedröflig tid, som

16

kommer att högst ofördelaktigt inverka äfven på nästa år
och kanske ännu längre.
Hälsning och vänskap
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 5 Jan. 1847.

Älskade Herr Prolessor!

Jemte det jag först nu tackar för de vänskapsfulla ra-
derna med Hauptmann v. Oetzel, får jag för Herr Profes-
soren och dess älskvärda famille framföra mina och min
lilla hustrus välönskningar med anledning af det nyingångna
året; må helsa,. trefnad och allt annat godt följa året i dess
fortgång.

Min hälsa har, Gudskelof, varit temmeligen jemn, se-
dan de angenäma dagar vi passerade tillsamman i Berlin
sommaren 1845.

Jag beklagar att Herr Professoren så ofta i undersök-
ningsväg sammanträffar med Regniault; visst vinner dock
vetenskapen mycket derpå att samma sak undersökes på
tvenne skilda håll, antingen resultatet blir öfverensstämmande
eller skiljagtigt; men vid fråga om öfverensstämmelse är
det altid förargligt för den som råkar komma sist, att hafva
kastat tid och möda på en forskning, som ändå blifvit gord,
så att jag ingalunda undrar derpå att Herr Professoren vill
undvika conflicten. |

Jag ville gerna veta huru det gått med syrorna af sal-
petersyradt urinämne. Det har säkert blifvit ett ganska in-
tressant ämne, som dessutom ligger just på gränsen af den
oorganiska och organiska kemien.

Jag sträfvar dagligen med min nya uplaga af lärboken.
Den tager all min tid i anspråk och föga af hvad jag skrif-
vit i vextkemien i den gamla uplagan duger nu mer. Jag
har på något mer än ett år ej hunnit mer än ingressen,

-—

-—

som redan är utkommen, vextsyrorna, vextalkalierna och |
de feta oljorna, och detta blir, fruktar jag, för mycket att
få rum i 4:de delen. Men 112 vextsyror, några och 380 vext-
alkalier och nära 40 till de feta oljorna hörande feta syror
taga med sina bihang stort rum in. —

Jag har haft den tillfredsställelsen att sedan Liebig
sökt nedsätta det anseende jag såsom kemist kunnat för-
värfva genom sina försök att bevisa att mjölksyra icke fin-
nes i djurvätskor, på sätt jag sökt ådagalägga, och genom
sin misshandling af min mödosamma analys af gallan, så
har Liebig nu sjelf uptäckt mjölksyran i alla djurvätskor,
utom blodet och lymphan, och Mulder, som har analyse-
rat gallan, har funnit mina resultat rigtiga, och Liebigs
och hans elevers icke allenast icke gorda med färsk galla,
men också äfven för den förändrade icke riktiga. Sedan
Mulder föröfrigt på ärans och hederns fält framdragit Lie-
big och demasquerat honom inför verlden, kunde jag hafva
umburit denna lilla seger på den upsåtlige förtalaren, men
den har ändå gort mig mycken tillfredsställeise.

: Min hustru förenar sig med mig om hjertliga hälsnin-
gar till fru Magnus och Herr Professoren.
” Uprigtig vänskap
Jac. Berzelius.

Stockholm d. 9 Aug. 1847.

Käraste Magnus! Jag recommenderar på det bästa
bäraren af detta bref Ph. Drn. Siljeström, tilläfventyrs
förut känd såsom Rudbergs elev och medhjelpare, samt
såsom en af de svenska lärda, som följde den Gaimardska
Spitsbergs-expeditionen. Han är nu' vicarierande i Veten-
skapsacademiens physiskt-tekniska föreläsningar för Pasch,
och har rest ut för att vinna ett säkrare begrepp om före-

78

: läsningssätt, om samlingar af instrumenter och deras vård,
men har dertill valt en ganska opassande tid, då sällan nå-
gon är hemma bland universitetets lärare. I hvad mån Hr.
Professoren kan, så gif honom goda råd och skaffa honom
att se hvad han för sitt ändamål behöfver. i
Efter en temmeligt långvarig sjuklighet, är min helsa
nu bättre, så att jag kunnat deltaga i mötet i Köpenhamn,
der likväl ingenting förekom i fysik och kemi, som förtje-
nar omtalas. Några utmärkelser som der tilskyndades mig
hafva tidningarna tilräckligt omtrumpetat, för att jag här
skulle behöfva återberätta dem. Hjertliga helsningar från
min hustru til Fru Magnus och Herr Professoren, om hvilka
jag ber at få förena mig med henne.
Uprigtig vänskap
Jac, Berzelius.

Un probleéme du caleul des probabilités.
Par L. Lindelöf.

Dans VIntermédiaire des Mathématiciens, Tome VI,
n:o 8, nous trouvons, entre autres, une question proposée
d'abord par M.-:A. Goldenberg et généralisée par M. KE.
Lemoine dans les termes suivants:

On met dans une urne »n séries de p boules; dans
chaque série les boules sont numérotées de 1 å p. On tire
au hasard successivement les boules de F'urne en comptant
n fois de 1 å p. Quelle est la probabilité pour qui'l y ait
coincidence entre le nombre énoncé et le numéro de la
boule extraite de Furne."'

Ce probleme peut se résoudre de la maniére suivante.
Désignons pas a, A1., A13'''A1p les boules de la premiere
série, pas do, Ao0,'' 'A2ap Celles de la seconde et ainsi de
suite, par »r le nombre total des boules, en sorte que r = np,
et faisons, pour abréger, P(x)=1-:2-3---x. Au lieu de
compter » fois de 1 å p, on peut, sans altérer la probabilité
des coincidences, compter n fois 1, puis n fois 2 et ainsi ,
de suite jusquw'å » fois p. Cherchons dabord la probabilité
pour qu'il n'y ait, dans cette manieére de compter, aucune
coincidence pour les boules portant le n:o 1 et que nous avons
désignées par a, do,'''An, Cest å dire qu'aucune boule
appartenant å ce premier groupe ne sorte .aux Nn premiers
tirages. |

Quant å l'ordre dans lequel les 7 boules peuvent sor-
tir de PFurne, il y a P(r) arrangements possibles. Parmi
ceux-ci il en existe un certain nombre, soit C (a,:), qui amé-
nent une coincidence pour la boule a;,; ce sont les arran-

SO

gements dans lesquels cette boule occupe une des n premié-
res places. En désignant de méme par C(a.), Cld32)'
l'ensemble des arrangements qui aménent des coincidences
respectivement pour d.,, d3a1, Ctc., ON trouve

C (an) = C (an) => >= C(a,) = nP (r — 1).
Si I'on fait, pour abréeger,
C, = 2ZC (a,,) » (0=1L; 2,3, : > Nn),

on aura done
(CR 0 de (la EID

La somme C, comprend tous les arrangements dans
lesquels il y-a coincidence pour une boule quelconque du
premier groupe, c'est å dire ou l'une des boules a,1, dai," '"
An, OCcupe une des n premiéres places. Mais il importe
d”observer que ces arrangements ne sont pas tous distinets
entre eux. En effet, les cas ou il y a coincidence simul-
tanée pour deux ou plusieurs des boules dont il s'agit, sy
rencontrent deux ou plusieurs fois chacun. Pour nous bien
rendre compte de cette circonstance, nous introduisons les
symboles suivants: nous désignons par C (an, an) 'ensemble
des arrangements dans lesquels il y a coincidence simulta-
née pour les deux boules an et an, par C (an, an, Au) Celui
des arrangements dans lesquels il v a coincidence pour les
trois boules dra, An, An, et ainst de suite, et nous posons

Y Vv

CO: = 2EC (a; > Apr) >

a NY AL

CC: = 2C (dj > Og > I) >

les indices 2, k,l,--- étant tous inégaux et variant chacun
de 1 å a. Quant aux valeurs de ces expressions, elles sont
faciles å calculer et I'on trouve

SNES 00 TOR TEEN
9
ML ll) MS

0, = TS BS

EST

31

nå (mn — Jm — 2)

1
-P(r —n).
1:2.3.:n v

Cn

Cela posé, si nous désignons encore par C, le nombre
des arrangements ou il n'y a coincidence que pour une seule
des boules a, do1,' Ani, Par Oz celui des arrangements ou
il n'y en a que pour deux, et en général par C; le nombre
des arrangements qui impliquent des coincidences pour i de
ces houles mais pas pour les n—i autres, les quantités C et
C; seront liées entre elles par les relations

0 = 0) ROR OAS Öh ÖN
0= O+ K+) K+: + (3) On,
Oj «= 0+ (AK + (3) On,

3 oe MN IS TA

för (OT
En observant qu'on :a généralement
MES NA EN SE RSA

formule qu'on obtient en développant (1 — 1)", on en tire

0, — 0 + 0 — ot On =0, ++ 0 ++ On:

Or, le second membre de cette équation représente exacte-
ment le nombre de tous les arrangements ou il y a en gé-
néral coincidence soit pour une, soit pour plusieurs bou-
les du premier groupe. En diminuant P/(r) de ce nombre
et mettant pour C', Cs, C3--- leurs valeurs précédemment
trouvées, on obtient donc pour le nombre P, (r) des arrange-
ments qui n'offrent pas de coincidence pour les n premiéres
boules, Pexpression

tl: 2.3: nP(r —n)!).

(RAG) Er.

1) Pour r=7, c'est å dire lorsque toutes les boules sont mar-
quées du méme numéro, on doit avoir P,(r) =P, (n) =0. Pour que
la formule (1) subsiste dans ce cas, il faut attribuer au symbole P (0),
qui en lui-méme' na aucun sens, la valeur P(0) =1.

32

La probabilité pour quwil ny ait de coincidence pour au-
cune des boules dont il s'agit, est par conséquent

Fä RE LR See a 1: nt (n —1) (n — 2)? TSG

P (r) r 1:2 r(r—1) 15253 (r T

(2)

la série du second membre finissant d'elle-méme lorsqu'on
'arrive å un terme 0.

I. ne sera pas inutile de faire observer ques les for-
mules (1) et (2) que nous venons dobtenir, sont indépen-
dantes de I'hypothese relative aux nombres des boules du
deuxieme et du troisieme groupe etc., c'est å dire de celles
qui portent respectivement les numéros 2, 3, etc., et qu'elles
subsistent quand méme ces nombres different de n et entre
eux, 7 étant toujours le nombre total des boules.

Nous avons exposé en détail le procédé suivi pour
établir ce premier résultat, parce que le méme procédé
peut se répéter å PFégard des groupes successifs et qu'il
conduit ainsi pas å pas å la solution finale. Observons
toutefois que sil ne s'agissait que des n premiers tirages,
la probabilité de my rencontrer aucune coincidence s'obtien-
drait immédiatement en divisant le nombre des arrange-
ments ou les n premieres places sont occupées par des
boules autres que celles du premier groupe et qui est
(r —n) (r—n —1)::>: (r—2n + 1) P(r—n), par celui
de tous les arrangements possibles, ou P/(r). Le quotient
devant étre identique å Tl'expression (2), on parvient ainsi
å établir la formule

(r —n) (r — nn — 1) >: (r — 2n + 1) > j lea 17 (gu
r(r— 1): (r— Nn +1) NE RNE (NES ID)
ER LASS

är c — >
r(r — 1): (r — n+1)

qui nous semble assez curieuse pour mériter d'étre signalée
en passant.

Considérons maintenant I'ensemble des boules formant
les deux premiers groupes et cherchons å déterminer le
nombre des arrangements ou il ny a coineidence pour

33

aucune dentre elles. Ce nombre s'obtient évidemment en
retranchant de P,(r) le nombre des arrangements qui
admettent des coincidences pour une ou plusieurs boules
A12, A22,' "Ang, du second groupe, tout en remplissant la con-
dition de n'en pas admettre pour celles du premier. Suppo-
sons qu'on ait assigné å la boule ax une place quelconque
dans la deuxiéme.rangée, c'est å dire parmi celles qu'on
fait sortir en comptant 2” fois 2; le nombre des arrange-
ments qu'on peut effectuer, dans les conditions indiquées,
avec les r—1 autres boules, s'obtiendra en substituant r— 1
a r dans l'expression (1); il sera donc
nn? (n —
1:02

NE TR 1) -TPr—2 E ST EE
La somme des expressions de ce genre qu'on obtient en
assignant å a. successivement chacune des n places de la
deuxieme rangée et faisant en méme temps varier i de 1 å
nn, est n? Pi lr — 1): Si Pon assigne å deux boules quel-
conques dA2,d2 du second groupe des places déterminées
dans la deuxieme rangée, le nombre des arrangements
quwon peut faire avec les autres boules, en écartant les
coincidences relatives å celles du premier groupe, sera de
n? (n — 1)?
182
manieéres distinetes d'arranger deux des nn éléments ao,
Aa," "Ax COMME NOUS Vvenons de le dire, la somme des

; å nn? (n — 1)? /
expressions de ce genre sera SR TT Pi (r — 2). De
méme la somme des expressions analogues pour le cas ou
Pon a fixé trois des éléments du second groupe, sera
ger 1) (0 — 2)

1-:2.3
encore les arrangements compris dans les différentes som-
mes ne sont pas tous distincts. En éliminant ceux d'entre
eux qui font double emploi, par la méthode expliquée plus
haut, et retranchant le nombre des arrangements restants

méme P,(r— 2); et comme il y a en tout

2
P,(r—3) ct ainsi de suite. Mais ici

34

de P,(r), on trouve que le nombre des arrangements qu'on
peut effectuer avec les » boules données sans quiil y ait
coincidence pour aucune boule des deux premiers groupes,
et que nous appellerons P;(r), sexprime par la formule

(Ae (0-7 P0 Se Ae GROT
Ce méme procédé peut mn étre appliqué å

chacun des groupes suivants; il conduit å former les poly-
nomes successifs

20) = 12 On pp DB Oe De
(4) TTR SOT ORT SE rer Ver er fall elen ASS TEL Bel Dag tad rer tje El Ta NS Yo ORSA
PP (r) =P 1 (r)— Blairs lib AA (r—2)—

P, est le nombre des Snar qu'on peut former
avec les » éléments en assignant å chacun deux une place
quelconque hors de la rangée qui correspond å son nu-
méro, La probabilité pour quil n'y ait coincidence pour
aucune des boules, en les faisant sortir toutes, est done
För (da) fn : 4 2 i
- , et celle qu'il y ait une ou plusieurs coincidences, par

Pp (r)
Pin

On peut calculer succesivement les valeurs de P,, P.,::Pp.
A cet effet on tire d'abord de la formule (1), en y rempla-
cant » successivement par r — 1; 7 — 2,-::r —n, le systeéme
d'équations ;

conséquent I —

nn? (n — 1)?
INFO
TI1:2: Pr —n),

FT fre i P0 NE BT

BIR EAP IN = ER

-—

SET De a

es» vv 8 fört arte Ike, stR AE öl IT Te HT SKR ACER TEE

35

Pi (r --n) = P(r na) Pb FE LÄ NA

P(r—n—2)-

+1: 2 >mP(r— 2n).

En substituant ces valeurs de PP, (r); Pi(r —1),:--
dans la formule (3), on obtient pour P,(r) une expression
linéaire en P(r), P(r — 1), P(r —2),:--P(r—2n) et I'on
voit sans peine que les coefficients des différents termes
de cette expression sont identiques å ceux des puissances
successives de xz (å commencer par x?) dans le développe-
ment du carré du polynome

n? nn (nn —1)?
Jo

RANN BR EN b AA ROR MOA (ÅA De
TE -

Par un raisonnement semblable on déduit P3(r) de Ps; (r)
et ainsi de suite, et I'on trouve gqu'en général Pr (r), ou
Sp peut > s'exprimer par une serie procedant su
vant P(r), P(r —1),::> P(r-- nk), dont les coefficients
sont les mémes que ceux de la série qu'on obtient en déve-
loppant Ila kön puissance du polynome précédent.

On arrive ainsi, en dernier lieu, au résultat suivant. Soit

IE= "MERA Id OS AEA a

la série qu'on obtient en développant expression

(1-2 2 PES Jr el SG On nan |

IN
suivant les puissances de x, on aura

P, (r)= P(rj — Ni P(r — 1) + N. P(r — 2) — 00 + N,

et la probabilité pour ne rencontrer aucune coincidence,
en faisant sortir toutes les boules, sera
N, NE Nr

1—= RR NN
SEN 0 RO SE a er

Dans le cas particulier ou Pon n'a qu'une seule série
de boules, marquées de 1 jusquwa r, on aura n=1 et les
quantités N,, N,, N3;--- ne seront, au signe prés, autre

36

chose que les coefficients du développement de (CR

c'est ä dire NM, = 5 IN, = SED, NN, —1, dov il ré-
sulte que la probabilité de non-coincidence, en extrayant

toutes les boules, sS'exprimera alors par la série

1
"107 Ann ga gä ör sog
Nous retrouvons ainsi la solution donnée pour ce cas parti-
culier par M. Bertrand dans son GCalcul des probabili-
CesSKp Rd :

La méthode que nous venons d'exposer, se préte
delle-méme å la solution du probleéme plus général ou I'on
part de ihypothése que les nombres des boules contenues
dans les divers groupes, au lieu d'étre tous égaux, peuvent
différer entre eux. Supposons que les boules appartenant
aux. groupes successifs, c'est a dire numérotées 1,2,---p,
soient respectivement au nombre de 2, n.'::n, et qu'on
les extraie une å une de Purne en comptant simultanément
m fois 1, nn. fois 2, nn; fois 3 etc. Si on cherche la pro-
babilité pour qu'il n'y ait pas de coincidence entre le nu-
méro d'une boule sortant et le nombre enoncé en méme
temps, on commencera par former le produit des p poly-
nomes

ONE nm” (n, — 1)?
el 3 då ( 1 Xx

1 | x4 åa 2 LE DN
na” ne” (nn, — 1)2 ;
1— : sa 7 3 ) on EIN a 2 USM
(5) j
np? np? (1 — 192
il ; SE EL Ev 3 2 Ar TRI SST SE åa (able

développé suivant les puissances de x. Soit
1 No NS ING ol era Na
ou r=7; + NM t::-+n,, le résultat de ce développe-

ment, la probabilité de non-coincidence sera, comme aupa-
ravant,

ST
N, Nå RE Nr

il — TI.
JR TR RER

Si Pon veut savoir seulement quelle est la probabilité
pour qu'il ny ait pas de coincidence pour les £ premiers
groupes, il suffit de former le produit des & premiers des
polynomes (5). En désignant ce produit, qui est du degré
nm + nm +: N=4, par

1— Mi ix+ Mix? — > + Mix,
la probabilité dont il s'agit, sera |
ga MS M, |
r r (r — 1) r(r— 1) >: (r—q+1)

Ces résultats se déduisent sans difficulté par des con-
sidérations analogues å celles qui nous ont servi å établir
les formules (1), (3) et (4); nous croyons inutile d'y insister
davantage.

Extrait d'une lettre de M. Ch. Hermite,

adressée å L. Lindelöf.

Paris 21 Décembre 18599.

L”identité dont vous vous contentez de dire qu'elle vous
semble assez curieuse pour mériter d'étre signalée en pas-
sant !), å savoir:

(r — nn) (r — nn — 1) +: > (r — 2n + 1) 1 n? I 2 (n—1)

Ae il) NN » (r— 1) ke)

est liée étroitement å la théorie des polynomes P, (x) de
Legendre, et ouvre une nouvelle voie pour parvenir å leurs
propriétés fondamentales, que je me permets de vous indi-
quer en peu de mots. J'y apporte d'abord une modification
légére, en changeant r en 7 —1 et divisant les deux mem-
bres par r, de sorte quwelle prend cette nouvelle forme

(BEE DNE 10 20 SR ID) IR RE 1 VEG HE SR
& r (r —1):--(r —n) rf fe SR 2 r(r— 1) (rr —2)
Cela étant, on en tire aisément l'égalité
ap

(= = DR = 0-2) see 20)
rr — DE: (0=—="N)

RAT == =E

2 = (el
il

ou bien, si I'on pose r=s+ Nn +F1,

SS

s(s—1)---(s—n + 1) EN å AN
(s+l)(s+2) (str) J (26) CET GR

al

1) Dans Particle précédent de ce méme recueil: Un probléme dn
calcul des probabilités. L. L.

39

ce qui montre que Pintégrale du second membre est nulle
en supposant s$=0, I, 2;-=-n —1.

Je parviendrai å cette conséquence de la relation que
vous avez donnée, au moyen de PFexpression des polynomes
de Legendre, indiquée par Dirichlet, avec plusieurs autres,
au début de son célébre mémoire sur les séries dont le terme
général dépend de deux angles,

P, (cos p) = cos” 2 ena — ny? tang? 7: + no? tang? > EYE | É
21 2

oOU Nr blesigas le coefficient de x' dans le développement de
(1 +). En posänt cosy =X, on en tire:

2” p (x) (1 , NE 1)" 2 G — J
n FR ba k 1 TE iz
=Y(- il nn? (1 AE 2) — äl et k

(== 0FTESEDT NS

c'est la formule dont je vais faire usage. Elle soffre comme
delle méme, si I'on écrit Féquation (A) de cette maniére:

fälad (fl 2 te (EE Bi) (= ny FST fn
r (r — 1) > (r —N) 2 ENE OG

2
Sr AE

1
Eulérienne faxr—t=1(1 — x)dx , ou plutöt par la transformée

et qu'on remplace le facteur 7) par Pintégrale

0
; Led : 3 IG
obtenue lorsqu'on met > au lieu de x. Nous avons ainsi:
a

OR SE NES Hed NE
r(r—1)::-(r — k) sr (1 +) (1 26) dx

ii

et par conséquent cette nouvelle forme de PFégalité précé-
dente, å savoir

SR (Ci 20) ; eg

I0

Soit enfin, comme tout-å-I'heure, 7 = s + n + 1; la quantité
sous le signe d"intégration devenant le produit de 2” P, (x)
par le facteur (1 Fx), nous obtenons immédiatement la
relation que je me suis proposé d'établir,
FS
—os(s—-1) (sn +1) ena P, (2) (1 + 2) de.
(SSEUNSET Aer Sar

; Sv

Jai pensé que vous ne verriez pas sans quelque intérét un
rapprochement, une étroite liaison je puis dire, entre le
probleéme du calceul des probabilités dont vous avez donné la
solution, et une grande théorie de Panalyse, celle des fonce-
tions sphériques. — — -— — — — —— —

Some New Species of Australian Mosses Described
by
NI nb rotfhernus.
Vv.
(With one Plate).

Owing to the ample material I have had the pleasure of
receiving, from time to time, I am now able to continue
my contributions to the knowledge of the bryological flora '
of Australia. ;

Mr. T. W. NAYLOR BECKETT, the Rev. W. W. WaATtts and
Mr. W. A. WEymourtH, to whom I was earlier greatly indebted”
for most interesting and plentiful collections, have continued
to devote their leisure to bryological researches, Mr. BECKETT,
in New Zealand, the Rev. Watts, in New South Wales,
and Mr. WEyYMouTtH in Tasmania.

Mr. J. H. MamDENn, Director of the Botanical Gardens in
Sidney, very kindly sent me a comprehensive collection, gath-
ered partly by himself, partly by Messrs W. Forsytu, E.
BetCHE, A. A. HAMILTON and E. CHEEL in different parts of

New South Wales. 3

The Rev. C. H. BiInstEaD sent me a very large col-
lection, gathered partly by Mr. F. WHITTERON in Queens-
land and partly by Mrs. MusGravE in British New Guinea.

Mr. W. MicHoruitz forwarded to me some mosses from
the Pacific Islands, and finally, I have had the occasion of
working up, as before, in connection with my excellent

92

friend, Mr. A. GEHEEB, the collections sent him, from different
parts of Australia, by the late Sir F. v. MUELLER.

The greatest interest is, no doubt, afforded by the
new species belonging to the curious genus Sorapilla,
which earlier was known to grow only in Quito. For the
plate representing this novelty I am much indebted to my
friend, Mr. HARALD LINDBERG.

Begging to express my deepest and most sincere grat-
itude to all those, who, for a succession af years, have given
me an occasion of getting deeper and deeper into the study
of the bryological flora of Australia, I hope they will kindly
continue to assist me in this study, as heretofore.

Helsingfors, Nov. 1899.

142. Campylopus perauriculatus Broth. n. sp.

Dioicus; caespitosus, caespitibus usque ad 5 cm altis,
densis, laete viridibus, nitidis; caulis erectus, flexuosus, in-
ferne fusco-radiculosus, densiuscule foliosus, simplex; folia
siceca imbricata, humida erecto-patentia, canaliculato-con-
cava, lanceolato-subulata, obtusa, c. 5 mm ' longa, basi c.
0,75 mm lata, marginibus incurvis, integerrimis, summo apice
tantum serrulatis, nervo basi dimidiam partem folii occu-
pante, usque ad apicem a lamina distincto, dorso lamel-
lato, lamellis serratis, cellulis irregularibus, plerumque rhom-
beis, basilaribus majoribus, subquadratis, marginalibus an-
gustis, hyalinis, limbum biseriatum formantibus, alaribus ma-
ximis, quadratis, in ventrem distincetissimum dispositis fusco-
aureis vel hyalinis, omnibus laevissimis. Caetera ignota.

Patria. New South Wales, Richmond River (W. W.
Warrts n. 2100).

Species a congeneribus australiensibus foliis muticis,
nervo dorso lamellato, lamellis serratis, cellulis alaribus
magnis, in ventrem distinctissimum dispositis faciliter dig-
noscenda.

143. Syrrhopodon (Eusyrrhopodon) Wattsii Broth. n. sp.

Dioicus ; robustiusculus, caespitosus, caespitibus parvis,
densiusculis, humilibus, laete viridibus, nitidiusculis; caulis bre-
vissimus, basi fusco-radiculosus, dense foliosus, simplex;
foliu sicca imbricata, flexuosula, humida erecto-patentia,

94

stricta, carinato-concava, e bast erecta, haud dilatata elon-
gate ligulata, breviter acuminata, acuta, 3.5—4 mm longa
et c. 0,85 mm lata, marginibus . erectis, subintegris, lim-
bata, limbo in parte basilari inferiore e seriebus cellula-
rum angustarum 6 formato, in superiore nullo, in parte la-
minali angustissimo, hyalino, longe infra apicem evanido,
nervo basi c. 0,075 mm lato, superne angustiore, cum apice
evanido, dorso laevi, cellulis partis laminalis aequalibus, sub- -
quadratis, c. 0,010 mm, pellucidis, chloropbyllosis, minutis-
sime papillosis, cancellinae scalariformis rectangularibus, la-
xis, inanibus. Caetera ignota.

Patria. New South Wales, Richmond River, Wardell
Road, ad truncum arboris parcissime (W. W. WarTtTts n. 2420).

Species valde peculiaris, foliis limbo laminali angustis-
simo supra et infra abrupto facillime dignoscenda.

144. Syrrhopodon (Eusyrrhopodon) amoenus Broth. n. sp.

Dioicus; tenellus, caespitosus, caespitibus densis, mol-
libus, albide lutescenti-viridibus; caulis 1 cm vel paulum
ultra altus, "erectus, infima basi radiculosus, dense foliosus,
dichotome ramosus; folia e basi longiuscula, anguste oblonga,
erecta in laminam erecto-patentem, strictam, lineari-lanceo-
fatam sensim attenuata, limbata, limbo angusto, hyalino, in-
fra apicem evanido, in parte basilari integro, in parte la-
minali dense et argute serrulato, nervo tenui, cum apice
evanido, in parte laminali dorso spiculoso, cellulis minutis,
rotundatis, alte papillosis, basilaribus laxis, breviter rectan-
gularibus, inanibus, laevissimis. Caetera ignota.

4

Patria, British New Guinea, sine loco designato (Mrs
MusGRAVE in herb. BINSTEAD).

Species pulchella, habitu S. Novae Valesiae C.-Möll.
persimilis, sed foliorum : structura longe diversa.

95

145. Syrrhopodon (Eusyrrhopodon) parvicaulis C.-Möll.
n. sp. in Herb. Levier.

Dioicus; tenellus, laxe caespitosus, sordide albo-virens;
caulis 1—3 cm altus, erectus, flexuosus, dense foliosus,
dichotome ramosus; folia e basi longiuscula, oblonga, erecta
in laminam patentem, strictam, lineari-lanceolatam, acumi-
natam, acutam sensim attenuata, limbata, limbo angusto,
hyalino, infra apicem evanido, in parte basilari integro, in
parte laminali densiuscule geminatim serrulato, nervo cras-
siusculo, cum apice evanido, dorso superne geminatim ser-
rato, cellulis minutissimis, subquadratis, laevibus, basilaribus
laxis, breviter rectangularibus, inanibus, laevissimis. Cae-
tera ignota.

Patria. British New Guinea, distr. Moresby, in mon-
tosis Mo Roka ad corticem arborum 1309 m., ubi m. Aug.
1893 detexit L. Loria (herb. LEvIER). Anno 1896 A. Giu-
LIANETTI eandem speciem loco haud propius designato legit
(herb. Kew).

Species habitu S. aspero C.-Miäll. valde similis, sed fo-
jorum forma et structura longe diversa.

146. Syrrhopodon (Thyridium) Louisiadum Broth. n. sp.

Dioicus; tenellus, caespitosus, caespitibus densis, pal-
lide viridibus, aetate lutescenti-viridibus; caulis longe repens,
densissime ramosus, ramis erectis vel adscendentibus, vix
ultra 5 mm altis,. dense foliosis, simplicibus vel apice fur-
catis, obtusis; folia sicca crispulo-imbricata, humida paten-
tia, stricta, e basi superne dilatata breviter oblonga, rotun-
dato-obtusa, mucronata, 1,5—1,7 mm longa, in parte dila-
tata basis 0,57—0,9 mm lata, marginibus erectis, undulatis,
serrulatis, limbata, limbo hyalino, basi aureo, im parte dila-
tata basis usque ad 0,05 mm lato, superne sensim angusti-
ore, longa infra apicem evanido, nervo basi c: 0,04 mm lato,
in mucronem brevissimum excedente, dorso laevi, cellulis mi-

96

nutis, subrotundis, incrassatis, minutissime papillosis, basila-
ribus laxis, rectangularibus, inanibus, laevissimis; seta 5 mm
alta, tenuis, fiexuosula, lutescenti-rubra ; theca erecta, minuta,
ovalis, brevicollis, ferruginea, laevis; peristomium simplex;
exostomii dentes infra orifictum oriundi, lanceolati, c. 0,15
mm .longi et ec. 0,05 mm lati, dense articulati, aurei; sport
0,015—0,020 mm, virides, papillosi; operculum e basi conica,
rubra longe subulatum; calyptra cucullata, pallida, ES
fusca ibidemque scaberula.

Patria. "Louisiades, ubi ad corticem arborum.m. Apr.
1898 detexit W. MiCHOLITZ. |

Species statura gracili, ramis perbrevibus, foliis brevi-
bus rotundato-obtusis, mucronatis ab omnibus Thyridiiws ad- É
huc cognitis longe diversa.

147. Syrrhopodon (Thyridiam) undulatulus Broth. Geh.
Nn. Sp.

Dioicus; gracilis, caespitosus, caespitibus mollibus, den-
siusculis pallide viridibus; caulis repens, fusco-radiculosus;,
ramis suberectis, vix ultra 1 cm altis, dense foliosis, simpli-
cibus, obtusis; folia sicca flexuosulo-imbricata, humida erecto-
patentia, carinato-concava, e basi superne dilatata oblonga,
obtusissima, mucronulata, 1,7--1,9 mm longa, in parte di-
latata basis c. 0,6 mm lata, marginibus erectis, undulatis,
limbata, limbo hyalino, basi aureo, in parte dilatata basis
0,055—0,065 mm lato ibidemque minutissime serrulato, su-
perne sensim angustiore, longe infra apicem evanido, nervo
c. 0,05 mm lato, infra apicem evanido, dorso laevi, cellu-
lis subrotundis, c. 0, 007. mm, pellucidis, minutissime papil-
losis, basilaribus laxis, rectangularibus, inanibus, laevissimis.
Caetera ignota.

Patria. Queensland, Bellenden Ker Range (Mrs GRIB-
BLE in herb. MELBOURNE).

Species. cum praecedente comparanda, sed statura
gracillima foliorumque cellulis haud incerassatis facillime dig-
noscenda.

20

148. Calymperes [Hyophilina) nigrescens Broth. Geh.
NrSps

Dioicum ; caespitosum, caespitibus rigidis, densis, ni-
grescentibus, apice tantum viridibus; cauwlis 1 cm altus, basi
fusco-radiculosus, e basi jam dense foliosus, simplex vel
furcatus; folia sicea imbricata, marginibus involutis, apicalia
contorta, humida patentia, canaliculato-concava, e basi brevi,
superne dilatata oblongo-ligulata, obtusa, plerumque apiculo
obtusiusculo terminata, rarius in processum styloideum con-
tracta, c. 3 mm longa, in parte dilatata basis c. 0,76 mm
Jata, marginibus erectis, in parte basilari minute serrulatis,
in parte laminali integris, nervo basi c. 0,08 mm lato, cum
apice evanido, dorso scabro, cellulis subrotundis, 0,007—0,010
mm, pellucidis, papillosis, cancellinae rectangularis vaginam
aequantis breviter rectangularibus, ad costam maximis, 5—06
seriatis, dein angustis, pluriseriatis, teniolae intramarginalis,
supra vaginam vix distinctae angustissimis, biseriatis, lute-
scentibus. Caetera ignota. )

Patria. Queensland, Bellenden Ker Range (Mrs GRIBBLE
in herb. MELBOURNE). |

149. Barbula Louisiadum Broth. n. sp.

Dioica; caespitosa, caespitibus densis, late extensis
viridissimis; caulis usque ad 2 cm altus, erectus, e basi jam
dense foliosus, furcatus; folia sicca incurvo-imbricata, spi-
raliter contorta, humida erecto-patentia, carinato-concava,
omnia subaequalia, e basi breviter ovali lanceolata, obtusa,
mucronata, c. 2,5 mm longa et c. 0,57 mm lata, marginibus
e basi ultra medium folii leniter revolutis, integerrimis, ner-
vo crasso, viridi, in mucronem hyalinum, acutum excedente,
dorso dense papilloso, cellulis hexagono-rotundatis, 0,007—
0,010 mm, dense papillosis, obscuris, basilaribus quadratis,
ad nervum rectangularibus, pellucidis, laevibus. Caetera
ignota.

Patria. Louisiades, Rossel Island, ubi ad terram m.
Apr. 1898 detexit W. MIiCHOLITZ.

-—J

98

Species cum B. unguwiculata (Huds.) Hedw. et B. calo-
dictyone Broth. comparanda. Ab hac species supra descripta
foliis nervo dorso dense papilloso cellulisque multo minori-
bus, dense papillosis, obscuris, ab illa foliis marginibus leni-
ter revolutis, nervo dorso dense papilloso distinguitur.

150. Tortula Geheebii Broth. n. sp.

Dioica ; tenella, gregaria, laete viridis; caulis brevissi-
mus, basi radiculosus, simplex; folia sicca imbricata, hu-
mida patentia, concava, superne biplieata, late ovata vel
ovato-oblonga, obtusissima, pilo tenui, hyalino, flexuosulo,
laevi terminata, marginibus inferne erectis, superne late re-
curvis, integerrimis, nervo rufescente, basi c. 0,075 mm lato,
superne filamentis chlorophyllosis obtecto, in pilum excur-
rente, cellulis subquadratis, 0,015—0,020 mm, minutissime
papillosis, basilaribus multo laxioribus, subrectangularibus,
hyalinis; bracteae perichaetii foliis subsimiles, minores; seta
6 mm alta, tenuis, lutescenti-rubra, superne sinistrorsum tor-
ta; theca erecta, anguste elliptico-oblonga, rarius leniter
curvula, saturate fusca; annulus compositus, per partes se-
cedens, c. 0,035 mm latus; peristomium corona basilari hu-
mili, dentibus aurantiacis, papillosis, bis contortis; spori
0,010—0,012 mm, ochracei, laevissimi; operculum COnico-
rostratum obtusum, dimidiam partem thecae adaequans. Ca-
lyptra ignota.

Patria. New Zealand, ubi loco haud propius desig-
nato legit READER (herb. MELBOURNE Sub. n. 7).

Species T. chloronotos (Brid. ex. p., Bruch) valde affi-
nis, sed cellulis folii duplo majoribus dignoscenda.

Hereto belongs, in all probability, that species from the
Northern Island which, in the Handbook of the New Zea-
land Flora II, p. 418, is referred to T. chloronotos.

99

151. Grimmia (Racomitrium) amoena Broth. n. sp.

Dioica; gracilis, caespitosa, caespitibus densis, faciliter di-
labentibus, amoene viridibus; caulis adscendens, usque ad 2 cm
altus, inferne fusco-radiculosus, foliis destructis, superne dense
foliosus, diehotome ramosus, ramis fastigiatis; folia sicca fle-
xuosulo-imbricata, humida reflexo-patula, dein patentia, cari-
nato-concava, e basi decurrente, ovali sensim lanceolato-acumi-
nata, pilo brevi terminata, marginibus bistratosis, revolutis,
integerrimis, nervo basi c. 0,075 mm lato, in pilum breve, den-
ticulatum producto, in sectioue transversa dorso convexo, cel-
lulis omnibus sinuosis, superioribus rotundato-quadratis, ba-
silaribus anguste linearibus, ad marginem hyalinis, rectan-
gularibus; seta 2 mm alta, flexuosula, tenuis, lutea; theca
erecta, ovalis, pallida, sicca vix rugulosa; annulus longe
persistens, c. 0,05 mm latus; peristomium simplex; exostomiti
dentes lanceolato-lineares, c. 0,3 mm longi, rubri, basi coa-
liti, longe ultra medium in cruribus duobus filiformibus, pa-
pillosis, liberis vel hie illic connexis divisis; operculum ro-
stratum, rostro thecam longitudine subaequante; calyptra
mitraeformis. É

Patria. New South Wales, Mt Kosciusco (J. H. Mar-
DEN et W. ForsyTtH n. 202, 204).

Species Gr. microcarpae C.-Muäll. valde affinis, sed
foliis brevius acuminatis, marginibus integerrimis dig-
noscenda.

152. Splachnobryum Wattsii Broth. n. sp.

Dioicum ; tenellum, caespitosum, caespitibus densiusculis,
parvis, viridibus, vernicosis; caulis 5 mm altus, tenuissimus,
infima basi radiculosus, laxe foliosus, simplex; folia flaccida,
difficiliter emollita, subaequalia, planiuscula, recurvo-patula
anguste linearia, breviter acuminata, acuta, 1,5—2 mm longa
et c. 0,16 mm lata, marginibus erectis, integris, nervo te-
nuissimo, viridi, longe infra apicem evanido, cellulis laxis,
oblongo-hexagonis, parce chlorophyllosis, SP angu-
stioribus. Caetera ignota.

100

Patria. New South Wales, Watson's Bay (W. W.
WarTrts n. 2450) et Parsley Bay (n. 2479), ad terram humi-
dam, umbrosam.

Species distinctissima, foliis anguste linearibus jam
dignoscenda.

153. Bryum (Eubryum) microsporum Broth. n. sp.

Dioicum; caespitosum, caespitibus humilibus, densis,
pallide lutescenti-viridibus, haud nitidis; cawlis brevissimus,
basi fusco-radiculosus, dense foliosus, innovationibus vix ul-
tra 5 mm altis, erectis, strictis, dense foliosis, ob folia accere-
scentia clavatis; folia sicca adpressa, humida suberecta,
carinato-concava, oblongo-ovata, longe aristata, marginibus
inferne revolutis, integris, limbata, limbo concolore, e serie-
bus cellularum angustarum 3—4 formato, nervo lutescente,
basi rufescente, in aristam elongatam, flexuosulam, integram
excedente, cellulis teneris, laxe oblongo-hexagonis, basilari-
bus rectangularibus, innovationum superne minutissime den-
ticulata; bracteae perichaetii multo minores, longe aristatae,
marginibus erectis, integris; seta 3—5 cm alta, stricta, te-
nuis, fuscescenti-rubra, nitidiuscula; theca pendula, sporangio
oblongo, collo sicco ruguloso, dimidiam partem sporangil
aequante, pallide fuscidula; annulus c. 0,15 mm latus, per
partes secedens; peristomium duplex; exostomii dentes lance-
olato-subulati, c. 0,55 mm alti et c. 0,1 mm lati, lamellis
c.. 25, pallidi, apice hyalini, scabridi; endostomium liberum,
flavidulum, minutissime papillosum; processus carinati, late
perforati; cilia bina, elongata, longe appendiculata, papillosa,
hyalina; spori 0,010—0,012 mm, lutescenti-virides, laevissi-
mi; operculum convexo-conicum, apiculatum.

Patria. Tasmania, Peppermint Bay, Mason's Creek
(W. A. WEYMOUTH Nn. 1848).

Species Br. altiseto C.-Möll. habitu similis, sed inflo-
rescentia dioica, foliis longius et tenuius aristatis nec non
theca angustiore optime diversa.

101

154. Bryum (Eubryum) Wattsii Broth. n. sp.

Dioicum; caespitosum, caespitibus densiusculis, rigi-
dis, fuscescenti-viribus, haud nitidis; caulis brevissimus,
basi fusco-radiculosus, dense foliosus, innovationibus bre-
vissimis, erectis, strictis, dense foliosis, obtusis; folia rigida,
sicca adpressa, humida suberecta, carinato-concava, e basi
truncata sensim lanceolato-acuminata, nervo excedente longe
aristata, marginibus revolutis, superne serrulatis, angustis-
sime limbata, nervo crasso, purpureo, in aristam crassam,
strictam, elongatam, denticulatam producto, cellulis anguste
rhomboideis, basilaribus breviter rectangularibus, infimis la-
xis, pulchre fusco-aureis, znnovotionum oblongo-lanceolata,
argutius serrulata; seta 2—4 cm alta, tenuissima, fuscescenti-
rubra, nitidiuscula; theca cernua vel horizontalis, obceonica,
collo dimidiam partem sporangii subaequante, fusca, demum
atrofuseca; annulus per partes secedens, c. 0,12 mm latus:
peristomium duplex; exostomiz dentes lanceolato-subulati, c.
0,5 mm alti et c. 0,10 mm lati, lamellis c. 30, pallidi, apice hy-
alini, papillosi; endostomium liberum, flavidulo-albidum, minu-
tissime papillosum ; corona basilaris ultra medium dentium pro-
ducto; processus carinati, latissime perforati; cilia bina, elongata,
longe appendiculata, hyalina, papillosa; spor: 0,010 mm, ochra-
cei, laevissimi; operculum hemisphaericum, apiculatum, nitidum.

Patria. New South Wales, Richmond River, Pearce's
Creek, Bexhill Road, Cutting, ad terram (W. W. WaTts n.
1096, 1107).

Species Br. erythrocarpoidi Hamp. C.-Möll. affinis, sed
foliis” rigidis, longe aristatis nec non thecae forma faciliter
dignoscenda.

155. Bryum (Eubryum) ovicarpum Broth. n. sp.

Dioicum; pusillum, gregarium; caulis brevissimus, basi
radiculosus, dense foliosus, subgemmiformis, innovationibus
brevissimis, inferne nudis, apice dense foliosis; folia imbri-
cata, ovata vel ovato-ovalia, nervo excedente longe aristata,
marginibus erectis, integris, elimbata, nervo crasso, rufe-

102

scente in aristam elongatam, strictam, acutam, integram,
hyalinam excedente, cellulis laxe rhombeis, basilaribus sub-
rectangularibus; seta 1 em alta, tenuissima, rubra; theca
nutans, minuta, cum collo crasso, ruguloso, pallidiore ovato-
ovalis, atropurpurea; annulus per partes secedens, c. 0,075
mm latus; peristomium duplex; exostomii dentes lanceolato-
subulati, c. 0,4 mm alti et c. 0,06 mm lati, lamellis c. 15,
pallidi, basi rufescentes, apice hyalini, scabridi; endosto-
mium liberum, flavidulum, minutissime papillosum; processus
carinati, angustissime perforati; cilia bina bene evoluta, bre-
vissime appendiculata, hyalina, papillosa; spori 0,010 mm,
ochracei, laevissimi; operculum alte conicum. |

Patria. Tasmania, Hobert, ad terram (W. A. WeY-
MOUTH n. 1834).

Species Br. pachythecae C.-Mull. affinis, sed theca mi-
nuta, ovato-ovali prima fronte dignoscenda.

156. Bryum (Eubryum):' argillicola Broth. n. sp.

Dioicum; caespitosum, caespitibus laxis, pallide viridi-
bus, haud nitidis; cawlis brevissimus, basi longe radiculosus,
dense foliosus, innovationibus usque ad 5 mm altis, erectis,
strictis, ubique dense foliosis, gemmis microphyllinis COopio-
sis axilliferis; folia erecto-patentia, carinato-concava, ovata,
nervo excedente aristata, marginibus revolutis, integris, an-
gustissime indistincte limbata, nervo crasso, rufescente, in ari-
stam crassam, strictam, acutam, integram longe excedente, cel-
lulis oblongo rhombeis, basilaribus rectangularibus, innovatio-
num marginibus superne minute denticulatis, nervo arista
denticulata, cellulis apicalibus angustioribus; seta Vix 1,5
cm alta, sicca flexuosula, tenuissima, rubra; theca nutans, cras-
sa, ovalis, pallida, demum atrofusca, collo crasso, sporangio
breviore, sicca deoperculata sub ore haud constricta; annulus
triplex, faciliter revolubilis, c. 0,10 mm latus; peristomium
duplex; exostomii dentes lanceolato-subulati, c. 0,4 mm longi
et c. 0,075 mm lati, lamellis c. 20, lutei apice hyalini, sca-
bridi; endostomium liberum, sordide flavidulum, minute pa-
pillosum; processus carinati, anguste perforati, hyalini; cilia'

103

bina, bene evoluta, appendiculata, papillosa, hyalina; spori
0,015 mm, lutescenti-virides, laevissimi; operculum conicum,
acute apiculatum.

Patria. Tasmania, Port Cygnet, Lymington, ad ter-
ram argillosam (W. A. WEYMOUTH n. 1846).

Species Br. brachytheciellae C.-Möäll., cujus specimina
sterilia tantum possidemus, valde affinis, sed innovationibus
gemmiferis, foliis superne serrulatis dignoscenda.

157. Bryum (Eubryum) pachypomatulum Broth. n. sp.

Dioicum; gracile, caespitosum, caespilibus compactis
c. 2 cm altis, inferne vinoso-rubentibus, tomentosis, superne
viridissimis, nitidis; caulis brevis, innovationibus erectis,
strictis, usque ad 1 cm altis, laxiuscule foliosis, acutis; folia
patentia vel erecto-patentia, concava, oblongo-lanceolata,
acuta, marginibus inferne leniter revolulis, superne erectis,
subintegris, angustissime et indistincete limbata, nervo tenui,
rubro, infra summum apicem evanido, cellulis oblongo-hexa-
gonis vel oblongo-rhomboideis, teneris. Caetera ignota.

Patria. New South Wales, Richmond River, Ballina,
Sea Cliff (W. W. WarTtTts n. 1962).

Species Br. subpachypomae Hamp. et Br. Bailey
Broth. affinis, sed statura minore foliisque nervo imfra sum-
mum apicem evanido jam dignoscenda.

158. Breutelia fusco-aurea Broth. n. sp.

Dioica; gracilis, caespitosa, caespitibus densiusculis,
mollibus, fusco-aureis, nitidis; caw!is elongatus, flexuosus,
hic illic fusco-tomentosus, densiuscule foliosus, sparse fasci-
culatim ramosus, ramis erecto-patentibus, 1—1,5 em longis,
ramis longioribus, simplicibus; folia sieca et humida paten-
tia, e basi ovato-lanceolata sensim longissime et anguste
acuminata, nervo excedente aristata, 4—4,5 mm longa et
c. 0,6 mm lata, marginibus inferne anguste revolutis, dein
erectis, denticulatis, nervo tenni, in aristam elongatam, argute
serratam excedente, dorso papilloso, superne serrato, cellu-

104

lis elongatis, angustissime linearibus, papillosis, basilaribus in-
fimis fusco-aureis, alaribus abbreviatis, fusco-aureis; bracteae
perichaetit internae foliis multo minores, oblongo-lanceolatae,
acuminatae, laxius reticulatae, subintegrae, nervo longe in-
fra apicem evanido; seta 1,5—2,5 cm alta, tenuissima, ru-
bra, nitidiuscula; theca suberecta, minuta, ovalis, subsymme-
trica, plicata, pallida, demum fusca; peristomium normale;
operculum convexo-conicum, obtusum.

Planta mascula femineae similis, androecio terminali,
discoideo, bracteis rosaceo-patulis.

Patria. New South Wales, Blue Mountains, Lawson
(A. A. HAMILTON Dn. 88).

Species distinctissima, pulchra, foliis angustis, longissi-
me acuminatis, cellulis omnibus, alaribus exceptis, anguste
linearibus nec non theca minuta, suberecta, subsymmetrica
facillime dignoscenda.

159. -Garovaglia Weberi Broth. n. sp.

Dioica; gracilis, lutescens, nitida; caulis secundarius
13 cm altus, flexuosus, dense foliosus, vage ramosus, ra-
mis paucis, brevibus, patulis, teretibus, dense foliosis, obtu-
sis; folia horride patula, concaviuscula, profunde plicata,
ovalia, plerumque apiculata, marginibus erectis, superne mi-
nutissime serrulatis, enervia, cellulis elongatis, angustis, in-
crassatis, lumine angustissimo, serpentino, basilaribus infi-
mis brevioribus et Jlaxioribos, fusco-aureis, omnibus laevis-
simis. Caetera ignota.

Patria. Ins. Vitienses, Taviuni, ad truncos arborum,
1000” (C. WEBER in herb. BEroL. sub n. 8).

Species distinctissima, ob foiia horride patula caulem-
que elongatam G. Micholitziz admodum similis, sed statura
multo tenuiore foliisque cellulis laevissimis facillime dig-
noscenda.

105

160. Garovaglia subelegans Broth. Geh. n. sp.

Dioica ; pallide lutescens, nitida; cauwlis secundarius ad
5 cm usque altus, flexuosus, complanatus, laxiuscule foliosus,
simplex, obtusus; folia patentia vel patula, concaviuscula, pro-
funde plicata, ovato-oblonga, acumine brevi, angusto, mar-
ginibus erectis, inferne integris, dein minute, superne grosse et
inaequaliter serratis, nervis binis, brevibus, divergentibus, inae-
qualibus, cellulis elongatis, angustis, basilaribus infimis abbre-
viatis, aureis, alaribus conformibus, fusco-aureis, omnibus
laevissimis. Caetera ignota.

Patria. British New Guinea, near the summit of Owen
Stanley Range (Sir W. Mac GreEGor in herb. MELBOURNE
sub n. 5).

Species G. eleganti Doz. Molk. habitu simillima, sed
statura paulum minore foliisque breviter acuminatis in statu
sterili jam dignoscenda.

161. Garovaglia longicuspes Broth. n. sp.

Dioica; robusta, e viridi lutescens, nitida; caulis se-
cundarius usque ad 3 cm altus, flexuosus, dense foliosus,
vage ramosus, ramis brevibus, teretibus, dense foliosis, ob-
tusis; folsa patula, concaviuscula, profunde plicata, late
ovata, in cuspidem subpiliformem, semitortum, serrulatum
contracta, marginibus erectis, apice minutissime serrulatis,
nervis obsoletis, cellulis elongatis, angustis, lumine angustis-
simo, serpentino, papillosis, inferioribus laevibus, basilari-
bus laxis, fusco-aureis. Caetera ignota.

Patria. Queensland, Rockingham Bay, ad corticem ar-
borum (DALLACHY in herb. MELBOURNE).

Species G. Micholiteii Broth. proxima et simillima,
sed foliis subpiliformiter acuminatis prima scrutatione di-
gnoscenda.

106

162. Endotrichella Musgraveae Broth. n. sp.

Dioica; subgracilis, pallide viridis, aetate fuscescenti-
lutescens, nitida; caulis secundarius usque ad 14 cm altus,
flexuosus, complanatulus, densiuscule foliosus, simplex, ob-
tusus; folia erecto-patentia vel patentia, superiora homo-
mallula, concava, profunde pluries plieata, elongate et an-
guste oblonga, in acumen angustum, strictum vel flexuosu-
lum, serrulatum attenuata, marginibus revolutis, inferne in-
tegris, superne subeiliato-serratis, nervis obsoletis, cellulis
elongatis, angustis. basilaribus infimis abbreviatis fusco-
aureis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii minutae,
erectae, intimae e basi vaginante, superne truncato, exciso-
dentato subito in acumen angustum, strictum, integrum con-
tractae; seta vix 1 mm alta, stricta, laevis; theca exserta,
erecta asymmetrica, fusca, laevis. GCaetera ignota.

Patria. Nova Guinea, Kaiser Wilhelmsland, Sattelberg,
Boassalibach (C. LAUTERBACH Nn. 542 k ex p.), British New
Guinea, sine loco designato (Mrs MuscraveE in herb. Bin-
STEAD), Mt Dayman (W. E. ArRmit junior in herb. MELBOURNE)
et sine loco designato (I. CHALMERS in herb. MELBOURNE).

Species pulcherrima, habitu Fuptychio cuspidato (Mitt.)
sat similis, cum E. angustifolia (Mitt.) C.-Mäll., mihi e de-
scriptione tantum cognita comparanda, sed foliis erectio-
ribus, elongate et anguste oblongis, superne subciliato-serra-
tis bracteisque perichaetii multo minoribus dignoscenda.

163. Endotrichella lepidopiloides Broth. n. sp.

Dioica; robusta, viridis, aetate pallide lutescens, nili-
diuscula; cawlis secundarius usque ad 7 cm altus, hic illic
fasciculos radicularum fuscarum emittens, valde complana-'
tus, cum foliis c. 7 mm latus, flexuosus, dense foliosus, sim-
plex, obtusus; folia lateralia patentia, planiuscula, e basi
subcordata lanceolata, breviter acuminata, acuta, c. 4 mm
longa et 0,95—1,15 mm lata, marginibus erectis, superne
inaequaliter serratis, enervia, cellulis laxe rhomboideis, in

107

'seriebus, obliquis dispositis, basilaribus Infimis brevibus, la-
xXis, aureis, omnibus laevissimis. Caetera ignota.

Pairia. British New Guinea (Mrs MusGraveE in herb.
BINSTEAD).
| Species ab Endotrichellis adhuc cognitis diversissima,
habitu Lepidopilis nonnullis staturae robustae sat similis.

164. Endotrichella Binsteadii Broth. n. sp.

Dioica ; robustiuscula, pallide viridis, nitida; caulis se-
cundarius usque ad 7 cm altus, hic illic fasciculos radicula-
rum fuscarum emittens, parce complanatus, flexuosus, sim-
plex, obtusus; folia patula, valde undulata, e basi subeor-
data ovato-oblonga, obtusiuscula vel in acumen breve, acu-
tum contracta, marginibus erectis superne inaequaliter ser-
ratis, enervia, cellulis laxe rhomboideis, in seriebus obliquis
dispositis, basilaribus infimis brevibus, laxis, aureis, omni-
bus laevissimis. Caetera ignota.

Patria. British New Guinea, ubi ad corticem arb. a: :
1897 detexit Mrs MusGravE (herb. BInstEAD).

Species praecedenti affinis, sed statura minore, ramis
vix complanatis foliisque ovato-oblongis, valde undulatis
optime diversa.

165. Pterobryum longicuspes Brothb. n. sp.

Dioicum; fusco-aureum, nitidum; caulis primarius
longe repens, fusco-radiculosus, secundarius erectus, rigidus,
usque ad 7 cm altus, stipitatus, superne plus minusve distincte
dendroideo-pinnatus, ramis patentibus haud raro flagelliformi-
attenuatis, complanatis, dense foliosis; folia stipitis adpressa
membranacea, e basi iate vaginante subito cuspidata, integra,
'enervia, cellulis elongatis, angustissimis, basilaribus brevio-
ribus et laxioribus, aureis, ramea sicca et humida horride
patula, cymbiformi-concava, dorso laevia, ovato-oblonga, in
acumen elongatum contracta, marginibus erectis, superne
serratis, nervo tenui, concolore, ad basin acuminis evanido,
cellulis elongatis, angustissime linearibus, basilaribus omni-

108

bus abbreviatis, fusco-aureis, alaribus nullis, omnibus laevis-'
simis. Caetera ignota.

Patria. British New Guinea, Milne Bay, in montibus
pr. Mita, 2000” (W. MicHOoLIitz).

Species pulcherrima, P. Micholitziri Broth. valde affi-
nis, sed foliis in acumen elongatum contractis optime
diversa.

166. Pilotrichella perpinnata Broth. n. sp.

Dioica ; tenella, pallide lutescenti-viridis, hic illic fusco-
aureo-tincia, mnitida; cawlis longissimus, pendulus, vage
ramosus, ramis longissimis, laxe foliosis, dense et regu-
lariter pinnatim ramulosis, ramulis 1—2 cm longis, api-
cem versus decrescentibus, <horizontalibus, complanatis,
laxe foliosis, attenuatis; folia ramea laxe imbricata, ramu-
lina patentia, concaviuscula, ovato-lanceolata, longe et an-
guste subpiliformiter acuminata, marginibus erectis, ubique
minute denticulatis, nervo tenui, ad basin acuminis. evanido,
cellulis elongatis, angustis, plerumque laevissimis, rarius pa-
pilla unica, media praeditis, basilaribus infimis brevioribus et
laxioribus, inter se porosis. Caetera ignota.

Patria. Queensland, sine loco propius designato, ubi
anno 1897 detexit F. WHITTERON (herb. BInstEAD).

Species elegantula, FP. trichophoroidi (Hamp.) affinis,
sed statura multo angustiore, foliis brevius acuminatis nec
pilo geniculato terminatis cellulisque sublaevibus optime
diversa. |

167. Pterygophyllum Wattsii Broth. n. sp.

Gracile, caespitosum, caespitibus laxis, atroviridibus; cauwu-
lis 3—4 cm altus, complanatus, cum foliis ec. 4 mm latus,
inferne fusco-radiculosus, laxiuscule foliosus, simplex; folia
sicca contracta, faciliter emollita, humida patentia, Conca-
viuscula, lateralia ovalia, basi haud angustata, obtusa, c. 2
mm longa et c. I mm lata, marginibus erectis, superne den-
ticulatis, dentibus acutis, nervo basi crasso, superne tenuiore,

109

ad medium folii evanido, simplici vel furcato, cellulis laxis
rotundatis, versus marginem minoribus, ad nervum laxissi-
mis, ovali-hexagonis, dorsalia et ventralia multo minora,
ovata. Caetera ignota.

Patria. New South Wales, Wilson's Creek, ad saxa
rivuli (W. W. WaATtTts n. 2152 ex p.).

Species P. migello (Hook. f. Wils.) et P. hepaticaefolio
(Hamp. C.-Muäll.) affinis, sed foliorum forma dignoscenda.

168. Eriopus tasmanicus Broth. n. sp. '

Dioicus; gracilis, viridis, superne lutescenti-fuscescens,
haud nitidus; caulis 2—3 cm altus, adscendens, superne ar-
cuatus, complanatus, cum foliis 2,6—3 mm latus, inferne
dense, superne parcius radiculosus, radiculis elongatis, fuscis,
dense foliosus, subsimplex; folia sicea imbricata, humida
planiuscula, lateralia erecto-patentia, obovata, apiculo acuto
terminata, marginibus erectis, superne minutissime serrulatis,
late limbata, limbo e seriebus 4—5 cellularum angustarum
formato, nervis binis, brevissimis, altero saepe obsoleto, cel-
lulis in medio folii ovali-hexagonis, 0,050—0,060 mm longis
et c. 0,025 mm latis, superne sensim minoribus, basilaribus
oblongo-hexagonis, dorsalia et ventralia adpressa, minora.
Caetera ignota.

Patria. Tasmania, Hobart waterwork, Gentle Annie
(W. A. WEYMOUTH).

Species HE. cristato (Hedw.) Jaeg. affinis, sed statura
multo minore foliisque minutius 'serrulatis, latius limbatis
facillime dignoscenda.

169. Pterogoniella Wattsii Broth. n. sp.

Autoica; caespitosa, caespitibus laxis, depressis, laete
viridibus, nitidis.; caulis ligno arcte adpressus, fusco-radiculo-
sus, vage ramosus, ramis laxiuscule foliosis, haud compla-
natis, pinnatim ramulosis, ramulis vix ultra 1 cm longis,
simplicibus, obtusis; folia sicca laxe imbricata, humida pa-
tentia, concava, lanceolata, breviter acuminata, acuta vel

110

oblongo-lanceolata, obtusiuscula, c. 1,3 mm longa :et c. 0,45
mm lata, marginibus ultra medium late revolutis, integerri-
mis, enervia, cellulis ellipticis, chlorophyllosis, laevissimis,
supremis brevioribus, basin versus longioribus, ad angulos
numerosis, rhombeis, basilaribus infimis laxioribus, aureis,
alaribus pluribus magnis, vesiculiformibus, hyalinis; bracteae
perichaetit foliis subsimiles, inferne laxius reticulatae; seta
brevissima, vix ultra 2 mm alta, crassiuscula, rubra, apice
subscaberula; theca minuta, erecta, ovalis, collo brevi et
crasso; operculum e basi conica breviter rostratum, subrectum.

Patria. New South' Wales, Richmond River, Ballina,
Tintenber Road, ad corticem Fici (W. W. Warrs n. 1201).

Species P. microcarpae (Harv.) valde affinis, sed seta
brevissima et theca breviore dignoscenda.

170. — Ectropothecium <(Cupressina) <percomplanatum
Broth. n. sp.

Dioicum; caespitosum, caespitibus densis, depressis, lu-
tescenti-viridibus, nitidis; caulis elongatus, repens, valde com-
planatus, cum foliis ce. 1 mm latus, dense foliosus, laxe pin-
natim ramosus, ramis patentibus, vix ultra 5 mm longis,
valde complanatis, dense foliosis, obtusis; folia disticha, falca-
tula, concaviuscula, ovato-vel oblongo-lanceolata, breviter
acuminata, marginibus erectis, minute serrulatis, nervis binis,
brevissimis vel obsoletis, cellulis elongatis, angustissimis, api-
cibus subpapillosis, basilaribus infimis brevioribus, alaribus
nullis. Caetera ignota.

Patria. British New Guinea, ubi a. 1897 leg. Mrs
MusGRAvE (herb. BInstEAD).

Species e minoribus generis, caule ramisque valde com-
planatis prima fronte dignoscenda.

171. Ectropothecium (Cupressina) Micholitzi Broth. n. sp.

Autoicum; robustiusculum, caespitosum, caespitibus
densis, mollibus, stramineis, nitidis; caulis elongatus, repens,
per totam longitudinem fusco-radiculosus, dense pinnatim
ramosus, ramis adscendentibus, vix ultra 5 mm longis, com-

Nell

planatulis, densiuscule foliosis; folia concaviuscula, caulina
falcatula, lanceolata, breviter acuminata, marginibus erectis,
superne serrulatis, nervis binis, brevissimis, saepius obsole-
tis, cellulis elongatis angustissimis, laevissimis; ramea erecto-
patentia, brevius acuminata, argutius serrulata; bracteae pe-
richaetiz internae e basi vaginante sensim longe et anguste
acuminatae, serrulatae; seta 1 cm alta, tenuissima, lutescenti-
rubra; theca nutans, ovalis, siceea deoperculata sub ore con-
stricta, pallide fusca, mammillosa; peristomium duplex
exostomii dentes lanceolato-acuminati, c. 0,35 mm longi et
c. 0,06 mim lati, dense lamellati, lutei, apice hyalini, scabridi;
"endostomium - sordide luteum; processus dentibus aequilongi,
carinati, anguste perforati; cilia bina, hyalina, papillosa;
operculum e basi conica breviter rostratum.

Patria. Nova Guinea, Suan, ubi m. Nov. 1894 detexit
W. MIiCHOLITZ. a

Species ob thecam mammillosam cum E. submammaul-
losulo (C.-Möll.) et E. rectifolio Broth. comparanda, sed sta-
tura multo robustiore jam dignoscenda.

172. Isopterygium latifolium Broth. n. sp.

Auwutoicum ; robustiusculum, caespitosum, caespitibus den-
siusculis, laete viridibus, nitidis; cauwlis elongatus, flexuosus, re-
pens, per totam longitudinem parce fusco-radiculosus, laxiu-
scule foliosus, laxe pinnatim ramosus, ramis patentibus, com-
planatis, c. foliis c. 2 mm latis, brevibus, simplicibus vel
elongatis, pinnatim ramulosis, obtusis; folia disticha, conca-
viuscula, patula, late ovato-lanceolata,in acumen elongatum,
piliforme attenuata, marginibus erectis, integerrimis, enervia,
cellulis angustissime linearibus, basilaribus infimis abbreviatis,
saepe aureis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii inter-
nae e basi semivaginante sensim in acumen elongatum, an-
gustissimum, minutissime denticulatum, recurvum attenuatae;
seta 1,5 cm alta, tenuissima, flexuosula, lutescenti-rubra,
laevissima; theca horizontalis, ovalis, brevicollis, asymme-
trica, fuscidula, sicca. deoperculata sub ore contractula;

112

peristomium duplex; exostomii dentes lanceolato-subulati, c.
0,3 mm longi et c. 0,06 mm lati, flavidi, dense lamellati,
apice hyalini, scabridi; endostomium sordide flavescens, mi-
nutissime papillosum; processus carinati, anguste perforati;
cilia 0; operculum e basi conica obtuse apiculatum.

Patria. New South Wales, ad ligna putrida pr. Bal-
lina (W. W. Warrts n. 211).

Species I. austro-pusillo (C.-Möll.) affinis, sed. statura
robustiore foliorumque forma optime diversa.

173. Isopterygium amoenum Broth. n. sp.

Awtoicum: robustiusculum, caespitosum, caespitibus
densiusculis, pallide lutescentibus, hic illie pulchre fusco-
aureo tinctis, nilidis; caulis elongatus, repens, per totam
longitudinem fusco-radiculosus, laxiuscule foliosus, pinnatim
ramosus, ramis complanatulis, brevibus, vix ultra 5 mm lon-
gis; folia homomallula, concaviuscula, ovato-lanceolata, an-
guste acuminata, marginibus ultra medium revolutis, inte-
gerrimis, enervia, cellulis anguste linearibus, basilaribus in-
fimis abbreviatis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii
internae e basi subvaginante subito anguste acuminatae,
acumine recurvo, integro; seta 1 cm alta, tenuis, rubra, lae-
vissima; theca cernua vel horizontalis, ovalis, sieca deoper-
culata sub ore vix contracta, fuscidula; peristomium ut in
specie praecedente; spori 0,007—0,010 mm, ochracei, lae-
vissimi; operculum e basi conica obtuse apiculatum.

Patria. New South Wales, Richmond River (W. W.
WarrTs n. 802, 888).

Species pulchra, a congeneribus foliis marginibus ultra
medium revolutis jam dignoscenda.

174. Isopterygium arachnoideum Brothb. n. sp.

Dioicum; tenerrimum, caespitosum, caespitibus densis,
laete viridibus, aetate lutescenti-viridibus, sericeis; caulis re-
pens, per totam longitudinem fusco- radiculosus, dense ra-
mosus, ramis brevissimis, suberectis, haud complanatis, dense

113

foliosis, simplicibus; folia homomallula, concaviuscula, an-
guste ovato-lanceolata, breviter acuminata, acuta, margini-
bus erectis, integerrimis, enervia, cellulis angustissime linea-
ribus, basilaribus infimis abbreviatis, omnibus laevissimis;
bracteae perichaeti internae e basi semivaginante breviter
et anguste acuminatae; seta vix 3 mm alta, tenuis, rubra,
laevissima; theca erecta, minutissima, ovalis, symmetrica,
fuscidula, laevissima. Caetera ignota.
Patria. New South Wales, Richmond River, Tuekom-

bil, Hunter's Scrub, ad truncos filicum (W. W. Wars n.
549) et Three mile Scrub, ad truncos filicum (n. 879).

q Species valde peculiaris, tenerrima, seta brevissima
thecaque minutissima, erecta, symmetrica, habitu fabronia-
ceo facillime dignoscenda.

173. Isopterygium subarachnoideum Broth. n. sp.

Species praecedenti valde affinis, sed caespitibus laxis,
ramis longioribus, laxius foliosis, foliis longius acuminatis
nec non seta duplo longiore dignoscenda.

Patria. New South Wales, Richmond River, Hunter's
Scrub, Creek, ad truncos filicum (W. W. Warrts n. 588,
744).

176. TIsopterygium Novae Valesiae Broth. n. sp.

Auwutoicum; robustiusculum, caespitibus densis, cortici
adnatis, laete viridibus, aetate pallescentibus, sericeis; caulis
repens, per totam longitudinem fusco-radiculosus, dense pin-
natim ramosus, ramis valde complanatis, cum foliis c. 1,5 mm
latis, vix ultra 5 mm longis, dense foliosis, obtusis; folia
disticha, concaviuscula, patentia, ovato-lanceolata, acuminata,
marginibus erectis, superne minutissime denticulatis, enervia,
cellulis angustissime linearibus, basilaribus infimis abbrevia-
tis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii erectae, internae
e basi vaginante subito in acumen longissimum, loriforme
attenuatae, subintegrae; seta 1 cm alta, tenuissima, rubra,
laevissima; theca horizontalis, asymmetrica, ovalis, brevi-

8

114

collis, sieca deoperculata sub ore contractula, fusca; peri-
stomium duplex; exostomii dentes lanceolato-subulati, c. 0,25
mm longi et c. 0,96 mm lati, dense et alte lamellati, lutei,
apice hyalini, scabridi; endostomium sordide luteum, minu-
tissime papillosum; processus carinati, angustissime perforati;
spori 0,010—0,012 mm, virides, laevissimi; operculum e basi
conica acute apiculatum:. ;

Patria. New South Wales, Richmond River, Fernleigh
(W. W. WaTtis n. 1384, 1399, 1403, 1900, 1902), Pearce's
Creek (n. 1395, 1408), Tevan. (n. 1430 ex p.), Alstonville
(n. 470) et Uralba (n. 1801). Ubique ad corticum arborum.

Species pulcherrima, ramis valde complanatis, foliis pa-
tentibus, haud subsecundis, dignoscenda, habitu Taxitheliis
nonnullis sat similis.

177. Camptochaete Beckettii Broth. n. sp.

Dioica; gracilis, caespitosa, caespitibus densis, dépres-
sis, viridissimis, nitidiusculis; caulis crassus, sublignosus, elon-
gatus, repens, per totam longitudinem fusco-radiculosus, la-
xiuscule foliosus, bipinnatim ramosus, pinnis densis, hori-
zontalibus, vix ultra 5 mm longis, pinnulis paucis, brevibus ;
folia scariosa, concava, falcatula, caulina e basi late ovata
anguste acuminata, marginibus erectis, superne minutissime
denticulatis, enervia, cellulis anguste oblongis, chlorophyllo-
sis, basilaribus infimis brevioribus, omnibus laevissimis, ra-
mea ovata, breviter acuminata; bracteae perichaetir internae
e basi vaginante sensim acuminatae, acumine recurvo, an-
gusto, minutissime denticulato; sela 5 mm alta, strieta, lu-
tescenti-rubra, laevissima; theca cernua, oblonga, curva-
tula pallida; annulus 0; peristomium duplex; exostomitr den-
tes lanceolato-subulati, c. 0,4 mm alti et c. 0,075 mm lati,
dense lamellati, aurantiaci, apice hyalini, scabridi; endosto-
mium sordide luteum, minutissime papillosum; processus Cca-
rinati, anguste perforati; cilia bina, hyalina, nodulosa; spori
0,010—0,012 mm, ferruginei, laevissimi; operculum convexo-
conicum, minute apiculatum.

115

Patria. "New Zealand, Auckland, Thames, ubi ad cor-
ticem arborum m., Julii 1896 detexit D. PatriE (herb. T. W.
NAYLOR BECKETT n. 713).

Species C. pulvinatae (Hook. f. Wils.) Jaeg. affinis, sed

statura duplo minore et ramificatione prima fronte dig-
noscenda.

178. - Stereodon subehrysogaster Broth. n. sp. T

Dioicus; gracilis, caespitosus, caespitibus parvis, den-
sis, mollibus, pallidis, nitentibus; caulis repens, per totam
longitudinem fusco-radiculosus, dense pinnatim ramosus, ra-
mis patulis, arcuatulis, brevibus, vix ultra 3 mm longis, dense
foliosis, attenuatis; folia falcata,, concava, e basi subauricu-
lata late ovato-lanceolata longe et angustissime acuminata,
marginibus erectis, ubique denticulatis, enervia, cellulis an-
gustissime linearibus, distinctis, basilaribus abbreviatis, in-
crassatis, aureis, alaribus laxis, subquadratis, in ventrem parvu-
lum, rotundatum consociatis, auricularibus ovalibus, omnibus
laevissimis; bracteae perichaetii e basi vaginante sensim longis-
sime loriformi-acuminatae, denticulatae, inferne laxe reticu-
latae, aureae; seta 3 cm alta, sicca flexuosula, tenuis, lute-
scenti-rubra; theca cernua, asymmetrica, obovata, pallide fu-
'sca, laevis. - Caetera ignota.

Patria. Queensland, Blackall Range (F. WHITTERON
in herb. BIinsteaD).

Species &S. chrysogastro (C.-Mill.) affinis, sed mollitie,
statura minore, ramis brevibus, attenuatis foliisque argutius
denticulatis dignoscenda.

179. Rhaphidostegium Dallii Broth. Geh. n. sp.

Autoicum; gracile, caespitosum, caespitibus densis, de-
pressis, pallide fuscescenti-lutescentibus, nitidiusculis; cawulis
repens, laxiuscule foliosus, cuspidatus, subpinnatium ramosus,
ramis complanatulis, brevibus, laxiuscule foliosis, cuspidatis; fo-
lia faleatula, concava, e basi ovata vel ovali sensim longe et
anguste lanceolato-acuminata, marginibus erectis, integerri-

116

mis, enervia, cellulis anguste linearibus, basilaribus laxiori-
bus, infimis aureis, alaribus magnis, pluribus, oblongis, ve-
siculiformibus, hyalinis vel fusco-aureis, omnibus laevissimis;
bracteae perichaetir e basi vaginante sensim longe et anguste
acuminatae, integerrimae; seta 1 cm alta, tenuis, rubra, lae-
vissima; theca horizontalis, asymmetrica, turgide ovalis,; bre-
vicollis, fusca; annulus-O; peristomium duplex; exostomii
dentes lanceolati, c. 0,3 mm alti et c. 0,06 mm lati, lutei,
dense lamellati, apice hyalini, scabridi; endostomium luteum,
minute papillosum; processus dentes subaequantes, carinati,
anguste perforati; cilia singula, nodulosa; spori 0,010 mm,
fusci, laevissimi; operculum e basi conica rostratum, rostro
brevi, recto, obtuso.

Patria. New Zealand, ubi loco haud propius desig-
nato a. 1880 legit DarrL (herb. MELBOURNE).

Species habitu Harpidiis nonnullis sat similis, cum
nulla specie australiensi commutanda.

180. Rhaphidostegium micropyzxzis Broth. n. sp.

Autoicum; tenellum, caespitosum, caespitibus densis,
depressis, laete viridibus, aetate pallescentibus, nitidis; caulis
tenuissimus, ligno adnatus, per totam longitudinem fusco-
radiculosus, densiuscule foliosus, pinnatim ramulosus, ramu-
lis 2-3 mm longis, densiuscule foliosis, obtusis; folia erecto-
patentia, haud homomalla, concaviuscula, oblongo-lanceo-
lata, longe et anguste acuminata, marginibus revolutis, in-
tegerrimis, enervia, cellulis angustissime linearibus, basilaribus-
infimis aureis, alaribus ternis, vesiculiformibus, hyalinis vel
aureis, omnibus laevissimis; bracteae perichaetii erectae, lan-
ceolatae, longe et anguste acuminatae, acumine serrulato ;
seta 7—10 mm alta, tenuissima, rubra, apice lutescens, lae-
vissima; theca mnutans, minutissima, asymmetrica, Oovalis,
sicca deoperculata sub ore constricta, brevicollis, pallide fu-
sca; peristomium duplex; exostomii dentes lanceolati, c. 0,3
mm longi et c. 0,06 mm lati, dense et altissime lamellati,
apice hyalini, scabridi; endostomium flavum, minutissime

117

papillosum; processus dentes subaequantes, angustissime
perforati; cilia bina, nodulosa; spor: 0,010 mm, virides, lae-
vissimi; operculum e basi conica rostratum, rostro longis-
simo, obliquo.

Patria. New South Wales, Richmond River, Tinten-
bar (W. W. Watts pn. 351, 1223), Ballina (n. 783, 1036),
Marshalls Falls (n. 606, 617, 2033), Springhill (n. 1124),
Stephens” Scrub (n. 647), Brooklet (n. 1239, 1269), Fern-
leigh (n. 1882, 1887), Rons (n. 1415), Maxwell's Scrub (n.
3892), Brunswick River, Myocum (n. 1525, 1680) et sine loco
designato (n. 1357). Ubique ad lignum putridum.

Species Bh. contiguo (Hook. f. Wils.) affinis, sed tene-
ritate, foliis haud homomallis, marginibus revolutis nec non
theca multo minore facillime dignoscenda.

181. Trichosteleum muscicolum Broth. n. sp.

Dioicum; gracillimum, lutescenti-viride, aetate pallide
lutescens, nitidum; caulis tenuissimus, repens, flexuosus,
laxe foliosus, vage ramosus, ramis longiusculis, subpinnatim
ramulosis, ramulis brevibus, complanatulis, laxe foliosis; folia
patentia, canaliculato-concava, anguste lanceolata, in acu-
. men elongatum, angustisssimum sensim attenuata, marginibus
ereclis, integerrimis vel summo apice minutissime denticu-
latis, enervia, cellulis elongatis, angustissimis, seriatim pa-
pillosis, alaribus paucis, minutis hyalinis; bracteae perichaetit
internae e basi vaginante sensim longissime acuminatae, in-
tegrae, cellulis laxioribus, laevibus; seta 15 mm alta, te-
nuissima, rubra, laevissima; theca cernua vel suberecta, mi-
nuta, ovalis, fusca, mammillis humilibus luteis obtecta. Cae-
tera ignota. j

Patria. Lord Howe Island, Mt Gower, ubi supra mu-
scos crescens m. Sept. 1887 detexit amicissimus TH. WHITE-
LEGGE et mihi sub n. 11 misit. Anno 1398 eandem speciem
legit J. H. MaoeEn (n. 218).

Species valde peculiaris, inter congeneres tenerrima,
cum nulla alia commutanda.

118

182. Sematophyllum angustum Broth. n. sp.

Dioicum; caespitosum, caespitibus densiusculis, lute-
scentibus, nitidis; cawlis elongatus, repens, per totam longi-
tudinem fusco-radiculosus, dense pinnatim ramosus, ramis
ad 1,5 cm usque longis, erectis vel adscendentibus, densiu-
scule foliosis, vix cuspidatis, simplicibus; folia horride pa-
tentia, stricta, subtubuloso-concava, anguste lanceolata, lon-
gissime acuminata, marginibus apice subeonniventibus ibi-
demque minutissime serrulatis, enervia, cellulis elongatis,
angustissimis, in seriebus obliquis dispositis, subpapillosis,
cpacis, basilaribus infimis laxis, aureis, alaribus magnis, ob-
longis, vesiculiformibus, aureis. Caetera ignota.

Patria. British New Guinea, Milne Bay, in montibus
pr. Mita, c. 2000, ubi ad truncos arborum m. Febr. 1895
legit W. MICHOLITZ.

Species &S. bogorico (Br. jav.) et S. Balanseano Besch.
affinis, sed foliis subtubuloso-concavis, apice subconniventi-
bus optime diversa. |

183. Sematophyllum revolutum Broth. Geh. n. sp.

Autoicum; gracile, caespitosum, caespitibus densis,
laete viridibus, sericeis; caulis elongatus, repens, per totam
longitudinem dense fusco-radiculosus, densissime pinnatim
ramosus, ramis suberectis, vix ultra 5 mm longis, dense
foliosis, simplicibus, cuspidatis; folia erecto-patentia, con-
cava, anguste lanceolata, breviter acuminata, marginibus fere
ad apicem folii late revolutis, summo apice erectis ibidem-
que minutissime serrulatis, enervia, cellulis elongatis, inceras-
satis, lumine angustissimo, serpentino, basilaribus infimis la-
xis, aureis, alaribus magnis, oblongis, vesiculiformibus, su-
praalaribus paucis, minutis, omnibus laevissimis; bracteae
perichaetii internae lanceolatae, anguste acuminatae, acu-
mine argute serrulato; seta 10—15 mm alta, sicca flexuo-
sula, tenuissima, rubra, laevissima; theca suberecta, minuta,
oblonga, fusca, laevis. Caetera ignota.

119

"Patria. British New Guinea, Milne Bay, in montibus
pr. Mita, 2000, ubi m. Febr. 1895 legit W. MicHoritz. KE
Nova Guinea sine loco propius designato speciem nostram
sub n. 305 misit TH. WuHrrtELEGGE (herb. GEHEEB.). ULouisia-
des, Rossel Island, ubi ad radices arborum m. Maji 1898
legit W. MIiCHOLITZ.

Species cum sS. caudato (Lac.) comparanda, sed sta-
tura robustiore, ramis apice haud caudato-filiformibus fo-
liisque marginibus late revolutis longe diversa.

184. Amblystegium subrelaxum Broth. n. sp.

: Dioicum; gracile, caespitosum, caespitibus laxis, laete
viridibus, nitidiusculis; cawlis elongatus, per totam lon-
gitudinem hic illic fasciculatim fusco-radiculosus, densiu-
scule foliosus, pinnatim ramosus, ramis patulis, inaequalibus,
1 cm longis, parce ramulosis, superioribus decrescentibus,
simplicibus, obtusis; folza recurvo-patula, e basi late ovata
in acumen longum, angustum, acutum attenuata, marginibus
erectis, ubique minutissime denticulatis, nervo crasso, viridi,
ad basin acuminis evanido, .cellulis ovali- vel oblongo-hexago-
nis, pellucidis, basilaribus chlorophyllosis, omnibus laevissi-
mis. Caetera ignota.

Patria. Queensland, Killarney (F. WHTTERON in herb.
BINSTEAD). ;

Species A. »relaxo (Hook. fil. Wils.) et A. decussato
(Hook. fil. Wils.) affinis, sed ab hoc, staturo simili, caule
minus regulariter pinnato, foliis minus recurvis, nervo bre-
viore, ab illo statura minore, foliis longius acuminatis dig-
noscenda. |

185. Hypnodendron (Euhypnodendron) Macgregorii
Broth. Geh. n. sp.

Dioicum; gracile, pallide: viride, nitidiusculum; caulis
e rhizomate fusco-tomentoso 4 cm altus, erectus, alte sti-
pitatus, stipite foliis squamaeformibus, remotis, patentissimis,
reflexis obtecta, superne fasciculatim ramosus, ramis vix
ultra 1,5 cm altis, complanatulis, arcuatulis, densiuscule

120

foliosis, pinnatim ramulosis; folia stipitis e basi subse-
miamplexicauli, late ovata sensim anguste attenuata, mar-
ginibus erectis, ubique grosse et acute inaequaliter ser-
ratis, nervo tenui, ramea scariosa, sicea immutata, e basi
leniter excavata late ovata, acuta, c. 1,5 mm longa et 1
mm lata, marginibus erectis, ubique grosse et acute inae-
qualiter serratis, nervo tenui, infra apicem evanido, dorso
superne serrato, cellulis linearibus, distinctis, omnibus lae-
vissimis; perichaetia plura in axillis infimis partis frondifor-
mis; seta 3 cm alta, flexuosula, sicca superne fortiter sini-
strorsum torta, angulata, rufo-brunnea, nitidiuscula ; theca ho-
rizontalis, oblongo-cylindrica, c. 4 mm longa et c. 1,5 mm
lata, collo crasso et brevi, costata, sicca sulcata, pachyder-
ma, rufo-brunnea; operculum e basi conica in rostrum stric-
tum, obtusum angustatum.

Patria. British New Guinea; loco haud propius desig-
nato, 9200", ubi anno 1889 detexit Sir W. Mac GREGOR.

Species pulchra, cum AH. Junghuhnii (C,-Mäll.) Lindb.
comparanda, sed statura multo minore folisque stipitis pa-
tentissimis, reflexis jam longe diversa.

186. Mniodendron densirameum Broth. n. sp.

Dioicum ; laete viride, nitidum; caules e rhizomate fu-
sco-tomentoso gregarie egredientes, 6—7 cm alti, erecti,
stricti, stipitati, stipite fusco-tomentoso, superne verticillatim
ramosi, prolifero-innovantes, ramis densissimis, 1,5—2 mm
longis, strictis vel arcuatulis, dense foliosis, simplicibus vel
subsimplicibus, obtusis; folia ramea scariosa, erecto-patentia,
e basi subceordata ovato-lanceoläta, longe et anguste acu-
minata, c. 1,8 mm longa et c. 0,57 mm lata, marginibus
erectis, inferne minute, superne grosse serratis, nervo tenui,
cum apice evanido vel breviter excedente, dorso serrato,
cellulis anguste linearibus, punctulatis, marginalibus abbre-
viatis, basilaribus infimis brevibus, laxis, alaribus majoribus,
subquadratis, hyalinis vel aureis. Caetera ignota.

Patria. British New Guinea, Brown River valley, ubi
a. 1897, detexit Mrs MusGrave (herb. BInsteEaD).

(I bed

Species Hypnodendro fusco-aciculari habitu similis, sed
statura robustiore et stipite tomentoso jam dignoscenda.

187. Anomodon tasmanicus Broth. n. sp.

Dioicus; gracilis, caespitosus, caespitibus laxis, ochraceis;
caulis secundarius flexuosus, hic illice ferrugineo-tomentosus,
dense foliosus, superne subfasciculatim ramosus, ramis erecto-
patentibus, haud complanatis, vix' ultra 1 cm altis, dense
foliosis, simplicibus vel furcatis, obtusis; folia sicca laxe im-
bricata, flexuosula, sicca erecto-patentia, stricta, e basi vix
auriculata ovato-lanceolata, hyalino-mucronata, ec. 1,3 mm
longa et c. 0,4 mm lata, marginibus basi revolutis, integer-
rimis, nervo lutescente, pellucido, ubique dorso papilloso,
superne flexuosulo, infra apicem evanido, cellulis rotundatis,
c. 0,010 mm, valde papillosis, obscuris. Caetera ignota.

Patria. Tasmania, Hobart, Knocklofty (W. A. WEY-
MOUTH Nn. 1571).

Species e minoribus, cum nulla alia commutanda.

188. Thuidium liliputanum Broth. n. sp.

Dioicum; gracillimum, caespitosum, caespitibus densiu-
sculis, viridibus; caulis elongatus, repens, parce radiculosus,
paraphylliis brevibus, filiformibus, striectis sat dense vestitus,
laxe foliosus, divisionibus regulariter bipinnatis, pinnis vix
ultra 3 mm longis, horizontalibus, strictis, pinnulis vix ultra
1,5 mm longis, apicem versus decrescentibus, dense foliosis;
folia caulina remota, squarrosa, e basi breviter decur-
rente, late cordata subito lanceolato-subulata, margini-
bus basi excepta erectis, integerrimis, nervo pallido, lon-
ge infra apicem desinente, cellulis angulato-ovalibus, pel-
lucidis, alaribus minoribus, subrotundis, papillosis; ”a-
mulina sicca incurvula, laxe imbricata, humida erecto-
patentia, concaviuscula, marginibus basi excepta erectis, in-
tegerrimis, nervo pallido, longe infra apicem evanido, cellu-
lis angulato-rotundatis, chlorophyllosis, papillosis, pellucidis;
bracteae perichaetiz albidae, internae e basi longe vaginante
subito in acumen elongatum, piliforme, integrum attenua-

122

tae, cellulis -elongatis, -angustis; seta 12 mm alta, flexuo-
sula, rubra, laevissima; theea horizontalis, 'ovalis, curva-
tula, sicca sub ore constricta, pallide fusca; operculum e
basi conica subulatum. Caetera ignota.

Patria. Queensland, Blaekall Range (F. WuHITTERON
n. 31); New South Wales, Myocum, Shearer's Scrub (W: W.
WarTs n. 1528), Richmond River, Brooklet (n. 902), Alston-
ville between Duncans et Elvery's (n. 497, 499), Fernleigh
(n. 1901), Marshall Falls (n. 615), Pearce's Creek (n. 1204)
et loco haud propius designato (n. 2012). Ad ligna putrida
et ad terram.

Species a congeneribus australiensibus statura gracilli-
ma prima fronte dignoscenda, cum nulla alia commutanda.

189. Sorapilla papuana Broth. Geh. n. sp.

Dioica; pallide lutescens, haud nitida; caulis elon-
gatus, valde complanatus, cum foliis usque ad 2,5 mm latus,
densissime foliosus, vage ramosus, ramis longiusculis, parce
subpinnatim ramulosis, ramulis patulis, infimis ce. 1,5 em
longis, superioribus decrescentibus, simplicibus, haud atte-
nuatis, obtusis; folia bifariam imbricata, aequitantia, sub-
vel semiamplexicaulia, patulo-incurva, compresso-navicu-
laria, acute carinata, c. 1,5 mm longa, basi utringue rotun-
data, e latere visa oblongo-ligulata, acuta, nervo excedente
breviter cuspidata, in parte superiore lamina dorsali, utringue
attenuata, praedita, marginibus erectis, integerrimis, in la-
mina vera limbata, limbo usque ad 0,15 mm lato, e cellu-
lis laxissimis, teneris, inanibus, oblongo-hexagonis vel ob-
longo-rhomboideis, internis 0,045—0,060 mm longis et c.
0,015 mm latis, marginem versus minoribus composito, in-
frå apicem evanido, lamina ubique unistratosa, nervo tenui,
pallido in parte superiore carinae arcuata, in aristam bre-
vem, tenuem, integram excedente, infra apicem indistincte
fureato, cellulis inerassatis, lumine irregulariter angulato
vel subquadrato, basin versus vix incrassatis, longioribus,
minutissime seriatim papillosis; flores foeminer in ramulis

123

laterales; bracteae perichaetii suberectae, externae ovato-
lanceolatae, cuspidatae, apice parce et remote angulato-ser-
rulatae, internae suboblongae, breviter acuminatae, enerves-
omnes elimbatae, cellulis elongatis, angustis, teneris; seta
brevissima; theca immersa, erecta, oblonga, sicca plicatula,
castanea; annulus persistens, 0,05 mm latus; peristomium
simplex; exostomir dentes basi 'coaliti, anguste subulati, c,
0,3 mm alti, basi c. 0,05 mm lati, articulati, integri, dense
papillosi, rubri; sport 0,010—0,012 mm, virides, laevissimi;
operculum e basi conica breviter rostratum. Calyptra
ignota.

Patria. - British New Guinea, Mt Suckling, ubi anno
1892 detexit Sir W. Mac GREGOR. ;

Species S. Sprucei Mitt. simillima, sed statura majore
foliisque nervo excedente cuspidatis dignoscenda.

Sr

Index.!)

Acanthocladium Armitii Broth. Geh. XL, 188 - = + so o+ ++ 100.
Crossi Broth.”Geh.! XXNNV; 5:04 «I SUI -dE0 44.
Anibisäte state subrelaxum "Broth., LI sl9:55 0 NAR 135.
Andreaea amblyophylla C.-Mull. XXRXVII 149 + se se 47.
Anisothecium pycnoglossum Brotbh. XXXTII, 90 = se se sc 2.
Anomodon brevinervis Broth.: XXXII, 107 8 se fe sor cs ik3)
;d tasmanicus: Broth. XII" MEMG cpi: MC Avser 137.
Archidium brisbanicum Broth. XNXXV, 35 = soc ss se 0 > 24.
Barbula Louisiadum Broth. XXLII, 97 «+ so so26 6 6 2 113:
» Tuehmanni Broth. Gebh. XXXVIP 1585 Eee BO
» 1 HNoyo-gumnensis Broth..XCCKVILK 198003 36.

= pachyloma Brott, XXXV,. 38000 smocdes VE VALE
Wildii -Broth.. XXI 0020 cs VN sr 9.
Breutelis fusco-aurea Broth. XLIL 108-20 RS en il
Bryum appressifolum Broötb.” XI LYDA RESER 87.
» > argillicola: Broth. CXET T027 F03, = SENXFA CIDER 118.
» — austro=Pimwn.-Broth = 205; Tr FRE ENE si sRSd:
» austro-pallescens. Broth.. . XI, TIG «sc > sucker ses 90.

3 -IBAaLeyi BLOGD: SCA FRÖ EE SSA KONER OrPo ÄLG a
» immaroimnatum Broth. | XXX MV, 5005 2 Er RS
> SIKUrkit Bros 20 SNO RN Se: RE AR VESA Di
» laevigatulwnm Brotk.s XI T76 MH: 0: OFEEIEEIee 88.
a MICrOSPOrumM Broth;yrrXJal. 100 ses NE 116;
» -OVicarpum. Brother, CLI TOR GS oe ct fö sESKEN 1
» -pachypomatulum. Broth, CLI 1033 0553 trees us
» "pusillum Broth. XXI 9902 ESSER ENG
> rUSSUlIIMN Broth. Gren; XI TON See ASS SS 87.
» Sullivans O-Muälla XXXV 4805 sec 210 ERE 37.
a ITryoni Broth, XRV 49 Heöv stretöse aa 38.
> Wattsii Broth. XIII ÖR ass) ägs enda NEN ÄG

') From practical reasons, it seems to me necessary to give an
alphabetic list of all the species described in I—V. The figures to the
right refer to the separate copies, the pages of which are particularly
numbhered. i

Calymperes nigrescens Broth. Geh. XLII, 97 «+ ss sc sc ++ ANT

S panduraefolium Broth. XL, 165 = + ss 0 cc KG
scahertimun; BrothE OCXKSCVE 2 0, IUI SAR s 30.
Calyptothecium Buftoni Broth. XXKXVII, 167 "+. «ss ss ++ : 65.
Camptochaete Beckettii Broth. XLII, 114 «ss ss ses 130.
Campylopus austro-subulatus Broth. Geh. NXXNXNVII, 154 « «co 52.
Macgregorii Broth. Geh. XXXVII, 155 - « « > - > =D

ES Novae Valesiae Broth. XL, 163 +» s secs ++ 15.

5 perauriculatus: Broth.. XI F030 15918 BASetgAn EA I 109.
Chaetomitrium nematosum Broth. NXXXTII, 106 +» + ooo ++ 18.
Se Geheebii Broth. XXXVII, 165 + se ser 63.
Cheilothela Novae Seeländiae Broth. XL, 164 = - ss ss cc 76.
Cyathophorum densirete Broth. XXXV, öl «se sc ee > 40.
Daltonia Macgregoriil Broth. XL, 183 « «cs see 95.
Dicnemos Macgregorii Broth. Geh. XXNXVII, 153: se sc 0 0 > 51.
iNicranellar Watts Brotho XL; 1621» SE. SIR SVARA 74.
Dieranodontium novo-guinense Broth. Geh. XXXVII, 154 - + + +» 52.
Dicranum bartramioides Broth. XXXV, 36 « «sc se ss 0 6 co 25.
: eucamptodontoides Broth. Geh. XXXVII, 152 «+ «oc JU:

- integerrimum Broth. Geh. XXXVII, 152 «+. soc 0

F HEM AOSUM BrOtE 5 Grey NU LÖGE, se SUSIE nde RN (3

- novo-guinense Broth. Geh. XXNXVII, 151 «soc 0 6 49.
Wbhiteleggei C.-Mill. XXXVII, 150 see ss 48.
Iaekopbyllom longicuspes Broth. XXXV, 52 «+ ss «ss « « 41.
Ditrichum blindioides Broth. XL, 164 » » «++ > + FSA SARA TIP EI sneda 76.
Echinodium arboreum Broth. XNXNXV, 59 «so sc se 6 sf 6 2 44,
Ectropothecium angustirete Broth. XL, 184 =» ss sc cc Fr föl
3 läticuspes"Brothy XI 1806 SR a ss 98.

S longicollum Broth. Geh. XL, 184: ss sc cc 96.

& Macgregorii Broth. Geh. XL, 185 so - > 97.

ss MiChOltzn-BTOtL, CS uLT, SO VSS ER ERS 126.

5 Oöblonowm "Brothk XCCKNVIT IOF rensa SAINTS

20 percomplanatum Broth, XLII, 110 «= ss 126.

Ha Pes BO Gin Ag LO SE SFR SAKEN Fars rd SPARAT Tee 98.

Hulotnckella Binsteadu "Brother, SCH TORPESA SMK ASDIIR IE RAS 123.
lepidopiloides Broth. XLII, 106 =» ss > 122.

så Musgraveae Brotb. XLT 1060-42 FE Sve ec 1290
Entodon Armitii Broth. Geh. XXXVII, 169 = ss se ss cv (Öl
Ephemerum Wohiteleggei Broth. Geh. NXXXVII, 156 « »« «+ + 54.
Eriopus tasmanicus Broth. XLII, 109 +» » so sec 6-0 125.
Eucamptodon Petriei Broth. XL, 161 =» +» > + AIABOR SrENenLS 713:
Fabbronia brachyphylla C.-Miull. XXXVII, 167 +» «se ss ss + 65.
Fissidens arboreus Broth. XXXIII, 95 » «ss ss 00 0 i

ealodietyon Broth; XXXIIT, 9475 ERAN er sed 6.

”N

126

LÄ

Fissidens kerianus Broth. XXNXVII, 155 + « + - - arte TN SNES
3 splachnoides Broth. XXXV, 37. sosse 0 cr ROR FAS

4 Wildii Broth. XXXTIII, 94 » soc NEERSRNO Lo DAD & .c 6.
Fuwnaria aristata Broth. XRCVAÖN do saa fas 39.
» Helms. Broth- 205 dyP. T5 rp se deg ER ESR SN SAN 6)

» Smithhurstii Broth. Geh. XXXVII, 164 = ss ss + 0 - "62.

>» -Squarrifolia Brotbog SEN (720:Y > feel ten ses AES 84.

» sSUubattenuata. Brothg PChyllålees supa? stR BIE 05)

» Subeuspidata Broth. XL, 171 - - - >: AV SERENA ec 83.
Garovaglia longicuspes Broth. XLII, 105 so -o-ocosco cococ «> 121,
- Micholitzii Broth. XL, 180 - - +» + + Ja ap AE 92.

5 subelegans Broth. Geh. XXLII, 103 =: se sc oo, sf dl205

s Weberi Broth. XLII, 104 «+» «oc RRENO GE 0
Glyphomitrium latifolium Broth. XXXVII, 16057 syror NERE
Grimmia amoena Broth. XLII, 99». - «+ « NERO Sr är IT a
Hookeria Baileyi Brothy, XR 1057 st SöS SN 14:
5 Karsteniana Broth. Geh. XXXV, 524 slechte 41.
Hyophila MicholitziioBroth. CXXOCVI 30 Iota 28.
Hypnodendron auricomum Broth. Geh. XL, 190. - =, = so sc > 102.
j brevipes. Broth. Gb, l800-45R 0 cr sea AG I KOL

- diversifolium Broth. Geh. XL, 191 + « = = + + + 103,
Macgregorii Broth. Geh. XLII, 119 =» sc sc 135.
fem convolutifolium Hamp. XXKXVII, 169 « so som sm sc + Öl
S Moorei Broth. Geh. XXXVIIL, 188 onrya aren 66.

As nano-pennatum Broth. NXXXTIIT, 109 «soc DESENRSNEOSES ER La
Hypopterygium Daymannianum Broth. Geh. XL, 193 - » « «+ +» 105.
Isopterygium amoenum Broth. XLII, 112: «+ ss ses src 128.
- arachnoideum Broth.: XLT ms ser 128.

t latifoliums Brothy OKI 1LAT ga ötönssnsd ön SA

i Novae Valesiae Broth. XLII, 113 +» « mc: REA AG 1
subarachnoideum Broth. Ju, 3. = sr RN
Lepidopilum australe Broth. XXXL 105 oso ss soc 6 sa Lf
Leptohymenium :papuanum Broth. XL, 183 - = so sosse 0 co + > 93.
Teptostomum intermedium Broth., XL; TTA cost surr SEI EKEINSO:
Leucobryum strictifolium Broth. XL, 159 - + - SEO TECKNAR TLA
Leucoloma austro-scoparium C.-Mill. XXXVII, 150 sårat CASES 48.
clavinerver C:-Minllsyv XeXS0V) 36,0 ams ns 25,

- imbricatum Brotha Geh. XI; T604:-- Arca: ses RE 12.

3 serratum; Broth:roeXOCHHE-92 fos fen RE 4,
subintegrum Broth; XXI 93-— fördt sg rs
encohane australe. Broth. . XR, 060 -— cäcert patsd ds
5 Giulianettii Broth. XL, 160 «+ «= = so sc ro PREFEOrERE fi
Macromitrium exsertum Broth. Geh. NXXV, 46 + »« «ls: + 45: 39.

3 ligulaefolium Broth. XI vi0 At ss 82,

Macromitrium macrosporum Broth. XL, 168 =» sosse 202 80.
peraristatum Broth. Geh. XXXV, 45 =: sc c SENS
S tasmanicum Broth. XNXXVII, 162 « so see eo + cc 60.
5 Weattsmobrot.—— Sj, ROD ass os HE SHE SS he 81.
5 Weymouthu Broth.. UNDCX Väkat6 uber «= «os > 39
3 Whiteleggei Broth. Geh. XXXVTII, 161 +» « + - + +» 59.
Ynleanum” Broth; Gem, XXNVII,; 1600-333 0 . > 58.
Mödkoihamnium Taxi Broth (CEN LOCKA Ske fn ne oe 99.
Mniobryum tasmanicum Broth. NXNXNXV, 48 so sec oc SES NG
Mniodendron densirameum Broth. XLII, 120 «co sococ SSRAST a KLO
5; Micholitzi Broth. XL, 102 d3 las ste ne OA
Neckera Giulianettii Broth. XL, 182 «os «He: se se > s gaser DA
Oedicladium prolongatum Broth. XL, 181 «se oscos- oc co 93.
Orthodontium ovale C.-Mill: XXXV, 47 «ses sc 3, RR BEA GLO
Orthotrichum lateciliatum Vent. XNXNV, 44. eco SEELE 2 DD:
Pilotrichella perpinnata Broth. XLII, 108. = - = = 0 «+ oc - I [2
Plagiobryum Wildii Broth. XXXTIII, 101 +» + ss sc SKE UD
Pottla, fasmanica: -BroCK. XXX IE 190: 04 ardg så: ES 3; AD
Psilopilum Belli Broth. XL, 179 +: «os fc STELT Ert SEEN I
Pterobryum longicuspes Broth. XLII, 107 =» so > nokesadaa
4 MichohmtZ Brott XX OM IT fl69R Sen ss ae 64.
3 piliterumkBrotne AL TSLA > AR sd SL
3 Whitelegcet Brotht XXXVII 165 00550 se = so > 63.
Ptierogomella Wattsi Broth. XLT, 109-:-: 22 2007 00 a sl
iPterygophyllum Wattsu Broth. » XIII 108 205 «ac: siren ge - 124.
Rhaphidostegium Dalli Broth. Geh. XLII 115 « - soc 2 RE
h lorifötme, Broth.. Gehl XI, (8700-05 exman LN90
sr MIGTO PyAI SBR KAT 132.
SR (OVE NS BaO NANER:0:OS I Nb TA TSAR ER 19:
RÖRAN Gun brev um) 3 robh. s KENNEL ÖRE Seen sc sr ds Re TA
Schistomitrium breviapiculatum Broth. XL, 160 = = = + + > - (2:
Schlotheimia Baileyi Broth. NXXTIII, 98 : cc» > >» EOS
3 MaceresoruBroth, Gel XM, 1003 FN 82.
2 pilicalyx Broth. Geh. OXXXVIL 168) Ace 20: SN (öl
Scam Bel: Broth. Xl; 8000 ca sa lg on sn AR 101.
Sematophyllum angustum Broth, XLII, SR oc 2 INSE
Macetesorn brott. Geh.. XXX VIL 17000 = EE 168:
revolutomebrotni. Geh. XLILA18 : 2 OS 138.
Sprapiula papuana BrotkuGel SLL, 122 -00g sc si BE 138.
PLAGG bryum IBN 179 SN Si
SH SWVa bis TOC = ull 5 a ans IE
FS Kete od OmsNelsont Brott CK XVI ST2 TS sg om RR RR 70.
5 Supchnysogaster bBroth. XLS] =» soo s 131.

Syttkopodon adpressus) bBroth.. XL, l60L ke tdbacd 4 cv: fe 18.

128 N

Syrrhopodon amoenus Broth. XLII, 110 «+ + ses se sf ee 110.
ss asperrimus Broth. XXXVII 157 Coe cc 53.

Ås atrovirens Broth. XXNNXV, 40 = ee eo 6 8 co 6 cr 29.
crassus” Broth.s XL,-T66 KI - Ae 18.

a Louisiadum Broth. XLII, 95 «» sees fo 0 SE

A papuanus Broth. XXNXVII, 156 + so ses ec 54.

& parvicaulis C.-Mäll. NXLII, 95 so: oeoe es 6 or 111.

3 rotundatus Broth. XXNXV, 40 « ee ec 6 sc cc + 29.

; undulatulus Broth. Geh. XLII, 96 «++ sc cc 112.
Wattsi Broth. XLI-93 Sed ee e ee dn :+ 109.

Tayloria obtusissima Broth. XNXNXVII, 164 : ss ses sc cs cc 62.
Thuidium liliputanum Broth. XLII, 121 so soeoe ce ee se 137.
nano-delicatulum (Hamp.) XNXNV, 34 se se src cc 43.
Tortula Baileyr Broth.”XXRITIH:-ITEEET: MEET SE SE
> vehlorotricha" Broth. Geh: XXRVI390 sme 28.

2 rGeheebir Broth: XLMWI400- Mee rd 114.

Så submutica Broth. XL, 167 - = ss RER AT ST oo Tf

= itenella Broth.= XL; 168 F06MC0aa ENE 80.
Trachyloma recurvulum C.-Mill. XXNXV, 3 = se ss 6 se cc 42.
Trematodon Baileyi Broth. XXNXTIII, 91 « sosse + föl
Trichosteleum diaphanum Broth. XXXVII, 171 «se se sc 69.
5 kerianum Broth. XXXTII, 108: cs oss sc cc « 20.

, muscicolum Broth. XLII, 117 + ss ss cc 133:

Ulota anceps Vent. XXNXV, 42 sole eo so He so sm 8 si6 fs a Re Sill
» cochleata Vent. XXXV, 42 ss see ss fe sc He 2 cr 31.
Vviridis Vent. XRV) 430 Har fre fa SRA 32.

Wildia solmsiellacea Broth. C.-Mill. NXNXXTIII, 103 «+ ss sc 15,

fen af Finska Vet.-doo. Förh. Ba. KUN, I. F. BROTHERUS, Australian Nosses

- -
3

OC)
FL

20

SORAPILLA PAPUANA Broth. Geh. n. sp.

föless delin. Harald Lindberg. LJUSTRYCK G, ARVIDSSON, H:FORS,

Fig.
Fig.
Fig.
Fig.
Fig.
Fig,
Fig.
Fig.
Fig.

RON

Fig.
Fig.
Fig.
Fig.
Fig.
Fig.
Fig.
Fig.
Fig.
Fig.

NwRrRRRKRRRHR—HR
SIS LOFSUNS POP STEIN ETT

FE CO SST SIN OK EEE en

120

Explicatio tabulae.

Planta fertilis. 1/1.

Pars caulis cum foliis. 12/1.

Pars caulis cum foliis e latere postico visa. 27/1.
Pars caulis cum foliis e latere antico visa. 27/1.
Folium caulinum. 27/1.

Folium idem e latere altero visum. 27/1.

Apex folii. 120/1.

Sectio transversa prope basin folii. 27/1.

Sectio transversa e parte media foli. 27/1.
Sectio transversa supra medium foliu. 27/1.
Sectio transversa prope apicem folii. 27/1.
Theca cum bracteis perichaetu. 12/1.

Theca operculata. 12/1.

Sectio transversa e parte media folii. 260/1.
Sectio transversa supra medium foli. 260/1.
Sectio transversa supra medium foli. 260/1.
Cellulae foliares. 260/1:

Apex bracteae perichaetialis. 36/1.

Cellulae marginales ejusdem bracteae. 260/1.
Dentes peristomii. 186/1.

KRA
-. H
vä
T CA
; al
Kar
RS
4 j
y NE
X

öalydas odtsoilyxa

å OM i YT nu
i er sh
: j mT3Y
l (Ted ENA FIA Bg
i LO AT a EIA äg
i Å AA
Ota EN 9 qö
? i år
Op 1 PA KATTER
c fy
tat utövat OM
L10 ATA THA
g YTr |
w
| LS
I
U|
€ > .
- js MA
+; /å
'N ,
| 4
Då |
LJ
KÄ é 4
É I
$ - 1 Å
ANV
, C

Capsidae novae mediterraneae
desert
ab
O. M. Reuter.
JR

1. Tuponia Montandoni Reut.

Diagn.: Pallide ochracea vel albido-ochracea, subtili-
ter pallido-pubescens, hemielytris unicoloribus etiam pilis
adpressis nigris, solum commissura angustissime fusca; mem-
brana nigricante, vena brachiali ochracea, venis cubitali et
connectente albidis, areola majore. pallide ochracea, apice
ejus areolaque minore nigricantibus, macula triangulari al-
bida inter apicem hujus et apicem cunei; tibiis nigrospinu-
losis; tarsis articulo ultimo dimidio apicali unguiculisque nig-
ris; abdomine virescente. Long. 3!/, mm.

Hab. in Romania (Plainesci!), D. Montandon.

Descr.: A T. pallida Reut., cui colore hemielytrisque
innotatis sat similis, tibiis nigro-spinulosis membranaque
nigricante mox distincta. Caput (2) ochraceum, apice pro-
noti paullulum latius, basi pronoti fere solum !/, angustius,
ab antico visum latitudine frontis oculique unici fere bre-
vius, a latere visum altitudine multo brevius, gula brevis-
sima; vertice oculo circiter 2-2/, latiore. Rostrum apicem
coxarum posticarum vix superans, articulo ultimo ad max-
imam partem nigro. Antennae ad sinum oculorum inferne
insertae, articulo secundo latitudine basali pronoti parum
breviore. Pronotum capite pallidius, basi longitudine duplo

132

latiore, etiam apice longitudine sat multo latiore; disco api-
cem versus sat declivi, callis vix discernendis. Scutellum
basi obscurius, ochraceum, apicem versus pallidum. Hemi-
elytra unicolora, ochracea, solum commissura omnium an-
gustissime fusca. Pedes femoribus ochraceis, innotatis, ti-
bis et tarsis pallidioribus, illis spinulis sat longis et robu-
stis nigris, his illis minus qvam triplo brevioribus, articulo
ultimo duobus primis simul sumtis parum breviore, unguicu-
lis nigris longis, leviter curvatis, aroliis haud distinguendis.

2. Ochrodema Reut.

Diagn.: Corpus ovale, capite verticali, transverso, a la-
tere viso altitudine breviore, vertice margine postico ob-
tuse elevato, antice ab impressione transversali determinato,
fronte nitida, clypeo leviter arcuato, nonnihil prominente,
a latere viso angusto, a fronte linea impressa discreto, hac
linea fere in linea intermedia oculorum posita, gula brevi;
oculis pronoto contiguis, laevibus; antennis ad apicem ocu-
lorum interne insertis, articulo secundo latitudine pronoti
breviore; rostro basin coxarum intermediarum parum supe-
rante; pronoto tapeziformi, fortiter transverso, apice medio
leviter sinuato, disco callis diseretis, medio distantibus; areola
alarum hamo ab origine venae decurrentis emisso; femori-
bus et tibiis innotatis, his nigro-spinulosis, tarsis mediocri-
bus, articulo tertio secundo aeque longo, unguiculis sat lon-
gis, leviter curvatis, aroliis brevissimis vix distinguendis.

Habitat species unica hactenus cognita in Algeria.

Deser.: A genere Tupomia Reut. vertice postice ob-
tuse marginato, fronte nitida, genissupra loras haud convexis,
pronoto margine apicali sinuato, callis discretis et distanti-
bus, a gen. Maurodaectylus Reut., Campylognathus BReut.,
Asciodema Reut. et Damioscea R eut. margine postico ver-
ticis distinete (sed obtuse) elevato mox distineta. Corpus
ovale. Caput verticale, ab antico visum distinete tranver-
sum, verticis margine postico obtuse elevato, fronte nitida,

133

leviter convexa, clypeo leviter arcuato, basi clypei sat longe
supra insertionem antennarum fere in linea intermedia OCUu-
lorum posita, gula leviter obliqva, brevissima, sed distin-
guenda, genis feminae mediocribus. Oculi laeves, feminae
in genas modice extensi. Rostrum articulo primo dimidium
xyphi prosterni vix attingente. Antennae articulo primo api-
cem clypei parum superante. Pronotum basi longitudine
saltem duplo latiore, apice longitudine distincte latiore, la-
teribus reciis, disco versus apicem levissime declivi, callis
disceretis, distantibus, transversis. . Scutellum basi detectum.
Hemielytra completa, membrana biareolota. Pedes femori-
bus et tibiis punctis nigris omnino destitutis, his spinulis
nigris armatis, tarsis articulo primo inferne spinulis brevi-
bus nigris praeditis.

Ochrodema fusciloris Reut.

Diagn.: Dilute albido-ochracea, tenuissime albo-pu-
bescens, fronte utrinque macula magna nitida, plerumque
etiam callis pronoti basique scutelli testaceis, vittis duabus
clypei interdum obsoletis lorisque discretis nigro-fuscis; an-
tennis articulo primo toto, secundo toto vel saltem basi
duobusque ultimis nec- non apice tarsorum nigro-fuscis. Long.
2 33/4, mm.

Hab. in Algeria (Biskra!, D. Dr Chobaut, D. Dr
Soi edte knrechktt co P utom okkrer et Henter):

Deser.: Caput basi pronoti 2/; — fere !/, angustius et
ejus apice paullo latius, vertice oculo circiter dimidio la-
tiore (2). Oculi sat magm, nigro-fusci. Antennae articulo
secundo latitudine capitis (cum oculis) parum vel vix lon-
giore, tertio secundo circiter !/; breviore, fusco, ipsa basi
pallida. Pronotum, scutellum et hemielytra albido-ochracea, '
callis pronoti plerumque obscurioribus, membrana tota hya-
lina, venis pallide flaventibus. Pectus et abdomen dilute
flavo-ochracea. Tarsi articulo ultimo apice late nigro-tusco,
unguiculis nigris. S

134

3. Anonychia Reut.

Diagn.: Corpus sat breviter ovale, virescens, superne
opaculum, capite pronoto multo angustiore, verticali, trans-
verso, infra apicem oculorum sat productö, vertice lato(£),
fronte leviter convexa, declivi, clypeo distincte compresso,
sat leviter prominente, basi a fronte distinete sed sat levi-
ter discreto, ipsa basi longe supra lineam inter bases an-
tennarum ductam fere paullulum supra lineam intermediam
oculorum posita, genis feminae modice altis, gula haud di-
stinguenda; oculis pronoto contiguis, vix granulatis; rostro
coxas posticas subattingente; antennis breviusculis, ad api-
cem oculorum interne insertis, articulo secundo latitudine
pronoti multo breviore, pronoto trapeziformi, fortiler trans-
verso, apice subtruncato, disco callis valde transversis haud
elevatis; areola alarum hamo a vena sustensa emisso, ab ori-
gine venae decurrentis sat remoto;femoribus apice nigricanti-
punctulatis, tibiis nigro-punctatis, tarsis articulo tertio se-
cundo longiore, unguiculis mediocribus, sat fortiter curvatis,
aroliis haud distinguendis.

Habitat species unica in Aegypto.

Deser.: Gen. Atomoscelis Reut. sat similis, structura
capitis et unguiculorum mox distinguenda, a reliquis affini-
bus aroliis haud distinguendis mox distineta, a Plagiognatho
Fieb., Reut. etiam tibiis basi pallidis discedens.. Caput a
latere visum longitudine altius, angulo faciali recto; vertice
margine postico aequali. Antennae articulo primo apicem
clypei vix superante, secundo apicem versus sensim leviter
inerassato. Pronotum basi longitudine saltem duplo latius,
apice longitudine distincte latius, lateribus subrectis mar-
gine apicali brevioribus, basi truncata, disco versus apicem
leviter' declivi. Scutellum basi detectum. Femora postica
feminae sat incrassata.

Anonychia Fokkeri Reut.'

Diagn.: Albido-virens, opacula, tenuiter pallido-pube-
scens, pilis facile divellendis; vertice, fronte et clypeo nec

135

non callis pronoti ochraceis; femoribus apice punctis et ato-
mis nonnullis nigricantibus, tibiis spinulis albidis e punctis
nigris nascentibus. Long. £ 22?/; mm.

Hab. in deserto Arabico, ubi initio aprilis a D:o Sch mie-
deknecht inventa; benevole communicavit D. Dr Fokker:

Descr.: Corpus sat late ovale'(2). Caput basi pronoti
circiter ?/; angustius, vertice (2) oculo circiter duplo et di-
midio latiore. Antennae articulo secundo latitudini capitis
aeque longo, tertio et qvarto simul sumtis secundo paullu-
lum longioribus, qvarto tertio circiter ?/; breviore. Prono-
tum basi longitudine duplo latius. Hemielytra membrana
alba, venis albido-virentibus.

4, Aphaenophyes Reut.

Diagn.: Corpus parvum, ovale, pallidum, superne opa-
culum; capite verticali, förtiter transverso, basi pronoti so-
lum paullo angustiore, a latere viso altitudine breviore, ver-
tice lato, fronte leviter convexiuscula, clypeo depresso, haud
prominente, basi cum fronte subconfluente, genis humilibus,
gula brevi, in plano peristomii posita; oculis pronoto con-
tiguis, sublaevibus; rostro coxas posticas attingente; anten-
nis ad apicem oculorum interne insertis, articulo primo”
brevi, secundo latitudini capitis aeque longo; pronoto brevi
et valde transverso, apice qvam basi vix magis qvam !/,
angustiore, callis valde transversis, parum discretis; areola
alarum hamo a vena sustensa emisso, ab origine venae decur-
rentis parum remota; femoribus solum posticis margine in-
feriore punctis nonnullis, interdum deficientibus, his femori-
bus sat dilatatis; tibiis nigro-punctatis et nigro-spinulosis;
tarsis breviusculis, articulo tertio secundo aeque longo, ungui-
cuiis mediocribus, modice curvatis, arolis haud distinguendis-

Habitat species unica adhuc cognita in Africa boreali.

Descr.: Ab Anonycehma RBReut., cui aroliis unguiculo-
rum haud distinguendis affinis, differt capite pronoto paullo

angustiore,: clypeo depresso haud prominente, genis debilio-
ribus, femoribus anterioribus totis inpunctatis, posticis solum

136

margini inferiore punctis nonnullis instructis, tarsorum arti-
culis duobus ultimis aeque longis; a Campylomma RB eut.
corpore opaculo, capite multo latiore, opaco, pronoto api-
cem versus minus angustato, femoribus punctis magnis ni-
gris destitutis, aroliis unguiculorum haud distinguendis di-
vergens, hac nota characteristica etiam a reliquis aftinibus
mox distinceta. Caput infra oculos breviter productum, an-
gulo faciali recto, margine postico verticis aequali, clypeo
basi longius supra lineam inter bases antennarum ductam,
fere in linea intermedia oculorum posita. Antennae articulo
primo apicem clypei paullo superante, secundo sub-lineari.
Pronotum basi longitudine magis qvam duplo latius, lateri-
bus rectis margine apicali circiter duplo brevioribus, basi
truncata, disco apicem versus leviter declivi. Scutellum basi
late detectum.

Aphaenophyes laticeps Reut.

Diagn.: Pallide flavicanti-albida, opaca, tenuissime al-
bido-pubescens, hemielytris leviter nitidulis, omnium dilu-
tissime in virescentem vergentibus; fronte, callis pronoti
basique scutelli dilute sub-ochraceis, oculis nigris; femori-
bus posticis margine inferiore punctis tribus fuscis notatis;
tibiils spinulis sat longis et robustis nigris e punctis sat
magnis nigris nascentibus, tarsis articulo ultimo extremo
apice fusco. Long. 2 2!/; mm.

Hab. in Algeria (Chott Meirhir!, unicum specimen), D.
Handlirsch (Mus. Vind.); Biskra!, D. de Vauloger (coll.
Montandon).

Deser.: Notis supra datis optime distinguenda.

5. Sthenarus fuscicornis Reut.

Diagn.: Ovalis, nigro-piceus; sat nitidus; capite pro-
noto circiter !/; angustiore; rostro pedibusque sordide fla-
ventibus, femoribus solum posticis margine superiore punc-
tis 2—3 nigris, tibiis spinulis sat longis nigris e punctis
fuscis sat obsoletis nascentibus,. tarsis articulo ultimo fusco;

IS

antennis fuscis, articulo secundo maris crassiusculo latitu-
dini verticis oculique unici aeque longo, duobus ultimis si-
mul sumtis secundo aeque longis; vertice (3) oculo circiter
3/4 latiore.: Long: IS 13/5 mi

Hab. in Algeria (Djebel Amour!, D. de Vauloger,
Gueltes-Stel!, D. Dr Chobaut).

Deser.: Species parva, magnitudine Sth. pusillo Reut.
similis, differt antennis fuscis, vertice angustiore, pronoto
magis transverso etc. Caput vertice haud marginato, sed mar-
gine tenui, clypeo qvam in reliquis speciebus paullo magis
prominente. Rostrum articulo primo basin capitis parum
superante. Pronotum basi longitudine magis qgqvam duplo
latiore, apice longitudine fere dimidio latiore, disco subhori-
zontali. Membrana cum areolis et venis nigricans, areolis
exceptis vivaciter iridescens, angulo basali exteriore hyaline-
scente.

6. Sthenarus flavipes Reut.

Diagn.: ÖOvalis, niger vel piceo-niger, nitidus, superne
squamulis pallide aureis faciliter divellendis vestitus; capite
pronoto circiter 3/, angustiore, saepe lateribus ad oculos
magis minusve late ferrugineis; rostro pallide flavente, arti-
culo primo nigro; antennis fulvis, illis articulis duobus ultimis
fusco-nigris, articulo secundo latitude capitis parum (£) vel
ad summum 2/7 (5) longiore, duobus ultimis simul sumtis se-
cundo aeque longis, pedibus cum coxis pallide flaventibus,
tibiis spinulis nigris e punctis modice magnis sat remotis
nascentibus, anticis solum basi punctis minutis 2— 3 instruc-
tis, tarsis articulo ultimo nigro-fusco (3 2). Long. 2!/——
24 fen Nan

Var. 8: Capite rufotestaceo.

Var. y: Etiam pronoto apice rufotestaceo vel rufopiceo.

Hab. in Algeria (Djebel Amour, D. de Vauloger, Oran,
Mekalis!, D. Bleuse; coll. Puton, Montandon et Reuter).
Deser.: Sth. bicolori M. et R. proximus, differt colore
capitis et pronoti, a reliquis affinibus colore femorum mox

138

distinguendus, a Sth. oculari M. et R. adhuc antennis bre-
vioribus, a Sth. nigripilis RR eut. colore articuli secundi an-
tennarum staturaque angustiore, a Sth. maculipedi Reut.ti-
biis multo subtilius et remotius punctatis distinetus. Caput
vertice haud marginato, sed margine tenui, oculo duplo (>)
vel paullo magis qvam duplo latiore. Rostrum articulo primo
caput vixX superante. Antennae articulo secundo maris qvam
feminael paullo crassiore. Pronotum basi longitudine fere
duplo latiore, apice longitudini aeque lato, lateribus pilis
nonnullis exsertis nigris, disco sat convexo. Membrana cum
areolis et venis nigricans, areolis exceptis vivaciter iride-
scens. Tibiae spinulis brevibus armatae.

7. Orthopidea Reut.

Diagn.: Corpus oblongum (35) vel oblongo-ovatum (2),
nitidum; capite basi pronoti multo angustiore, fortius (5)
vel leviter (2) transverso, fortiter nutante, vertice omnium
tenuissime marginato, clypeo compresso, basi cum fronte
confluente, ipsa basi sat longe supra lineam inter scrobes
adtennarum ductam posita, genis humilibus, gula bene di-
stincta, obliqua; oculis laevibus; rostro apicem coxarum
posticarum subattingente, articulo primo caput vix Supe-
rante; antennis paullo supra apicem oculorum interne in-
sertis, articulo secundo utriusque sexus gracili; pronoto
trapeziformi, apice ab antico viso medio sinuato; alarum
areola hamo a vena sustensa emisso; femoribus tibiisque
posterioribus punctatis, tibiis basi concoloribus; tarsis bre-
vibus, unguiculis minusculis, apice fortius curvatis, aroliis
ad curvaturam extensis; tarsis posticis articulo tertio duo-
bus” primis simul sumtis parum breviore.

Habitat in parte mediterranea regionis.

Descr.: A genere Plagiognathus Fieb., Reut., cui
maxime affinis, vertice tenuiter marginato, clypeo basi a
fronte haud disereto, rostro articulo primo breviore, tibiis
basi concoloribus, tarsis brevioribus, articulo tertio secundo
longiore, unguiculisque minoribus fortius curvatis distincta;

139

a genere Psallus Fieb., Reut. verticis margine tenuissime
incrassato, oculis laevibus, articulo primo rostri breviore,
pronoto apice medio fortius sinuato, tarsis brevioribus di-
vergens. Caput basi pronoti circiter ?/; (5) vel fere duplo
(£) angustius, a latere visum altitudini aeque longum, fronte
leviter convexa. Oculi in genas longe extensi, maris ma-
jores et fortius prominentes, feminae levius prominentes,
orbita interiore versus apicem sinuati. Antennae articulo
primo apicem clypei parum superante, articulo secundo ma-
ris paullo crassiore, sublineari, feminae graciliore, versus
apicem sensim levissime incrassato. Pronotum transversum,
lateribus reclis, basi truncata, disco versus apicem sat de-
celivi, callis diseretis. Scutellum basi detectum. Hemie-
lytra lateribus maris parallela, feminae levissime rotundata.
Alarum aleola hamo ab origine venae decurrentis sat longe
remota. Femora postica elongata, feminae vix crassiora,
apice superne punctis 2—3 setiferis instructa.

Orthopidea fusciceps Reut.

Diagn.: Pallide flavo-testacea, nitida, superne parce
tenuiter flavicanti-pubescens; capite piceo, margine verticis
pallide flavo, interdum ($) fronte medio lateribusque testa-
ceis; scutello subsulphureo, basi detecta picea, hemielytris
limbo scutellari latius, commissura angustius, apice cunei
sat late venisque membranae piceis, vena brachiali basin
versus pallida, corio plaga apicali subtriangulari fuscescente;
membrana dilute fumata; antennis obscurius lurido-testa-
ceis (5) vel pallide flaventibus (2); pedibus pallide flaven-
tibus, anticis totis innotatis, femoribus posterioribus sub-
seriatim nigro-punctatis, tibiis spinulis nigris e punctis ni-
gris nascentibus, tarsis articulo ultimo apice fusco. Long.
3 mm.

Var. 8: Superne rufo-testacea, clypeo apice nigro-piceo,
margine verticis scutelloqve flavis, pronoto antice. callis ex-
ceptis, cuneoque pallide testaceo-flavis, hoc apice limboque
interiore nec non venis membranae rubris.

140

Hab. in Algeria (Sidi bou Zid!, Chellola!, Charef!), D.
de Vauloger, Var. 8 in Saida!, D. Dr Chobaut.

Descr.: Caput vertice oculo circiter ?/; (3) latiore.
Oculi fusco-castanei. Rostrum pallide flavens, ipso apice
piceo. Antennae articulo secundo latitudine basali pronoti
circiter !/; (3) vel fere 3/; (2) breviore, ultimis simul sum-
tis secundo brevioribus, tertio secundo fere duplo (9) bre-
viore. Pronotum basi logitudine circiter duplo latiore, apice
longitudine distinete angustiore. Femora posteriora superne
parum punctata, inferne praecipue marginibus punctis ni-
gris vel nigro-fuscis signata, etiam disco apicem versus ato-
mis nonnullis fuscis adspersa.

3. Plagiognathus fulvipennis Kirschb.
var. diversicornis Reut.

Antennis ochraceis, articulo primo basi nigro, annulo api-
cali fusco, secundo basi anguste nigra. Moldavia, D. A. L.
Montandon.

9. Atractotomus brevicornis Reut.

Diagn.: Ovalis, niger, sqvamis argenteis vestilus, su-
perne nigro-pubescens; antennis articulis duobus primis ni-
gris, secundo feminae sat fortiter fusiformi, basin qvam api-
cem versus multo longius attenuato, brevi, latitudine capi-
tis parum longiore, ultimis pallide flavis; hemielytris uni-
coloribus, incisura fracturae cunei parum profunda, mem-
brana nigricante, venis fuscis, vena connectente fusco-te-
stacea, macula ad apicem cunei hyalina; pedibus sordide
picescenti-albidis, femoribus apice excépto nigris, tibiis ni-
gro-spinulosis, tarsis articulo ultimo nigro-fusco. Long. £
21/, mm.

Hab. in Algeria (Oran, Djebel Tessalah!), D. Dr Schmie-
deknecht, comm. D. Dr Fokker.

Desecr.: Ab A. magnicorni F all., cui magnitudine sub-
aeqvalis, colore venarum membranae et praecipue brevitate

141

articuli secundi antennarum divergens, ab ÅA. parvulo Reut.
structura antennarum incisuraque fracturae cunei parum pro-
funda distinctus, .ab A. forticormi M. et R. corpore mi-
nore, articulo secundo antennarum (2£) versus basin lon-
gius attenuato coloreque venarum membranae discedens. Ca-
put basi pronoti fere !/; angustius, vertice ($) oculo paullo
magis qvam dimidio latiore. Oculi fusco-rufi. Antennae (£)
articulo secundo margine basali pronoti saltem !/; bre-
viore, latitudine capitis parum (in ÅA. magnicormi distinctis-
sime) longiore, adpressim nigro-piloso, cum pilis articulo
primo vix duplo ecrassiore, crassitie maxima circiter triplo
longiore, basin versus sensim longius gracilescente, articulo
tertio secundo duplo breviore. Pronotum valde transversum.

10. Atractotomus Schmiedeknechti Reut.

Diagn.: Ovalis, niger, inferne squamis albis tectus
(squamae dorsi detritae); antennis articulis duobus primis
nigris, feminae (mas ignotus) articulo secundo sat tenuiter
fusiformi, margini basali pronoti fere aeque longo, apice
longius attenuato, ultimis pallide flavis, simul sumtis se-
cundo aeque longis; hemielytris fuscis. unicoloribus, inci-
sura cunei -parum profunda, membrana nigricante, venis
obscure fuscis, connectente flavo-testacea, macula ad api-
cem cunei hvalina; pedibus sordide piceo-testaceis, femori-
bus saltem posticis, apice excepto, nigricantibus, tibiis spi-
nulis nigris e punctis obsoletis, nigricantibus enascentibus.
Bönor CT 2-/5 mm. ;

Hab. Algeria (Oran, Tlemcen"), D. Dr Schmiede-
knreckt comm.. DD: Dr Fokker:

Deser.: Primo intuitu A magnicormi Fall. sat simi-
lis, mox autem colore venarum membranae structuraque
antennarum distinguendus, ab A. parvulo Reut. structura
antennarum longe diversa fracturaque cunei parum pro-
funda divergens. Caput basi pronoti circiter ?/; angustius,
vertice concolore, oculo circiter 3/, latiore (2). Antennae
articulo secundo primo circiter qvadruplo longiore, mar-

142

gine basali pronoti paullulum (in A. magnicormni- saltem !/,)
breviore, primo vix magis qvam dimidio crassiore, fere
qvinta apicali parte sub-constricto-attenuata et articulo primo
angustiore. Pronotum basi longitudine magis gqvam duplo
latius.

11. Psallus Pici Reut.

Diagn.: Obscure ruber vel rubro-testaceus, interdum .
capite callisque pronoti fuscis, pilis squamiformibus facili-
ter divellendis pallide orichalceis vestitus; antennis maris
articulis duobus primis crassis nigris vel nigro-fuscis; femo-
ribus rubris, innotatis, tibiis tarsisque pallide flaventibus,
illis punctis destitutis, posticis basin versus late rubris,; tarsis
articulo ultimo nigro-fusco; hemielytris totis concoloribus,
obscure rubris, cuneo lunula basali destituto, membrana ni-
gricante, areolis concoloribus, venis rufo-testaceis, macula
anguli basalis exterioris hyalina; vertice maris oculo circi-
ter !/, latiore. Long. I 3"/; mm.

Hab. in Algeria (Kroubs"), D. Pic.

Descer.: Ab omnibus speciebus antennarum articulis
duobus primis maris nigris instructis notis supra datis mox
distinguendus. Corpus maris valde oblongum. Caput basi
pronoti circiter ?/; angustius, gula brevi, vertice saepe li-
nea transversali pallide flavente. Oculi nigri, subtilissime
granulati. Rostrum testaceum, articulo primo rubro. Prono-
tum (3) basi longitudine vix duplo. latiore, apice longitu-
dine distinete angustiore. Hemielytra maris abdomen longe
superantia. Pectus rubrum vel fusco-rubrum, orificiis palli-
dioribus. Segmentum maris genitale inferne muticum.

12. Psallus divergens Reut.

Diagn.: Fusco-niger, sat nitidus, pilis faciliter divel-
lendis: albis tectus; capite fusco-griseo; hemielytris sordide
albidis, clavo apicem versus fasciaque apicali corii nigri-
cantibus, cuneo dilute fuscescente, basi albido; membrana
nigricante, venis albidis, fascia lata pone medium, macula

143

anguli exterioris basalis, area venam brachialem terminante
areolaque majore hyalinis, hac apicem versus nigricante;
antennis, rostro pedibusque flavicanti-albidis, illis articulo
primo, ipso apice excepto, nigro; femoribus fusco-punctatis,
tibiis spinulis fuscis e punctis sat minutis fuscis nascenti-
bus; vertice maris oculo paullo magis qvam duplo latiore;
antennis articulo secundo margini basali pronoti aeque longo.
Kong. SH; mm:
Hab. in Algeria: (Biskra!), D. Dr Puton.

Deser.: Ab omnibus hujus generis colore hemielytro-
rum mox distinctus. Caput (5) transversum, fusco-griseum,
margine verticis nonnihil dilutiore, gula parum distincta.
Pronotum (3) basi longitudine magis qvam duplo latiore,
apice longitudine distincte latiore. Scutellum angulis partis
detectae basalibus paullo dilutioribus. Hemielytra maris ab-
domen longe superantia. Pectus nigro-fuscum, orificiis con-
coloribus. Abdomen maris grisescens. Tibiae basi concolores.

13. Psallus pulchellus Reut.

Diagn.: Obscure cinerascenti-fuscus, superne nitidus,
pilis albidis faciliter divellendis vestitus, parcius nigro-pilo-
sus; antennis articulo primo nigro, secundo lurido-testaceo,
ejus apice ultimisque fuscis, femoribus totis sordide flave-
scentibus, ubique densius nigro-punctatis, tibiis tarsisque al-
bidis, illis spinulis nigris sat brevibus e punctis sat magnis
nigris nascentibus, his articulo ultimo nigro; apice scutelli
anguste albido, margine apicali corii basique cunei albidis,
apice cunei anguste albido; membrana cum areolis nigri-
cante, venis cubitali et connectente nec non macula ad api-
cem cunei albidis, maris vertice oculo !/, latiore, articulo
secundo antennarum margini basali pronoti aeque lato. Long.
SA /s NN

Hab. in Algeria (Oran, Oued-Risu!), D. Vaulo ger.

Descr.: Ps. siculo Reut. similis, sed major, femoribus
basin versus haud infuscatis articuloque antennarum se-

144

cundo (3) longiore distinguendus. Corpus sub-elongatum.
Caput basi pronoti circiter 3/s angustius, verticale, trans-
versum (3), gula brevissima. Oculi ferruginei. Rostrum sor-
dide testaceum. Antennae (3) articulo secundo lineari, le-
viter incerassato, duobus ultimis simul sumtis secundo paullo
brevioribus, tertio secundo saltem 2/; breviore. Pronotum
basi longitudine vix duplo latius, apice longitudine paullo
angustiore (5). Metasternum orificiis albis.. Venter medio
saepe pallidior. Tibiae etiam anticae nigro-punctatae.

14. Psallus Fokkeri Reut.

Superne ruber vel ferrugineo-ruber, nigro-pilosus, pilis
fragilibus albis longioribus sub-intricato-pubescens; antennis
pedibusque flaventibus, illis maris articulo secundo ultimis
simul sumtis parum longiore, crassiusculo; femoribus api-
cem versus rufescentibus, superne parce fusco-punctulatis,
inferne tota longitudine seriatim fusco-punctatis, tibiis spi-
nulis nigris e punctis fusco-nigris nascentibus; hemielytris
maris longis, totis rubris, solum ipso margine apicali corii
albido; membrana griseo-fumata, macula ad apicem cunei
byalina, venis rubris, areolis totis fumatis; vertice maris
oculo sat magno circiter !/3; latiore; segmento genitali ma-
ris inferne carinato. Long. 5 4 mm.

Hab. in insulis Balearibus (lIviza!), D. Schmiede-
knecht.

Descr.: Ps. Scholtzi (Mey) Fieb. affinis, differt co-
lore magis in ferrugineum vergente, vertice maris latiore,
venis membranae rubris ejusque areolis totis fumatis. Ca-
put (5) margine dimidio basali pronoti paullo latius, sor-
dide pisescenti-rufescens, gula haud distinguenda. Rostrum
testaceum, apice piceo. Antennae pallide flavo-testaceae, ar-
ticulo secundo (3) crassiusculo, margine basali pronoti paul-
lulum longiore. Pronotum ferrugineo-rubrum, postice palli-
dius, sub-cinerascenti-flavens. Scutellum ferrugineo-rubrum.
Hemielytra tota ferrugineo-rubra, cuneo toto concolore. Pe-

145

des pallide flaventes, femoribus superne parcius fusco-punc-
tatis, inferne punctis fuscis seriatis, his punctis femorum
posticorum magnis, femoribus intermediis et posticis api-
cem versus rufescentibus; tibiarum spinulis sat longis; tarsis
articulo tertio secundo aeque longo, ipso apice fusco.

16. Psallus ericetorum Reut.

Diagn.: Superne rubrotestaceus vel ruber, totus niti-
dus, tenuiter aureo-pubescens, pilis faciliter divellendis, pro-
noto saepe medio (SL) hemielytrisque circa suturam elavi
late pallido-flaventibus; margine apicali corii basigue cunei
sat anguste albis, apice ipso cunei albo, membrana aequa-
liter fumata, solum macula ad apicem cunei albida, venis
rubro-testaceis; capite basi pronoti circiter ?/; angustiore,
vertice oculo circiter dimidio (3) vel duplo (£) latiore; an-
tennis flavo-testaceis, articulo secundo saepe apicem versus
fuscescente, ultimis fuscis; femoribus omnibus rubris, posticis
inferne apicem versus subtiliter fusco-adspersis, tibiis et
tarsis flavo-albidis sat tenuiter testaceo-spinulosis, tibiis an-
terioribus inpunctatis, posticis punctis minutis fuscis ad basin
spinularum positis, tarsis articulo ultimo:» fuscescente, hoc
articulo tarsorum posticorum secundo paullulum longiore,
unguiculis modice longis et curvatis. Long. 5 3, 2 2 /,—
2/5 mm. ;

Hab. in ericetis: Corfu, D. Prof. J. Sahlberg.

Descr.: Prope Ps. corsicum Reut. Ps. diminuto
Kirschb. var. y statura, magnitudine coloreque primo in-
tuitu sat similis, mox tamen colore antennarum et pedum,
spinulis tibiarum tenuioribus, testaceis, unguiculis longiori-
bus, maris segmento genitali inferne carinato, etc. longe di-
versus. Ab omnibus congeneribus colore consimilibus tibiis
omnibus testaceo-spinulosis, anterioribus inpunctatis mox di-
stinguendus. Corpus superne pilis nigris vix distinguendis.
Caput gula brevi. Oculi nigri.. Rostrum coxas posticas pa-
rum superans, apice nigro. Antennae articulo secundo lati-
tudine basali pronoti parum longiore (3) vel longitudine

10

146 4

sub-aequali. (2); articulis ultimis simul sumtis secundo longi-
tudine subaequalibus. Corpus inferne rubro-testaceum, ventre
feminace medio saepe pallido. ”Trochantera albida. Femora
interdum fuscescenti-rubra, atomis fuscis vix distinguendis.
Tibiae posticae spinulis sat longis. Segmentum genitale ma-
ris inferne carina instructum.

16. Psallus vicinus Reut.

Diagn.: Rubro-testaceus, nitidus, tenuiter aureo-pube-
scens, parcius nigro-pilosus, pilis faciliter divellendis; he-
mielytris- concoloribus, corio margine apicali concolore, cu-
neo solum basi anguste albido; membrana aequaliter nigri-
cante, venis testaceis, solum macula anguli basalis exte-
rioris albido-hyalina; capite basi pronoti circiter ?/; angu-
stiore, vertice oculo circiter 3/5; (5) vel duplo (2) latiore;
antennis pedibusque pallide flavo-testaceis, solum articulo
quarto fuscescente, secundo margini basali pronoti aeque
longo; femoribus apicem versus, posticis dimidio apicali ru-
bris, his parte rubra dense nigro-punctatis, tibiis spinulis
nigris robustis sat longis e punctis magnis nigris nascenti-
bus; tarsis articulo tertio secundo aeque longo, fusco-nigro;
unguiculis modice longis, curvatis. Long. I 3?/;, 2 3 mm.

Hab. in insula Mallorca, comm. D. Dr Puton.

Deser.: Ps. diminuto Kirschb. statura magnitudine-
que similis, ab ejus var. y, cui etiam colore sat similis, cu-
neo apice concolore, antennarum articulo secundo maris
longiore, temoribus apicem versus rubris, etc. distinctus. A
Ps. lepido Fieb., cui proximus videtur, colore rubro-testa-
ceo nec sanguineo, corpore sat multo minore, femoribus
basin versus latius pallidis et inpunctatis, antennarum ar-
ticulo tertio testaceo nec fusco divergens. A Ps. ericeto-
rum Reut. differt hemielytris concoloribus, solum basi cu-
nei pallidiore, colore antennarum, femoribus basin versus
pallidis, apicem versus punctis nigris multo majoribus et
densioribus, tibiis nigro-spinulosis, ete: -Caput gula haud
distinguenda. Oculi nigri. Rostrum apicem coxarum posti-

147

carum attingens, apice nigro. Antennae articulis duobus ul-
timus simul sumtis secundo brevioribus, Pronotum basi lon-
gitudine duplo latiore. Corpus inferne rubro-testaceum, ventre
maris medio infuscato.

17. Compsidolon Reut.

Diagn.: Corpus (£) ovatum, superne opacum, hemie-
lytris pilis fragilibus albidis vestitum; capite sat leviter nu-
tante, basi pronoti angustiore, infra oculos longius subro-
strato-producto, ab antico viso latitudini cum oculis saltem
aeque longo, a latere viso altitudine parum longiore, verti-
cis margine aequali, fronte convexiuscula, clypeo compresso,
prominente, basi cum fronte subceonfluente, angulo faciali
acuto, genis sat humilibus (£), gula sat longa, obliqua, ocu-
lis granulatis; rostro apicem coxarum posticarum attingente:
antennis paullo supra apicem oculorum interne insertis, arti-
culo primo brevi, secundo feminae sublineari, latitudine ca-
pitis longiore; pronoto transverso, trapeziformi, margine api-
cali ab antico viso medio sinuato; femoribus posticis in-
crassatis fuscis; tibiis posterioribus punctatis; tarsis posticis
articulo tertio secundo paullo longiore, unguiculis sat for-
titer curvatis, aroliis angustis medium unguiculorum attin-
gentibus.

Habitat species unica hactenus cognita in parte medi-
terranea orientali.

Descr.: A genere Psallus Fieb., Reut., cui maxime
affinis videtur, statura ovata'!) (nec ovali), corpore opaco,
capite haud transverso, levius nutante, infra oculos longius
subrostrato-producto divergens. Caput apice pronoti paullu-
lum latius, basi pronoti circeiter !/, angustius, sat leviter
declive, basi clypei parum supra lineam inter scerobes an-
tennarum ductam posita, gula peristomio breviore. Ocul
parum prominentes, in genas sat longe extensi, orbita inte-

!) Corpus gen. Psallus in Hem. Gymn. Eur. I p. 101 false ova
tum describitur. Lege: ovale.

148

riore apicem versus sat leviter divergentes, vix sinuati. Ro-
strum articulo primo medium xyphi prosterni fere supe-
rante. Antennae tenues, articulo primo crassiore, apicem
clypei paullulum superante. Pronotum breviter trapeziforme,
versus apicem sat fortiter angustatum, lateribus rectis, basi
truncata, disco apicem versus parum declivi. Scutellum basi
detectum. Hemielytra feminae (speciei hactenus cognitae)
dominis longitudine.

Compsidolon elegantulum Reut.

Diagn.: Obscure hepaticum vel sanguineo-fuscum, in-
ferne omnium brevissime et tenuissime subaureo-pubescens,
superne hemielytris pilis albis faciliter divellendis longioribus
vestitis, antennis extremo apice articuli primi articuloque se-
cundo, femoribus apice, tibis tarsisque pallide flaventibus
vel albidis, tibiis posterioribus spinulis nigris e punctis mag-
nis sanguineo-nigris nascentibus, tarsis articulo ultimo fusco,
antennis articulo secundo apice ultimisque dilute fuscescen-
tibus, rostro apice nigro; capite scutelloque saepe in flavi-
cantem vergentibus, in hoc casu capite margine postico
punctisque qvatuor verticis in arcum positis, striis trans-
versalibus frontis utringue, clypeo toto vel solum ejus apice
sanguineo-fuscis, scutello basi, vitta media apiceque san-
guineo-fuscis; clavo corioque basi albidis, punctis sanguineo-
fuscis irroratis, margine corii apicali tenuiter, cuneo basi
late et apice angustissime albis; membrana fumata, venis
albidis, macula ad apicem cunei aliaque limbi exterioris
media albidis, hac cum fascia discoidali albida conjuncta.
Höna Te 2 a Ta

Hab. in Syria (Jerico!), D. Prof. J. Sahlberg.

Diagn.: Species pulchra, colore signaturisque distinc-
tissima. Caput pronoto distincte longius; verlice oculo cir-
citer 2/3; latiore. Antennae articulo primo sanguineo-fusco,
extremo apice secundoque pallide flaventibus, hoc apice ulti-
misque dilute fuscescentibus, articulo secundo margini ba-

149

sali pronoti aeque longo, duobus ultimis simul secundo pa-
ullo longioribus, quarto tertio vix magis qvam 2/5; breviore.
Pronotum totum obscure sanguineo-fuscum, ad apicem qvani
ad basin parum magis qvam !/, angustius, basi longitudine
parum magis qvam duplo latius. Femora antica pallidius
sanguinea, apice latius flavescentia. ”Tibiae anticae palli-
dissime flavescentes, innotatae, parce tenuiter concoloriter
spinulosae, tibiae posticae albidae, spinulis nigris e punctis
magnis sanguineo-nigris nascentibus.

18. Phylidea Reut.

Diagn.: Corpus oblongum, superne fortiter pubescens,
pilis sqvamiformibus faciliter divellendis destitutum; capite
valde nutante, basi pronoti paullo minus gqgvam duplo angu-
stiore, ab antico viso leviter transverso, a latere viso alti-
tudine fere duplo breviore, margine verticis tenui, fronte
pubescente, clypeo basi cum fronte confluente, genis altis,
gula suberecta, peristomio fere duplo breviore; rostro coxas
posticas attingente, articulo primo basin xyphi prosterni supe-
rante; antennis in sinu oculorum sat longe supra apicem
oculorum insertis, articulo primo apicem clypei vix supe-
rante, secundo margini basali pronoti aeque longo, pronoto
apicem versus fortiter angustato, basi longitudine vix duplo
latiore; femoribus obscuris; tibiis inpunctatis, fusco-spinu-
losis, anticis sub-muticis; tarsis posticis articulo tertio se-
cundo breviore; segmento maris genitali inferne carina tenui
acuta longitudinalii nstructo.

Habitat species unica in territorio mediterraneo.

Descr.: Gen. Phylus Hahn simillimus, differt capite al-
tiore et breviore, genis multo altioribus, gula suberecta, fronte
pubescente, rostri articulo primo longiore, antennarum arti-
culo primo clypeum vix superante. pronoto fortius trans-
verso, femoribus obscure coloratis, tibils fusco-spinulosis;
a genere Brachyarthrum Fieb. capite a latere viso multo
altiore et breviore, antennarum articulo primo apicem cly-

150

pei vix superante, secundo maris breviore nec incrassato,
pronoti callis vix distinguendis, femoribus obscure coloratis
distineta. Caput clypeo basi in linea inter scrobes antenna-
rum ducta posita. Oculi granulati, orbita interiore apicem
versus sinuati. Antennae sat graciles, articulo secundo sub-
lineari. Pronotum lateribus rectis, disco versus apicem le-
viter convexo-declivi, callis vix distinguendis, margine ba-
sali sub-truncato. Scutellum basi detecta. Hemielytra com-
pleta, membrana biareolata. Alae areola hamo a vena su-
stensa emisso, ab origine venae decurrentis paullo remoto.
Xyphus prosterni convexus. Pedes sat graciles, femoribus
elongatis.

Phylidea femoralis Reut.

Diagn.: Piceo-nigra, nitida, superne longe et dense
flavo vel suborichalceo-pubescens; femoribus cum coxis nigro-
piceis; antennis, femoribus apice, tibiis tarsisque pallide vel
albido-flaventibus, tibiis fusco-spinulosis, articulo ultimo an-
tennarum tarsisque apicem versus fuscis. Long. 3 43/, mm.

Hab. in Gallia meridionali (Dröme: Nyons!), comm. D.
Dr Puton.

Descr.: Phylo Coryli L. colore simillima, mox autem
femoribus, apice excepto, nigro-piceis notisque genericis di-
stinguenda. Caput basi pronoti circiter 3/, angustius, ab
antico visum latitudine frontis oculique unici paullo lon-
gius, vertice oculo magno 2/,—!/3 latiore. Rostrum piceum.
Antennae articulis duobus ultimis simul sumtis secundo vix
longioribus, quarto tertio 3/s breviore, fusco-ferrugineo. Pro-
notum basi longitudine fere duplo latiore, apice longitudine
saltem !/; angustiore. Hemielytra (5) apicem abdominis
longe superantia, membrana cum venis et areolis nigricante,
areolis exceptis vivaciter iridescente.

19. Phylus breviceps Reut.

Diagn.: Niger, nitidus, superne parcius griseo-pubescens,
membrana tota nigricante; antennis, rostro pedibusque cum

151

coxis albido-flavis, illis articulo primo ima basi nigro, se-
cundo margine basali pronoti distincte breviore; capite trans-
verso. Long. 5 4!/, mm.

Hab. in Syria (Aintab!), comm. D. Dr Puton.

Deser.: Ph. Coryli L. simillimus, differt capite distin-
ctissime :transverso, antennis brevioribus, membrana tota ni-
gricante. Caput ab antico visum latitudini verticis oculique
unici aeque longum, vertice oculo circiter dimidio latiore.
Rostrum apicem mesosterni attingens. Antennae articulo se-
cundo: latitudine basali pronoti circiter !/, breviore, duobus
ultimis simul sumtis secundo brevioribus. Pronotum basi
longitudine fere duplo latius, lateribus levissime sinuatis. Mem-
" brana cum venis tota nigricans, macula hyalina ad apicem
cunei destituta: :

20. Macrotylus geniculatus Reut.

Diagn.: Sordide leviter virescenti-luteus, fronte lineis
transversalibus fuscis; apice clypei, antennis articulo primo,
annulo mox infra tertiam basalem partem posito excepto,
annuloque secundo paullo ante basin, basi tibiarum angu-
ste tarsisque nigris; hemielytris macula parva ad exitum
venae brachialis in cuneum, puncto membranae infra api-
cem venae cubitalis margineque interiore basin versus ni-
. gro-fuscis; antennis articulo secundo ipsa basi albido. Long.
3 31/5; mm.

Hab. in Algeria (Oran, Hammam-Bou-Hadjer!), D. Dr
Schmiedeknecht, commun. D. Dr Fokker.

Deser.: Species colore mox distincla; Caput ab an-
tico visum pronoto aeque longum, basi pronoti fere duplo
angustius, latitudine basali oculis additis vix longius, a la-
tere visum altitudine fere dimidio longius, vertice oculo cir-
citer duplo et dimidio latiore (3), gula longa. Pronotum
basi longitudine circiter duplo latius. Scutellum medio ma-
cula saturatius ochracea. Hemielytra membrana hyalina,
areola minore, areola majore apicem versus saltem interne
limboque fuscis, ad apicem cunei macula hyalina apicem

152

areolae minoris attingente, puncto infra ejus apicem mar-
gineque interiore basin versus nigro-fuscis. Vertex limbo
fuscescente (5). Femora posteriora inferne serie atomorum
nigrorum signata.

20 Macrotylus Montandoni Reut.

Diagn.: Sordide dilute virescens, superne densius ae-
qualiter nigro-pilosus, hemielytris venis basique cunei nec
glabris nec pallidioribus; corio apice nebula majuscula fu-
sco-grisescente; membrana infuscata, venis afbidis, macula
discoidali, areola majore, apice limboque ad venam brachia-
lem exceptis, macula anguli basalis exterioris triangulari
aliaque in medio limbi exterioris sita rectangulari albidis,
spatio inter has maculas obscurius infuscara, vitta vel puncto
nigro infra apicem venae cubitalis deficiente; capite latitu-
dini basali aeque lato (2); antennis pedibusque colore cor-
poris, illis versus apicem obscurioribus, articulo secundo lati-
tudine capitis multo longiore, tarsis articulo ultimo fusco;
pronoto lateribus rectis; xypho prosterni marginato. Long.
2 4!1/, mm.

Hab. in Romania (Plaineschi!), D. A. L. Montandon.

Descr.: M. solitario Mey. multo minor, differt hemie-
lytrorum venis basique cunei nec glabris nec pallidioribus,
membrana puncto infra apicem venae cubitalis nigro de-
stituta nec non capite breviore. Caput pronoto longitudine
subaequale, a latere visum altitudine vix brevius, gula brevi,
vertice (2) oculo saltem duplo et dimidio latiore. Rostrum
apicem coxarum posticarum attingens, apice nigro. Prono-
tum basi longitudine duplo latiore, apice longitudine aeque
lato. Pectus et venter in specimine pubescentia detrita-
Pedes nigro-pubescentes. Femora punctis destituta. Tibiae
spinulis nigris brevibus.

22. Amblytylus vittiger Reut.

Diagn.: Albicans, capite, callis pronoti basique scu-
telli dilute stramineis, vitta media albida percurrente; su-

153

perne flavicanti-pubescens, pilis nigris destitutus; antennis
brevissime nigricanti-pubescentibus, versus apicem infusca-
tis, articulo secundo duobus ultimis simul sumtis aeque
longo; rostro medium ventris attingente, apice nigro-piceo;
pronoto fortius transverso, lateribus antice immarginatis; he-
mielytris vitta coril interiore nigricante venam cubitalem
cingulante, usque in apicem areolarum membranae producta;
pedibus breviter pallido-pubescentibus, tibiis tenuiter fusce-
scenti-spinulosis, ipso apice tarsorum nigro-fusco; vertice
oculo vix dimidio (3) vel fere 3!/3 (£) latiore. Long. I
ATV Ra / MN

Hab. in Algeria (Oran, Djebel Tessalah!), D. Dr Sch mie-
deknecht, comm. D. Dr Fokker.

Descr.: A. concolori Jak. affinis, differt capite fere lon-
giore, ejus vertice inter oculos minus lato, antennarum arti-
culo secundo maris margine basali pronoti longiore, hemie-
lytris distinctissime nigricanti-vittatis. Corpus oblongum. Ca-
put leviter nutans, ab antico visum pronoto paullulum (>)
vel saltem dimidio (8) longius, basi pronoti circiter !/3; (3)
vel 1/, (2) angustius, latitudine basali fere paullo (3) vel
1/7 (2) longius, a latere visum altitudine saltem dimidio lon-
gius, gula longa. Oculi medioceres (5) vel parvi (2). An-
tennae articulo secundo margine basali pronoti circiter 1/,
(C) vel parum (2) longiore, versus apicem latius grisescente,
ultimis griseis; tertio secundo fere !/; breviore et qvarto
paullo magis qvam duplo longiore. Pronotum basi longi-
tudine vix duplo (35) vel duplo (2) latius. Membrana grise-
scenti-hyalnia, striola pone maculam albidam äåd apicem cu-
nei positam obscure picea.

23. Megalocoleus cunealis Reut.

Diagn.: Vitellinus, albo-pubescens, cuneo miniato, an-
.gulo interiore limboque externo vitellinis, membrana aequa-
liter dilute griseo-fumata, venis vitellinis; tibiis nigro-spinu-
losis, tarsis articulo ultimo nigro secundo parum breviore;
capite (5) ab antico viso vix transverso, oculis magnis, ver-

154

tice oculo circiter dimidio latiore; rostro medium ventris
subattingente, apice nigro. Long. 3 53/, mm.

Hab. in Algeria (Ain Sefra!), D. Bleuse, commun.
D. Dr Puton; Oran, Mechéria!, D. Vosseler, (Mus. Stuttgart).

Deser.: Ab omnibus affinibus colore rubro cunei mox
distinetus. Caput (>) basi pronoti paullo minus qvam duplo
angustius, a latere visum altitudine longius, angulo faciali
acuto, ab antico visum pronoto brevius. Rostrum articulo
primo apicem xyphi prosterni attingente. Antennae arti-
culo secundo margine basali pronoti parum breviore. Pro-
notum (FS) basi longitudine minus gvam duplo latius, apice
longitudine circiter !/, angustius, lateribus subrectis, disco
versus apicem sat fortiter declivi. Hemielytra maris abdo-
men longe superantia, parallela. Peoes lutei, femoribus in-
notatis.

27. Orthotylus viridipunectatus Reut.

Diagn.: Pallide flavescens, superne longius pallido-pube-
scens, tomento albo maculatim disposito, hemielytris adhuc
breviter nigro-pilosulis; hemielytris ubique maculis parvis
obscure viridibus aequaliter et dense conspersis, membrana
dilute griseo-fumata, iridiscente, venis albidis, areolis palli-
dis, maculis obscure viridibus dense conspersis; tibiis sub-
tiliter pallido-spinulosis, posticis inferne basin versus punc-
tis 7—8 obscure viridibus notatis; tarsis breviusculis arti-
culis duobus ultimis aeque longis; capite (2) transverso,
basi pronoti circiter !/, angustiore, vertice immarginato, cly-
peo fortiter prominente, basi in linea intermedia oculorum
posita; rostro apicem coxarum intermediarum attingente. Long.
GR LE

Hab. in Romania (Plainesci!), D.: Montandon.

Descr.: Ab O. Fieberi Frey-Gessn. rostro longiore
coloreque membranae mox distinguendus, ab O. flavosparso
C. Sahlb., cui etiam affinis videtur, hemielytris viridipun-
ctatis, membranae venis albidis, areolis punctis viridibus con-
spersis, tibiis posticis inferne basin versus viridi-punctatis

nd

155

divergens. Corpus (2) oblongo-ovale, inferne sub-glabrum.
Caput ab antico visum latitudini frontis oculique unici lon-
gitudine sub-aequale, a latere visum altitudini aeque longum,
clypeo a latere viso lato, a fronte sub angulo recto promi-
nente, gula brevi, obliqua; vertice (2) oculo circiter duplo
et dimidio latiore. Rostrum articulo primo medium xyphi
prosterni attingente. Antennae pallide flaventes, articulo se-
cundo margine basali pronoti paullo longiore. Pronotum basi
longitudiue duplo latiore, etiam äpice longitudine sat multo
latiore, disco sub-horizontali, lateribus rectis longius pal-
lido-pilosis. Hemielytra feminae abdomen paullo superantia,
costa longius pallido-pilosa, ubique (etiam basi cunei) aeqvali-
"ter viridi-maculata: membrana solum areolis maculatis. Ti-
biae posticae tarsis fere qvadruplo longiores. Tarsi articulo
ultimo ipso apice cum ungviculis nigris.

25. - Orthotylus marginalis Reut.

Var. oraniensis Reut. n. var.: Typo cetero simillima,
sed vertice maris oculo vix dimidio latiore, articulo maris
primo antennarum nigro, solum apice paullo pallidiore forci-
peque dextra margine anteriore.alte subaeqvaliter arcuato,
posteriore recto, apice breviter acuminato, scapo excepto
altitudine parum longiore.

Hab. in Algeria (Tlemcen"), D. Dr Scehmiedeknecht.

26. Omphalonotus anomphalus Reut.

Diagn.: Niger, opacus, pilis brevissimis subargenteis,
antennis basi albidis, articulo primo basi late nigro fusco,
pedibus cum coxis 'albidis, femoribus basi excepta nigro-
fuscis; corio fascia 'anteriore vel macula subbasali triangulari
maculaque exteriore apicali subquadrata niveis, fascia illa
pone medium cum vittula angusta marginis exterioris clavi
confluente, hac vitta basin versus adhuc angustiore; genis
oculis humilioribus (2); pronoto antice formae.brachypterae
sub-horizontali, callis vix convexiusculis, parte basali trans-
versim fortiter strigosa. Long. 2 23/, mm.

156

Hab. in Aegypto (Cairo!), D. Dr Schmiedeknecht
comm. D. Dr Fokker.

Deser.: O. quadriguttato Kirscehb. similis, differt cor-
pore magis uvpaco, oculis majoribus, genis humilioribus, struc-
tura pronoti, ejus parte posteriore fortiter transversim stri-
gosa, hemielytris formae brachypterae longioribus, fascia
antica aliter formata, macula anteapicali subquadrata nec
triangulari, cuneo magis discreto, longiore. Caput f. brach.
basi pronoti distinete angustius (2), vertice oculo fere duplo
latiore (2), utringue ad oculum foveola transversali instructo.
Rostrum albidum, articulo primo fusco-ferrugineo, medium
xyphi prosterni subattingente. Antennae speciminis muti-
tatae. Pronotum f. brach. basi longitudine paullo latius,
lateribus sat leviter sinuatis. Hemielytra f. brach. apicem
abdominis subattingentia.

27. Plagiotylus dispar Reut.

Diagn.: Virescens, superne nigro-setosus, hemielytris
maris longis, vinaceo-rubris, membrana obscurius fumata,
maculis nigricantibus signata, venis rufescentibus, feminae ab- :
breviatis, virescentibus, segmenti quarti dorsalis vix super-
antibus, apice singuli elytri aequaliter rotundato medio bre-
vissime subacuminato; femoribus posticis imferne seriatim fu-
scescenti-maculatis, tibis longe nigro-spinulosis, tarsorum ar-
ticulo ultimo apice nigro. Long. s 6?/3, 2 brachypt. 42/s
—+4"!/> MM.

Hab. in Syria (Jerico!), D. Prof. J. Sahlberg.

Deser.: A Pl. maculato Scott magnitudine, struetura
antennarum, colore hemielytrorum maris structuragqgue eorum
feminae distinctus. Corpus valde oblongum (3) vel breviter
late ovatum, sat planum (£), virescens, sat nitidum, superne
nigro-pilosum, Caput basi pronoti circiter 3/; (5) vel paullo
(2) angustius, vertice oculo paullo minus (3) vel paullo
magis qvam ,(£) duplo latiore, elypeo verticali, prominente,
basi e fronte-impressione profunda discreto, ipsa basi infra
lineam inter-antennalem posita, genis altis (3) vel altissimis

157

(2). Rostrum articulo ultimo apice nigro. Antennae pallido-
virescentes, pilis nigris sat adpressis pilosis, articulis omnibus
setis longioribus rigidis nigris, articulo primo latitudine media
interoculari frontis paullo longiore (5) vel circiter 2/, bre-
viore (£9), setis rigidis nigris instructo, 'secundo margine
basali pronoti paullo longiore (5) vel huic aeque longo (2),
duobus ultimis simul sumtis secundo paullo longioribus, quarto
tertio duplo (2) vel fere triplo (5) breviore. Pronotum basi
longitudine paullomi nus qvam duplo (3) vel duplo (£) la-
tius, apice longitudini vix aeque lato (5) vel fere dimidio
latiore, medio tenuiter marginato, callis disceretis, disco ma-
ris antrorsum levissime declivi, feminae horizontali. He-
mielytra maris abdomen longissime superantia; feminae tota
coriacea, suturis nullis, venis leviter elevatis. Pedes sordide
virescentes, nigro-pubescentes, femoribus posticis maris elon-
gatis, feminae sat incrassatis.

28. Pachytomella aenescens Reut.

Diagn.: Aenescenti-nigra, subelongata (5) vel oblongo-
ovalis (2 macropt.) vel breviter ovata (2 brachypt.), ten-
uiter griseo-pubescens; antennis nigris; rostro testaceo, api-
cem versus piceo; pedibus cum coxis sordide ochraceis, tar-
sis nigris; vertice depresso, acute marginato (3) vel utrin-
que ad oculum fortius impresso, toto (5, 2 macropt.) vel so-
lum ad oculum (£L brachypt.) marginato; antennis articulo
secundo latitudini capitis' aequelongo (3) vel latitudine ver-
ticis interoculari paullo (2 brachypt.) vel parum ($ macropt.)
breviore; pronoto postice confertim subtilissime striguloso;
hemielytris laeviusculis, maris fuscescenti-griseis vel griseo-
ochraceis, semper explicatis, feminae aenescenti-nigris. Long.
aa er macropt 2 5/5 brachypt. 2/7 mm.

Hab. in Algeria (Oran, Djebel Tessalah'!), D. De Schmie-
deknecht, comm. D. Dr Fokker.

Descr.: Mas ab omnibus reliquis mihi cognitis colore
pedum et hemielytrorum mox distinguendus, feminae P. phoe-
niceae Horv. nonnihil similis, corpore aeneo-micannte, ver-

158

tice saltem utrinque ad oculum impresso et marginato,
antennarum articulo secundo breviore, pronoto postice non
nisi omnium subtilissime coriaceo, hemielytris laeviusculis,
ete. divergens. Caput verticale, basi pronoti paullo angu-
stius (FS, 2 madéropt.) vel huic aeque latum (2 brachypt.),
ab antico visum transversum, vertice oculo circiter duplo
(5) vel triplo (8) latiore, unicolore, punctis ferrugineis de-
stituto, fronte apicem versus fortiter convexa et utringue
impressa, clypeo basi a fronte leviter discreto (5, 2), ipsa
basi ejus in linea interantennali (3) vel mox infra hanc
(£) posita, genis mediocribus (5) vel altis (£). Rostrum
coxas intermedias attingens. Antennae pubescentes, utrius-
que sexus totae nigrae, articulo primo apicem clypei sub-
superante, secundo sublineari, ad ipsam basin leviter gra-
cilescente, tertio secundo vix !/, breviore, quarto tertio cir-
citer dimidio breviore (5) vel primo oculo fere aeque longo,
tertio secundo circiter !/; breviore (2). Pronotum (5, L
macropt.) basi longitudine duplo latiore, apice longitudine
circiter ?/, latiore, disco versus apicem leviter vel levissime
(2) declivi, callis parum discretis, vel (£ brachypt.) apice
longitudine duplo latiore, basi longitudine paullo magis qvam
duplo latiore, disco horizontali, antice foveolis quatuor in
arcum retrorsum convexum positis. Scutellum levissime trans-
versim strigosum vel (£ brachypt.) sublaeve. Hemielytra
maris explicata, parallela, abdomen maxima parte membra-
nae superantia, membrana infuscata, pulchre iridescente,
feminae raro explicata, lateribus leviter rotundata, abdomen
paullo superantia, aenescenti-nigra, cuneo fusco, membrana
infuscata, iridescente, plerumque : tota coriacea, basin seg-
menti quinti dorsalis vix superantia, apice late oblique trun-
cata. Coxae basi picescentes. Tibiae spinulis brevibus fuscis.

29. Calocoris porphyropterus Reut., Hem.
Gymn,. Hur: Var2005.01 |

Var. 8: Luteo-virescens vel sordide lutescens, basi scu-
telli, femoribusque apicem versus concoribus. hemielytris di-

159

lutius lutescenti-rubris, clavo vena et saepe etiam apice
sat late, corio angulo interiore limboque laterali, nec non
cuneo iutescentibus; cetero ut typus.

Hab. in Syria (Akbeés!), D. Dr Puton.

30. Phytocoris Bleusei Re ut.

Diagn.: Oblongus (5), sordide albidus, ferrugineo et
nigro-signatus, tomento ailbo intricato-pubescens, pilis nig-
ris retrorsum adpressis; capite dense obscure ferrugineo-
signato, fronte transversim striata, pronoto dimidio apicali
dense minute ferrugineo-consperso, basi striis quatuor trans-
versalibus nigris, scutello medio fusco-signato, hemielytris
parte exteriore clavi, corio juxta suturam clavi et apice nec
non cuneo apicem versus densius nigro-variegatis, apice Co-
ril macula typica pallida signato, margine laterali sat re-
mote nigro-maculato, membrana dense nigro-irrorata, venis
flavo-testaceis, cubitali nigra; capite leviter nutante, a la-
tere viso altitudini aeque longo, fronte parum declivi, apice
truncata, clypeo toto prominente, a supero viso (>) latitu-
dini posticae fere aeque longo, vertice oculo paullo minus
qvam duplo latiore; oculis maris a supero visis suborbicu-
laribus; antennis articulo primo sat fortiter incrassato, setis
rigidis crassitiei articuli vix aeque longis, pronoto aeque
longo, fusco-ferrugineo, albo-consperso, reliquis testaceis, basi
anguste pallidioribus, secundo primo vix duplo longiore; fe-
moribus basi excepta nigro-fuscis, subtiliter albido-guttula-
tis, tibiis anticis basi, apice annulisque duobus nigris, in-
termediis parce nigro-adspersis, posticis basi annulisque duo-
bus minus distinctis nigro-conspurcatis; hemielytris (5) ab-
domen sat breviter superantibus. Long. 5 42/; mm.

Hab. in Algeria (Ain Sefra!, D. Bleuse), comm. D.
Dra Putom.

Diagn.. Ph. vittigero BReut. et Chicotei Bol. prox-
imus, ab ambobus magnitudine multo minore verticeque ma-
ris latiore: mox distinguendus; ab illo colore signaturaque
pronoti et hemielytrorum, antennarum articulo primo fortius
inerassato, ab hoc articulo' primo antennarum albo-pube-

160

scente, pronoto hemielytrisque atomis minutis fuscis desti-
tutis, illo basi solum striis quatuor nec fascia integra nigra
signato, tibiis anticis etiam annulis duobus mediis fusco-con-
spurcatis divergens; a Ph. incano Fieb. pronoto linea alba
longitudinali fuscoterminata destituto, hemielytris brevioribus,
aliter coloratis, antennis articulo secundo annulo fuscescente
destituto mox distinctus. Caput basi pronoti paullo minus
qvam duplo angustius, a supero visum pronoto paullulum
brevius, album, lineis lorarum, clypei et frontis, his trans-
versalibus medio anguste interruptis, punctisque verticis ob-
scure ferrugineis. Rostrum segmentum maris genitale sub-
attingens,. albicans, apice nigrum. Antennae articulo se-
cundo margine basali pronoti paullo magis qvam 2/3; lon-
giore. Pronotum latitudine basali circiter !/, brevius, apice
qvam basi duplo angustius, lateribus distinete sinuatis, disco
leviter declivi, disco postico vittis obsoletis angustis longi-
tudinalibus in ferrugineum vergentibus. Pectus et venter
albida, nigro-variegata; segmentum maris genitale margine
antico sinus simistri ad ipsum angulum tuberculo instruc-
tum. Femora postica longa, latitudine maxima circiter sep-
tuplo longiora. Tibiae spinulis testaceis.

23. Phytocoris atomophorus Reut.

Diagn.: Elongatus, sordide albicans, nitidus, pubescentia
brevissima nivea, pronoto punctis sex marginis basalis, ipso
apice clavipunctisque duobus fuscis suturae membranae dense
nigro-pilosis; pronoti limbo basali inter punceta nigro-pilosa
impressionibus quinque fortius nitidis undatis instructo; he-
mielytris maris longis, ubique atomis minutis griseis vel
fusceis subaequaliter dense conspersis, pilis nigris brevibus:
adpressis, membrana atomis griseis vel fuscis usque ad me-
dium parce adspersis, dein magis collocatis; antennis arti-
culo primo sat incrassato, setis rigidis destituto, pronoto
parum longiore, fulvo, albo-guttulato, secundo albido, basi
annuloque medio fulvis, vel toto fulvo; pedibus albidis, fe-
moribus apicem versus dense minute fulvo-conspersis, tibiis

161

anticis basi, apice annulisque duobus latis fulvis, etiam pos-
terioribus basi late fulvo-conspurcatis; pectore fulvo-varie-
gato; abdomine densissime fusco vel nigricanti-conspurcato ;
capite a supero viso fere aeque longo ac postice lato, a
latere viso altitudinem saltem latitudine clypei superante,
fronte horizontali, ipso apice perpendiculari, clypeo toto
fortiter prominente, vertice linea tenui longitudinali im-
pressa, maris oculo circiter ?/; latiore, oculis a supero visis
sub-obicularibus. Long. 5 6 ?/; mm.

Hab. in Algeria (Ain Sefra!), D. Bleuse, comm. D.
DEE uton.

Descer.: Ph. niveato Horv. proximus, statura angusta
similis, notis superne datis facillime distinctus. Caput pro-
noto distincte brevius, hujus basi circiter ?/; angustius, albi-
dum, genis vitta inferiore longitudinali aliaque pone ocu-
lum fuscis. Oculi fusci. Rostrum apicem coxarum posti-
carum attingens, apice nigro-piceum. Antennae articulo se-
cundo margine basali pronoti circiter dimidio longiore; ter-
tio fulvo, hoc apicera versus quartoque pallidis, tertio se-
gundo parum magis qvam !/; breviore, quarto primo fere
aeque longo. Pronotum latitudine basali parum magis qvam
1/. brevius, apice basi circiter 3/; angustiore, disco versus
apicem leviter declivi, marginibus ”lateralibus rectis; albi-
:cans, omnium levissime fulvicanti-puncetatum. Scutellum albi-
cans, parte apicali vel totum subtiliter fulvo-conspurcatum.
Hemielytra maris parallela, abdomen circiter ?/; longitudinis
superantia, atomis nonnullis in venis positis relipuis paullo
majoribus. Pectus albicans, fulvo-conspurcatum. Segmen-
tum maris genitale muticum. Tibiae spinulis pallidis mo-
dice longis.

32. Trigonotylus pallidicornis Reut.

Diagn.: Angustus, stramineus, capite linea longitudi-
nali verticem et frontem percurrente, pronoto vitta utrin-
que laterali vittisque duabus discoidalibus valde appropin-
quatis fuscis; antennis totis pallide stramineis, glabris, arti-

Il

162

culo primo non nisi omnium subtilissime et brevissime fusco-
pubescente, .capiti vix aeque longo, ultimis simul secundo
sat multo longioribus, tertio secundo vix — parum breviore,
quarto primo fere aeque longo; capite spatio inter basin
verticis et apicem frontis latitudini posticae fere aeque longo;
pedibus albidis, tibiis apice tarsisque testaceis, illis subti-
lissime pallido-pubescentibus, spinulis pallidis, his articulo
primo duobus ultimis simul sumtis aeque longo. Long. 2
HSrmm.

Hab. in Algeria (Méchéria!), D. Bleuse, comm. D.
Dr Puton.

Deser.: Tr. ruficormi Fall. affinis, antennarum colore
et structura divergens, a Tr. pulechello Hahn colore corpo-
ris, ventre vitta laterali destituto, capite paullo breviore,
colore antennarum tibiisque pallido-pubescentibus et spinu-
losis divergens. Caput basi pronoti vix 1/, angustius. Ro-
strum coxas intermedias vix attingens, apice nigro. Prono-
tum lateribus capiti aeque longum. Hemielytra pallide stra-
minea, clavo membranaque omnium dilutissime infuscata.
Tarsi articulo ultimo apice cum unguiculis nigro.

Einige Algen aus Central-Asien

Kol VÄN

Die Algenflora Central-Asiens ist bis jetzt den Algo-
logen ganz unbekannt geblieben. Meines Wissens sind aus
Inner-Asien nur einige Desmidiaceen bekannt. Von densel-

ben fäöhrt IstvaANFFi drei Arten und EHRENBERG drei Arten
aus Mongolei an, LAGERHEIM erwähnt fänf Arten aus Tibet.
In Folge dessen habe ich mit Interesse die Bearbeitung eini-
ger Algen äbernommen, die von Herrn Dr V. F. BROTHERUS
(Helsingfors, Finnland) in Turkestan: in den Alatau-Gebir-
gen und in den Umgebungen der Issykul-See im Sommer
1896 eingesammelt wurden. Diese Algenkollektion umfasst
54 Proben, die in Kalium-Acetat aufbewahrt worden sind.

Die Untersuchung gab vorhanden, dass einige Proben
nur sterile und deshalb unbestimmbare Zygnemaceen ent-
hielten. FEinige in den Proben vorhandene Cladophora-Arten
nebst einzelnen Conferva- und Ulothrix-Fäden habe ich
ebenfalls ausser Betracht gelassen, da ja die Synonymie
dieser Algen zur Zeit keine genaue Bestimmung der ein-
zelnen Arten ermöglicht.

Da es sich zeigte, dass mehrere der Proben eine grosse
Menge Diatomaceen enthielten, wandte ich mich ihrer Be-
stimmung wegen an Herrn Professor P. T. Cleve in Up-
sala, welcher diese Arbeit gätigst äbernahm.

Die Cyanoplhyceen sind ebenfalls von einem Speciali-
sten, Herrn Dr M. GomMonTt in Paris, bestimmt worden.

164

Da mehrere der Proben aus hoch iiber das Meer gele-
genen Orten stammen, konnte man es vorraussetzen, dass
vielleicht einige arktische Formen in denselben vorhanden
sein könnten. So teilt auch Prof. CrevE in einem Briefe
mit, dass die Diatomaceen-Vegetation Central-Asiens eine ge-
wisse Ähnlichkeit mit derjenigen von Spitzbergen und Franz
Josephs Land zeigt. Als arktische Formen fährt er speciell
die folgenden Diatomaceen an:

Stauroneis Javanica (fräöher nur aus Franz Josephs
Land und Ost-Grönland bekannt),

Cymbella stauroneiformis (bekannt aus Spitzbergen
Franz Josephs Land und Ost-Grönland), na

Navicula amphibola (bekannt aus Franz Josephs Land,
Jan Mayen und Ost-Grönland),

Hantschia amphioxys v. hyperborea (bekannt aus Franz
Josephs Land, Jan Mayen und Ost-Grönland),

Funotia Papilio (bekannt aus Spitzbergen und Franz
Josephs Land).

In mehreren Proben kam der auch sonst in Gebirgs-
flässen sehr gewöhnliche Hydrurus penicillatus vor. Die
äbrigen, in den Proben vorkommenden Algen sind Formen
von ausgedehnter, geographischer Verbreitung. |

Diejenigen Proben, welche bestimmbare Algen enthiel-
ten, sind in folgender Weise signiert:

Probe 4. Almatinka, in rivulo alpino, !/,.
> 2. In trajectu Almata, in lacu alpino, !2/..

6.
> 5 Ad fontes fl. Kebin, in rivulo alpino, 12/..
87 eb ob sb> nNaaralkninIstasnot ög

59 TI0: gu 0 Hunnon Simrivalo. adrsaxaxns/g
» 11. Kungei Alatau, in trajectu Djuresn, in riv. al-
PROS S
>». 113. Narinkol, in stagno, 23/7.
> 16. > Jå, inaflunmine, ?/6)
ig xUlMUTegHÄalpsr LR.

> 18.

In valle fl. Karkara, in stagno, !/g,

165

Probe 21—25. Terski Alatau, Dschunka, in rivulo, "/g.

26. » ARR SIV ULOS 07 8

SR > > , Barskaun, in rivulo, /g.
28—30. Terski Alatau, Barskaun, in stagnis, 120007, 7/g.
Sm fl Naryn, in resinalp:; 2/9.

33—39. Kokbulak ad fl. Naryn, in stagnis; reg. alp., ?/g.
51—52. Kungei-Alatau, in rivulo; reg. alp. 17/g.

HJ. Almata, in rivulo; reg. alp. 8/3.

I. Chlorophycee&.

1. Desmidiace&.

Closterium.

1. (?) Cl. Lunula (MuEcL.) Nitzsck. — Probe 24.

Cosmarium. ;

1. (?) C. Botrytis (Bory) MeneGu. — Probe 21 u. 24.

2.

-=

(?) C. conspersum RaLFs. — Probe 7.

2. Zygnemacer.

Zygnema.

1. Z. stellinum (VaucH.) AG. — Probe 17, 39 u. 50.

Diese Form ist der typiscehen Form von Z. stellinum

sehr ähnlich, hat aber ein wenig grössere Dimensionen als
dieselbe. Die in den Proben 17 u. 39 enthaltenen Fäden
hatten durchgehend etwas kärzere vegetative Zellen und mehr
abgerundete Zygoten als diejenigen in der dritten Probe.
Sie Dimensionen der erstgenannten Fäden sind:

crassit. cell. veget. 33—38 u, altit. ?/,—11/35-plo major;
> zygot. 31—41 uy > -38—47 up

166

diejenigen der letzteren:
crassit. cell. veget. 33-—38 wu, altit. 1—2-plo major;
> RAN SO 37—41 u, > 47—55 u.

Spirogyra.
1. Sp. longata (VaucH.) Ktz. — Probe 50.

Die Dimensionen der beobachteten Fäden sind:
crassit. cell. veget. 29—32 wu, altit. 2!/;—3!/,-plo major;
> zygot. 33—38 u, >» (56—)59—069 u.

2. Sp. varians (Hass.) Ktz. — Probe 19 u. 50.

Die vorhandenen Fäden sind ganz typisch. Wie es
bei dieser Art gewöhnlich ist, haben die Zygoten in den
etwas angeschwollenen, oft ein wenig verkärzten, fructifica-
tiven Zellen eine wechselnde Lage, indem ihre Längsachse
bisweilen derjenigen des ganzen Fadens parallel ist, in an-
deren Fällen fast in senkrechter Richtung gegen dieselbe
steht. Die Dimensionen sind:

crassit. cell. veget. 31—39 wu, altit. 1!1/,—2!/;-plo major

> >» fructif. 44—63 u, > 3/,—2- > a
> zygot. 33—33 u, >» 45—060 u.

3. Sp. Weberi Ktz. — Probe 19.

Typische Form. Die vegetativen Zellen sind, wie ge-
wöhnlich, sehr langgestreckt. Die fructifieativen Zellen sind
öfters in der Mitte, wo die Zygospore liegt, ein wenig ange-
schwollen. Dimensionen:

crassit. cell. veget. 19—22 u, altit. 4—10-plo major;

» zygot. 28—34 u, >» 48—63 u.

4. Sp. Hassallii (JENNER) PETIT. — Probe 19, 22,23 u. 25.

Die in den Proben vorhandenen, reichlich fruchtificie-
renden Fäden gleichen im Habitus sehr Exemplaren von dieser
Species aus Finnland (vgl. auch Petit, Spirogyra des environs
de Paris, 1880, T. II, Figg. 7 u. 8). Die Befruchtung scheint

167

bei Sp. Hassallii öfters (? stets) unter zwei benachbarten
Zellen desselben Fadens stattzufinden (copulatio apicalis).
Eine Abweichung von der typischen Form habe ich darin
beobachtet, dass die Zelldissepimenten nie in die Zelle zu-
röckgeschlagen (replicata) sind. So ist auch bei den Exem-
plaren aus Finnland der Fall. Dimensionen:

crassit. cell. veget. 32—37 mu, altit. 3—4!/;-plo major

VA LO 31—42 u, > T3—120 u.

3. Hydrodictyacer.
Pediastrum.

1. P. Boryanum (TURP.) EHRENB.
a. brevicorne Braun. — Prohe 37.

b. longicorne REinscH. — Probe 34 u. 37.

4. Oedogoniace&r.

Oedogonium.

1. 0e. erispum (Hass.) Witrtr. — Probe 34.

3. Vaucheriacexr.
Vaucheria.
1. V. terrestris LYncGB. — Probe 71.

2. V. racemosa (VaAucH.) DC. — Probe 34 u. 37.

168

II. Phexophycex.

1. Hydruracere.

Hydrurus.
1. H. penicillatus Ac. — Probe. 8, 11, 32, 91 u. 930.

2. Diatomacer.

Achnanthes.
1]. A. linearis W. SM. -- Probe 36 (r)”)

Caloneis.
C. fasciata LptT. — Probe 29 (r), 36 (r).
2. OC. silicula EnB. — Probe 15 (r), 29 (fqs).

Cocconeis.
1. C. (Achnanthidium) flexella BrtE. — Probe 16 (fq), 21
(fas), 29 (fas), 36 (fq).
2. C. Pediculus EnB. — Probe 21 (fqs).

Cymbella.
C. equalis W. Sm. — Probe 16 (r), 29 (r), 36 (fqs).
C. affinis KtTz. — Probe 18 (fq).
3. GC. aspera Ene. — Probe. 19: (£) 240(C)2 MT
C. Cesatii RaBH. — Probe 36 (fq).
C. cistula HeEmPr. — Probe 21 (r), 36 (fq).

+) rr = rarissime
= EO
fqs = frequentius
fq = frequenter
fqq = frequentissime.

-1

RESA

SEGE

4 169

C. cuspidata Ktz. — Probe 29 (fq).

C. helvetica Ktz. — Probe 16 (r).

C. lanceolata ErB. — Probe 18 (r).

C. parva W. Sm. — Probe 15 (fas), 16 (r), 21 (r), 29
(fqs), 36 (fas), 38 (r).

'C. stauroneiformis Lot. — Probe 15 (fq), 16 (r), 29 (fq).

C. tumida BréB. — Probe 18 (fq).
C. ventricosa Ktz. — Probe 15 (fqs), 16 (r).

Diatoma.

. D. hiemale LynGB. — Probe 16 (r), 21 (fq).

8. mesodon Ktz. — Probe (16 (fqs), 36 (fq), 38 (fag).

Diploneis.

. D. oculata BréB. — Probe 15 (r).

D. ovalis HinsE. — Probe 29 (r).
Eunotia.

E. Arcus EnB. — Probe 4 (r), 16 (r).

8. uncinata GRUN. — Probe 29 (r).

E. diodon EmB. — Probe 4 (fqs), 15 (r).

E. lunaris EHB. — Probe 13 (r), 16 (r).

E. minor RaBH. — Probe 16 (r).

E. Papilio Ene. — Probe 4 (fas), 15 (fqs), 29 (fq).

E. prerupta

8. bidens GrRuUNn. — Probe 4 (r).

y. curta GrRuUN. — Probe 29 (fqs).

Fragilaria.

. Fr. capucina

8. mesolepta RaBH. — Probe 18 (r).

. Fr, elliptieca ScHum. — Probe 16 (fqs).

170

Gomphonema.
1. G. acuminatum EHB. — Probe 18 (r).
2. G. angustum

8. produetum Grun. — Probe 4 (fqs), 29 (r), 36 (fqs),

So (HN)

3. G. constricetum

8. capitatum EnB. — Probe 18 (fq).
4. G. gracile

8. auritum A. Br. — Probe 135 (fq).
I. G. intricatum

8. dichotomum W. Sm. — Probe 21 (r).
6. G. Mustela EnrB. — Probe 15 (fq).

Hantzschia.

1. H. amphioxys

8. genuina GRUN. — Probe 15 (fqs).

y. hyperborea Grun. — Probe 15 (fqs).

NS

. xerophila Grun. — Probe 4 (fq).

Melosira.
1. M. distans Krtz. — Probe 16 (fq).

Meridion.

1. M. cireulare AG. — Probe 16 (fqs), 36 (fqs), 38 (r).

Navicula.
1. N. amphibola CL. — Probe 16 (r), 29 (r), 36 (r).
2. N. bacilliformis GrRuN. — Probe 29 (r).
3. N. mutica Ktz. — Probe 15 (r), 16 (r), 29 (r).
8. Göppertiana BLeiscH: — Probe 4 (r).
4. N. pupula Ktz. — Probe 15 (r).

Ifall

. radiosa Ktz. — Probe 18 (r).

. rhynchocephala Krtz. — Probe 18 (r).
. seminulum GRUN. — Probe 15 (r).

. viridula Ktz. — Probe 18 (r).

3 a
EE

Neidium.
1. N. bisuleatum LpbTt. — Probe 15 (r), 29 (fqs), 36 (fqs).
N. Iridis ErB. — Probe 29 (fqs).
3. N. produetum W. Sm. var. — Probe 21 (r), 36 (r).

Nitzschia. j
1. N. denrticulata Grun. — Probe 16 (fqs), 21 (fqs), 29 (fqq).
2. N. dubia W. Sm. -— Probe 15 (r).

Pinnularia.
1. P. borealis EuB. — Probe 4 (fqq), 15 (£fqs), 16 (r), 29 (r).
2. P. Braunii Grun. — Probe 36 (r).
3. P. Brébissonii Ktz. — Probe 15 (r), 36 (r).
4. P. commutata GrRUN. — Probe 4 (fqs).
5. P. dactylus EnxB. — Probe 15 (r).
6. P. divergens W. Sm. — Probe 15 (fqs), 29 (r).
7. P. gentilis DonzK. — Probe 15 (fqs).
8. P. gracillima Grus. — Probe 15 (r), 21 (r).
9. P. Hilseana JAniscH (= P. subcapitata GREG. Var.). —

Probe 4 (fq).
'10. P. isostauron (EnB.) Grun. — Probe 4 (r), 29 (r).
11. P. lata Bris. — Probe 4 (fqq).

Diese Art ist in der betreffenden Probe in mehreren
Varietäten (v. Rabenhorstii GRUN., V. minor GRUN., V. curta
GRUN.) vorhanden, welche vollständige Ubergangsformen zu

iN2

P. borealis sind. — Die .Var. curta kam ebenfalls in ein-
zelnen Exemplaren in der Probe 29 vor.

12. P. leptosoma Grun. — Probe 16 (r).

13. P. major EuxB. — Probe 15: (r).
14. P. mesolepta EuB. —' Probe 4 (r).
15. P. stauroptera GRUN. — Probe 15 (r).
16. P. subeapitata

8. Hilseana JAniscH. Probe 29 (r), 36 (fqs).
17. P. viridis Ktz. — Probe 29 (fqs).
= 8. commutata Grun. — Probe 29 (faq).

: Stauroneis.

1. St. anceps

8. amphicephala Ktz. — Probe 15 (r), 16 (fqs), 29 (fqq),

36 (fqg). :
2. St. Javanica GrRUN. — Probe 4 (r), 15 (fqs), 29 (r).
. St. pheenicenteron

8. amphilepta Ehb. — Probe 29 (r), 36 (r).

Synedra.
1. S. acus Ktz. — Probe 18 (fqs).
2. S. ulna EnB. — Probe 21 (r).
8. vitrea KtTz. — Probe 18 (fqq).
3. S. Vaucherizge Ktz. — Probe 16 (r), 21 (r).

Tabellaria.
1. T. flocculosa Ktz. — Probe 16 (fqs).

ND

173

FER Cyanophyce2.

1. Oscillatoriacer.

Phormidium.

. Ph. autumnale GoMOoNT. — Probe 10.
. Ph. favosum GOMONT var. £. — Probe 27.

. Ph. tenue GoMOoNT. — Probe 10.

Plectonema.

. Pl. Nostocorum BorneETt. — Probe 22.

2. Nostocacer.

Nostoc.

. N. commune VaucH. — Probe 5, 22, 30, 32, 33, 34 u. 35.

3. Scytonemacer.

Tolypothrix.

muPYtenms” rerz, = tProbe" 19 UL Dt.

4, Rivulariace2.

Dichothriz.

. D. Orsiniana Bornet et Fran. — Probé 22,

Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica
nova vel minus cognita
itineribus annis 1895—1896 et 1898—1899 collecta

descripsit
John Sahlberg.

T:
(Carabicidae, Haliplidae, Hydrophilidae et Heteroceridae.)

Carabicidae.

1. Bembidium (Chlorodium) almum n. sp.

Oblongum, convexiusculum, aurichalceo-aeneum, niti-
dum, antennarum articulis 1—4 tibiisque basi rufescentibus;
prothorace transverso, lateribus rotundato, angulis posticis
obtusis, basi utrinqve forveolato et intra angulos plica tenui
instructo; elytris tenuiter punctato-striatis, interstitiis planis,
tertio punclis duobus setigeris instructo, stria humerali an-
gulatim reflexa. Long. 3,5—4 mm.

> B. (Chl.) splendido Sturm et (Chl.) colchico Chaud.
affine, sed differt elytris subtiliter punctato-striatis, intersti-
tiis omnibus etiam interioribus exacte planis, prothorace
breviore, lateribus postice ante angulos posticos obtusiores
minime constrictis, pedibus antennarumque basi obscurioribus.
— Caput quam in B. plendido brevius, oculis majoribus,
anrichalceo-aeneum, nitidum, laeve, sulcis frontalibus ut in
affinibus, interstitio satis convexo, setis duabus orbitalibus
et una utrinque in angulo clypei satis elongatis; ore palpis-
que piceis. Antennae quam in 65. splendido paullo brevio-
res, prothoracis angulis basalibus parum superantes, nigro-

175

piceae, articulis 1—4 rufo-testaceis, supra obsolete fusco-
maculatis. Prothorax capite distincte latior et longitudine
sua fere 3/, latior, lateribus fere aequaliter rotundatus, basi
quam apice fere latior, angulis anticis deflexis, rotundatis,
posticis obtus-angulatis, distinctis, minime tamen sinu termi-
natis; aurichalceo-aeneus, nitidissimus, laevis, antice obso-
lete, prope basin profundius, transversim depressus, sulco
medio tenui, antice abbreviato, disco obsoletissime trans-
versim ruguloso, foveis basalibus magnis et profundis, sub-
laevibus, plica angulari tenuissima, marginibus lateralibus
acutis, ante medium seta distincta munitis, basi obtuse bisi-
nuata, utringue tenuiter marginata. Elytra basi prothorace
latiora et hoc triplo longiora, medio leviter dilatata, supra
parum convexa, aurichalcea, nitida vel sericea; subtiliter
punctato-striata, striis 6 interioribus distinctis, apice tenui-
oribus, laevibus, 6:a apice profunde impressa, 7:a obsoleta,
interstitiis planis, 3:o punctis 2 setigeris instructo, stria ba-
sali ad humerum acute angulata, ad striam 4:am dorsalem
abbreviata. Corpus subtus nigrum, nitidum, laeve. Pedes
nigri, tibiis basim versus intus plus minusve late rufescen-
tibus.

Habitat in Transcaspia et Turkestania rarius. Prope
stationem Dort Kuju d. 26 Juni 1897 unicum specimen in-
veni et, ad Mula Kara et in Deserto Merwensi K. Ahnger; ad
Schamsi d. 27 Maji et in valle Katschkar d. 4 Juni dom.
Stenroos.

2. Bembidium (Peryphus) giganteum n. sp.

Elongatum, subdepressum, aeneo- vel caeruleo-nigrum,
nitidum, elytris piceo-cyaneis, antennarum articulis 3 pri-
mis maxima ex parte, insequentibus basi anguste pedibus-
que, femoribus medio exceptis, rufo-ferrugineis; prothorace
cordato-quadrato, basi ad angulos obliquato, angulis acute
rectis, setigeris, utrinque profunde foveolato; elytris tenuiter
punctato-striatis, striis lateralibus obsoletioribus, 7:a fere ob-
literata, interstitis planis; 3:0 ad striam tertiam punctis 2
setigeris. Long. 8,5—9,5 mm.

176

Mas: tarsis anticis articulis duobus basalibus dilatatis,
subtus flavo-setulosis, primo secundo triplo longiore.

Species magna, B. (P.) fasciolato Duft. statura haud
dissimilis, B. (P.) Equiti Sturm. magnitudine subaequalis;
a B. fasciolato praeterea differt articulo secundo et tertio
etiam maxime ex parte rufis elytrisque longioribus. B. (P.)
Astrabadensi Mann. maxime affinis coloreque subsimilis, sed
duplo major, prothoracisque plica intrangulari obsoletiore
diversa. — Caput breviter ovatum, nigro-aeneum, antice
nigrum, suleis frontalibus profundis, transversim obsolete
rugulosis, interstitio modice convexo saepissime puncto parvo
impresso; ore piceo, palpis rufis, maxillarium articulo pen-
ultimo piceo. Antennae longissimae, tenues, corporis me-
dium : superantes, piceae, articulis 3—11 flavo-pubescentes,
primo et secundo fere totis, 3:o basi ultra medium, seqven-
tibus basi plus minusve late rufis; articulo 3—10 sensim
brevioribus, 3:o latitudine qvintuplo, penultimo triplo lon-
giore. Prothorax capite paullo latior et latitudine sua non-
nihil brevior, quadrato-cordatus, basi ad angulos oblique
truncatus, angulis rectis, subprominulis, setigeris; supra pa-
rum convexus, nigro-aeneus vel caerulescens, nitidus, linea
media tenui utrinque abbreviata, impressionibus transversa-
libus obsoletis, foveis basalibus profundis, transversim obso-
lete rugulosis, plica intra angulos tenui et obsoleta, margini
approximata; basi medio tenuissime strigulosus. Elytra
prothorace duplo latiora et triplo et dimidio longiora, pone
medium parum dilatata, planiuscula, piceo-caerulea, colore
plus minusve in rufo-piceum vergente; dorso striis 6 distin-
ctis, punctatis, lateralibus extrorsum tenuioribus, secundo
apice ipso profundiore, stria 7:a fere obliterata sed prope
apicem oblique versus angulum suturalem producta, pro-
fundiore ; punetis striarum satis distinctis, densis, quam in-
tervallis paullo majoribus; interstitiis planis, in mare nitidis,
laevibus, in femina subopacis, omnium subtilissime alutaceis,
tertio juxta striam tertiam punctis duabus setigeris in-
structo, punceto primo a secundo aeque longe, quam a basi
remoto, secundo apici quam puncto primo magis approxi-

177

mato. Corpus subtus aeneo-nigrum, nitidum, laeve; coxis
posticis punctis nonnullis impressis. Pedes piceo-rufi, femo-
ribus medio late piceo-nigris, tarsis obsolete infuscatis.

Sub lapidibus ad fluvium rapidum Tschu prope vicum
Dschilarik in Turkestan d. 17 et 18 Juli 1896 specimina
haud pauca inveni.

o

3. Bembidium (Peryphus) amnicola n. sp.

Oblongum, fusco-aeneum, nitidum, modice convexum,
antennis, palpis, pedibus elytrorumque macula magna com-
muni apicali lunata albido-testaceis, capite prothoraceque
virescentibus, prothorace transverso, subquadrato-cordato,
angulis posticis acute prominentibus, foveis basalibus mag-
nis, plica intra-angulari tenui, sed distincta; elytris fortiter
puncetato-striatis, striis apice obsoletis, interstitiis convexiu-
sculis, tertio puncetis duobus ”setigeris notato. Long. 7—
7,5 mm.

Mas: tarsis anticis articulis duobus basalibus dilatatis,
primo intus longius dense flavo-ciliato. ;

B. (P) usto Qvens. valde affine, sed differt colore
elytrorum pallidiore, fusco-aeneo, antennis palpis pedibusque
totis pallide flavis, prothorace basi distincte latiore, haud
punctato elytrisque magis convexis. A B. (P.) lunato Dulft.,
infuscato Men. et bisignato Men. statura multo majore, lon-
giore et magis convexo ut et antennis totis pallide testaceis
maculagque apicali magna apicem et marginem lateralem
attingente mox distinguendum.

In littoribus limosis fluminum Amu Daria et Sir Daria
18 et 27 Juli 1896 specimina pauca inveni.

4. Bembidium (Lopha) albomaculatum n. sp.

Oblongum, aeneo-nigrum, nitidum, prothorace 'vire-
scenti-aenea, antennarum articulis 4 basalibus, pedibus ma-
culisque duabus elytrorum, humerali majore, albido-flavis;
prothorace cordiformi, postice valde coarctato, "convexo,
elytris intus basi subtilissime punctato-striatis, striis apice
omnino evanescentibus, lateralibus obsoletis.

12

178

B. (L.) 4-maculatae L. primo intuitu simillima, sed
punctura elytrorum = subtiliori, striis postice lateribusque
omnino evanescentibus ut et maculis elytrorum pallidiori-
bus, aibidis, distineta videtur.

In alpe "Alatau supra oppidum Werni (Wernyi) d. 31
Juli unicum specimen inveni.

5. Tachys centralis n. sp.

Elongatus, subdepressus, piceo-niger, nitidus, ore, ver-
tice, palpis, antennis, pedibus, maculis .duabus in singulo
elytro, humerali majori, apice limboque omni prothoracis
elytrorumque anguste rufo-testaceis vel ferrugineis; sulcis
frontalibus latis et minus profundis, prothorace transverso,
basin versus angustato, basi ad angulos rectos oblique trun-
cato ; elytris prothorace paullo latioribus, lateribus subparalle-
lis, striis duabus ad suturam, 3:a et 4:a fere obliteratis, parte
reflexa suturalis versus suturam in punceto postico setigero
abrupta, puncto antico in medio elytrorum in interstitio
tertio juxta striam tertiam posito. Long. 2,2—2,5 mm.

Mas: tarsis anticis articulis duobus basalibus leviter
dilatatis.

T. (Tachyuwrae) sexstriato Duft. var. tetragraphae Reitt.
colore et magnitudine similis, sed angustior, magis depressus,
statura prothoracis sulcisque frontalibus ad subgenus Tachys
in spec. referendus; poro primo setigero elytrorum in centro
elytrorum sito T. centriustato Reitt. et parallelo Reitt. affi-
nis, sed colore longe alieno diversus. — Caput prothorace
!'/3 angustius, oculis parvulis. Antennae elongatae, corporis
medium attingentes, totae rufo-testaceae. Prothorax ante
medium modice dilatatus, basi utrinque oblique truncatus,
lateribus ante angulos posticos rectos et reflexos vix sinua-
tis, supra piceus, nitidus, limbo rufescente. Elytra protho-
race distinete latiora et triplo longiora, humeris rectiu-
sculis, lateribus subparallelis, dorso subdepressa; striis dua-
bus primis satis distinctis, interstitiis planis, ceteris obsole-
tissimis, fere obliteratis, stria 8:a apice profunda, parte re-
flexa striae suturalis versus suturam inflexa et in ipso poro

1785)

setigero secundo seu postico abbreviata; poro anteriore
quam in speciebus omnibus europeis posterius posito, mox
ante medium elytrorum in interstitio 3:o juxta striam ter-
tiam sito; piceo nigra, satis nitida, macula magna humerali
aliaque postica minore, apice ipso indeterminatim limboque
omni anguste rufo-testaceis.. Pedes pallide testacci.

Habitat in Transcaspia et Turkestania rarius. Ad sta-
tionem :Mula Kara prope Mare Caspicum d. 21 Juni et ad
Lisitsino in provincia Aulieata nonnulla specimina inveni;
in territorio Merw etiam ab amico Konst. Ahnger captus.

6. Tachys humeralis n. sp.

Lineari-elongatus, convexiusculus, piceo-niger, nitidus,
ore, antennis totis, macula magna indeterminata humerali
pedibusque pallide flavis, femoribus posticis infuscatis, pro-
thorace leviter transverso, basin versus angustato, lateribus
ante angulos posticos obtusiusculos haud sinuatis; elytris
striis duabus ad suturam obsoletis, ceteris deletis, puncto
antico setigero paullo ante medium loco striae tertiae po-
sito, posteriore paullo pone apicem recurvatam striolae re-
flexae posito. Long. 2 mm.

Mas: tarsis anticis, articulis duobus primis paullo
dilatatis. :

T. scutellari Germ. affinis ejusque varietate dimidiato
Motsch. haud dissimilis, sed statura minore et multo angu-
stiore et magis convexa elytrorumque 'striis tantum duabus
nec non colore nigro elytrorum magis dilatata primo in-
tuitu distinguendus. — Caput prothorace paullo angustius,
ovatum, sulceis frontalibus curvatis minus profundis; ore
palpisque pallide flavis, oculis quam in speciebus affinibus
distinete minoribus. Antennae totae pallide testaceae, quam
in T. scutellari paullo crassiores, articulis mediis latitudine
sesqui longioribus. Prothorax longitudine vix !/3; latior, ba-
sin versus sensim distincte angustatus, lateribus ante an-
gulos posticos vix sinuatis, kis obtuse angulatis; supra satis
convexus, angulis anticis deflexis, lateribus etiam postice
anguste explanatis, sulco medio tenui abbreviato, basi trans-

180

versim impressus et utringue obsolete foveolatus. Elytra quam
in T. scutellari distinete angustiora et transversim magis
convexa, prothorace paullo latiora et plus quam triplo lon-
giora, nigra, nitida, macula magna humerali indetermina, in-
terdum fere totam partem basalem occupante pallide testa-
cea, apice picescenti, striis tantum duabus prope suturam
satis obsoletis, ceteris obliteratis; striola apicali et punctis
setigeris ut in IT". scutellari. Pedes pallide flavi, femoribus
posticis et interdum etiam mediis paullo infuscatis.

Habitat sub quisquiliis in littore marino ad lagunem
El Bahira prope urbem Tunis in Africa boreali, ubi d. 4 et
14 Aprilis 1899 specimina haud pauca legi. Primo intuitu
a T. scwtellari, qui ibidem copiose occurrit, dignoscitur.

7. Anillus abnormis J. Sahlb.

Rufo-testaceus, antennis pedibusque pallidioribus; cly-
peo medio elevato, sulcis frontalibus obsoletioribus, distinete
bifoveolatis; antennis articulis penultimis subtransversis;
prothorace postice fortiter angustato, lateribus ante angulos
posticos acutiusculos leviter sinuatis, supra basi utrinque im-
presso ; elytris haud striatis, ruguloso-punctulatis. Long. 1,7 mm.

J. Sahlb. Verhandl. Zool.-bot. Gsesellsch. in Wien,
Jahrg. 1900.

Species insignis; elytris haud striatis, suleis frontalibus
distinete bifoveolatis prothoraceque basin versus fortiter
angustato ab omnibus speciebus hujus generis mox distin-
guenda. — Caput satis magnum, late ovatum, sublaeve,
convexiusculum, clypeo subgibboso-elevato, sulcis frontalibus
obsoletis, sed foveolis duabus minus late distantibus in-
structo, mandibula sinistra extus dente acuto munita. An-
tennae prothoracis basin vix attingentes, pallide testaceae,
pubescentes, articulo 2:o 3:0o distincte longiore et latiore,
obeonicis, 4:o0 rotundato, 5—10 longitudine fere latioribus,
ultimo ovato. Prothorax antice longitudine paullo latior,
basin versus sensim fortiter angustatus, basi capite fere an-
gustior, lateribus ante angulos basales acutiusculos sinuatis
supra subdepressus, sublaevis, nitidus, medio linea subti-

181

lissima longitudinali utringue abbreviata, ad marginem basa-
lem transversim impressus et utrinque satis fortiter foveo-
latus, plica intra angulos posticos obsoleta. Elytra protho-
race parum latiora, latitudine duplo longiora, lateribus sub-
parallela, postice obtuse rotundata ut in ceteris speciebus
hujus generis abdomen totum tegentia; supra depressa, sub-
tiliter alutacea et satis distinete punctulata, punctis sparsis
minime in striis ordinatis, sed disco obsoletissime qvasi
longitudinater canaliculata, basi inter humerum et scutellum
leviter impressa.

Habitat in insula Corcyra rarissime. Sub foliis ad
radices Qvercus cocciferae maximae prope vicum Ropa d. 13
Januari 1899 unicum specimen inveni. Postea saepe eodem
loco frustra qvaesivi. i

3. Metabletus accentifer Raffr.

Oblongus, subdepressus, niger, nitidus, antennis pedi-
busque totis flavis, elytris albidis, litura magna suturali an-
tice ad scutellum dilatata medio cum fascia angusta angu-
lariter flexuosa confluente limboque apicali nigris; protho-
race parum transverso capite haud latiore, postice angu-
state, ante basin haud sulcato; elytris obsoletissime striatis,
setis tribus lateralibus, prima humerali, secunda pone me-
dium, ultimo ante apicem longissimis. Long. 2,5 mm.

Dromius (Lionychus) accentifer RPaffr. Revue de
Zoolog. 1873, 29 sec. L. Bedel in litt.

Species pulchra, M. scapulari Dej. affinis, sed distincte
Jatior, elytrorum signatura setisque lateralibus longioribus
insignis. — Caput et prothorax structura ut in M. scapulari
sed. setis paullo longioribus; fronte utringue prope oculos
leviter longitudinaliter impressa, palpis rufo-ferugineis, oculis
magnis, modice convexis. Antennae tenues, pallide testaceae,
articulis tribus basalibus glabris, ceteris tenuiter pubescen-
tibus, penultimis latitudine fere duplo longioribus. Elytra
latiuscula, prothoracis basi duplo latiora et latitudine sua
vix sesqui longiora, humeris late rotundatis, postice am-
pliatis, margine apicali obsoletissime sinuato, setis laterali-

182

bus longissimis, pallidis, prima humerali latitudine elytri
basali longiore, secunda pone medium ultimoque in angulo
exteriore sito humerali longioribus; supra subdepressa, ob-
soletissime = striata, albido-testacea, signatura nigra cum
opposita figuram aquilae duplicatae instar formante. Haec
signatura a basi suturae egredit ibique maculam magnam
triangularem circa scutellum format, deimde angustata se-
cundum suturam ducitur et in medio cum fascia angusta
angulata et limbo apicali confluit. et maculam posticam irre-
gulariter triangularern ineludit. Pedes toti pallide testacel.

Sub foliolis deciduis ad radicem arbusculae in socie-
tate cum Blechro plagiato 1loce arenoso prope oppidum
Biskra in Sahara Algeriensi d. 20 Maji 1899 duo specimina
inveni.

9. Acupalpus boops n. sp.

Elongatus, ferrugineus, nitidus, capite discoque elytro-
rum communi nigris, antennis piceis, harum articulis duo-
bus basalibus, palpis pedibusque pallide testaceis; capile
prothoracis latitudine, oculis maximis, globosis; prothorace
basin versus subsinuato-angustato, angulis obtusis, impres-
sionibus basalibus punctulatis; elytris subparallelis, profunde
striatis, interstitiis convexiusculis, mediis apicem versus an-
gustatis, tertio puneto postico impresso. Long. 3 mm.

Species capite magno, oculis majoribus, subglobosis
ab omnibus speciebus palaearcticis hujus generis mox di-
stinguenda; statura corporis et prothoracis transitum ad
subgenus Anthracus Motsch. formans. — Caput subrotun-
datum, nigrum, nitidum, cum oculis prothoracis latitudine,
suleis frontalibus latis, laevibus, postice versus oculos cur-
vatis et ad capitis marginem productis; clypeo utringque
seta nigra munito; oculis maågnis, prominulis, eorum dia-
metro a latere viso margine dimidia laterali prothoracis fere
longiore, subglobosis; mandibulis rufescentibus, apice ipso
nigro; palpis pallide testaceis, maxillarium articulo penultimo
paullo obscuriore. Antennae prothoracis basin paullo supe-
rantes; articulis 2 primis flavis, exterioribus piceo-fuscis,

183

pubescentibus, tertio secundo' distincte longiore. Prothorax
leviter transversus, latitudine basali fere aeqvilongus, basin
versus fortiter angustatus, lateribus ante angulos posticos
obtusos sed tamen uti angulos distinguendos leviter sinuatis;
supra modice convexus, linea media obsoleta, impressioni-
bus posticis distincte sed subtiliter punctatis, ceterum laevis,
brunneo-ferrugineus, limbo pallidiore. Scutellum triangulare,
brunneum, sublaeve. Elytra prothorace paullo latiora et
hoc plus triplo longiora, lateribus subparallelis, apice obtusa,
subtruncata; supra transversim modice convexa, ferrugineo-
testacea, nitida, plaga magna communi antice angustata et
fere usque ad scutellum producta nigra; striis:satis pro-
fundis, laevibus, striola abbreviata inter striam primam et
secundam satis : longa; interstitiis convexiusculis, apicem
versus angustatis, tertio pone medium puncto setigero in-
structo. Corpus subtus brunneum, laeve, abdomine infu-
scato, prosterno paullo dilutiore, apice glabro; metasterno
longitudinaliter sulcato. - Pedes pallide testacei, tarsis posti-
cis teretibus, laevibus, tibiis paullo brevioribus.

In vicinitate pyramidis Ghizehensis prope urbem Cairo
Aegypti d. 7 Martis 1896 duo specimina inveni.

Haliplidae.

11. Haliplus leopardinus n. sp.

Subovatus, albido-testaceus, vertice, prothoracis apice
margineque basali fuscis, elytris sutura anguste, apice, litura
media maculisque liberis oblongis nigricantibus; prothorace
antice posticeque profunde punctato, lineola impressa basali
nulla, elytris humeris vix prominulis, fortiter punctato-striatis,
interstitiis punctis parvis in serie unica dispositis, ceterum
laevibus; metasterno antice inter coxas intermedias foveola
rotundata instructo; tibiis posticis extus seriebus tantum
duabus e punctis parvis piligeris; tarsis posticis articulo
basali secundo paullo crassiore et sesqvi longiore. Long.
21/,—3!/3 mm.

184

Mas: tarsis anticis et intermediis articulis tribus basa-
libus obsolete dilatatis, subtus patellis piliformibus munitis.
Var. b: signaturis elytrorum dilutioribus, fuscis.

Var. ec: signaturis elytrorum anterioribus deficientibus.

Var. d: signaturis elytrorum posterioribus deficientibus.

H. variegato Sturm affinis, colore pallidiore, albido-
testaceo, signaturis distinctioribus cum linea nigra suturali
non confluentibus staturaque breviore mox distinguendus.
A H. andalusiaco Wehnke (ut docuit Dr. L. v. Heyden)
etiam valde distincta. Differt enim articulo primo tarsorum
posticorum longiore et minus incrassato. — Caput protho-
race duplo angustius, pallide flavum, subtiliter minus crebre
punctatum, vertice obsolete infuscato, labro antice emargi-
nato, palpis antennisque totis pallide flavis, immaculatis.
Prothorax longitudine duplo latior, statura ommnino ut in
H. variegato, supra convexus, ante basin utringue obsolete
impressus, basi apiceque distinete punctatus, disco sublaevi,
serie punetorum basali ceteris majoribus interdum fundo
nigricantibus, albido-testaceus, apice et basi obsoletissime
infuscatis. Elytra humeris parum rotundatis, supra convexa,
fortiter striato-punctata, punctis postice paullo subtilioribus,
interstitiis laevibus, singulis serie e punctis parvis, remotis
impressis, serie interstitii suturalis magis regulari, punctis
majoribus et minus remolis; pallide, fere albido-testacea,
signaturis nigris vel dilute fuscis valde distinctis. Nigra vel
fusca sunt: macula media basalis subrotundata, linea an-
gusta suturalis usqve ad seriem punctorum interstitialem
tantam extensa, macula triangularis apicalis, vittula in in-
terstitio secundo cum sutura parallela, antice cum macula
diseoidali curvatim confluens, et maculae sex liberae; prima
post-humeralis oblonga in interstitio sexto, deinde duae
approximatae fere in medio in interstitio 6:0 et 8:0 positae,
etiam oblongae et demum tres fasciam anteapicalem for-
mantes, externa major subqvadrata. Praeterea puncta
omnia impressa elytrorum in fundo saepe nigra sunt. FEpi-
pleura elytrorum biseriatim punctata, serie superiore obso-
leta. Corpus subtus rufo-testaceum, prosterno antice con-

185

vexo, haud canaliculato, subtiliter, postice profunde punctato,
mesosterno subtiliter, metasterno medio fortiter punctato,
lateribus sublaevibus, hoc inter coxas foveola rotundata im-
peessa; laminis coxarum posticarum profunde punctatis,
abdomine sublaevigato, . punctis in canalicula transversali
sagmentorum qvarti et qvinti ut et in apice segmenti analis
qvam in AH. variegato subtilioribus. Tibiae posticae cur-
vatae, extus glabrae et pilis tantum biseriatim dispositis
munitae, intus ciliis natatoriis paucis. Tarsi postici tibiis
distinete longiores, articulo primo secundo paullo crassiore
et sesqvi longiore, 3:0 contiguis paullo breviore.

Habitat in lacunis hiemalibus insulae Corcyrae passim.
Prope flumen Stravopotamos, ad vicum dChelia, in lacuna
Katapinos, prope ostium fluminis Potamo et in Valle di Ropa
mens. Novemb —Febr. specimina haud pauca legi. (Sub
nomine H. pantherino m. antea communicatus, qvod nomen
ob H. pantherinum Aube ex America boreali mutandum est.)

Hydrophilidae.

11. Philhydrus mediterraneus n. sp.

Oblongo-ovalis, modice convexus, griseo-testaceus, ni-
tidus, crebre subtiliter punctatus, palpis antennisque conco-
loribus, corpore subtus nigro-piceo, tenuiter et breviter al-
bido-pubescente, pedibus rufo-testaceis, femoribus late nigro-
vittatis, abdomine medio longitudinaliter magis convexo,
prothorace punctis 4 labrogque in femina nigricantibus,
elytris punctis translucidis distinctis et regularibus; meso-
sterni carina rectangulari, apice obsolete dertato-prominulo.
Long. 3 mm.

Mas: tarsis anterioribus ungviculo anteriore hamato,
basi ultra medium dentato-dilatato; labro pallide flavo.

Var. b. transcaspica: segmento penultimo ventrali mar-
gine apicali, vittulis duabus transversalibus discoidalibus, ul-
timo plaga media lata rufo-testaceis, mesosterno angulo

186

antico spinoso producto, corpore subtus paullo densius pu-
bescente. (An species distincta?)

Ph. maritimo Thoms. similis, sed paullo major, elytris
seriebus translucidis punctorum multo magis 'distincetis et
regularibus mox distinguendus. — Caput pallide griseo-fla-
vum, dense subtiliter punctulatum, punctis nonnullis sparsis
paullo majoribus in fronte versus oculos; clypeo in mare
concolore, in femina nigro-piceo; fronte linea media sutu-
raque celypeali certo situ obsolete fosforescenti translucidis.
Antennae pallide testaceae, articulis tribus ultimis infuscatis.
Prothorax. longitudine suo plus quam. duplo latior, angulis
omnibus satis late rotundatis, subtiliter sed paullo remotius
quam in capite punctatus; punctis majoribus lateralibus or-
dinariis satis distinctis; paållide testaceus, disco maculis 4
nigris punctiformibus. Scutellum oblongum, triangulare,
subtilissime punctulatum, limbo laevi. Elytra latitudine fere
duplo longiora, nitida, pallide griseo-flava, callis humeralibus
saepe piceis, paullo remotius, sed haud profundius gqvam
prothorax punctata, punctis majoribus seriatim dispositis
satis distinctis, punctis seriatis in pagina inferiore ubigue
regularibus et distincte translucidis. Corpus subtus nigro-
piceum, subopacum, breviter et tenuiter sed satis distincte
pallido-pubescens, mesosterni carina antice rectangulari,
apice obsoletius dentato-prominula, metasterno convexiu-
sculo, postice medio glabro et obsoletissime canaliculato;
abdomine medio longitudinaliter convexo, utrinque vix im-
presso, nitidulo, subtilissime granulato-punctato; segmento
anali interdum apice dilutiore. Pedes rufo-testacei; femo-
ribus omnibus, anterioribus latius nigro-vittatis, usque ad
partem G6:tam ultimam dense subtilissime punctatis et griseo-
pubescentibus, tarsis gracilibus, pallide testaceis.

In aqua subsalina inter plantas aquaticas et confervas
prope oppidum Brindisi Italiae d. 16 Martis 1896 nonnulla
specimina inveni et d. 2 Nov. 1898 eodem loco reperi.
Praeterea in insula Corcyra m. Decembris 1898, ad sinum
Eleusensem et Phaleron prope Athenas d.: 2—6 Martis ut
et prope Syracusam d. 24 Martis 1899 pauca specimina cepi.

187

Varietatem transcaspicam in aqva subsalina ad stationen
Mula Kara in provincia Michailovo Transcaspiae d. 21 Juni
1396 inveni.

12. Philhydrus Salomonis n. sp.

Oblongo-ovalis, convexiusculus, piceo-niger, nitidus,
maculis duabus ante oculos, tibiis, prothoracis elytrorumque
marginibus indeterminatim rufescentibus, palpis totis, än-
tennis tarsisque rufo-testaceis; capite, prothorace elytrisque
politis, omnium subtilissime remote punctatis, his seriebus
irregularibus punctorum majorum satis distinctis, mesosterno
angulo apicali recto; metasterno postice elevato et acumi-
nato-producto. Long. 3.3—4 mm.

Mas: tarsis omnibus ungviculo anteriore basi hamato-
curvato, anticorum dente medium vix superante, inter-
mediorum medium haud attingente, posticorum dente brevi
basali munitis.

Species superficie polita, punctura elytrorum subtilis-
sima Ph. polito Käst. affinis, sed minor, minus convexa,
prothoracis elytrorumque lateribus minus determinatim
pallidis diversa, a Ph. atro Kuw. et Ph. agrigentino Rottb.
punctura subtiliore et parciore mox distinguenda. — Caput
nigrum, nitidum, subtilissime punctatum, punctis paucis
paullo majoribus sparsis utringque prope oculos congregalis;
clypeo convexo, subprominulo, linea clypeali distincta, medio
subangulata, utringue ante oculos macula in mare paullo
majore rufo-ferruginea; labro inflexo, paullo distinctius
punctato. Palpi toti pallide rufo-testacei, articulo secundo
basi vix obscuriore. Antennae ejusdem coloris, clava saepe
paullo infuscata. Prothorax longitudine duplo latior, trans-
versim satis convexus, lateribus medio subrectis, angulis
anticis late, posticis angustius rotundatis, supra nitidus,
paullo remotius et subtilius gquam in capite punctulatus,
punctis majoribus utrinque in ordine positis satis distinctis,
disco nigro, lateribus sensim late rufescentibus. Scutellum
triangulare, latitudine perparum longius, obsolete punetatum.
Elytra prothorace triplo et latitudine sua sesqui longiora,

188

breviter ovata, satis convexa, nitidissima, polita, fere laevi-
gata, sed sub oculo acute armato subtilissime minus crebre
punctulata; punctis in seriebus irregularibus ordinariis satis
distincetis; puncetis seriatis in pagina inferiore elytrorum satis
regularibus, sed a supero vix nisi elytris elevatis conspi-
cuis, nigra vel picea, lateribus sensim indeterminatim piceo-
rufis. Alae albido-hyalinae, venis piceis. Corpus subtus
nigrum, crebre subtilissime punctulatum, tenuiter pallido
pubescens; mesosterni crista angulo antico recto, apice vix
prorsinulo; metasterno postice quam in speciebus plerisque
postice magis elevato, medio glabro, obsoletissime cana-
liculato, basi apiceque carinato-compresso, angulo apicali
acuto prominulo, subspinoso-producto; ventre subaequaliter
convexo. Pedes nigricantes, femoribus pubescentibus et
punctulatis, apice glabro, anguste piceo-rufo; tibiis piceis,
apicem versus rufescentibus, tarsis rufo-testaceis.

In lacunis seu fossis Salomonis prope oppidum Bethle-
hem d. 24 Febr. specimina plura legi.

13. ZLaccobius argillaceus n. sp.

Breviter ovalis, albido-flavus, nitidus, capite maxime
ex parte, prothoracis vittulis duabus approximatis scutellogque
virescentibus, pectore, abdominis basi, punctisque transluci-
dis regulariter seriatis elytrorum nigricantibus, mento nitido,
subtiliter remote punctato; capite utrinque macula triangu-
lari albida notato; prothorace satis dense punctato, intersti-
tiis obsoletissime remote punctato-striatis, interstitio 2:0, 5:0
et 7:0o punctis majoribus seriatis; mesosterni carina antice
acute prominula, dente apicali albido-flavo; pedibus totis
cum coxis albido-flavis, tibis ciliis nonnullis natatoris mu-
nitis, coxis posticis margine postico spinuloso-ciliatis; tarsis
longis, ungviculis validis. Long. 2 mm.

Species distinctissima, colore LL. decoro Gyll. similis,
sed plus duplo minor, L. Revilieri Perris aeqvalis, sculptura
elytrorum, pedibus longioribus, totis cum palpis albido-flavis
diversa.

189

In ripa argillacea fluminis 'Tschu prope vicum Kon-
stantinovskaja Turkestaniae d. 6 Aug. 1896 nonnulla speci-
mina legi.

14. Laccobius sublaevis n. sp.

Breviter ovalis, fortiter convexus, niger, maculis parvis
lateralibus ante oculos, prothoracis lateribus late margineque
apicali et basali anguste, elytris, pedibus, dimidio basali
femorum excepto, antennis palpisque pallide testaceis; mento
nitido, subtiliter remote punctato; clypeo haud emarginato;
capite prothoraceque metallice splendentibus; subtilissime
remote punctatis; elytris amplis, nitidis, submetallice splen-
dentibus, pagina inferiore distincte regulariter punctato-
striatis, punctis nigris translucidis, lateribus obsoletis, pagina
superiore alternatim omnium subtilissime, vix visibiliter
seriato-punctatis, punctis densis, seriebus e punctis majoribus
remotis distinctis, mesosterno obtus-angulato; pectore opaco,
mesosterno postice medio abdomineque nitidis, segmento
penultimo rugoso-punctato, femoribus nitidis, remote pun-
ctatis, anticorum parte tertia basali tomentosa, opaca, tibiis
tarsisque posterioribus ciliis natatoriis munitis, ungviculis
mediocribus, leviter curvatis. Long. 2,2 mm.

L. gracili Motsch. ' affinis, sed distinete major, supra
magis splendens, capitis, prothoracis ut et elytrorum pun-
ctura subtiliore, his seriebus tribus punectorum majorum valde
distinctis diversa.

Habitat in Turkestania; in flumine Tschu prope vicum
Konstantinovskaja d. 6 Augusti cum praecedenti specimina
3 inveni.

15. Laccobius littoralis n. sp.

Breviter ovalis, convexiusculus, niger, maculis parvis
lateralibus clypei, limbo fere toto prothoracis, basi et apice
medio brevissime interrupto, dentatc-dilatato, punctogue parvo
utringue in elytris, pedibus, palpis antennisque pallide fla-
vis, femorum basi palpisque apice piceis, elytris seriatim
nigro-punctatis obsoleteque maculatis; mento nitido, remo-

190

tius punctato, capite prothoraceque satis distinete et dense
punctatis, interstitiis subtilissime alutaceis; elytris dense
confuse seriatim punctatis, prosterno obtuse tectiformi, me-
sosterno carina obtus-angulata; tibiis tarsisque ciliis nata-
torlis munitis; abdomine segmentis ultimis dense punctatis
et pubescentibus, penultimo emarginato. Long. 2—2,2 mm

L. aluvtaceo Thoms. distinete minor, paullo angustior
minusque convexus, structura mesosterni limboque pallido
prothoracis latiore, ante scutellum-: brevissime tantum inter-
rupto distinguendus.

In littore lacus Issyk-kul prope vicum Kutemaldi d. 21
Juli 1896 nonnulla specimina cepi.

16. ZLimnebius (Embololimnebius) Theryi Guilleb.

Ovatus, modice convexus, niger, nitidus, subtilissime
punctulatus, superficie inter puncta coriacea, supra tenuiter
parce griseo-pubescens, subtus pube aurea satis densa
tectus; palpis antennisque rufo-ferrugineis, pedibus piceis,
prothorace lateribus ejusdem coloris; labro apice emargi-
nato, prothörace lateribus angulisque anticis rotundatis,
elytris lateribus acute marginatis; prosterno acute 'carinato,
carina mesosterni ante coxas interrupta. Long. 2,2—2,6 mm.

Mas: pedibus posticis elongatis, femoribus modice
curvatis, trochanteribus plaga postica distinete excavata et
obsolete setulosa, tibiis tenuibus, apicem versus sensim le-
vissime incrassatis, intus pone medium ciliis nonnullis nata-
toriis ferrugineis qvasi vexillum rhombiformem, tibiarum
diametro aeqvilongum formantibus, ornatis; pedibus interme-
diis femoribus subrectis, tibiis obsolete arcuatis; tarsis an-
ticis articulis basalibus leviter dilatatis, tibiis extus fortiter
dilatatis, subtriangularibus, angulo exteriore setuloso; seg-
mento 6:o ventrali glaberrimo, laevi, appendiculo apicali
(cono), basi utrinque foveola minus profunda terminato, parvo,
rufo, medio canaliculato; pygidio setis duabus brevibus basi
remotis.

Limnobius Gwilleb. Revue dentomologie 1891 p. 324.

191

Femina: paullo minor, pedibus brevioribus, simplici-
bus; pygidio setis approximatis, coadunatis setam unicam
mentientibus.

Var. b: piceo-fusca, pedibus dilutioribus.

Species in hoc genere magna, L. (Embololimnebio) trun-
catello Thunb. affinis, structura pedum posteriorum et prac-
sertim tibiarum ciliis laminam vexilli instar formantibus
insignis. — Caput prothoracis basi duplo angustius, nigrum,
nitidulum, dense minus subtiliter punctatum, subglabrum,
Jabro leviter emarginato, mento nitido, parce subtilissime
punctato; palpis rufo-ferrugineis, maxillaribus valde elon-
gatis. Antennae pallide rufae, clava obscuriore pubescenti.
Prothorax longitudine fere duplo et dimidio latior, apicem
versus angustatus, lateribus distincte rotundatis, angulis
posticis anguste, anticis late rotundatis, basi utringue levis-
sime emarginato, supra convexiusculus, niger vel piceus,
Jateribus dilutioribus, nitidus, superficie tota subtilissime
alutacea, punctis parvis quam in capite minoribus et remo-
tioribus dispersus, pube tenui griseo-fusca brevi parce ob-
ductus. Scutellum laeviusculum. Elytra prothorace paullo
latiora, subovata, apice rotundato-truncata, angulo exteriore
late, interiore angustius rotundato, supra modice, postice
fortius convexa, margine laterali toto anguste et acute ele-
vato; nigra, nitida, apice indeterminatim picescenti; omnium
subtilissime alutacea et punctis fere aeque subtilibus et re-
motis ac in prothorace impressis, sutura leviter impressa
sed minime marginata; pubescentia ut in prothorace. Cor-
pus subtus opacum, subtilissime rugulosum, nigrum, pube
minus brevi, rigida, aurea, tecetum; segmento 6:0 praesertim
in mare glabro, nitido, laevi; coxis posticis in mare postice
spinula brevissima rufescenti munitis; prosterno inter coxas
fortiter elevato-carinato; mesosterno antice carina minus
elevata, ante coxas iuterrupta, postice canaliculata; meta-
sterno subtiliter carinato. Pedes picei, vel refescentes, femori-
bus obscurioribus, posterioribus remote subtiliter punctatis.

Habitat in Africa boreali. In fossa profunda prope oppi-
dum Constantine Algiriae diebus 9 et 11 Maji specimina 8
inveni.

192

17. Limnebius (Embololimnebius) appendiculatus n. sp.

Oblongus, satis fortiter convexus, niger, nitidus, pro-
thoracis lateribus piceis, omnium subtilissime alutaceus,
supra vix punctatus, parce longius griseo-pubescens, anten-
nis, palpis pedibusque rufo-ferrugineis; labro apice emargi-
nato, mento subtilissime punctato, nitido, plano; prothorace
Jlateribus modice rotundatis, angulis omnibus rotundatis.
Long. 1,6 mm.

Mas: pedibus posticis brevibus, femoribus elytrorum
margine laterali parum excedentibus tibliisque rectis; tibis
intermediis distincte, anticis obsolete incurvis, bis apicem
versus parum dilatatis, angulo exteriore acute producto;
tarsis anticis basi distincte dilatatis, segmento 6.0 ventrali
anterioribus. tribus simul sumtis fere longiore, laeviusculo,
glabro, appendiculo apicali (cono), basi utringue fovea
magna distincta terminata, magno abdominis apicem supe-
rante, rufo, apice curvatim deflexo, convexo, integro, foveis
lateralibus extus carina obtusa, apice in dente brevi excur-
rente terminatis; pygidio setis duabus brevibus, basi distan-
tibus munilis.

Femina ignota.

L. (Embolimnebio) laticonus Kuw. affinis coloreque
pedum similis, sed structura pedum abdominisque in mare
distinetus. — Corpus oblongum, satis convexum, lateribus
rectiusculis, nigrum, prothoracis lateribus elytrorumque limbo
apicali rufo-piceis. Caput latiusculum, obsolete punctatum,
et subtilissime alutaceum et pubescens; labro distincte emar-
ginato, mento subtilissime dense punctato, plano, nitidulo;
palpis et antennis pallide ferrugineis. Prothorax longitudine
duplo latior, lateribus obtuse, angulis anticis et posticis an-
guste rotundatis, niger, nitidus, lateribus late piceus, subti-
lissime alutaceus, sed vwvix visibiliter punctatus, parce sed
minus breviter griseo-pubescens. Scutellum late triangulare,
laeve, nitidum. Elytra prothorace paullo latiora, mox pone
humeros leviter dilatata, apicem versus sensim angustata,
lateribus subrectis, tenuiter marginatis, margine acuto prope

"193

angulos posticos late rotundatos evanescenti; supra modice
convexa, ut in prothorace subtiliter alutacea et vix visibi-
liter punctata, griseo-pubescentia, nigra, nitida, apice sen-
sim picescentia. Corpus subtus opacum. obsolete rugulo-
sum, pube rigida, aurea, brevi. minus densa tectum, seg-
mento 6:o glabro, laevi; prosterno acute carinato, carina
mesosterni obtusa, postice interrupta (>). Pedes cum coxis
et trochanteribus rufo-ferruginei, femoribus obsolete punctatis.

Habitat in Algeria rarissime. Prope oppidum Constan-
tine d. 11 Maji specimina duo inveni.

18. Ochthebius (Prionochthebius) asper n. sp.

Elongatus, obscure aeneus, nitidus, antennis clava ex-
cepta, articulo penultimo palporum pedibusque rufo-testaceis,
geniculis anguste tarsisque piceis; labro apice integro; pro-
thorace minus transverso, lateribus denticulatis, pone me-
dium abrupte angustato, membrana prothoracis tertiam
partem posticam amplectente, supra canaliculato et trans-
versim biimpresso, subtiliter alutaceo, minus confertim
punctato; elytris latitudine duplo longioribus, confertim
punctato-striatis, interstitiis oblique asperato-rugosis, seria-
tim setulosis, marginibus lateralibus acute serrulatis. Long.
1,92 mm.

O. (Prionochthebio) subintegro Muls. et O. (Pr.) Lejo-
list Muls. affinis, sed major, statura longiore et angustiore,
pedibus longioribus et pallidioribus, prothorace minus trans-
verso, membrana longiore et distinctiore diversa. — Caput
statura ut in O. Lejolist, viride aeneum, nitidum, subtilis-
sime alutaceum et minus confertim punctatum; linea cly-
peali impressa angulata, distincta: foveolis frontalibus pro-
fundis. Prothorax coleopteris paullo angustior, latitudine
sua !/; brevior, lateribus pone angulos anticos rotundato-
dilatatis, mox ante medium fortiter constrictis, strictura
membrana distincta albida, prothoracis partem tertiam occu-
pante impleta, marginibus lateralibus inaeqvaliter denticu-
latis; supra transversim satis convexus, aeneus, nitidus
omnium subtilissime alutaceus, distincte punctatus, inter-

13

194

stitiis punctis fere latioribus, medio tenuiter canaliculatus et
impressionibus duabus transversalibus arcuatis notatus.
Elytra qvam in affinibus paullo longiora, latitudine sua duplo
longiora, postice paullo magis angustata, margine laterali
acute serrata, supra modice convexa, obscure aenea, viridi-
vel cupreo-micantia, dense punctato-striata, interstitiis qvam
striis fere latioribus, convexis, oblique fere regulariter acute -
rugulosa et setis rigidis brevibus seriatim positis armatis,
striola suturali cum prima longitudinali confluente. Corpus
subtus opacum, pube grisea densa tectum; prosterno cari-
nato. Pedes qvam in affinibus longiores, femoribus extra
elytrorum marginem lateralem parte sua ?/; excedentibus,
toti cum coxis rufo-testacei, geniculis anguste tarsisque
extus piceis. |

Habitat in aqvis salinis in rupibus maritimis ad por-
tum Phaleron prope Athenas. In societate cum O. (Pr.)
adriatico Reitt. d. 6 Martis 1899 specimina pauca cepi.
Prope oppidum Canea in insula Creta d. 11 Martis unicum
specimen inveni.

19. Ochthebius (Cheilochthebius) sculpturatus n. Sp.

Niger, parum nitidus, antennis, palpis pedibusque fer-
rugineis, labro fortiter exciso, clypeo punctulate, convexo,
basi transversim impresso, foveis frontalibus profundis, ocellis
nullis; prothorace transverso, cordato, lateribus ante medium
abrupte angustatis, undique membrana angusta, albida cincto,
supra foveolis omnibus magnis et - profundis, eanalicula
media fortiter et late excavata, utrinque abreviata, foveis
coloniformibus anterioribus ellipticis, posticis longioribus,
fossis lateralibus profundis, interstitiis foveolarum angustis,
convexis, punctulatis; elytris oblongis, basi prothoracis lati-
tudine, ante medium vix dilatatis, ante apicem ovato-angu-
statis, modice convexis; fortiter punctato-striatis, punctis
magnis, foveiformibus qvam interstitiis subeariniformibus
fere duplo latioribus, obsolete piligeris; tibiis latiusculis,
dense setulosis et pubescentibus. Long. 1,1 mm.

195

Species distinctissima, Ochth. (Cheilochth.) Poveri Rye
longitudine aeqvalis, sed multo angustior et magis depressa,
subglabra, foveis prothoracis magnis et profundis, maximam
prothoracis partem occupantibus, punctis elytrorum multo
majoribus, profundioribus ab omnibus speciebus hujus sub-
generis diversa,

In aqva salina ad stationem Mula-Kara in Transcaspia
d. 21 Juni 1896 unicum specimen inveni.

20. Ochthebius (Cheilochthebius) Elisae n. sp.

Oblongus, fusco-piceus, parum nitidus, antennis, palpis
pedibusque ferrugineis, labro acute exciso, clypeo convexo,
sublaevi, foveolis frontalibus profundis, ocellis ad marginem
eorum posticum obsoletis, fovea verticali minus distincta,
prothorace leviter transverso, lateribus ante medium abrupte
angustatis, membrana sinum lateralem implente lata, hya-
lina, apicali angusta, dorso sulco medio in foveis duabus
profundis dilatato, foveis coloniformibus minoribus, lobo
auriculato convexo; elytris fuscis, glabris, apice pallidiori-
bus, subtiliter seriato-punctatis, punctis remotis, interstitiis
planis, quam punctis triplo latioribus, metasterno medio
glabro, laevi. Long. 3,7 mm.

0. (Cheilochth.) foveolato Germ. valde affinis, sed dif-
fert superficie toto laeviore, elytris vix alutaceis, prothorace
medio distincte bifoveolato et stris elytrorum multo remo-
tioribus punctisque multo minoribus, inter se magis distan-
tibus prothoraceque parum aeneo-micante.

Habitat in Palestinae aqvis. Ad fontem Vadi el Sul-
tan, fontem Elisae dictam, prope oppidum Jerico d. 28 Febr.
1396 specimina tria cepi. ;

21. Ochthebius (Trymochthebius) depressus n. sp.

Piceo-aeneus, nitidus, subdepressus, antennis, palpis
pedibusqve rufo-testaceis; labro apice obsolete emarginato,
clypeo dense punctulato, foveolis frontalibus satis profundis,
postice ocellis distinctis praeditis, fronte dense punctato,
subaeneo-nigro; palpis articulo, ultimo brevi leviter infu-

196

scato; prothorace transverso, postice vix angustato, minus
convexo, superficie subtiliter alutacea, punctis minus densis
impressis, medio tenuiter canaliculato; foveolis coloniformi-
bus minus profundis, anticis obsoletissimis, rotundatis, po-
sticis ovalibus, antice divergentibus, postice impressione ar-
cuata conjunctis; fossis lateralibus profundis, fundo opacis,
coriaceis, basi intra angulos puncto impresso; lateribus
postice breviter, circiter prothoracis !/; parte exciso ibique
membrana sordide albida impletis; elytris oblongo-ovatis, pro-
thorace paullo latioribus et latidudine sua ?/3 longioribus, minus
convexis, piceo-aeneis, apice dilutioribus, subtiliter reticulato-
punctatis, remotius punctato-striatis, punctis gqvam inter-
stitiis fere duplo angustioribus, sutura postice obsolete ele-
vata, striola scutellari nulla; pedibus latiusculis, tibiis paullo
dilatatis, anticis ulringque seriatim setulosis. Long. 2 mm.

Species ab omnibus subgeneris Trymochthebii specie-
bus statura minus convexa, prothoracisqve impressionibus
anticis coloniformibus obsoletissimis et posticis valde divari-
catis facile distinguenda; O. (Homal.) aeneo Steph. statura
magis similis sed minus nitida, foveolis posticis colonifor-
mibus distinctis incisuraque postica laterali ut in subgeri
Trymochthebio.

Habitat in Turkestania, ut videtur, rarissime. Ad vicum
Lisitsino d. 11 Juli unicum specimen inveni.

22. Ochthebius latiusculus n. sp.

Rufo-testaceus, subtus piceus, capite prothoracisque
disco metallice rufo-aureis, oblongus, subdepressus, anten-
nis, palpis pedibusque flavis; labro apice late rotundato,
clypeo pulvinato-convexo, aureo, dense subtiliter punctato,
foveolis frontalibus profundis, ocellis nullis, plagis elevatis
capitis rubro-cupreis, subtiliter punctulatis; prothorace qvam
in confinibus latiore et minus convexo, longitudine sua di-
midio latiore, mox pone angulos anticos fortiter dilatato,
deinde angustato, incisura ante angulos posticos angustis-
sima, membrana obsoleta, impressionibus transversalibus et
fossa laterali minus profundis, canalicula longitudinali obso-

197

letissima, supra dense subtilissime punctulato, rufo-testaceo,
disco rubro-cupreo et aureo-micante; elytris late ovatis, me-
dio distincete dilatatis, latitudine sesqui longioribus, parum
convexis, ferrugineo-testaceis, subtiliter punctato-striatis, in-
terstiis punctis duplo latioribus alutaceis; striola scutellari
nulla; pedibus debilioribus, tarsorum posticorum articulo
ultimo penultimo duplo et dimidio longiore. Long. 2 mm.

0. lividipenni Peyr. affinis sed statura latiore, pro-
thorace limbo late rufo-testaceo, elytris subtilius punctato-
striatis, interstitiis multo latioribus, prothorace latiori, postice
minus angustato, impressionibus minus distinctis membrana-
que obsoleta diversa. Ab O. alutaceo Reitt. statura multo
majore, elytris latioribus et ut videtur fortius punctato-
striatis.

Ad flumen Jordan prope Jerico d. 27 Febr. 1896 uni-
cum specimen detexi. Ad flumen Oued al Khantara in oasi
Biskra Algiriae d. 20 Maii 1899 specima duo simillima
reperi.

23. Ochthebius rugulosus n. sp.

Elongatus, subconvexus, piceo-aeneus, subglaber. pedi-
hus antennisque clava excepta ferrugineis; palpis, antennarum
clava tarsorumque apice piceis; capite obscure aeneo, con-
fertim punctato, foveis frontalibus distinctis, postice ocello
obsoletiore; prothorace leviter transverso, basin versus sub-
aeqvaliter angustato, lateribus anticeque membrana angusta
cincto, supra confertim fere rugoso-punctato, impressionibus
duabus transversalibus distinctis, foveolis coloniformibus
obsoletis, extus plica obtusa terminatis, lobis anterioribus
depressis, cum fossa auricularia confluente, hac intus cari-
nula tenui arcuata bene determinata; elytris piceis, abdomi-
nis apice distincte excedentibus, postice dilutioribus, tenuiter
punctato-striatis, interstitiis planis, striis circiter sesqui lati-
oribus, distincete alutaceis et transversim obsolete rugulosis
Long. 1,8 mm.

0. marino Peyk. affinis, sed paullo angustior, protho-
race longiore, etiam locis elevatioribus confertim punctato
elytrisque fortius alutaceis distincta videtur.

198

Prope ostium fluminis Potamo in insula Corcyra d. 13
Febr. 1889 captus.

24. Ochthebius (Liochthebius n. subg.) eburneus n. sp.

Elongatus, subdepressus, supra cum pedibus, antennis
palpisque flavo-albidus, sublaevis, nitidus, pilis longis tenuis-
simis, suberectis adspersus; capite prothoracisque disco sub-
aeqvali, aeneis, nitidissimis, clypeo magno porrecto, labro
apice exciso; elytris obsoletissime irregulariter punctatis,
angulo suturali rotundato; corpore subtus dense tomentoso,
segmentis marginibus longius griseo-pubescentlibus, sexto
haud nitido, tibiis anticis fortiter spinulosis. Long. 1,5—
WS an

Species insignis, statura elongata, magis depressa,
elytris sublaevibus, pilis longis tenuissimis adspersis, capite
ante oculos fortiter angustato, clypeo et labro porrectis,
simul sumtis subqvadratis, labro medio triangulatim exciso,
angulis lateralibus exsertis, rotundatis; segmento ultimo ven-
trali haud nitido ab omnibus congeneribus diversa et ad
subgenus novum referenda. — Caput magnum, cum oculis
prominulis prothoracis apici aeqvilatum, ante oculos valde
angustatum, antice lateribus parallelis; supra: cupreo- vel
viridi-aeneum, splendidum, ' sublaeve, lateribus brevissime
setulosum, foveis frontalibus parvis sed valde profundis; ver-
tice transversim impresso, linea clypeali impressa distincta,;
clypeo lateribus subparallelis, porrecto, labro magno, apicem
versus haud angustato, angulis rotundatis, apice medio ex-
ciso; palpis maxillaribus satis elongatis, totis pallide testa-
ceis, articulo ultimo subuliformi, penultimo tumido vix bre-
viore, mento utrinque foveolato. Antennae totae pallide
testaceae, articulo secundo crasso, 3—>5 tenuissimis, clava
griseo-pubescente. Prothorax leviter transversus, basin ver-
sus paullo angustatus, lateribus postice leviter sinuatis, sinu
membrana angusta repleto, basi apiceque angustissime
membranaceo-marginatus, supra parum convexus, flavo-
testaceus, disco. minus late rufo-aeneo, cupreo-aureo vel
virescenti splendido, quam in speciebus omnibus mihi cognitis

199

obsoletius impressus, subaeqvalis, medio obsoletissime cana-
liculatus, depressione basali distincta, apicali obsoleta, parce
subtilissime, prope marginem anticum densius punctulatus.
Scutellum subtriangulare, laeve, nigrum, apice anguste albi-
dum. Elytra basi prothorace distincte latiora et triplo lon-
giora, ovalia, pone medium parum dilatata, apice late ovato-
rotundata, angulo suturali late rotundato, pygidium haud
tegentia; epipleuris angustis mox pone medium evanescen-
tibus; supra parum convexa, tuberculo humerali obsoleto,
pallide testaceo-albida, seu eburnea, sublaevia et vix nisi
superficialiter irregulariter punctata, punctis interdum in
serie hinc inde dispositis, sed punctis omnino aegre obser-
vandis; setis tenuibus sed satis longis, suberectis, Versus
latera distinetioribus parce adspersa. Corpus subtus cum
'abdominis dorso fusco-nigrum, opacum, tomento griseo ob-
duetum, segmentis ventralibus apice longius pubescentibus
seu ciliatis; 6:0 haud nitido, ultimo apice setuloso. Pedes
cum trochanteribus pallide testacei, femoribus basi paullo
obscurioribus, tibiis praesertim intermediis fortiter spinulo-
sis, unguiculis omnibus longis, hamn curvatis, tarsis posti-
cis tibiis !/, brevioribus.

Habitat in aqvis parvis argillaceis in Tunisia; prope
lacum exsiceatum Sebkha el Sedjoumi d. 3 Aprilis et ad
flumen Medjerbah d. 6 Aprilis specimina haud pauca legi.

Mieragasma nov. gen.

Corpus breviter ovatum, setulosum.

Caput breve, semicirculare; vertice medio gibboso-
convexo; fronte utringue longitudinaliter impresso, lateribus
explanatis; clypeo inflexo, subverticali, genis sub margine
acuto frontis excavatis.

Oculi rotundi, parvuli, granulati.

Labrum transversum, apice truncatum, tenuiter pube-
scens, angulis rotundatis.

Mandibulae briviusculae.

200

Maxillae lobo exteriore subeylindrio, curvato, interiore
apice digitato-producto et intus dense ciliato.

Palpi maxillares breves, minus elongati, 4-articulati,
articulo primo brevi, secundo elongato, subelavato, arcuato;
3:0 hoc longiore et multo crassiore, obovato, ultimo subulato.

Mentum qvadrato-cordatum, apice breviter ciliatum.

Palpi labiales biarticulati, articulo wultimo penultimo
breviore et angustiore.

Antennae palpis maxillaribus paullo longiores, pube-
scentes, 9-articulatae, articulo primo maximo, curvato, apice
subelavato, secundo globoso, 3:o basi angustissimo, 1—9
clavum formantibus.

Prothorax transversus, elytrorum latitudine, lateribus
explanatis, margine basali prope angulos profunde exciso,
sinu membrana impleto, lateribus sub margine inflexo fovea
profunda antennali instructis.

Elytra epipleuris distinctis fere usque ad apicem pro-
ductis. |

Prosternum breve, antice medio carinatum.

Mesosternum inter coxas intermedias acute productum.

Metasternum breve, medio mesosterno paullo longius,
postice inter coxas leviter emarginatum.

Coxae anticae et mediae contiguae, subglobosåe, po-
sticae parum distantes, usque ad episterna anguste linearia
productae.

Pedes breves, crassiusculi, femoribus posticis elytro-
rum marginem lateralem vix excedentibus, tibiis basi an-
gustioribus, seriatim setulosis, subprismaticis, anticis apice
extus spinulis duabus munitis, calcaribus brevibus, basi
leviter curvatis; tarsis breviusculis, setulis nonnullis munitis,
4-articulatis, 1:o et 2:o brevibus fere coadunatis, simul sum-
tis 3:0 parum longioribus, 4:0 ceteris simul sumtis longiore,
ungviculis curvatis, interiore praesertim in pedibus interme-
diis intus basi obsolete denticulato.

Abdomen segmentis 6 ventralibus subaeqvalibus 7:oque
parvo anali compositum.

201

Generi Ochthebio affine; capitis forma longe aliena,
prothorace lateribus explanatis, pedibus brevioribus, tibiis
apice spinulosis tarsorumque structura diversum.

25. Micragasma paradoxzxum n. sp.

Ovatum, supra parum convexum, nigrum, opacum un-
dique setulis curvatis munitum, antennis pedibusque ferru-
gineis; capite utrinque late impresso, medio gibboso-con-
vexo, lateribus explanatis et reflexis; prothorace lateribus
subparallelis, medio late canaliculato et versus lateribus
utringue late biimpresso, lateribus subreflexis, setulis unci-
formibus, densis munitis; elytris regulariter puncetato-striatis,
seriatim setulosis, interstitiis transversim rugosis. Long.
1--1,1 mm.

Species parva Ochthebio wviridi Peyr. minor, corpore
antice obtuso, supra subdepresso, capite brevi, colore nigro,
opaco setulisque uncinato-reflexis mox distinguenda. —
Caput breve crassum, superne inspectum fere semicirculare,
nigrum, opacum, obsolete ruguloso-punctatum, setulis parvis
uncinato-deflexis praesertim ad marginem anticum frontis
et lateribus distinctis munitum, disco posterius subgibboso-
convexum, utrinque late impressum, frontis lateribus di-
stinete explanatis et subreflexis, genis sub frontis margini-
bus profunde et late excavatis, clypeo brevi, lato, subverti-
caliter deflexo, labro brevissimo, antice truncato, dense pu-
bescente, angulis rotundatis. Oculi parvuli, quam in Och-
thebii speciebus distinete minores, globosi, facettis magnis
granulati. Palpi qvam in genere Ochthebio paullo breviores,
toti pallide flavi vel ferruginei, articulo ultimo qvam penul-
timo parum breviore, apice minus acuto. Antennae breves,
tenues, in fovea profunda in lateres prosterni excipiendae et
igitur saepissime occultae et aegre observandae; pallide
ferrugineae, apice subelavatae, paullo obscuriores, dense bre-
viter griseo-pubescentes. Prothorax elytrorum latitudine et
longitudine sua duplo latior, antice subtruneatus, angulis
anticis rotundatis, lateribus subparallelis, angulis posticis
subrectis, sed apice ipso rotundato, basi late versus scutel-

202

lum productum, basi intra angulos utringue anguste exca-
vato-exciso, sed sinu membrana impleto; supra modice
transversim convexus, inaeqvalis, medio late longitudinaliter
canaliculatus et utrinque impressionibus tribus notatus, una
prope canalem mediam posterius minor duabusque ad latera
utrinque majoribus, anteriore maxima, posteriore ab im-
pressione submediana jugo obtuso obliquo separato; lateri-
bus leviter reflexis, margine ipso setulis brevissimis unci-
formibus (ut in speciebus nonnullis generis Helophori), den-
sis munitis; supra opacus, niger, ruguloso-punctatus, disco
setulis brevissimis arcuatis satis dense obsitus. Elytra ovata,
pone medium apicem versus distincte rotundato-angustata,
basi obsolete emarginata, callis humeralibus haud discretis,
lateribus distincte reflexo-marginata, supra anterius parum,
postice magis convexa et declivia, sutura postice elevata;
nigra, opaca, regulariter punctato-striata, punctis mamillatis,
singulo seta pallida, rigida, versus apicem elytrorum deflexa
munito; setis his seriebus regularibus 10 in singulo elytro
formantibus, seriebus 7 et 8 ante humerum confluentibus;
interstlitiis convexis, seriatim fortiter tuberculatis seu trans-
versim regulariter et fortiter undulato-rugosis (sculptura
haec fere semper limo tam impleta et obliterata est, ut tan-
tum series setarum dignoscantur): margine laterali elytro-
rum praeterea ciliis vel setulis parvis, uncinatis, densissimis,
qvam in prothorace et capite longioribus et maximo cum
ordine curvatis munito; epipleuris latis, basi excavatis et
obsolete transversim rugosis, ad medium segmenti 6:i ven-
tralis desinentibus. Corpus subtus nigrum, opacum, temento
tenui pallide flavo tectum, segmentis ventralibus apice bre-
viter ciliatis, ultimo apice spinuloso. Pedes quam in omni-
bus speciebus generis Ochthebii breviores et crassiores, li-
biis seriatim setulosis, anticis apicem versus paullo dilatatis
et angulo exteriore spinulis brevibus munitis (an fossoriis?),
tarsis omnibus brevibus tibiis plus duplo brevioribus; un-
gviculis breviusculis, crassis, curvatis.

Habitat im pratis inundatis littoralibus in insula Cor-
cyra rarissime. D. 18 Decembris 1895 prope ostium flumi-

203

nis Potamo duo specimina detexi, deinde cedem loéto hoc
anno iterum iterumque frustra quaesivi, sed -hieme 1898—
1898 in eodem ipso loco post pluvias hiemales d. 26 Nov.
—7 Jan. in aqua inter gramina specimina haud pauca ex-
cipulo cepi. Unicum specimen etiam in prato humido in-
undato ad lagunem Kalichiopulo inveni.

Laeliaena nov. gen.

Labrum distinetum, braeve, deflexum, apice emargina-
tum. Palpi maxillares breviusculi, prothoracis angulis an-
ticis attingentes, crassiusculi, articulo ultimo penultimo vix
longiore, extus medio leviter dilatato, margine interiore
subrecto.

Oculi globosi, prominuli.

Prothorax transversus, lateribus dilatatus.

Scutellum parvum, triangulare.

Elytra oblongo-ovata, epipleuris distinctis, supra vage
punctata.

Prosternum ante coxas carinatum.

Metasternum medio deplanatum, politum.

Coxae omnes, anticae angustius, posticae paullo latius
distantes.

Femora postica medio modice dilatata, marginem ely-
trorum superantia.

Tibiae et tarsi ut in genere Hydraena.

Abdomen segmentis septem compositum.

Hydraenae Kug. affine, capite, labro palpisque multo
brevioribus elytrisque vage punctatis diversum.

26. Laeliaena sparsa n. sp.

Oblongo-ovata, nigra, nitida, supra subglabra, subtus
densius pubescens, palpis, antennis pedibusque rufis; protho-
race transverso, mox pone medium transversim late im-
presso, elytris supra convexis, apicem versus ovato-angu-
statis. Long. 1,5 mm.

aw

204

Species parva Hydraenae speciebus nonnullis haud
dissimilis, sed corpore convexiore posticeque magis angu-
stato; elytris haud puncetato-striatis sed punetis subtilibus,
remotis, vagis palpisque maxillaribus multo brevioribus,
crassis mox distinguenda. — Caput breviter triangulare, an-
tice obsolete bifoveolatum, subtiliter inaequaliter punctatum;
labro transverso, inflexo, apice medio obsolete emarginato,
oculis magnis rotundatis. Palpi maxillares ferruginei, bre-
ves, prothoracis angulis anticis vix superantes, articulo se-
cundo tertio subaeqvali, hoc apicem versus dilatato, ultimo
praecedenti vix longiore, medio extus dilatato. Palpi labia-
les brevissimi. Mentum depressum, opacum, subtilissime
alutaceum. Antennae brevissimae, tenues, pallide testaceae,
clava sericeo-pubescente. Prothorax longitudine ?/3 latior,
medio subangulariter dilatatus et inde apicem et basin ver-
sus satis fortiter angustatus, angulis posticis subacutis, pro-
ductis, basi apiceque truncatus, supra subdepressus, mox
pone medium transversim late impressus, impressione late-
ribus profundiore; niger, subnitidus, obsolete punctatus,
parce tenuissime vix visibiliter pubescens. Elytra protho-
race latiora et latitudine sua sesqui longiora, ovata, satis
convexa, nigra, nitida, omnium subtilissime alutacea et
praeterea punctis tenuibus sparsis et remotis praedita, parce
tenuissime vix visibiliter pubescentia. Corpus subtus nigrum,
opacum, metasterno medio late deplanato, polito; abdomine
toto dense griseo-pubescente fan tantum in 29 ?). Pedes
qvam in Aydraenis paullo breviores, toti rufo-testacei; ti-
biis setulosis; tarsis articulo ultimo longissimo, penultimo
duplo et dimidio longiore.

Ad stationem Kurdai in convalle montis Kendyktau
Turkestaniae d. 4 Aug. 1896 duo specimina inveni.

205

Heteroceridae

27. Heterocerus (Micromicilus n. subg. minutissimus)n. sp.

Oblongus, convexus, opacus, pube brevi sericea albida
setulisque paullo longioribus suberectis vestitus, dense sub-
tiliter subrugoso-punhtatus, capite nigro, protcorace pecto-
reque fuscis, antennis, ore, pedibus elytrisque flavis, his
prope scutellum obsolete fusco-nebulosis; prothorace gibboso-
convexo, basi ad angulos subtiliter marginato; scutello sub-
triangulari, latitudine sua fere longiore; linea elevata femo-
rali in segmento primo ventrali continua. Long. 0,9 mm.

Species exigua, H. (Micilo) murino Kies. duplo minor
et. multo angustior, scutello longiore distinceta, ceterum
colore, punetura et pubescentia similis; inter congeneres
minima. — Caput porrectum, nigrum, opacum, clypeo apice
iuberculis duobus obsoletissimis armato, ore palpisque testa-
ceis. Antennae pallide flavae, clava brevi, subrotundata
paullo obscuriore. Prothorax elytris fere latior, transversus,
lateribus fortiter aeqvaliter rotundatis, basi declivis, conve-
xus, ntringue subtilissime marginatus, angulis omnibus ro-
tundatis, supra valde convexus, ante scutellum obsolete gib-
bosus, fuscus, opacus, confertim subtiliter ruguloso-punctatus,
pube albida, sericea, brevissima tectus et praeterea setulis
paullo longioribus, suberectis, parcis et in lateribus medic
seta, nigra, longiore in illaesis facile observanda munitus.
Scutellum suboccultum, fere triangulare, latitudine fere lon-
gius, fuscum. Elytra latitudine sesqvi longiora, valde con-
vexa, lurido-testacea, basi intus obsolete infuscata, opaca,
pube simili ac in prothorace tecta praetereaque setulis
paullo longioribus, subseriatis versus latera apice curvatis
munita, subtiliter confertim ruguloso-punctata. Corpus subtus
pube longiore flavescenti tectum, medio fuscum, prosterno
postice subcarinato-compresso abdominisque limbo lato
inaeqvaliter rufo-testaceis; linea femorali usque ad basin
segmenti primi continuata, laevi. Pedes pallide testacei,
setosi, tibiis anticis dilatatis, extus 8-dentatis.

206

Var. b: obscurior, supra fusca, antennarum clava picea.

In valle argilloso fluminis Amu Daria (Oxus) prope
oppidum Tschardschi d. 27 Junii 1896 specimina circiter
20 inveni, varietatem b. ad flumen Syr Daria (Jaxartes) d
12 Aug. cepi.

28. Heterocerus niloticus n. sp.

Oblongus, modice convexus, niger, subnitidus, dense
breviter flavo-pubescens, prothorace medio antice lateri-
busque saepe obsolete rufo; antennis, pedibus maxima ex
parte, maculis, lunula humerali fasciisque duabus elytrorum
albido-flavis; prothorace brevissimo, basi ad angulos margi-
nato, antice angustato; segmento primo ventrali linea ele-
vata femorali continua. Long. 2—2,14 mm.

AH. nano Gene ut videtur maxime affinis, colore nigro,
pubescentia tenuiore, signaturisque albido-testaceis distincta.
— Caput nigrum, subnitidum, albido-pubescens, eclypeo an-
tice bituberculato, antennis, palpis mandibulisque rufo-testa-
ceis. Prothorax coleopteris fere latior et longitudine sua
duplo latior, apicem versus fortiter angustatus, niger, niti-
dulus, dense subtilissime punctulatus et pube brevissima
sericea flava obductus; basi ad angulos tenuiter marginatus,
supra convexus, ante scutellum obsolete elevatus, nigro-
piceus, angulis anticis plus minusve late vittaque lata an-
teriore media, interdum obsoleta, rufis. Elytra latitudine sua
12/3; longiora, lateribus subparallelis, supra modice convexa,
pone humeros levissime depressa, confertim subtiliter sed
qvam in prothorace paullo fortius punctata, pube tenui
flavo-sericea obducta, nigra, nitida; lunula humerali cum
limbo toto laterali, macula longitudinali ante medium inter-
dum cum lunula humerali conjuncta, fascia pone medium,
intus versus apicem curvata, maculaque anteapicali rotun-
dato, pallide flavis, subalbidis; signaturis his saepe dilatatis
et confluentibus, interdum parvis ut in congeneribus. Cor-
pus subtus nigrum, nitidum, parce tenuissime flavo-pube-
scens, linea femorali elevata, curvata, usque ad basin seg-
menti primi continuata; metasterno postice transversim

207

impresso, utrinque obsolete tuberculato-prominulo. Pedes
rufo-testacei, femoribus maxima ex parte, tibiis plus minusve
infuseatis, tibis anticis extus 3—9 spinosis.

I ripa limosa fluminis Nili prope urbem Cairo d. 7—11
Martis 1896 captus, satis freqventer occurere videtur.

29. Heterocerus Ahngeri n. sp.

Oblongus, fuscus, subopacus, dense, breviter albido-
pubescens et parce pilosulus, capite piceo, prothorace me-
dio lateribusque late rufo-ferrugineo, antennis, ore, prosterno,
pedibus cum coxis anterioribus, limbo lato abdominis ely-
trisque pallide testaceis; his signo distineto ramoso longi-
tudinali maculaque postica nigris; prothorace basi ad an-
gulos posticos marginato; linea elevata femorali in segmento
primo abdominis continuo. Long. 2—2.5 mm.

ÅH. turanico Reitt. statura et signaturis elytrorum haud
dissimilis, sed linea femorali continua, signaturis angustiori-
bus, distinctioribus, in fasciis transversalibus haud dilatatis
distincta videtur. — Caput nigrum, antice niveo-pubescens,
clypeo apice bituberculato. Prothorax apicem versus rotun-
dato-angustatus, rufo-ferrugineus, disco plagis duabus in-
determinatis nigro-fuscis; dense subtilissime punctulatus,
pube densa flavescenti pilisque erectis intermixtis tectus,
lateribus longius ciliatis. Elytra prothorace parum latiora
et latitudine sua 12?/; longiore, modice convexa, dense sub-
tilissime punctulata, pallide testacea, pube simili ac in pro-
thorace tecta, in singulo elytro signatura nigra longitudinali,
mox pone -basin in medio inter suturam et cållum hume-
ralem egrediente, primum cum sutura parallela, paullo ante
medium extus paullo dilatata et versus suturam curvata et
cum linea subsuturali ejusdem coloris conjuncta, prope api-
cem macula nigra rotundata, interdum cum linea suturali
confluente. Corpus subtus fuscum, prosterno, pedibus cum
coxis anticis et posticis ventrisque limbo iato pallide testa-
ceis; tibiis anticis extus dentibus circiter 10 acutis spini-
formibus munitis. Linea femorali elevata in segmento primo
ventrali usque ad basin segmenti continuata.

E

208

In ripa argillosa fluminis Amu Daria prope oppidum
Tschardschi Transcaspiae d. 27 Junii unicum specimen in-
veni; postea etiam e provincia Transcaspia a dom. Ahnger
missa.

In honorem amici mei carissimi, Konst. Ahnger, qui
mecum excursiones memoriae jucundissimas in provincia
Transcaspica a. 1896 fecit et deinde in hacce regione co-
leoptera assidue collegit mihique magna cum generositate
iterum iterumque misit, hanc speciem pulchram nominare
volui, debui.

Heteroptera palaearctica

nova et minus cognita
descripsit

O. M. Reuter.

IE
Irochrotus caspius Jak.

Niger, superne vix aenescens, ubique crebre punctatus,
albicanti-intricato-pubescens, fasciculatim longissime nigro-
pilosus, fasciculis scutelli in series qvatuor -— sex dispositis;
capite latitudini interoculari aeque longo, bucculis postice
obtusangulariter rotundatis; antennis nigro-piceis, articulo
secundo ferrugineo et tertio paullo breviore, qvarto quinto
vix breviore; pronoto lateribus subrectis, solum apice subito
arcuatis, pone tertiam basalem partem breviter et leviter
sinuatis et dein rotundatis, vix tamen ampliatis; apice pro-
noti capite parum latiore; pedibus cum tarsis piceis. Long.
SÖ Mm

- Irochrotus caspius Jak., Bull. Soc. Nat. Mosc. 1875,
N:o 3, p. 146. Avrctocoris id. Jak., Hem. Het. Astr. Geb. p. 25.

In Anabasi aphylla (Jakovleff): Sarepta. Specimen
typicum descripsi.

Irochrotus caucasicus Jak.

Niger, levissime aenescens, superne ubiquecrebr e punc-
tatus, pilis longissimis fuscis dense pilosus, albidis illis vix

14

210

longioribus parce immixtis; capite latitudine interoculari pa-
rum breviore, bucculis postice rotundatis; antennis piceis,
articulo secundo tertio distincte breviore, basi ferrugineo;
pronoto apice capite latiore, lateribus mox pone apicem le-
viter rotundatis, usque ad tertiam basalem partem rectis,
ibi late sinuatis et basin versus rotundato-ampliatis; pedibus
nigris, tarsis nigro-piceis. Long. 7 mm.

ITrochrotuws cawcasicus Jak., Bull. Soc. Nat. Mosc. 1875,
N:o 4, p. 249 (1876). Arctocoris lanatus H. Sch., Wanz.
Ins. V, 39, ft. 490 (verisimiliter).

Specimen ad Krasnojarsk captum examinavi. Kurusch

(spec. typ.).

Irochrotus lanatus Pall.

Niger, nonnihil aenescens, superne ubique crebre pun-
ctatus, pilis fuscis longis pilosus aliisque albidis duplo vel
triplo longioribus magis minusve curvatis dense immixtis,
his pilis praecipue ad margines (ubi pilae fuscae desunt)
numerosis; capite latitudine interoculari breviore, bucculis
postice angulatis; antennis piceis vel ferrugineis, articulo
sccundo tertio paullo breviore vel fere aeque longo, quarto
quinto vix breviore; pronoto lateribus pone medium fortiter
obtuse emarginato, lobo postico versus basin rotundato-
ampliato et antico latiore, antico lateribus versus apicem
leviter angustato et rotundato, apice capite paullo latiore,
lateribus etiam versus incisuram distincte rotundatis; pedi-
bus nigro-piceis vel piceis, tarsis ferrugineis. Long. 5?/<—
T/; mm.

Cimex lanatus Pall., Reise Russ. Reich. 729, 82.
Pachycoris lanatus Germ., Zeitschr. Ent. I, 109, 57. P. ma-
culiventris Germ., ibid., 58. Arctocoris villosus H. Sch.,
Wanz. Ins. V, 39, f. 489. Pachycoris hirta Costa, Ann. Soc.
Ent. France X, 306, 5.

Sibiria in Elymo camino (sec. Pallas). Europa meri-
dionalis. Specimina in Rossia meridionali (Sarepta) et Tur-
comannia (Achal Teke) lecta examinavi.

211

Irochrotus excisus n. sp.

Niger, aenescens, superne ubique crebre punctatus,
longe pallido-pubescens, pilis longissimis griseo-albidis ma-
gis minusve curvatis pilosus, pilis fuscis destitutus; capite
latitudine interoculari paullo breviore, bucculis retrorsum
late rotundatis; antennis ferrugineis, articulo secundo tertio
parum breviore; pronoto lateribus pone medium profunde
acutangulariter exciso, lobo postico antico aeque lato,
marginibus ad incisuram fortiter rotundatis, margine lobi
antici incisurae recto, hoc lobo lateribus versus apicem
sensim modice angustato et rotundato, apice capite latiore;
pedibus piceis, tarsis ferrugineis. Long. 4?/, mm.

Algeria, Bona, D. Gobert, benevole communicavit
D. Autran.

I. lanato Pall. similis, mox tamen bucculis retrorsum
late rotundatis nec angulatis, pronoti lateribus multo pro-
fundius acutangulariter excisis, lateribus lobi antici ante in-
cisuram rectis nec incisuram versus rotundatis, lobo postico
haud ultra margines antict ampliato et antico igitur aeque
lato distingvendus. I. inciso Stål (e Bengalia) magnitudine
structuraque pronoti similis, statura retrorsum ne minime
qvidewn angustata, corpore superne aliter colorato, fortius
punctato, griseoalbido-piloso, albido-pubescente nec intricato-
tomentoso, bucculis minus elevatis retrorsum late rotundatis
nec angulatis, antennis articulo quarto tertio sat multo lon-
giore, scutello toto nigro divergens.

[Irochrotus incisus Stål. -

Angustior, retrorsum sensim levissime angustatus, niger,
superne crebre minus fortiter punctatus, niger, ne minime
qvidem aenescens, dense longius albo-intricato-tomentosus,
sat longe erecte fusco-pilosus; scutello lateribus et apice
late eburneo-variegato; capite latitudine interoculari distinc-
tissime breviore, bucculis fortiter elevatis, postice rectangu-
latis; antennis fuscis, articulis secundo et tertio fere aeque

212
longis, testaccis, qvarto tertio parum longiore et quinto multo
breviore; pronoto lateribus pone medium acutangulariter pro-
funde excisis, lobo postico antico aeque lato ne minime qvi-
dem ampliato, marginibus ad incisuram rotundato, margine
obi antici ad incisuram subrecto, hoc lobo lateribus subre-
ctis, apice capite sat multo latiore, angulis anticis antrorsum ”
subprominulis. Long. I 4/3; mm.

Arctocoris incisus Stål, En. Hem. III, 31, 2.

Bengalia. Specimen typicum deseripsi.

Ab omnibus praecedentibus colore .scutelli, structura
antennarum staturaque angustiore retrorsum nonnihil an-
gustata discedens.]

Solenostethium lynceum Fabr.

Ferrugineum, ubique punctis nigris sat-dense adsper-
sum, his punctis hic illic magis appropinqvatis interdum
in lineolas confluentibus; capite clypeo versus apicem dila-
tato, marginibus distincte divergentibus, apice et basi aeque
lato, illo ante jugas distinctissime prominente, his mar-
gine externo versus apicem levissime rotundatis; area costali
hemielytrorum subconcoloriter punctato; scutello in tertia
apicali parte maculis magnis duabus saepeque adhuc parva
intermedia luteis; dorso abdominis nigro, margine apicali
segmenti ultimi dorsalis angulisque apicalibus segmentorum
connexivi rubris; inferne flavescens, seriatim fusco-macula-
tum. Long. 2 16—16!/; mm.

Cimex lynceus Fabr. Syst. Rh. 130, 9.

Europa meridionalis; Africa borealis: Mauritania,
Tanger.

Species structura clypei a seqvente mox distincta.
Corpus obovatum, ferrugineum, sat dense subtilius aeneo-
punctatum, punctis majoribus nigris sat numerosis sed
remotis hic illis tamen magis apropinqvatis et in lineo-
las interdum confluentibus. Caput cum oculis longitudini
latitudine aequale vel fere paullo angustius, clypeo ultra
apicem jugarum distinecte prominente, his margipne externo

213

versus apicem levissime rotundatis. Rostrum testaceum,
versus apicem ferrugineum. Antennae ferrugineae, articulo
secundo tertio circiter duplo breviore, hoc qvarto circiter
1/, breviore Pronotum medio longitudine magis qvam duplo
latius. Scutellum triangulare, lateribus late, apice anguste
rotundatum, ut caput et pronolum punctis nigris consper-
sum, in parte tertia apicali macula utrinque majore oblonga
vel sphaeroidica lutea nigra-cincta, interdum etiam macula
parva media lutea. Hemelvtra fuasco-ferruginea, solum area
costali punetata, membrana intus hyalinescente. Pectus
flavescens, prostethio utrinque vittis duabus fuscis vel nigris,
meso-et metastethiis fuscis ad magnam partem nigris. Ab-
domen dorso nigrum, margine apicali segmenti ultimi dor-
salis rubro; connexivo nigro, ad angulos apicales segmento-
rum late rubro; ventre flavescenie, remote fusco-punctato,
marginibus segmentorum apicalibus medio maculisque tri-
seriatis discoidalibus cum his confluentibus nigris vel fuscis,
lateribus utrinque serie sub-duplici macularum fusco-ferru-
ginearum vel nigrarum, connexivo inferne flavo, segmentis
dimidio basali ferrugineo-fuscis. Pedes rufescenti-ferruginei,
pallido-pilosi.

Solenostethium Ledereri Fieb.

Flavo-ferrugineum, superne pronoto et scutello pun-
ctis rarioribus remotissimis nigris hic illic adspersis; clypeo
marginibus versus apicem rectis parallelis, apice quam
basi angustiore et ultra jugas haud prominulo; scutello
in triente apicali maculis rotundatis duabus luteis medioque
linea longitudinali pallida vel macula lutea sat magna inter
duas supra commemoratas postice acuminato-producta, hac
signatura magis minusve distincta vel obsoleta, interdum
omnino evanescente:; dorso abdominis rubro vel segmento-
rum marginibus basalibus nigris, connexivo genitalibusque
rubris, illo macula ante segmentorum medium fuscescente;
inferne flavescens, seriatim ferrugineo-maculatum. Long.
FF 14!/, mm.

214

Coeloglossa Ledereri Fieb., Eur. Hem. 374, 2.

Specimen in insula Cyprus inventum (Mus. Vindob.)
descripsi. Turcia et Syria, sec. Fieber.

Corpus obovatum, ferrugineo-flavescens, superne sat
dense subtilius punetatum. Caput ferrugineo-flavum, uni-
color, latitudine cum oculis haud longius, elypeo ultra jugas
haud pronimente, his margine externo versus oculos leviter
sinuatis, versus apicem leviter rotundatis. Rostrum et an-
tennae colore corporis, articulo harum secundo tertio circi-
ter duplo breviore; hoc qvarto circiter !/; breviore. Prono-
tum inter angulos laterales longitudine magis quam duplo
latius, punctis raris nigris adspersum. Scutellum triangulare,
lateribus leviter, apice anguste rotundatum, punctis raris
nigris adspersum, in triente apicali parte maculis duabus
vel tribus luteis interdum obsoletis. Hemielytra fusco-flaves-
centia vel colore corporis, area costali concoloriter punc-
tata. Pectus ferrugineo-flavescens. Abdomen superne rub-
rum, marginibus basalibus segmentorum medio nigris; con-
nexivi rubri segmentis macula ante medium fuscescente;
ventre ferrugineo, medio flavescente, suleo discoidali saepe
nonnihil fuscescente, disco maris utringue macula magna
elongata impressa fusco-ferruginea, pubescente; lateribus
seriebus duabus macularum maculisque connexivi ante me-
dium segmentorum positis fusco-ferrugineis. Pedes corpore
paullo dilutiores.

Psacasta affinis n. sp.

Breviter ovalis, valde convexa; superne fusco-testacea,
fortiter nigro-puncetata, hic illie punctis albido-flaventibus
callosis adspersis; capite latitudine inter-oculari paullo bre-
viore, lateribus ante oculos leviter sinuatis, bucculis inermi-
bus; antennis fuscis, articulo secundo tertio fere triplo lon-
giore, basi curvato, hoc flavo-testaceo; pronoto ante medium
transversim sat obsolete impresso, marginibus lateralibus
anticis albido-flaventibus, laevigatis sed haud callosis, ver-
sus apicem leviter rotundatis et ante angulos nonnihil pro-

215

minulos distinctissime sinuatis, angulis humeralibus ultra
marginem corii paullo prominentibus, margine laterali poste-
riore pone angulum late sinuato; scutello a medio fortiter
oblique declivi, linea media parum distincta obtusa nec ca-
rinata, ad partem albida; inferne fusco- et albido-flaventi-
variegato; segmentis connexivi angulo apicali leviter tuber-
culato-calloso albido-flavente; stigmatibus leviter calloso-
cinctis; pedibus fuscis, tibiis externe tarsisque pallidis; seg-
mentis qvinque ultimis ventralibus maris utringue macula
magna laevigata fusca signatis. Long. 5 8 mm.

Rossia meridionalis, Sarepta, communicavit D. Ja-
kovleff.

A specie superne descripta differunt: Ps. transcaspica
Jak. articulo antennarum secundo tertio solum duplo lon-
giore, pronoto marginibus lateralibus anterioribus rectis,
marginibus pone angulos humerales haud sinuatis (>Schulter-
ecke breit abgerundet, ohne Ausschitt»), segmentis con-
nexivi basi et apice calloso-tuberculatis; Ps. Marmottani
Put. capite paullo longiore, latitudini interocaulari fere aeque
longo, interdum vitta media callosa albida signato, lateribus
infra oculos minus distincete, omnium levissime sinuatis, pro-
noto marginibus lateralibus anterioribus albo-callosis rectis
non nisi juxta angulum apicalem omnium levissime sinuatis,
scutelli lateribus tuberculis albis dense variegatis, tuberculis
apicalibus segmentorum connexivi albis multo majoribus et
fortius prominentibus, segmentis etiam basi distincte albo-
tuberculatis; Ps. Cypria Put. statura majore et latiore, cor-
pore superne punctis callosis destituto, linea media capitis,
pronoti et scutelli (in ejus parte tertia postica evanescente)
alba; Ps. exanthematica Scop. statura majore, colore su-
perne violaceo-fusco nec fusco-testaceo, capite paullo lon-
giore, marginibus infra oculos subrectis, marginibus latera-
libus anterioribus pronoti concoloribus; Ps. exanthematica
var. herculeanea Horv. (an species propria?) statura multo
majore coarporeque superne violaceo-fusco, marginibus la-
teralibus anterioribus pronoti magis rectis.

216

Periphima Lethierryi Put.

Latitudine paullulum longior, testacea, magis mi-
nusve albido-vel flavicanti-variegata, ubique obtuse tuber-
culosa, interstitiis sat crebre punctatis et rugulosis; capite
subverticali, latitudini interoculari aeque longo, clypeo per-
currente, lateribus infra oculos late sinuatis, versus apicem
sat rotundatis, disco utrinque infra oculum ubtuse convexo;
bucculis angustis antice obtusissime leviter dilatatis; oculis
prominentibus, interstitio inter ocellum et oculum latitudine
oculi paullo latiore; rostro coxas posticas attingente; anten-
nis testaceis, articulo secundo recto, tertio secundo 2/5; bre-
viore, qvarto secundo fere aeque longo, qvinto duobus pen-
ultimis simul sumtis aeque longo; pronoto longitudine paullo
magis qvam duplo latiore, margine apicali capite vix latiore,
subtruncato, angulis anticis obtusis levissime productis, mar-
gine basali latissime rotundato, angulis humeralibus leviter
prominulis, obtusis, marginibus lateralibus anticis versus
apicem leviter sinuatis, disco convexo, mox ante medium
fortiter transversim impresso, carina media percurrente, parte
antica elevationibus tribus obtusis, apice foveis quatuor fu-
scis, intermediis subtriangularibus, lateralibus subquadratis;
scutello dorso aeque longo et paullulum angustiore, lateribus
late rotundatis versus basin angustatis, elevatione basal
carinis qvinque altis instructo, lateralibus externe nigris,
disco medio in conum altum, leviter retrorsum vergentem
apice emarginatum elevato, parte pone hunc valde declivi;
metasterno medio profunde sulcato, sulco rostrum recipiente;
connexivo fusco, segmentis angulo apicali albido fortiter:
calloso-prominente; ventre pallido-flavente, nigro-punetato,
spiraculis albido-cinctis; pedibus fusco- et pallido-variegatis,
tarsis posticis articulo primo secundo parum longiore. Long.
4—5 mm.

Psacasta Lethierryi Put., Ann. Soc. Ent. France, 1873,
[Ds ue
Algeria. Specimen in Oran a D:o L. Moisson captum
et a D:o Montandon benevole communicatum descripsi;
Batna, sec. D. D:r Puton.

217

A speciebus generis Psacasta Germ. divergit clypeo
percurrente, scutello basi carinis elevatis instructo medio
alte conico-surgente corporeque superne ubique fortiter
inaequali. Genus Periphima Jak. (Horae Soc. Ent. Ross.
XXIV, p. 312) verisimiliter tamen solum ut subgenus generis
Psacastae censendum.

Emphylocoris nov. gen.

Corpus oblongum, glabrum; capite pronoto fere duplo
angustiore, nutante, sat fortiter transverso, apice obtusan-
gulariter rotundato, lateribus subrectis, disco ?/; apicalibus
subito fortius declivibus, clypeo percurrente, lobis lateralibus
aeque longo vel nonnihil longiore, bucculis angustis; oculis
mediocribus, ocellis ab oculis remotis, spatio inter oculum
et ocellum diametro oculi paullo majore; rostro coxas po-
sticas attingente; antennis articulo secundo primo breviore
et tertio sat multo longiore, levissime curvato, duobus ulti-
mis pilosulis, quinto quarto et tertio simul sumtis parum
longiore; pronoto longitudine circiter duplo latiore, margine
postico recto latera versus oblique rotundato, angulis hume-
ralibus ne minime quidem prominulis, marginibus laterali-
bus integris, late rotundatis, apicem versus sat fortiter con-
vergentibus, apice capite paullo latiore, medio late sat Ic-
viter sinuato, angulis anticis obtusis parum prominentibus,
disco transversim sat leviter convexo, medio transversim
sat fortiter impresso; scutello abdomini parum angustiore,
versus basin angustato, transversim fortiter convexo, a me-
dio versus apicem subito oblique declivi; corio limbo late-
rali basi late apicem versus anguste detecto, usque tamen
ad medium scutelli distinguendo; prostethio laminis rostrali-
bus breviter obtusissime ampliatis; propleuris prope mar-
gines laterales haud impressis; metastethio orificiis distinctis
rotundato-elevatis; ventre sat fortiter convexo; pedibus bre-
viusculis, tibiis denticulatis, externe late sulcatis; tarsis
posticis articulo primo secundo paullo longiore, tertio duo-
bus primis simul sumtis aeque longo.

218

Genus insigne divisionis Eurygastraria Stål, ab om-
nibus capite lato transverso mox distingvendum. Genera
reliqua palaearctica differunt: Psacasta Germ. capite lon-
giore, haud vel vix transverso, clypeo apicem versus an-
gustato ipso apice a lobis lateralibus incluso vel subincluso,
pronoto magis convexo apicem versus fortius declivi, angulis
humeralibus prominulis, marginibus lateralibus anterioribus
rectis vel ante apicem sinuatis, nec marginibus totis late
rotundatis, abdomineque thorace angustiore; Promecocoris
Put. (Promecosoma Jak.), qui maxime affinis videtur, capite
longitudini fere aeque lato, rostro ventrem attingente, tarsis
posticis articulo primo tertio aeque longo; Periphima Jak.
capite aeque longo ac lato, margine laterali infra ocalum
tortiter sinuato, bucculis antice angulato-prominentibus, ocu-
lis minutis, antennis articulo secundo reliquis breviore,
quinto tribus praecedentibus simul sumtis aeque longo, pro-
noto margine laterali antice profunde exciso, angulis anticis
ultra oculos extensis, scutello medio conico-elevato (sec. Ja-
kovleff); Ceratocranum Reut. (Ceratocephala Jak.) capite
latitudine longiore apicem versus fortiter angustato, clypeo
incluso, jugis multo breviore, his apice divergentibus, den-
tato-reflexis, antennis qvadriartievulatis (2), articulo secundo
primo duplo longiore (sec. Jakovleff); Polyphyma Jak.
corpore convexiore, subquadrangulari, capite subverticali,
oculis substylatis, antennis articulis 2, 3 et 4 aeque longis,
tarsis posticis articulo primo secundo et tertio simul sumtis
aeque longo (sec. Jakovleff). A generibus capite trans-
verso semi-orbiculari instructis (Odontoscelaria Stål) notis
jam commemoratis longe divergit genus novum superne
descriptum.

Emphylocoris testaceus n. sp.

Totus cum antennis et pedibus flavo-testaceus, superne
et inferne sat dense subaeqvaliter fusco-punctatus, ventre
medio parce et obsolete concoloriter puncetato, sublaevigato;
scutello apicem versus guttis nonnullis ecallosis, callo utrin-

219

que brevi basali, linea media dorsali laevigata plagaque api-
cali pallidis, hac plaga subconcoloriter punctata, interdum
utrinque nigricanti-terminata, callis basalibus externe puncto
vel striola nigra signatis, basi inter callos paullo elevata;
segmentis connexivi angulo apicali tuberculato-prominulis:
capite latitudine interoculari circiter !/, breviore; antennis
flavo-testaccis, articulo tertio secundno circiter ?;; breviore;
rostro piceo-variegato. Long. 2 44/5 mum.

Turkestan: Dschilarik d. 23 juli, Kurdai ad Kendyktau
d. 4 augusti 1876, D. Prof. J. Sahlberg.

Eurygaster integriceps Put.

Varietates :

ee, mMgra: superne tota nigra, etiam callis basalibus
scutelli nigris; ventre fusco; antennis testaceis, articulis ul-
timis fuscis; pedibus fuscis, tarsis pallidioribus.

Attica, D. Emg e.

8. ferruginea : superne ferruginea, concoloriter punctata,
callis basalibus scutelli albido-testaceis; inferne cum pedibus
sordide flavo-teslacea.

Turkestan, Bekljarbek; Cyclades.

y. testacea: superne flavo-testacea, magis minusve pal-
lida, puncetis concoloribus vel paullo obscurioribus, scutello
callis basalibus albidis, connexivo segmentis apice magis
minusve nigro-punctatis, inferne cum pedibus flavo-testacea.

Turcomannia, Turkestan: Morea.

d. grisescens: superne grisescenti-testacea, nigro-punc-
tato, scutello fumato-grisescente, callis basalibus albidis;
connexivo parte postica segmentorum crebre nigro-punctata;
inferne pallida.

Turkestan, Lisitsino.

&, plagiata: superne nigro-punctata, magis minusve
nigro-conspersa et irrorata, scutello callis basalibus carina-
que media in plagam latam apicalem continuata pallide
flavo-testaceis; connexivo nigromaculato.

Turkestan.

.

220

Tholagmus nigricornis n. sp.

Flavescens, superne convexus, dense punctatus, punctis
plerumque concoloribus; capite latitudine cum oculis parum
longiore, jugis tylo paullo longioribus, apice distantibus,
vertice utringque ad oculum nigro-punctato; clypeo margini-
bus nigris; oculis sat magnis; antennis nigris, solum arti-
culo primo pallido, secundo tertio ?/; — fere duplo longiore:;
tertio qvarto duplo breviore; pronoto saltem postice rufe-
scenti-aurantiaco, parte antica utrinque area nigro-punctata,
lateribus vittisque qvinque pallide flaventibus, quarum solum
media distinctius subceallosa vel interdum etiam lateralibus
antice subcallosis, marginibus lateralibus anticis medio late
leviter sinuatis; scutello ligulaeformi, carina media percur-
rente leviter elevata utrinque usque ad apicem fusco-auran-”
tiaco-terminata, utrinque callo basali oblongo parcius punce”
tato, inter hunc et latera vitta fusco-aurantiaca tertiam api-
calem partem attingente, marginibus pone medium anguste
callosis et leviter reflexis; corio rufescenti-aurantiaco-tincto,
margine interiore apicem versus fusco: connexivo sat an-
gusto immaculato; spiraculis et punctis singulis lateralibus
segmentorum pecloris et ventris nigris; tibiis apice nigro-
fuscis, tarsis nigris, articulo primo tarsorum posticorum ul-
timo paullulum longiore; laminis duabus anticis genitalibus
feminae convexis nitidis. Long. 6—06?/; mm.

Turkestan: Sarafschan, Soch, D. Fedtschenko; Lisit-
sino d. 11 juli, Maukent d.'8 juli, Bekljarbek d. 10 aug.
1896, D. J: Sahlberg.

A Th. flavo-Uineato F., cui etatura, punctura signaturagque
similis, carinis omnibus pronoti et scutelli debilioribus, la-
teralibus pronoti obsoletis vel evanescentibus, marginibus
callosis scutelli angustioribus et levius reflesis, a Th. confini
Horv. statura minore, articulo antennarum tertio secundo
vix vel haud duplo breviore (in Th. confini articulus tertius
secundo magis qvam duplo brevior) scutelloque angustiore,
a Th. brevicipite Jak. colore, tylo jugis distinete breviore
articuloque primo tarsorum posticorum tertio solum paullu-

221

lum longiore (in Th. brevicipite articulus primus tertio multo
longior), a Th. Chobauti Put. magnitudine, statura, punc-
tura debiliore, connexivo angustiore signaturisque, ab om-
nibus colore nigro antennarum tarsorumque mox distin-
gvendus.

Sehirus Horvathi n. sp.

Ovalis, niger, nitidus, punctatus; capite versus apicem
sensim angustato, jugis late rotundatis, subplanis, solum
apice leviter reflexis, apicem clypei haud includentibus,
clypeo apice valde angustato, jugis paullo breviore, latitu-
dini frontis oculique unici aeqvelongo, superne crebre forti-
ter punctato, vertice laevi, medio et ad oculos punctato;
rostro piceo usque ad coxas posticas extenso, antennis ar-
ticulo secundo piceo-ferrugineo; pronoto postice sat remote
fortiter punctato et praeterea minute punctulato, antrorsum
modice angustato, lateribus apicem versus late rotundatis,
disco antico late laevigato, lateribus dense punctatis; scu-
tello hemielytrisque crebre et sat fortiter punctatis, mem-
brana alba; laminis prosternalibus antice reflexo-elevatis,
obtusangularibus; tarsis piceis. Long. 2 8/3; mm.

Tunisia ad flumen Medjerbah d. 6 aprilis 1899, D. Prof.
J. Sahlberg.

S. cypriaco Dohrn, mihi ignoto, vertice ad maximam
partem laevigato, apice capitis leviter reflexo, laminis pro-
sternalibus fortiter reflexo-elevatis et angulatis staturaque
minore, a S. planicipite Horv. capite apice leviter reflexo
distinctissime inciso, clypeo tamen apice angusto libero, la-
teribus pronoti antice magis rotundatis divergens; a s&.
luctuoso M. et R., morione L., parente M. et R. et ovato
H. S. rostro longiore, coxas posticas attingente, a S. robusto
Horv. membrana alba, a S. parente et ovato etiam capite
solum apice leviter reflexo mox distinctus.

ND
ND

Cydnus Sahlbergi n. sp.

Niger vel scutello hemielytrisque picescentibus; capite,
lateribus pronoti et margine corii exteriore dense et longe
ferrugineo-ciliatis, margine capitis spinulis brevibus piceis
distinetissimis instructo; articulis duobus primis antennarum
flavo-ferrugineis, ultimis picescentibus vel piceo-testaceis,
tarsis pallide flavo-testaceis; capite latitudine inter apices
oculorum paullo breviore, apicem versus leviter angustato,
margine apicali latissime rotundato medio haud vel levis-
simo inciso, Jobis lateralibus latis, ipso apice contiguis et
clypeum includentibus, punctato, elypeo et vertice pone ocel-
los laevibus, oculis parvis, spatio inter angulum apicalem
oculi et marginem clypei margine postico oculi duplo latiore;
antennis articulo secundo tertio paullo longiore; pronoto
minus fortiter transverso, lateribus versus apicem sensim
levissime convergentibus, ante apicem sensim leviter rotun-
datis, linea transversali ad basin capitis per pronotum ducta
margine ejus postico circiter !/, breviore; spatio pone emar-
ginaturam apicalem lateribusque densius, disco postico re-
motius sat fortiter punctatis, disco antico laevi, pone me-
dium non nisi lateribus levissime transversim impresso;
scutello lateribus rectis, apice latius rotundato, disco sat
parce fortiter punctato, transversim ruguloso; corio subtili-
ter punctato, strigis juxta suturam clavi profundius punctatis;
membrana albido-hyalina; mesostethio lateribus punctato;
area opaca odorifica mesostethil margine exteriore fortiter
obliquo, eodem areae metastethii leviter obliquo, truncato,
basi juxta marginem basalem metastethii breviter producto;
ventre lateribus densé punctato. Long. 5!/; mm.

Corfu, duo specimina loco arenoso sub Opuntia d. 13
januari, D. Prof. J. Sahlberg.

A C. hispidulo Klug capitis margine multo latius ro-
tundato medio haud inciso, spinulis distinctissimis instructo,
lobis lateralibus explanatis multo latioribus, pronoto margi-
nibus lateralibus antrorsum levissime convergentibus nec basi
parallelis, versus apicem sensim nec subito rotundatis distin-

223

guendus; a C. piloso H. Sch. elypeo ipso apice incluso,
antennis articulis primis pallidis, pronoto minus transverso,
versus apicem minus angustato, scutello apice ne minime
qvidem constricto lateribus totis rectis divergens.

Geotomus laticollis n. sp.

Oblongus, lateribus sat parallelus, niger, crebre puncta-
tus, antennis fuscescenti-testaceis apicem versus pallidioribus,
pedibus piceis, tarsis flavo-testaceis; capite late rotundato,
elypeo percurrente distinete punectulato, lobis lateralibus cre-
berrime punctulatis, etiam vertice supra basin clypei punctu-
lato, setis nonnullis brevioribus, duabus longioribus apicali-
bus setaque longiore utrinque ad oculum; rostro coxas in-
termedias attingente; antennis articulo secundo tertio distincte
longiore, hoc quarto paullulum minus qvam duplo breviore;
pronoto basi longitudine inter angulum apicalem et margi-
nem basalem fere duplo latiore, lateribus a basi fere usque
ad medium parallelis, dein apicem versus sensim fortiter
rotundatis, disco postice leviter depresso, area subsemilu-
nari pone emarginaturam apicalem subtiliter punctulato et
striis arcuatis fortius punctatis, lateribus tolis usque ad ba-
sin late creberrime sat fortiter, disco postico remotius et
minus fortiter punctatis, disco antico laevigato et nonnihil
convexiusculo, hic illic subtilissime punctulato, margine la-
terali parcius ciliato; scutello fortiter et crebre, solum basi
paullo remotius punctato, area laevigata angulorum basalium
parvula parum distincta, apice anguste constricto sulculo
longitudinali instructo; hemielytris crebre fortiter punctatis,
membrana albido-hyalina (margo corii speciminis pilis nul-
lis); mesostethio area opaca sat angusta, margine superiore
latissime et leviter rotundato et margini metastethii basali
subparallelo, apice ultra angulum basalem areae opacae
metastethii leviter producio, ante marginem posteriorem
sulco transversali profundo; metastethio area opaca mar-
gine externo recte truncata, pleuris extra hanc aream ex-

224

terne laévibus interne seriebus duabas punctatis. Long.
Slsomm: |

Tunisia in litore sinus El Bahira d. 4 aprilis, D. Prof.
J. Sahlberg:

Species distinctissima. Ab hoc divergunt: G-. elongatus
H. Sch. statura magis elongata, capite apice angustius ro-
tundato, obsoletius et minus crebre punctato, antennis ar-
ticulis secundo et tertio aeque longis, pronoto lateribus ul-
tra medium parallelis, versus apicem minus fortiter rotun-
datis, basi longitudine inter angulum apicalem et marginem
basalem paullo magis qvam dimidio latiore, area opaca me-
sostethii versus marginem anticum mesostethii multo altius
surgente, margine superiore fortiter convexa, versus angu-
lum exteriorem valde declivi; G-. latiusculus Horv. magni-
tudine majore, antennis obscurioribus articulis secundo et
tertio aeque longis, pronoto scutelloque multo remotius pun-
ctatis, illo basi longitudine inter angulum apicalem et mar-
ginem basalem distinete minus qvam duplo latiore, lateribus
apicem versus magis angustatis, levius rotundatis, scutello
apice minus constricto, hemielytris multo subtilius punctu-
latis, area opaca mesostethiil margine superiore fortiter ro-
tundato versus marginem anteriorem mesostethii multo al-
tius surgente, margine inferiore a margine exteriore meta-
stethii remoto, area opaca metastethii margine externo an-
tice leviter sinuato, angulo anteriore leviter producto; G-
punctulatus Costa punctura multo remotiore et subtiliore,
capite pronotoque saepe sublaevibus, hoc minus transverso,
basi longitudine inter angulum apicalem et marginem basa-
lem multo minus qvam duplo (cireiter ?/3) latiore, lateribus
fere usque a basi sensim fortius angustatis, versus apicem
multo levius rotundatis, parte anteriore pronoti capite paullo
magis qvam duplo latiore, area opaca mesostethii antice
fortius producta et margine anteriore fortius arcuata 2);
G. antennatus Sign. structura antennarum tenuiorum, G.

1) Hac area a Signoret (Ann. Soc. Ent. Fr. 1883, p. 195) usque
ad marginem lateralem continnata false describitur.

2225

ciliatitylus Sign. punetura subtili, articulis antennarum se-
cundo et tertio aeque longis mox distinguendi.

[Menaccarus ciliosus Stål.

Lividus, sat dense fusco-punctatus, pronoti lateribus
usque in marginem fusco-punctatis; jugis apicem clypei
longe superantibus, intus longe contiguis: capite, pronoto
corioque margine laterali longius ciliatis; scutello angulis
imis basalibus nigris macula callosa destitutis; corio scuiello
breviore, basi dilatato, margine apicali leviter rotundato,
extus recto; angulis basalibus segmentorum abdominis su-
perne et inferne nigricantibus. Long. 6 mm.

Menaccarus ciliosus Stål, Hem. Afr. I, 123, 1.

Nubia superior, D. Hedborn (Mus. Holm.); specimen
typicum descripsi.

A reliquis hujus generis pronoto usque in margi-
nem exteriorem tusco-punctato, scutello basi macula cal-
losa destituto; a M. arenicola Scholtz capite, pronoto co-
riique margine exlerno longius ciliatis distinguendus. A M.
Dohrniano M. et R. colore obscuriore. pronoto aliter
puncetato, clypeo multo breviore, corio breviore etc. mox
distinetus. Corpus lividum, supra aeqvaliter sat dense fusco-
punctatum. Caput semiorbiculare; margine ad oculos leviter
inciso, ante incisuram levissime sinuato; jugis ultra apicem
clypei longe excedentibus ibique margine interiore contiguis,
hoc margine capite reliqvo vix triplo breviore; limbo mar-
ginali sat longe brunneo-ciliato; verticis margine postico
punctis nonnullis frontisque lineolis duabus nigro-fuscis.
Oculi fusci. Rostrum lividum. Antennae lividae. Pronotum
margine apicali medio recto margine basali fere !/3 breviore,
lateribus antrorsum leviter convergentibus, marginibus late-
ralibus anticis levissime rotundatis, sat longe fusco-ciliatis,
disco medio transversim obsolete impresso. Scutellum pro-
noto dimidio longius, apice rotundatum, angulis imis basali-
bus nigris. Hemelytra corio scutello breviore, pone medium
linea longitudinali laevi instructo, margine apicali leviter ro-

15

226

tundato, angulo exteriore supra apicem scutelli admodum
alte posito, margine exteriore parte dimidia basal ultra latera
abdominis excedente eiliato; membrana grisescente, dilute
fusco-venosa. Pectus fortius fusco-punctatum. Abdomen an-
gulis segmentorum basalibus superne et inferne fuscis; ven-
tre subtilius medio parum fusco-punctato, utringue in seg-
mentis 2-—5 lineola oblique longitudinali pallidiore laevi in-
structa. Pedes femoribus obsolete fusco-varis, tibiis fusco-
spinosis]|.

Menaccarus arenicola Scholtz.

Late ovalis, pallide sordide testaceus, superne ferru-
gineo-, fusco- vel nigro-punctatus, limbo lato laterali pro-
noti dilatationeque basali cori pallidis, punctis obscuris desti-
tutis; marginibus lateralibus capitis et pronoti sat breviter
fusco-ciliatis, corii margine laterali toto glabro; capite lati-
tudine interoculari circiter !/; breviore, margine saepe te-
nuiter nigro, vertice saepe vitlis duabus nigris vel fuscis vit-
tam laevem pallidam includentibus, jugis clypeo multo lon-
gioribus et margine interiore longe contiguis; oculis ultra
margines laterales capitis levissime prominulis; antennis ar-
ticulo secundo et tertio pilis paucis brevibus instructis, ter-
tio secundo circiter !/3 breviore: pronoto disco medio macu-
lis duabus parvis callosis saepe fusco-terminatis: scutello
utringue callo albido-flavo externe nigro-marginato; corio
scutello paullulum breviore, lateribus basi distincte dilatato
et dein margine fortiter obliquato; connexivo nigro-macu-
lato; femoribus inferne spinulis nigris armatis; tibiis fortiter
nigro-spinosis; tarsis posticis breviusculis, tibia fere qva-'
druplo brevioribus, articulo primo duobus ultimis simul sum-
tis aeque longo. Long. 5—7 mm.

Sciocoris aremicola Scholtz, Arb. Schles. Vat. Kult.
1846, 52. Fieb., Eur. Hem. 356, 2. Oploscelis id. Muls. et
Rey, Pun.: Pent., 83, 1. Menaccgrus id. Put, Syn ag
Oploscelis ciliata Muls. et Rey, Ann. Soc. Ent. Fr. 1850 —32,
Par 505 KÖ PUSEHenL RDR OA

227

Specimina in Hungaria et Gallia meridionali inventa
descripsi. Europa meridionalis. In Calamagrosti arenaria
(Puton), Meliloto altissimo (Mulsant et Rey).

Menaccarus dohrnianus Muls. et Rey.

Ovalis, pallide flavo- vel grisescenti-testaceus, superne
ferrugineo-, fusco- vel nigro-punctatus, raro punctis fere
totis concoloribus, limbo lato laterali pronoti et corii pallido,
punctis obscurioribus destituto; marginibus lateralibus capitis,
pronoti et tertiae vel dimidiae partis basalis corii longe
fusco-ciliatis; capite latitudine interoculari magis qvam !/,
breviore, margine late rotundato concolore, vertice plerum-
que maculis duabus marginalibus nigris; jugis solum apice
breviter contiguis; oculis ultra margines laterales capitis le-
viter prominulis; antennis articulis secundo et tertio longe
setosis, tertio secundo. circiter 3/;,—?/; breviore; pronoto
antice utrinque juxta limbum pallidum punctis obscuris
acervatis; scutello utrinque ecallo basali sat brevi externe
nigro- vel fusco-terminato, plerumque-. apice vittula nigro-
punctata signato; corio punctis hic illie densius acervatis,
margine externo late rotundato basi haud distincetius ampli-
ato, angulo externo coril apicem scutelli paullo superante;
connexivo maculis nigro-punctatis; femoribus inferne longe
setosis; tibiis fortiter longe fusco-spinosis; tarsis posticis
longis, tibia solum circiter ?/; brevioribus, articulo primo
duobus ultimis simul sumtis distinctissime longiore. Long.
2 mm.

Oploscelis dohrniana Muls. et Rey, Pun. Pent. p. 86
(ciliae omnes detritae). Menaccarus ovalis Put., Ann. Soc.
Ent. France 1873, p. 12, 3 (ciliae corii detritae). M. hir-
ticornis var. ovalig Put. Cat. Ed. IV, 11, 2.

Specimina a D:o Prof. J. R. Sahlberg in Tunisia
(Hammamlif, Cap Camart) inventa descripsi. Specimina in
Sicilia lecta et in collectione mea asservata vix nisi cor-
pore superne nonnihil convexiore divergunt (tarsi desunt).
— Algeria et Syria, sec. D. Dr Puton.

228

A M. aremicola Scholtz capite multo minus trans-
verso, jugis solum apice contiguis, corio margine laterali basi
haud fortius dilatato, capite pronotoque longius ciliatis, corio
margine externo basin versus ciliis instructo, angulo exteriore
apicali longius producto, femoribus inferne longe setosis
nec spinulosis, tibliis longius spinosis, tarsis longis, articulo
primo multo longiore mox distingvendus. — M. ovalis a D:o
D:re Puton antennis margineque corii setis destitutis (Syn.
Het. Fr. II, p. 38) describitur; pilae tamen verisimiliter de-
tritae. — M. hirticornis Put. (Ann. Soc. Ent. Fr. 1. ce. 13, 4),
mihi ignotus, describitur M. ovali major (long. 7!/> mm.),
corio externe scutelli longitudine, margine ejus laterali basi
leviter dilatato; an species propria”?

Menaccarus divaricatus Jak.

Ovalis, albido-flavens, superne nigro- et fusco-puncta-
tus; marginibus capitis, pronoti et partis basalis corii longe
nigro-ciliatis; capite latitudini interoculari longitudine subae-
qvali, margine semicirculari tenuiter nigro, vertice vittis tri-
bus laevibus inpunctatis, jugis solum apice contiguis; oculis
ultra margines capitis distincte peominulis; antennis parce
longius setosis, articulo tertio secundo circiter ?/; breviore;
pronoto vitta media dilutius punctata, lateribus late pallidis,
concoloriter punctatis, antice utringue intra limbum palli-
dum vitta nigra notatis; scutello angulis basalibus sat longe
callosis, callo externe nigro-marginato, disco medio carina
laevi pallida notato; corio angulo externo scutellum parum
superante, limbo lato laterali pallido, margine exteriore aeqva-
liter late rotundato; connexivo toto pallido, immaculato ; fe-
moribus inferne spinis longissimis tenuibus vel setis rigidis
fuscis; tibiis longe fortiter nigro-spinosis: tarsis posticis lon-
gis, tibia vix magis qvam 3/; brevioribus, articulo primo
duobus ultimis simul sumtis sat multo longiore. Long.
DAT.

229

Menaccarus divaricatus Jak., Horae Soc. Eut. ross.
ND (ÖR i. :

Specimen in Bokharia (Repetak m. augusti) a D:o Prof.
J. R. Sahlberg captum descripsi. Persia borealis, sec.
Jakovleff.

M. Dohrniano M. et R. simillimus, capite paullo mi-
nus transverso, pronoto vitta media dilute punctata, scutello
callis basalibus longioribus, carina ejus media elevata, con-
nexivo immaculato divergens.

Aelia melanota Fieb.

Diagn.: Sordide grisescenti-albido-flavens, colore su-
"perne nonnihil in fuscum vel ochraceum vergente, pronoto
vittis tribus margineque laterali antico nec non vittula brevi
basali mox supra vittam lateralem scutelli callosis pallide
flaventibus, scutello linea media ?/3; longitudinem scutelli
occupante vittulisque utringue lateralibus duabus callosis
pallidis, medio vilta percurrente linea media pallida divisa
nigra vel fusca; ventre vittis sex nigro-punctatis, feminae
interdum dilutissime ferrugineis vel omnino obsoletis; jugis
margine externo usque ad apicem clypei subrectis vel an-
tice nonnihil rotundatis, ibi autem fortius sinuatis et versus
apicem dilatatis, angulo externo late rotundatis, interno le-
viter distantibus, bucculis latiusculis, fere aeque latis, apice
oblique truncatis, angulo apicali obtusissimo, denticulo mi-
nutissimo instructo; laminis rostralibus prostethii interne ro-
tundatis; pronoti limbo laterali calloso subrecto vel antice
leviter sinuato, erenulato, postice supra angulum lateralem
prominente, ipso margine retrorsum nigro; scutelli lateribus
ante medium sinuatis; hemielytris vena furcata distincta;
dorso abdominis maris nigro, solum summo margine con-
nexivi albido, feminae fusco, segmentis primis tribus macula
triangulari communi nigra, reliquis vitta media lata margini-
busque posticis pallide flaventibus. Long. 5 £ cum mem-
brana 12 mm.

230

Aelia melanota Fieb., Verh. Wien. zool. bot. Ges.
XVIII, 470, Tab. V, ff 5, Aelia., obtusa,. ibid 402 Dan
NA BES BONG

Caucasus (Karabagh!), D. Kolenati (Mus. Vindob.):;
Turkestan, D. J. Sahlberg. Specimina typica descripsi.

Corpus sordide grisescenti-albidoflavens vel pallide ochra-
ceum. Caput pronoto paullulum brevius, pallido-flavescens,
ochraceum vel fere flavo-ferrugineum, subtilius punetatum,
a vertice versus apicem sensim ad apicem jugarum autem
subito fortiter declive, superne vittis duabus verticis vittadue
utringque laterali densius fusco-punctatis; jugis margine late-
rali subrectis ad apicem clypei fortius sinuatis et curvatis,
nonnihil dilatatis, angulo apicali externo valde obtuse oblique
rotundatis, interno anguste rotundatis ibique leviter distan-
tibus; bucculis latis, totis subaeqvaliter prominentibus, antice
obtuse oblique truncatis, angulo antico obtusissimo submu-
lico. Rostrum apice fuscum. Antennae ochraceae, articulo
tertio secundo paullulum breviore. Pronotum inter angu-
los laterales longitudine fere duplo latius, fortius concoloriter
punctatum, antice saepe ochraceum vel fere flavo-ferrugi-
neum, posterius magis grisescens, limbo anteriore laterali
mox ante medium ad impressionem transversalem fortius,
dein versus basin et apicem sensim angustius calloso, mar-
gine subrecto vel versus apicem leviter sinuato, obtuse cre-
nulato, versus basin ipso margine nigro, toto limbo calloso
supra angulos laterales prominente; disco ante medium trans-
versim et prope angulos laterales utrinque longitrorsum for-
lius impresso, medio linea callosa versus basin tenuissima
et utrinque in impressione linea divergente breviuscula nec
non lineola brevissima basali utrinque supra lineam latera-
lem callosam scutelli callosis, pallide flaventibus; disco inter
lineas discoidales antice nigro- vel fusco-punctato, limbo cal-
loso interne linea sinuata nigra terminato. Scutellum lateri-
bus ante medium sinuatum, apice late lanceolatum, vitta
media lata percurrente versus apicem angustata nigra, medio
in 2/; longitudinis scutelli linea laevigata pallida divisa,
utringue ad angulum basalem vittula callosa pallida ex-

Zu

terne nigro-terminata et inter hanc vittam et lineam me-
diam ad marginem vittae mediae nigrae vel fuscae alia
vittula basali callosa pallida. Hemelytra rufescenti-fusco-
puncetata, vena externa corii valida albicante, interna furcata
distineta ante furcam albida, in medio corii longitudinis
fureata, sutura membranae inter apices ramorum furcace
fuscescente; membrana hyalina, venis 2 et 3 in mare versus
basin fuscis. Pectus sat subtiliter fuscescenti-punctatum.
Abdomen maris dorso cum connexivo nigro, hujus margine
lineariter angustissime pallide flavente; ventre ochraceo,
disco medio maculis oblongis sat angustis in series duas
positis et utrinque vitta latiore magis remota nigro-puncta-
tis, lateribus ad spiracula nigra vitta angustiore subrecta -:
nigro-punctata; segmento maris genitali semiovali, margine
superiore emarginaturis tribus, medio profundiore, inde qua-
drilobato, lobis mediis lateralibus paullo latioribus. Abdomen
feminae dorso fusco, fusco- vel nigro-punctato, segmentis tri-
bus primis macula magna communi triangulari nigra, re-
liqvis margine postico vittaque lata media pallide flavente,
connexivo pallido; ventre (an semper?) vix signato. Pedes
subtiliter (postici parcius) nigro-punctati, femoribus omnibus
inferne ante apicem puncto nigro.

Aelia furcula Fieb.

Flavescens, punctata, capite marginibus vittisque dua-
bus verticis fuscescentibus, nigro-punctatis, marginibus usque
ad apicem clypei subrectis, lobis lateralibus ab apice clypei
dilatatis et a latere visis sat deflexis, dilatatione lateribus
parallelis margini communi apicali aeque longis, apice com-
muni medio emarginato, bucculis in dentem obtusum ere-
ctum sat magnum ampliatis: vertice spatio inter oculum et
ocellum oculo aeque lato; antennis stramineis, punctis nigris
destitutis, articulis ultimis duobus fuscis, secundo et tertio
aeque longis; pronoto capiti fere aeque longo, vitta media
lata postice dilatata paullo obscuriore et antice nigro-punctata,

232

hac vitta carina media callosa percurrente sed postice te-
nuiore divisa, lateribus in impressione transversa utrin-
que carina callosa antice et postice abbreviata terminata;
marginibus pronoti callosis ante medium leviler sinuatis
et illie interne distinete dilatatis, lateribus vitta antica
intra marginem callosum impressioneque humerali saepe
nigro-punctatis; scutello vitta media fuscescente antice nigro-
punctata, hac vitta carina callosa partem qvartam vel qvin-
tam apicalem attingente, basi scutelli utringue vitta anguli
basalis aliaque inter hanc et vittam discoidalem posita cal-
losis, his vittis fere tertiam basalem partem longitudinis
occupantibus, frenis saepe nigro-punctatis; corio scutello
saltem aeque. longo, concoloriter vel nigro-punctato, limbo
tamen externo concoloriter punctato, vena brachiall crassa,
cubitali furcata; membrana alba; connexivo stramineo, dorso
nigro, lateribus, vitta media apicali sat lata marginibusque
segmentorum anguste stramineis; ventre concoloriter pun-
ctato; pedibus inpunctatis. Long. I 10—11, 2 9—11 mm.

Turkestan (Kutentaisk!), D. Stenroos; Desertum Go-
loadnoje,,.DarJSabl ben os

Ae. acumtinatae L. .magnitudine sat similis, colore
laetiore, capite longiore et aliter constructo, structura an-
tennarum, pronoti vittis lateralibus disci distinetioribus, seu-
tello apice latius concoloriter punctato, vitta dorsi media
latiore segmentoque ejus apicali vittis duabus nigris sat ob-
soletis, pedibus inpunctatis structuraque genitali maris mox
distincta; ab Ae. melanota Fieb., cui maxime affinis, co-
lore pallidiore, in brunneum haud vergente, statura angu-
stiore, dilatatione apicali capitis longiore, scutello angustiore
et paullo longiore, carina ejus media percurrente nec postice
abbreviata, praecipue autem structura segmenti maris geni-
talis (vide fig. 1) divergens.

Aelia simillima n. sp.

Ab Ae. furcula vix nisi structura insigni segmenti
genitalis maris (vide figg. 2 et 3) distingvenda.
Turkestan: Bekljarbek d. 10 augusti, D. J. Sahlberg.

Neottiglossa pusilla G mel. (inflexa Wolff).

Hujus speciet solum varietas colore obscurior est Pla-
tysolen obscurus J. Sahlb. Longitudo articulorum secundi
et tertii antennarum etiam speciminum typicorum sat multo
variat, vitta callosa verticis etiam eorum interdum obsoleta.
Solum duo specimina inventa, cetero cum typo in omnibus
congruentia.

Peribalus inclusus Dohrn.

Supra griseo-lividus, densius nigro-punctatus, scu-
telli apice pallido; pronoti marginibus anticis lateralibus
subrectis corioque margine exteriore fere ad medium usque
calloso-laevigatis, flavescenti-albidis; inferne cum pedibus et
antennis pallide livido-flavens, his apice fuscescentibus; pro-
noto longitudine inter angulos apicales et marginem basa-
lem duplo latiore, angulis lateralibus ultra basin corii vix
prominentibus. Long. I T!/> mm.

Pentatoma inclusa Dohrn, Stett. Ent. Zeit. 1860, 103, 7.

Rossia meridionalis; specimen typicum descripsi.

A P. vernau Wolff statura minore, capite paullo
obtusiore, antennarum = articulo secundo breviore, pro-
noto angustiore minus transverso ejusque marginibus ante-
rioribus lateralibus subrectis latius calloso-flavis nec non
margine exteriore corii fere ad medium laevigato-flavis di-
vergens. Corpus superne sordide grisescenti-livido-flavens,
” sat dense nigro-punctatum. Caput latitudine cum oculis vix
longius, margine versus oculos leviter sinuato. Rostrum
pallide flavens. Antennae pallide flaventes, versus apicem
ferrugineae, articulo .ultimo ante apicem late fusco; articulo

234

secundo tertio longitudine aeqvali. Pronotum longitudine
inter angulos anticos et marginem basalem vix magis qgvam
duplo latius, marginibus anterioribus lateralibus subrectis et
spatio inter angulos anticos aeque longis, sat late calloso-
laevigatis, albido-flaventibus, angulis lateralibus ultra margi-
nem basis corii vix prominentibus. Scutellum pronoto medio
circiter dimidio longius, apice -vitta pallidiore. Hemelytra
margine coril exteriore fere ad medium laevigato, albido-
flavente; membrana fuliginosa. Pectus et abdomen pallide
livida, concoloriter punctata, tantum maculis parvis ad inci-
suras connexivi nigro-punctatis. Pedes livido-flavescentes,
tarsis colore in ferrugineum vergentibus.

Chlorochroa rubromarginata Reut.

Laete viridis, fortius punctata, apice scutelli limbo-
que abdominis flavis, dorso abdominis nigro, margine
antico laterali pronoti margineque corii exteriore usque ad
medium pulchre rubro-aurantiacis; rostro coxas posticas
longius superante, medium segmenti ventralis tertii attin-
gente, apice nigro. Long. 3 13!/, mm.

Pentatoma rubromarginata Reut., Berl. Ent. Zeit. 1881,
Ja ST

Hispania, D. Staudinger (Mus. Berol).

A Chl. juniperina L. roströ longiore, punrctura fortiore
et minus densa nec non statura magis ovata distincta.
Chl. pinicolae Muls. et Rey statura similis, sed distincete
fortius et minus dense punctata, capite paullo angustiore,
stylis genitalibus versus apicem minus dilatatis margine-
que corporis antico laterali discolore divergens. Caput laete
virescens. Rostrum virescens, medium segmenti ventralis
tertii attingens, apice fusco-nigro. Antennae articulo primo
viridi (reliqvi desunt.). Pronotum viride, margine laterali
antico toto pulchre saturate rubro-aurantiaco. Scutellum
viride, apice punctoque parvo basali utringque prope angulum
basalem pallide albido-flaventibus. Hemelytra viridia, mar-
gine exteriore a basi ad medium pulchre et saturate rubro-

235

auranticis, margine hoc inferne extus aurantiaco intus fla-
vente. Dorsum abdominis nigrum, connexivi segmentis limbo
(medio latius) flavo; ventre viridi, margine flavo. Pedes
virides. Mas stylis genitalibus lamina apicali scapo circiter
dimidio +) latiore, apice tri-ramoso, incisuris inter ramos
qvam in Chl. pinicola profundioribus et minus obtusis, lobo
interiore margine externo subperpendiculariter, haud oblique
posito (vide fig. 4).

Brachynema ruficorne n. sp.

Ovale, viride, dense et distinete punctulatum, antennis
articulo basali excepto rubris, tibiis apice tarsisque sordide
ferrugineis; capite lateribus versus apicem anguste, pronoto
limbo laterali anteriore corioque margine exteriore basin
versus flavicantibus, callosis; connexivo flavicante, angulo
externo apicali segmentorum anguste nigro; capite apicem
versus sat fortiter angustato, apice sat anguste rotundato,
jugis clypeo sat multo longioribus, apice sat longe contiguis,
ipso apice leviter divaricatis; rostro coxas intermedias haud
superante, apice nigro; antennis articulo tertio secundo vix
magis qvam !/, breviore; pronoto marginibus lateralibus an-
terioribus sub-rectis; scutello apice concolore; membrana hya-
lina atomis coeruleo-viridibus adspersa. Long. 2 112/, mm.

Turkestan: Sir Daria, coll. D. Fedtschenko.

A Br. virente Klug statura breviore et latiore, capite
versus apicem magis angustato, lobis lateralibus clypeum
longe includentibus, pronoti marginibus lateralibus anteriori-
bus subrectis, scutello apice concolore divergens, colore
rubro antennarum mox distingvendum. Caput latitudine cum
oculis paullo Jongius, marginibus laterälibus leviter sinuatis.
Pronotum longitudine circiter duplo latius, angulis laterali-
bus obtusis, ultra marginem costalem corii parum promi-
nentibus. Venter lateribus virescens, cereberrime subtiliter
punctulatus, medio sordide lutescens, dense paullo fortius
punctatus.

+) Lamina apicalis Chl. pinicolae saepe saltem duplo latior.

ND
Oo
(SR)

Nezara Sahlbergi n. sp.

Viridis, superne dense concoloriter punctata; capite
parte anteoculari latitudine inter apices oculorum minus
qvam duplo. breviore, lateribus sat leviter sinuatis; antennis
articulo tertio apice ferrugineo, ultimis fuscis, secundo tertio
distinete longiore; rostro inter coxas posticas extenso; pro-
noto margine laterali posteriore recto, angulis humeralibus
rotundatis, parum prominulis; membrana hyalina: connexivo
ultra margines hemielytrorum latius prominente; angulo api-
cali segmentorum nigro; ventre carina destituto, medio fer-
rugineo, nitida, parce punctato, lateribus viridi, erebre pun-
ctato; segmento maris genitali ab infero viso apice medio
profunde rotundato-emarginato, angulis emarginaturae sub-
rectis, lobis lateralibus sat magnis, spatio inter anguleos
emarginaturae margine loborum paullulum longiore (fig. 5).
Long. 5 10 mm.

Amu Daria d. 27 julii 1896, D. Prof. J. Sahlberg.

Ab hac specie differt N. Heegeri Fieb. punctura for-
tiore, capite nonnihil longiore, antennis articulo secundo ter-
tio haud longiore, rostro fere apicem segmenti secundi ven-
tralis attingente, segmento maris genitali apice medio latis-
sime leviter sinuato, emarginatura latissima, angulis latissime
rotundatis, lobis lateralibus humilibus (fig. 6), N. Milliert
Muls. et Rey lateribus capitis -ante oculos paullo levius
sinuatis, segmento maris genitali ab infero viso apice paullo
minus profunde sinuato, angulis emarginaturae valde obtusis,
lobis lateralibus obtuse triangularibus, spatio inter angulos
margine apicali loborum circiter duplo latiore (fig. 7).

Eurydema lineola Bärenspr.

Diagn.: Superne nigro-cyanea, margine capitis laterali,
pronoto margine laterali aeque late viltaque media angusta
antice leviter dilatata, margine ipso corii, extremo apice
scutelli, lineola transversali corii ad apicem scutelli, pro-
pleuris lateribus, maculis externis acetabulorum, angulis

231

apicalibus meso- et metapleurarum, lineola segmentorum
connexivi basin versus attenuata, ipso apice coxarum, ima
basi femorum annuloque tibiarum interrupto albis. Long.
2 8 mm.

Strachia lineola Bär., Berl. Ent. Zeit. II, p. 205.

Asturia, D. Bärensprung (Mus. Berol.); specimen
typicum descripsi.

Ab E. oleraceo Linn. vix nisi signaturis paucioribus
et angustioribus differt. Corpus obscure cyaneum, inferne
ventre aenescente. Caput obscure cyaneum, margine laterali
albo, colore albo ad aculos paullo dilatato; macula laterali
nigra infra oculum et supra antennarum basin margini-
que buccularum ”albis. Rostrum nigrum, articulo primo albo.
Antennae nigrae. Pronotum obscure cyaneum, linea media
margines apicalem et basalem haud attingente antice non-
nihil latiore margineque laterali angustius et ubique aeque
late albis; disco irregulariter vage et sat grosse punctatum,
limbo basali medio laevigato, lateribus densius et subtilius
punctato. Scutellum pronoto fere ?/3; longius, apice extremo
albo, cetero totum obscure cyaneum; disco fortius, versus
apicem subtilius punctatum, medio rugulosum. Hemelytra
densius et subtilius punctata, obscure cyanea, margine la-
terali corii, lineola basali venae corii externa aliaque trans-
versali utringue abbreviata ad apicem scutelli, hac obscuriore,
albidis; membrana fusca, albicanti-marginata. Pectus mar-
gine prosterni antico utringue, limbo lato impunctato pro-
pleurarum, angulis apicalibus meso- et meta-pleurarum macu-
lisque externis acetabulorum albis. Dorsum abdominis ni-
grum. Venter aenescens, punctatum. Pedes cyaneo-nigri,
basi femorum annuloque tibiarum saltem anticarum inter-
rupto albis.

Eurydema rugulosa Dohrn var. nov. nigrorubra.

” Superne nigra, capite marginibus, pronoto marginibus
omnibus vittaqgue media antice transversim dilatata, scutello

238

plaga ulringqgue marginali paullo pone medium abrupta apice-
que corio fascia ante apicem marginem exteriorem haud at-
tingente limboqve laterali usque ad fasciam illam rubris; in-
ferne rubra, pectore medio maculisque tribus magnis latera-
libus nigris, ventre macula magna media serieque laterali
utringue macularum quinque nigris; pedibus cum coxis totis
Nigris.

Isthmus Thracicus, D. Hedenborg; Pontus, D. Goe-
del (coll. mea); Palaestina: Jerusalem, comm. D. Reitter.

Obs. Caput hujus speciei latitudini cum oculis aeque
longum, lateribus versus apicem sat angustatum, marginibus
infra oculum sat fortiter sinuatis. Antennae articulo tertio
secundo fere ?/; breviore. Pronotum lateribus anterioribus
rectis vel medio subsinuatis nec (ut in E. Fieberi Schumm.)
rotundatis.

Jalla subdilatata n. sp.

Inferne nigra, superne fusco-testacea, capite nigro,
erebre punctato, vitta media pallide testacea; antennis totis
nigris, articulis secundo et tertio aeque longis; pronoto lon-
gitudine media fere duplo latiore, lateribus anterioribus sub-
dilatatis, angulis anticis ultra marginem oculi oblique extror-
sum prominentibus (fig. 9), apice lateribusque dense nigro-
variegatis, limbo läterali anteriore calloso disco nonnihil
pallidiore, disco grosse remote nigro-punctato, vitta callosa
media destituto; scutello crebre subtilius nigro-punctato, basi
late nigricante, utringque vittula basali brevi et angusta obli-
que testacea concoloriter punctata notato, vitta media cal-
losa destituto; hemielytris erebre sat subtiliter nigro-puncta-
tis, membrana vitta fusca percurrente; connexivo segmentis
mox pone medium macula laterali testacea notatis; ventre
parce et remote punctato, medio laevi; tibiis annulo medio
rufo-testaceo. Long. 14 mm.

Algeria: Oran, Mechéria, D. Dr J. Vosseler (Mus.
Stuttgart et collectio mea).

239

A specie superne descripta differt J. dumosa L. pro-
noto antice haud dilatato angulis apicalibus ultra marginem
oculorum haud prominentibus (fig. 8), disco postico paullo
minus grosse punctato, vitta media pronoti et scutelli cal-
losa, vittulis lateralibus basis scutelli latioribus, callosis, in-
punctatis, ventre (medio excepto) multo crebrius punctato.

1 &g JA

IL

Hemiptera Gymnocerata

in Algeria meridionali
a D. D. Dr H. Kraus et Dr J. Vosseler collecta
enumeravit novasgque species descripsit

O. MI. Reuter.

Species seqventes, a D. D. Dr H. Krauss et Dr
J. Vosseler in Algeria meridionali collecta, in museo
regio Stuttgartensi asservantur. 5

1. Odontoscelis fuliginosa Linn. Aumale d. 11 juli
1897 (Vosseler).

2. Psacasta exanthematica 5 cop.

Oran: Djebel Tessala 1892 (V').

3. Ps. cerinthe Fabr.

Ibidem.

4. Eurygaster nigrocucullata Gö ze.

Oran: Sebkah m. Maji 1894 (V-).

DD. JE. fuscocucullata Görz e.

Oran: Hammam Bou Hadjar 1892 (V.).

6. Graphosoma semipunctatum Fabr.

Orantisden(vöj:

7. Gr. lineatum Linn.

Oran 1892. Frais-Vallon d. 8 febr. 1897 (V.).

8. Geotomus elongatus H. Sch.

Oran boreali-occidentalis: Perrégaux m. junii 1894.

9. Brachypelta aterrima Forst.

241

Ain-Sefra in årenosis d. 22 maji 1894 copiose (V.);
Laghorial d. 24 junii 1897 (V.).

10. Sehirus dubius S cop.

Oran: Djebel el Tessala, Hammam bou Hadjar 1894 (V.). .

11. Aelia Germari Fäst.

Oued Saida d. 14 maji 1894 (V.).

12. Staria lunata Germ.

Oran: Saida 1892 (V.).

13. Holcostethus amalis Costa.

Philippeville d. 17 martii 1893 (Krauss).

14. Carpocoris purpureipennis De Geer.

Saida, Tessala, m. julii 1892, Ferrgaul d. 12 junii 1894,
Medéah d. 15 junii, Aumale d. 9 julii 1897 (V-).

15. C. (Cadophila) varius Fabr.

Oran: Perrégaux d. 12 junii 1894, Dra el Mizan d. 19
julii 1897 (V.). |

17. Dolycoris baccarum L. Oued Saida, Ain Sefra d.
20 maji, Perrégaux d. 12 junii 1894 (V.).

18. Chroantha ornatula H. Sch. |

Sahara: Guer.—El Alia, loco alto arenoso, d. 25 aprilis
1393 (Krauss). :

19. Furydema festiva Linn. var. picta H. Sch.

Oran: Djebel el Tessala 1892, Oued Saida 1894 (V').

20. Jalla subdilatata R eut., Öfv. Finska Vet. Soc. Förh.
XLILpr238:

Oran meridionali-occidentalis: Mechéria m. junii 1894,
duo: specimina.

21. Prionotylus brevicornis Muls. et Rey.

Medeah d. 15, Blidah d. 16 junii 1897.

22. Phyllomorpha algirica Guér.

Oran: Saida 1894. Blidah et Medeah in floribus Paro-
nychiae niveae De Cand., quibus colore staturaque ma-
xime similis. .

23. Coreus bos Dohrn.

Oran: Djebel et Tessala 1892 (V.).

24. Syromastes rhombeus Linn.

Philippeville d. 17 martii 1893 (Krauss).

16

242

25. Haploprocta sulcicornis Fabr.

Saida d. 14 maji, Perrégaux d. 12 junii (V-).

26. Pseudophloeus angustus Reut.

Oran merid. occident.: Mechéria m. junii 1894 (V.).

21. Ps. Walih Rieb.

Blidah d. 13 junii 1897. (V.).

28. Coriomeris ") hirticornis Fabr.

Blidah d. 14 junii 1897 (V.).

29. Camptopus lateralis Germ.

Djebel el Tessala 1892, Perrégaux d. 12 junii 1894
(V.); Sahara: Biskra d. 20 martii 1893 (Krauss).

30. Stenocephalus agilis var. femoratus Put.

Rio Salado d. 5 maji, Djebel el Tessala d. 8 maji 1894
(V'); Sahara: Thegga-Mraier Sethil (Stail) d. 26 martii 1893
(Krauss).

31. St. tunetanus Horv.

Oran merid.-occid.: Ain Sefra d. 23 maji 1894 (V.).

32. Corizus hyoscyami Linn.

Oran: Gebkah m. maji 1894 (V.).

33. Liorrhyssus hyalinus Fabr.

Copiose. Hammam bou Hadjar m. maji; Ain-Sefra dd.
13—20 maji, Oued-Saida, Perrégaux m. junii 1894 (V.). Sa-
hara: Ghard-Ou-N'Sa Hammada d. 21 aprilis 1893 (Krauss).

34. Maccevethus lineola Fabr. var. nov. ruficornis:
antennis etiam articulo secundo rufo-ferrugineo, ultimo le-
viter infuscato.

Oran: Saida 1894 (V.); Constantine d. 7 maji 1893
(Krauss).

353. Lygaeus (Eulygaeus) pandurus Scop. var. mili-
taris Fabr.

Copiose. Saida m. julii 1892; Sebkah m. maji, Ouéd
Saida d. 13 maji, Ain Sefra d. 25 maji in arenosis, Mechéria
d. 2 junii, Perrégaux d. 12 junii 1894, Beldah d. 13 junii,
Laghorial d. 19—27 junii 1897 (V.); Sahara: Biskra d. 20
martii 1893 (Krauss).

1) Coriomeris Westw., Cat. Coll. Hope. II, p. 6 = Dasycoris
Dall. = Merocoris Hahn = Coreus Fieb. nec Fabr.

243

36. LIL. (Pulygaeus) saxatilis Scop.
; Sahara: Ghard-Ou-N'Sa-Hammada, plura specimina
(Krauss).

31. Lygaeus (Melanocoryphus) superbus Poll.

Oran bor.-occid.: Hammam bou Hadjar d. 4 maji 1894 (V-).

38. Lygaeus (Melanocoryphus) sefrensis n. sp.

Subelongatus, capite nigro, sericeo-opaco, subtilis-
sime et brevissime fulvo-pubescente, pilis nonnullis nigris
semi-erectis; antennis rostroque nigris, illis sat longis, aårti-
culo secundo latitudini interoculari capitis aeque longo:
pronoto lobo antico leviter convexo, rufescente, opaco, lobo
postico nigro, nitido, vitta media sat lata ubique latitudine
aequali rufescenti-ochracea; scutello nigro; hemielvtris com-
pletis, omnium brevissime et subtilissime fulvo-pubescenti-
bus, rufescenti-ochraceis, clavo toto concolori, corio medio
macula sat magna nigra subrotundata marginem exteriorem
subattingente; membrana nigra, angulo basali interiore, ma-
cula discoidali ante medium maculaque rotundata apicali
albis, macula discoidali transversa cum sutura membra-
nae stria ochracea conjuncta; pectore abdomineque nigris,
parte antica prostethii rufescente, marginibus acetabulorum
solum anguste cburneis; ventre segmentis 4—5 connexivo-
que rufo-testaceis, hujus segmentis omnibus macula basali
nigra; femoribus nigris, apice eorum tibiisque pallide rufe-
scenti-ochraceis, tibiis apice late tarsisque nigro-fuscis. Long.
3 41/, mm.

Oran occidentali-meridionalis (Ain-Sefra) d. 14 maji,
D. Dr J. Vosseler.

L. (M.) fulvescenti Put. similis, differt statura majore,
antennis longioribus et gracilioribus, pronoto Ilobo postico
nitidulo, macula corii majore, macula discoidali membranae
transversa cum sutura conjuncta, limbo postico pleurarum
pectoris concoloribus, nigris, acetabulis solum margine an-
guste eburneis, tibiis apice late tarsisque fuscis. A L. su-
perbo Poll. celavo macula nigra destituto mox distinguendus.

244

39. Nysius graminicola Kol.
Oran bor.-occid.: Hammam-bou-Hadjar m. maji 1894 (V.)-

40. Geocoris cardinalis Put.

Nigro-piceus, capite oculis exceptis, scutelio parte api-
cali, hemielytris lateribusque ventris late rubris; corpore su-
perne, capite excepto, subtiliter albo-pubescente; capite mar-
gine postico verticis longitudine duplo latiore; rostro coxas
intermedias subattingente, nigro, articulo secundo tertio bre-
viore, hoc primo aeque longo; antennis nigro-piceis, apice
articulorum primi et tertii albidis, ultimo fusco (sec. Puton
rufo); pronoto parce fortiter punctato, angulis posticis rufe-
scentibus, scutello sat remote profunde punctato; clavo serie
punctorum juxta suturam; corio interne ad suturam elavi
biseriatim punctato, disco sublaevi; membrana levissime-
fumata; acetabulis albidis, coxis femoribusque nigro-piceis
(sec. Puton interdum rubris), apice femorum, tibiis tarsis-
que pallide flaventibus (sec. Puton rubris), articulo ultimo.
tarsorum apice fusco. Long. 2 3!/5 mm.

Put., Pet. nouv. ent. 1874, 1 dec. Ann. Soc. Ent. France,
1874; 29;710:

Laghorial, inter 19 et 27 juni 1897, D. Dr J. Vosseler,
unicum specimen.

41. Leptodemus nov. gen.

Corpus depressum, elongatum, angustum, versus apicem
leviter attenuatum, pilosulum; capite triangulari, pone oculos
parallelo, basi pronoti solum paullo angustiore, superne ver-
sus apicem leviter declivi, bucculis brevissimis, tantum in
apicali parte capitis distincte elevatis, gula leviter sulcata;
oculis leviter exsertis, rostro basin coxarum intermediarum
attingente vel subattingente, articulo primo medium capitis-
subattingente, secundo basin capitis levissime superante;
antennis articulo primo apicem capitis attingente, tertio se-
cundo breviore; pronoto trapeziformi, lateribus subrectis,

245

disco antico parum convexo; scutello subaeqvilatero vel le-
viter transverso, mox pone medium transversim impresso;
hemielytris venis sat leviter elevatis, clavo ad marginem
scutellarem linea impressa subtiliter punctata, sutura clavi
sutura membranae breviore; membrana magna, late valvante,
venis simplicibus: femoribus anticis inferne ante apicem
selula rigida instructis; tarsis gracilibus, posticis articulo
primo duobus ultimis simul sumtis aeque longo vel paullo
longiore.

A generibus Camptotelus Fieb. et Macropterna Fieb.
statura graciliore rostroque longiore mox distinguendus, ab
illo etiam tarsis gracilioribus articulo primo longiore mem-
branaque multo latius valvante, ab hoc corpore pilosulo,
scutello multo minus transverso, membrana magis valvante
divergens; a genere Microplax Fieb. femoribus anticis in-'
ferne ante apicem spina destitutis, solum setula rigida in-
structis, oculis multo minus exsertis, capite pone oculos pa-
rallelo nec constricto, pronoto lateribus subrectis, clavo serie-
bus marginalibus distincte punctatis destituto, articulo primo
tarsorum longiore corporeque magis depresso distinctus.

Leptodemus minutus Jak. var. pallidula n.

Albo-pilosula, capite, pronoto parte antica margine
apicali excepto, scutello apice excepto, pectore, abdomine
femoribusque ferrugineis, pronoto margine apicali parteque
postica, apice scutelli, hemielytris, limbo lato posteriore pro-
et metapleurarum, macula mesopleurarum, Oorificiis, apice
femorum, tibiis tarsisque albidis; antennis pallide testaceis,
parce pilosulis; capite lateribus pone oculos fuscis; oculis fu-
scis; rostro testaceo; hemielytris cum membrana totis albidis;
venis apiceque coril concoloribus; tarsis posticis articulo
primo duobus ultimis simul sumtis fere paullo longiore.
Long. 2?/; mm. An species propria?

Oued-Saida, m. junii 1894, unicum specimen. !)

1) Varietates reliquae hujus speciei sunt: var. albicans n. v. et
var. typica.

Var. albicans n. v.: superne albida, capite pronotogue albido-
pilosis; capite fusco, dense subtiliter albido-sericeo; rostro testaceo, ar-

42... Calyptonotus Rolandri Linn. Medéah d. 15 junii
1897.

43. Scantius aegyptius Linn.

Copiose. Oued Saida d. 13 maji 1894; Laghorial dd.
19—27 juni 1897 (V.;). Sahara: Biskra d. 20 martii 1893
(Krauss).

44. Dictyonota tricornis Schr.

Oran: Oued-Saida m. junii 1894 (V.).

45. Velia major Put.

Oran mer.-occid.: Tiout m. maji, Mechéria d. 2 junii
1894; Frais Vallon d. 8 junit 1897 (V-).

ticulis ultimis fuscis; antennis albido-testaceis, densius pilosulis, pro-
noto fascia anteapicali vittisque duabus posticis nigricantibus; scutello
vitta vel macula triangulari media fuscescenti; corio apice concolore,
venis membranae sordide dilute fuscescentibus; prostethio albido, ma-
cula mäågna pleurarum fusca; meso et metastethio fuscis, iillo macula
magna ad coxas, hoc orificiis limboque postico late albidis; ventre al-
bido, fusco-fasciato; femoribus fuscis, apice femorum, tibiis tarsisque
albidis. Long. I 2!/, mm.

Turkestan : Schagimardan, D. Fedtschenko, unicum specimen.
An species propria?

Var. typica: nigro-fusca, capite pronotoque griseo-pilosulis. su-
perne hemelytris exceptis subtiliter griseo-pubescens, clypeo, margine
apicali parteque postica pronoti sordide albidis, hac parte fusco-punctata.
maculis duabus mediis magnis fuscescentibus, scutello apice pallidiore,
hemielytris albidis, apice corii nigro-fusco, membrana venis fuscis;
pectore abdomineque nigro-fuscis, maculis ad coxas, orificiis limboque
postico metapleurarum albidis; rostro testaceo, articulis duobus ultimis
fuscis: antennis pallide flavo-testaceis, pilosulis, femoribus nigro-fuscis,
apice albido, tibiis tarsisque albidis, illis basi nigro-fusca; tarsis posti-
cis articulo primo duobus ultimis simul sumtis aeque longo. Long.
22/; mm.

Macropterna minuta Jak., Horae Soc. Ent. Ross. VIII, p. 13, T.
TISSSEOT SEC: Specs typ.

Rossia meridionalis: Astrachan. Specimen typicum descripsi.

Caput latitudine postica cum oculis vix longius, basi pronoti cir-
citer !/, angustius. Antennae articulo secundo latitudine capitis intero-
culari longitudine subaequali. Pronotum margine basali circiter !/, bre-
vius, margine apicali margini laterali aeque longo, disco postico subti-
liter sat dense punctato; scutello laevi; hemielytris laevibus, venis sat
elevatis.

247

46. V. rivulorum Fabr.

Tessala m. julii 1892, Blidah d. 4 junii 1897 (V.).

47. Gerris cinereus Put.

Orau mer.-occid.: Tiout d. 28 maji 1894, Laghorial
dd. 19—27 junii 1897; Khriodes m. julii 1892 (V-).

48. G. gibbifer Scehumm. var. flaviventris Put.

Blidah d. 4 febr. 1897 (V.).

49. Oncocephalus acutangulus Beut.

Oran boer.-occid.: Djebel el Tessala d. 8 maji 1894 (V.).

530. Oncocephalus Vosseleri n. sp.

Elongatus, lurido-testaceus, capite, pronoto, scutello
connexivoque fusco-variegatis; capitis parte anteoculari post-
oculari et oculc (collo excepto) circiter dimidio longiore,
gula granulis destituta; oculis glabris; antennis maris longe
setosis, articulo primo parte capitis anteoculari oculoque
simul sumtis aeque longo, secundo primo circiter duplo et
dimidio longiore; pronoto angulis anticis extrorsum dentato-
productis, tuberculo laterali valido, angulis posticis acutis
ultra costam corii sat longe productis; scutello apice leviter
reflexo; hemielytris fortiter abbreviatis, pronoto aeque longis,
vittula clavi nigricante, area discoidali punctoque ante api-
cem sericeo-nigris; femoribus omnibus apice nigro-fuscis,
anticis inferne serie spinularum 12 armatis; tibiis basi, apice
annuloque nigro-fuscis, tarsis fuscis.

Dra el Hizan d. 17 julii 1897, D. Dr J. Vosseler;
unicum specimen.

'O. angulato Reut. et acutangulo Reut. affinis, ab
ambobus longitudine articuli secundi antennarum mox di-
stinctus. Corpus elongatum, lurido-testaceum. Caput pronoto
circiter !/; brevius, superne vitta lata media vittaque utrin-
que pone oculum fuscis, lateribus fuscescentibus apicem
versus pallidioribus, parte anteoculari quam parte posto-
culari et oculo (collo excepto) 'dimidio longiore, parte posto-
culari utrinque granulis parvis setigeris instructis; jugis inter
antennas in dentes duos late pallido-limbatos elevatis; spatio

248

gulari interoculari (5) basi articuli secundi rostro aeque
lato.. Rostrum nigro-piceum, dimidio basali articuli primi
testaceo, articulo primo secundo aequelongo et marginem
anticum oculi vix attingente; antennis maris flavo-testaceis,
articulo primo parti anteoculari capitis oculoque simul sum-
tis aeque longo, recto, versus apicem sensim leviter incras-
salo, superne setulis rigidis, inferne longius pallido-piloso
setisque rigidis fuscescentibus crassitiel articuli aeque longis
instructo, articulo secundo primo circiter duplo et dimidio
longiore, longe rigido-setoso et adhuc inferne longe molliter
pallido-piloso, articulo secundo apicem versus ultimisque
fuscis. Pronotum (formae brachypt.) basi longitudine circiter
!/, angustius, angulis apicalibus sat crassis extrorsum den-
tato-productis, tuberculo laterali alte elevato, subspinaeformi,
apice rotundato, angulis posticis acutis, leviter reflexis, ultra
marginem costalem corii extrorsum sat lenge productis; ca-
rinis discoidalibus bene distinctis, postice divergentibus, lobo
antico inter et circa carinas nigro-fusco, postico medio et
lateribus fuscescente. Scutellum fuscum, apice testaceo leviter
reflexo. Hemielytra fortiter abbreviata, pronoto aeque longa,
apice divaricatim sat anguste rotundata, membrana haud di-
screta, clavo vittula obliqua interiore mox ante medium nigri-
cante, cetero solum area discoidali punetoque minuto ante
apicem sericeo-nigris. Dorsum abdominis luridum. Connexi-
vum pallide testaceum, maculis duabus nigro-fuscis, altera fere
in medio sita, altera apicali. Pectus fuscescenti-luridum,
maculis ad coxas pallidis; spinis prosternalibus cerassiusculis
sat longis subporrectis, margine inferiore granulis setiferis
instructo. Venter luridus, vittis qvatuor obsolete fuscescen-
tibus. Segmentum maris genitale primum secundo vix duplo
brevius, apice late obtusangulariter emarginatum.. Coxae
anteriores pallidae, posticae nigricantes. Pedes pallide flavo-
testacei, femoribus omnibus apice nigro-fuscis, anticis etiam
superne dimidio apicali nigro-fusco-irroratis, his (5) capite
loboque antico pronoti simul sumtis vix et altitudine sua
circiter triplo et dimidio longioribus, sinu superiore basali
valde obtuso; trochanteribus anticis tuberculo apicali mi-

249

nuto, femoribus anticis inferne serie spinularum 12 armatis;
tibiis basi, apice annuloque nigro-fuscis, hoc annulo tibiarum
antiearum mox supra medium, intermediarum mox supra
tertiam basalem partem, posticarum mox supra qvartam
basalem partem posito; tarsis fuscis:

51. Oncocephalus fasciatus n sp.

Oblongus, pallido-flavens, capite solum lobo -postico
nigro-signato, scutello nigro-fusco, vittis duabus in vittam
apicalem conjunctis pallidis, apice subhorizontali; hemielytris
infra medium fuscescenti-fasciatis, membrana dilute infuscata,
area discoidali plagaque areae exterioris obscurioribus; pedi-
bus solum annulo angusto ante apicem femorum nigricante;
capite parte anteoculari postoculari cum oculo vix longiore;
oculis exsertis; rostro sat gracili, toto pallido, articulo primo
brevi; antennis maris totis pallide flaventibus, articulis duo-
bus primis longissime pilosis, primo superne glabro, parti
anteoculari capitis oculoque fere aeque longo, secundo primo
vix duplo longiore; pronoto angulis anticis dentato-promi-
nulis, posticis obtusis, tuberculo laterali nullo; femoribus
.glabris, anticis inferne serie spinularum majorum 9; tibiis
posterioribus longe pilosis, spinis prosternalibus porrectis sat
longis. Long. 5 113/, mm.

Sahara: Ouargla, d. 8 aprilis 1893, D. Krauss.

0. impictipedi Jak. colore pedum insigni similis et
etiam cetero affinis, differt capite aliter colorato, parte ejus
postica minus elevata, antennis longioribus, pallidis, corio
fascia transversa usque in marginem exteriorem ducta.
Corpus oblongum, pallide flavens. Caput a supero visum
pronoto fere solum 2/3; brevius, pallide flavens, solum parte
postoculari macula circa ocellos, vitta media pone hanc
maculam vittaque laterali utringue pone oculos nigris; parte
anteoculari postoculari cum oculo parum longiore, parte
postoculari granulis nonnullis lateralibus setiferis; jugis inter
antennas in dentes duos elevatis; spatio gulari interoculari
(3) medio articuli secundi rostri aeque lato. Oculi nigri,

250

magni, fortiter prominentes. Ocelli magni. Rostrum totum
pallide flavens, sat gracile, articulo primo secundo saltem
!/, breviore et spatio inter marginem anticum oculorum et
apicem capitis sat multo breviore. Antennae (3) pallide
flaventes, articulis duobus primis longissime et molliter pal-
lido-pilosis, ultimis brevius pilosis, primo superne glabro,
recto, parte anteoculari capitis oculogque simul sumtis vix
breviore, secundo primo vix duplo longiore. Pronotum la-
titudine basali parum longius, horizontale, angulis anticis
dentato-prominulis, lateribus tuberculc destitutis, angulis
posticis obtusis, ultra costam corii haud prominulis, lobo
antlico vitta media, lobo postico vittis qvingque sat obsoletis
fuscescentibus. Scutellum nigro-fuscum, vittis duabus basa-
libus in vittam apicalem conjunctis pallide flaventibus, apice
subhorizontali. Hemielytra (5) abdomine paullo longiora,
pallide flaventia, eclavo maximam ad partem, corio macula
paullo infra basin, plaga exteriore juxta partem apicalem
venae interioris, fascia infra medium extremoque apice di-
lute fuscescentibus; membrana dilute fuscescente, dense sub-
tiliter rugulosa, venis pallidis, area discoidali plagaque exte-
riore media elongato-triangulari areae exterioris obscurius
fuscis. Connexivum segmentis macula apicali fuscescente.
Corpus inferne totum pallide flavens, solum vitta propleura-
rum superiore fusca. Pectus spinis prosternalibus sat longis,
porrectis. Segmentum maris genitale primum secundo cir-
citer sextuplo brevius, apice profunde obtusangulariter emar-
ginatum. Pedes pallide flaventes, femoribus omnibus an-
nulo angusto ante apicem nigricante, tibiis immaculatis, an-
ticis rectis femoribus aeque longis, posterioribus pilis longis
semi-exsertis pallidis instructis; femoribus anticis altitudine
paullo magis qvam qvadruplo longioribus, superne basin
versus vix sinuatis, inferne serie spinularum majorum 9,
his extremo apice fuscis; trochanteribus anticis inferne spi-
nula parvula.

92. HFeduvius Putoni Reut.

Oran mer.-occid.: Ain-Sefra dd. 14—21 maji, Mechéria
d. 2 juni 1894 (V.).

201

53. Pirates hybridus Scop. var. stridulus Fabr.

Philippeville d. 17 martii 1893 (Krauss).

54. Harpactor erythropus Linn.

Djebel-el-Tessala 1892, Perreégaux d. 12 junii 1894,
Drael Mizam d. 17 julii 1897 (V.).

55. Vachiria !) pallidispinis Reut.

Djelfa d. 29 junii 1897, unicum specimen (V.).

56. Coranus aegyptius (Fabr.

Djebel-el-Tessala 1892 (V.).

57: C. angularis' Stål.

Ain-Sefra in arenosis d. 19 maji 1897 (V.).

58. Nabis (Aspylaspis) viridulus Brullé:

Laghorial d. 19—27 junii 1897 (V-).

59. Cimezx lectularius Linn.

Oran: Nazereg d. 7 junii 1894 (V.).

60. Trigonotylus ruficornis Fall.

Oran: Oued-Saida m. junii 1894 (V.).

61. Miridius qvadrivirgatus Costa.

Oran: Oued-Saida d. 14 junii 1894 (V)).

62. Phytocoris desertorum n. sp.

Albido-incanus vel incanus, opacus, superne albo-intri-
cato-pubescens, hemielytris pilis brevibus nigris subadpressis;
antennis totis albido-flaventibus, solum articulo primo cinera-
scenti-adsperso, hoc articulo tenui, pronoto parum longiore,
setis rigidis crassitie articuli longioribus, interioribus reliquis
minus longis, articulo secundo primo circiter duplo longiore,
ipso apice infuscato; pronoto fascia tenui nigricante ante
marginem album basalem; scutello fusco-bivittato; hemie-
lytris minutissime cinerascenti-conspurcatis, venis albis saepe
utrinque tenuiter nigricanti- vel fusco-limbatis, saepe mar-
gine exteriore corii marginibusque cunei parcius minute
fusco- vel nigricanti-variegatis, nec non apice marginis ex-
terni corii apiceque cunei nigricantibus, interdum hemie-

1 Vackhiria Stål = Centroscelis Jak. Centroscelicoris Reut.

252

tytris cinerascentibus, venis maculisque duabus corii albis,
altera majore media, altera apicali venae cubitalis; mem-
brana dense cinereo-irrorata, venis pallidis, vena cubitali
obscure cinerea, macula marginis exterioris, vitta infra api-
cem areolarum versus apicem membranae ducta ibique saepe
cum alia Jonga obliqua interiore conjuncta albidis; femoribus
et tibiis pilis longissimis albidis tenuissimis nutantibus pilo-
sis, spinulis tibiarum fuscis crassitie tibiae haud longioribus,
femoribus anterioribus apicem versus, posticis basi excepta
dense fusco-cinereo-conspurcalis, tibius albidis, anterioribus
basi apice annulisque duobus, posticis basi, annulis duobus
ante medium atomisque nonnullis nigro-fuscis; capite ver-
ticali, a supero viso transverso, pronoto fere 1/3 breviore,
a latere viso altitudine breviore, fronte verticali convexa,
clypeo ab illa basi bene discreto, retrorsum vergente, ver-
tice (5) oculo circiter dimidio latiore; oculis maris convexis,
a supero visis orbicularibus; rostro coxas posticas paullo
superante; pronoto lateribus late sinuatis; hemielytris (>)
abdomen longe superantibus. Long. SS T mm.

Sahara (Ou-Nuemka!) nocte d. 14 aprilis 1893 duo
specimina cepit D. Dr Krauss.

Species eximia et distinctissima, inter Ph. guttu-
latum Reut. et Novickyi Fieb. locanda, pedibus longe pi-
losis, colore etc. insignis, Caput unicolor, albicans, basi
pronoti duplo angustius. Rostrum albicans, apice piceo.
Antennae articulo secundo margine basali pronoti circiter
1/, longiore, tertio secundo fere !/; breviore, qvarto tertio
cireiter !/; breviore. Pronotum latitudine basali circiter !/,'
brevius, apice basi circiter 3/; angustius, disco subhorizon-
tali, callis discretis, interdum margine postico fuscis. Scu-
tellum vittis duabus fuscis longe distantibus. Hemielytra maris
parallela. Pectus albicans, mesosterno toto obscure fusco.

63 Phytocoris albo-hirsutus nov. sp.

Oblongovatus (£), pallide sulphureo-viridis, opacus,
totus, solum dorso abdominis excepto, cum antennis, pedibus

253

et hemielytris longe et dense tenuiter albo-pilosus, pilis nigris
destitutus, spinulis tibiarum brevibus; antennis pedibusque
unicoloribus, colore corporis, solum femoribus apice pauilo
obscurius conspurcatis; hemielytris feminae abbreviatis, basin
segmenti sexti dorsalis subattingentibus, apice divaricatim
rotundatis, fractura cunei brevissima obsoleta, membrana
angustissima solum ad marginem interiorem 'distinguenda;
sutura clavi utrinque venacque brachial albis; capite horizon-
tali a supero viso pronoto paullo longiore, a latere viso al-
titudinem latitudine clypei superante, vertice oculo duplo
latiore (2), fronte horizontali solum apice subito perpendicu-
lari, elypeo usque a basi fortiter prominente, gula horizon-
tali; rostro apicem coxarum attingente, apice nigro; antennis
articulo primo inerassato, pronoto oculoque dimidio simul
sumtis aeque longo (£ brachypt.), secundo primo ecireiter
22/3 longiore; pronoto unicolore, solum punctis duobus stric-
turae apicalis fuscis. Long. 2 brach. 5 mm.

Oran, Ain-Sefra, D. Dr J. Vosseler.

Species distinctissima, ab omnibus corpore longe mol-
liter albo-hirsuto divergens. Caput basi pronoti (2 brachypt.)
paullulum angustius, ab antico viso latitudine cum oculis
paullo longius. Antennae articeulo secundo margine basali
pronoti (formae brachypterae) fere duplo longiore. -Prono-
tum (£ brach.) horizontale, latitudine basali, annulo collari
excepto, fere duplo brevius, apicem versus leviter angusta-
tum, margine basali truncatum, lateribus rectis mox ante
stricturam apicalem leviter rotundatis. Epipleura prothoracis
vitta superiore submarginali fusca.

64. Brachybasis nov. gen.

Diagn.: Corpus (3) oblongum, opaculum, superne pu-
bescentia duplici tenuissima, hemielytris parallelis; capite
fortiter nutante vel verticali, sat parvo, ab antico viso levi-
ter transverso, a latere viso altitudine breviore, vertice im-
marginato, linea tenui longitudinall impressa, fronte versus

2034

apicem sensim fortiter:leviter declivi, clypeo usque a basi
fortiter prominente, fere verticali, loris haud buccatis, genis
linearibus, gula brevissima, horizontali; oculis (5) fere usque
ad gulam extensis; rostro apicem coxarum intermediarum
attingente; antennis mox supra tertiam apicalem partem
marginis interioris oculorum insertis, articulo primo pronoto
multo breviore, setis rigidis destituto, secundo primo paullu-
lum graciliore, :sublineari, ultimis hoc gracilioribus; pronoto
transverso, marginibus lateralibus rectis, immarginatis, di-
sco postico obsoletissime transversim strigoso, callis bene
diseretis; scutello parte apicali horizontali; corio venis
duabus; membrana areola majore apice obtuse rotundata;
femoribus gracilibus, omnibus linearibus, posticis maris
apicem abdominis distinete superantibus; tibiis spinulis
tenuibus modice longis; tarsis articulo primo secundo
longitudine subaeqvali, tertio secundo longiore. Solum I
cognitus.

Generi Megacoelum Fieb. affinis, corpore superne aureo-
pubescente, capite ab antico viso leviter transverso, clypeo
a fronte discreto, antennis articulo primo breviore, ultimis
secundo gracilioribus, scutelli parte apicali haud convexa
divergens; a genere Ischnoscelicoris Reut. differt corpore
minus- elongato, capite ab antico viso distincete, gquamvis
leviter transverso, fronte versus apicem sensim declivi nec
apice subito perpendiculari, articulo primo antennarum pro-
noto multo breviore, lateribus pronoti rectis, membrana an-
gulo areolae majoris magis rotundato, coxis anticis breviori-
bus, tibiis longius spinulosis etc. Corpus oblongum, paralle-
lum. Caput a supero visum pronoto brevius, elypei basi in
linea intermedia oculorum posita, angulo faciali recto. Oculi
(SM) fere totam altitudinem capitis occupantes. Rostrum ar-
ticulo primo caput haud vel parum superante, secundo et
quarto aequelongis, tertio his breviore. Pronotum strictura
'apicali tenui, margine basali versus callos modice convexo-
declivi. Scutellum basi detectum. Coxae anticae breves,
medium mesosterni haud attingentes. Segmentum maris

235

genitale inferne longius pubescens, carina longitudinali de-
stitutum, marginibus sinus sinistri aperturae muticis.

Brachybasis desertorum n. sp

Pallide flavescens, unicolor, superne tenuissime aureo-
et nigricanti-pubescens, ventre pallido-pubescente; oculis
fusco-nigris; - rostro apice nigro-piceo; mesosterno medio
fusco vel fucco-maculato; femoribus atomis nigro-fuscis dense
conspersis; tibiis nigro-spinulosis; tarsis articulo ultimo ipso
apice cum ungviculis fusco-nigris. Long. 5 7 mm.

Sahara: Ouargl Gard!, D. Dr Krauss; Algeria meri-
dionalis, D. Pic.

Caput (3) basi pronoti circiter ?/; angustius, a su-
pero visum pronoto fere !/; brevius, ab antico visum lati-
tudine cum oculis paullo brevius, vertice oculo paullo —
!/, angustiore. Oculi maris magni, convexi, minute granu-
lati. Antennae pallide flaventes, unicolores, articulo primo
fronti et vertici simul sumtis aeque : longo, secundo primo
circiter 3—3!/; et margine basali pronoti parum longiore,
duobus ultimis simul sumtis secundo longitudine subaeqvali-
bus, tertio secundo : circiter duplo vel fere duplo breviore,
qvarto tertio paullo breviore. Pronotum basi longitudine
circiter duplo latius, strictura apicali crassitie basali articuli
secundi antennarum paullo vel parum angustiore, callis fere
tertiam partem anticam occupantibus. Membrana subhya-
” lina, venis pallide flavo-ochraceis. Tibiae spinulis crassitiei
tibiarum fere aeque longis, sat tenuibus.

65. Calocoris hispanicus G mel.

Var. nankineus Duf.: Oued Saida d. 14:maji 1894;
var. sexpunctatus Fabr. ibid.; var. thoracicus Put. ibid. et
Perrégaux m. junii 1894 (V-.).

66. C. angularis Fieb. var. biplagiatus Bend

Oran: Oued Saida 1894 (V.).

67. C. norvegicus G mel.

Copiose. Oued Saida m. junii 1894, Medéah d. 15
junii 1897 (V.).

256

68. Brachycoleus sexvittatus Reut.

Oran: Oued Saida m. junii 1894 (V.).

69. Lygus pratensis Linn.

Oued Saida m. junii 1894, Laghorial in Euphorbia d.

14 junii 1897 (V).

10. Cyphodema instabile Luc. Ain Sefra d. 23 maji,

Oued Saida m. junii 1894 (V.).

1893

Ti. Systellonotus Micelii F err. et Reut.

Ain Sefra d. 14 maji 1894 (V.).

72. Pachytomella Passerinui Costa.

Oued Saida m. junii 1894 (V-).

13... Dimorphocoris gracilis Ramb.

Oran: La Genia d. 30 junii 1894 (V.).

174. D. debilis Reut.

Oran bor.-occid.: Hammam bou Hadjar m. maji 1894 (V.).
75. Orthocephalus proserpinae Muls. et Rey, Reut.
Djebel el Tessala d. 8 maji 1894 (V-).

76. Orthocephalus tenwicornis Muls. et Rey.

Oran mer.-occid.: Tiout d. 26 maji 1894 (V').

77. Camptotylus Yerseni Muls. et Rey.

Oran bor.-occid.: Perrégaux m. junii 1894 (V-.).

78. Heterocordylus tibialis Hahn.

Oran: La Genia d. 30 maji 1894 (V.).

79. Platycranus Putoni BR eut. '

Sahara: Ouargl.-Ghard QOu-Nouemra nocte 14 Fp
(Krauss).

80. Fuderon Martini Put.

Ain Sefra 1894, unicum specimen (V-.).

81. Conostethus venustus Fieb.

Oran: La Genia m. junii 1894 (V-).

82. Thermocoris Mumnieri Put.

Oued Saida m. junii 1894 (V-).

83. Tinicephalus rubiginosus Fieb.

Oran bor.-occid.: Hammam bou Hadjar m. maji 1894 (V.).
84. Megalocoleus longirostris Fieb.

Oran bor.-occid.: 'Perrégaux m. junii 1894 (V-).

85. M. cunealis Reut.

251

Oran mer.-occid.: Mechéria d. 15 aprilis 1894 (V.).
86. Macrotylus nigricornis Fieb.

Oran: La Genia d. 30 junii 1894 (V').

87. Psallus ancorifer Muls. et Rey.

Oran: Oued Saida m. junii 1894 (V.).

88. Plagiognathus pallidus n. sp.

Pallide ochraceus, superne saltem hemielytris pilis ni-
gris adpressis facile divellendis, ventre tenuiter pallido-pu-
bescente; antennis articulo primo annulis duobus (basali et
apicali) obsoletis basique secundi fuscis, articulo secundo
margini basali pronoti longitudine subaeqvali; membrana
hyalina, areolis cum venis pallide ochraceis, solum limbo
apicali leviter fuscescente: femoribus marginibus concolori-
bus, tota longitudine seriatim nigro-punctatis, tibiis nigro-
spinulosis, spinulis e punctis nigris minutis (tibiarum anti-
carum minutissimis) nascentibus, ipsa basi fusca, apice tibia-
rum tarsisque fuscis. Long. 2 33/,—52/; mm.

Oued Saida d. 8 junii 1894, D. Dr J. Vosseler, duo
specimina; unicum specimen in regione montis Ouarsensis
a D. de Vauloger captum communicavit D. A. L. Mon-
tandon.

A Pl chrysanthemi Wolff. et fulvipenni Krischb.
" membrana areolis duabus concoloribus pallidis, puncto nigro
infra apicem venae cubitalis destituta nec non tibiis subti-
lius nigro-punctatis, anticis punctis minutissimis distinctus.
Corpus unicolor, pallide ochraceum. Caput basi pronoti
duplo angustius, a latere visum altitudini fere aeque lon-
gum, ab antico visum latitudini communi frontis oculique
unici aeque longum, vertice (2) oculo circiter 3/, latiore;
totum unicolor, pallide ochraceum. Rostrum apicem coxa-
rum posticarum attingens, apice nigro. Pronotum qvam in
Pl. chrysanthemi basin versus fortius dilatatum, basi longi-

ii

tudine duplo latiore, far longitudine paullo v |
angustiore. Wer utövänbi jr
89. Anchagisonara måinutissima Ramb. sd öm

f

- F Ke | Le 18
TRE i F hög HG Ag
C Fr Rea "STU SONEN

Capsidae novae mediterraneae

descriptae
ab

OFEIVLIRGEUTe
FE

per! Pronototropis longicornis Reut.

Diagn.: Sub-elongata, albido-flavens, superne breviter
nigro-pubescens, vertice, callis pronoti basique scutelli sub-
sulphureis; hemielytris abdomen sat longe superantibus, mar-
gine scutellari commissuraque anguste nigricantibus, clavo
cirea venam, corio vitta lata interiore venaque cubitali ato-
mis minutis nigricanti-cinereis conspersis; membrana cinereo-
fumata, venis albidis, vitta media lata percurrente albida;
capite ab antico viso latitudine cum oculis saltem !/, lon-
giore; rostro apicem coxarum intermediarum attengente,
antennis articulo secundo margine basali pronoti distincte
longiore, duobus ultimis fuscis, simul sumtis secundo longi-
tudine aeqvalibus, qvarto tertio paullo minus qvam 2/3; bre-
viore; pronoto latitudine basali parum magis qvam ?/; bre-
viore; margine basali utringue versus angulos rotundato,
supra scutellum leviter bisinuato, medio obtusissime rotun-
dato... Long. 2 6!/; mm.

Hab. in Syria, D. Becker.

Descr.: A Pr. punctipenmri Fieb. statura elongata,
rostro antennisque multo longioribus, pronoti minus trans-

260

verso margine basali medio bisinuato mox distineta. Caput basi
pronoti circiter duplo angustius, ante oculos longe productum,
ab antico visum latitudine cum oculis saltem !/, longius, a la-
tere visum altitudine basali circiter dimidio longius, vertice
(£) oculo duplo latiore, fronte leviter declivi, clypeo a basi
usque valde prominente, sat compresso, a latere viso per-
pendiculari, lato, margine antico arcuato, basi a fronte bene
discereto, ipsa basi in linea inter scrobes antennarum ducta
posita, genis sat humilibus, gula brevi, horisontai, angulo
faciali subacutiusculo. Oculi oblongi. Rostrum articulo primo
capiti vix aeque longo. Antennae ante apicem oculorum
insertae. Pronotum apice longitudine paullo angustiore, si-
nuato, margine apicali obtuse reflexo, angulis apicalibus ro-
tundatis, lateribus leviter sinuatis, antice ad callos reflexis,
margine acuto, disco versus apicem levissime declivi, antice
inter callos carina longitudinalil instructo; callis depressis,
rectangularibus. Scutellum basi detectum. Alae areola hamo
curvato a vena sustensa prope originem venae decurrentis
emisso. NXyphus prostethii concavus. Coxae anticae breves,
medium mesosterni vix attingentes.

2. WSolenoxyphus reticulatus Reut.

Diagn.: Subelongatus (5), capite, pronoto toto vel parte
anteriore scutelloque obscurius sangvineis, saepe caesio-in-
dutis, pronoto scutelloqve linea tenui longitudinali media
percurrente albida; hemielytris albidis, ubique punctis fusco-
viridibus dense conspersis, clavo corioque interne fusco-vire-
scentibus, macula vel stria albida ad basin cunei; membrana
albido-hyalina, areola majore vittaque lata limbi exterioris
virescenti-fuscis, areola minore maculaque infra apicem cu-
nei albidis, cetero lineis irregularibus hic illice dense reti-
culatim confluentibus virescenti-fuscis signata: pectore san-
gvineo, abdomine virescente; femoribus ubique atomis minu-
tis virescenti-fuscis ereberrime conspersis, tibiis spinulis nigris
e punctis parvis nigris nascentibus: antennis articulo secundo
margin basali pronoti aeque longo. Long. 35 3!/, mm.

261

Var. «: Pronoto toto sangvineo.

Var. 8: Pronoto parte postica sordide virescenti-albida,
punctis fusco-viridibus cereberrime conspersa.

Ha». in Valachia (Comana), D. A. L. Montandon.

Descr.: A SS. lepido Fieb. et Put. statura graciliore, co-
lore, femoribus multo densius fusco-conspersis, etc. divergens.
Mas. Caput basi pronoti circiter !/, angustius, fortiter nutans,
ab antico visum infra oculos longe rostrato-productum, latitu-
dine cum oculis parum longius, a latere visum altitudine basali
paullo longius, vertice oculo vix magis qvam !/, latiore, fronte
fortiter declivi, elypeo crasso, a latere viso leviter arcuato,
ubique fere aeque lato, basi linea impressa a fronte bene
disereta, ipsa basi paullo supra lineam inter apices oculo-
rum ductam posita, genis sat altis, gula dimidium capitis
occupante, fere in plano peristomii posita. Oculi magni,
globosi, fusci. Rostrum albicans, apicem coxarum postica-
rum superans, apice nigro. Antennae ad apicem oculorum
interne insertae, fusco-virescentes vel paliidae, articulo primo
interne apice atomis nonnullis fuscis, hoc articulo apicem
clypei attingente, secundo latitudine capitis cum oculis cir-
citer !/3; longiore, tertio secundo vix !/; breviore, qvarto
tertio ?/, breviore. Pronotum basi longitudine circiter duplo
latiore, apice longitudine circiter !/3; latiore, margine apicali
medio levissime sinuato, lateribus sub-sinuatis, disco sub-
horizontali, callis optime discretis, magnis, medium disci
attingentibus. NXyphus prostethii convexus, basi tenuiter
marginatus, sulco longitudinali vix distinguendo. Coxae an-
ticae medium mesosterni longe superantes. Pedes graciles,
femoribus posticis paullo incrassatis, tibiis posticis tarsis
circiter triplo et dimidio longioribus, tarsis posticis articulo
tertio secundo aeque longo, ungviculis nigris, aroliis medium
ungviculorum attingentibus.

3. Oncotylus Bolivari Reut.

Diagn.: Sordide flavo-virens, com antennis pedibusque
ubique pilis nigris depressis dense vestitus, antennis articulo

262

secundo apice late ultimisque totis, rostro articulo ultimo,
tibiis summo apice tarsisque totis nigris; fronte magis mi-
nusve infuscata, vitta media frontis et clypei magis minusve
integra vel in maculis dissoluta, marginibus posticis callo-
rum pronoti maculaque adjacente laterali nec non macula
angulorum posticorum pronoti nigris; fronte punctis latera-
libus circulum fere formantibus nonnullisque discoidalibus,
vertice serie punctorum marginis postici, pronoto punctis
dispersis callorum saepeque etiam serie punctorum subtilio-
rum marginis postici nigris; antennis articulo primo basique
secundi nec non femoribus dense nigro-punctatis, tibiis spi-
nulis nigris e punctis nigris nascentibus; membrana leviter
et dilute fumata, venis flavo-virentibus, areola interiore vittu-
laque infra apicem venae cubitalis nigricantibus; antennarum
articulo secundo lineari. Long. 2 T!/> mm.

Hab. in Hispania (Espinar), D. Prof. Bolivar.

Descr.: O. punctigero Reut. simillimus, differt autem
colore magis in flavovirentem vergente, pronoti parte postica
non "nisi serie punctorum subtiliorum marginis basalis in-
structa, scutello hemielytrisque punctis nigris totis destitutis,
membrana multo pallidiore; ab O. viridiflavo Goeze parte
pronoti postica scutelloque signaturis destitutis mox distin-
gvenda. Corpus oblongum. Caput (£) basi pronoti vix
magis qvam !/; angustius, nutans, ab antico visum latitudine
postica parum longius, a latere visum latitudine clypei alti-
tudinem superans, vertice oculo paullulum magis qvam duplo
latiore, fronte convexa, clypeo lato et fortiter prominente,
ipsa basi in linea inter scerobes antennarum posita, angulo
faciali sub-acutiusculo, gula dimidium capitis occupante.
Oculi fusci, in genas haud extensi. Rostrum medium coxa-
rum intermediarum attingens. Antennae (2) ad apicem ocu-
lorum interne insertae, articulo primo vertice et fronte paullo
breviore, obeonico, nigro-punctato, inferne stria obliqua sub-
basali margineque apicali nigris; articulo secundo margine
basali pronoti paullo longiore, duobus ultimis simul sumtis
secundo aeque longis, qvarto primo paullo breviore. Prono-
tum basi longitudine circiter dimidio latiore, apice longitu-

263

dini aeque lato, disco subhorizontali, callis magnis, sat niti-
dis, lateribus posticis impressis. Hemielytra vittis inter ve-
nas glabris. Corpus inferne flavo-virens, unicolor, solum
propleuris antice vitta abbreviata nigra. Femora punctis
majoribus seriatis aliisque minoribus conspersis; tibiae spi-
nulis e punctis nigris nascentibus, basi tibiarum adhuc parce
minutius nigro-punctata.

4. Orthotylus gracilis Reut.

Diagn.: Anguste elongatus (5), sat obscure virescens,
sat nitidus, hemielytris pilis nigris facillime divellendis,
maris longissimis; capite basi pronoti vix magis qvam !/,
angustiore, vertice (3) sat fortiter marginato, oculo circiter
1/. latiore; rostro apicem coxarum intermediarum subattin-
gente; äntennis articulo primo spatio inter marginem eleva-
tum verticis et basin clypei longitudine aeqvali, secundo
primo circiter qvadruplo et margine pronoti basali fere di-
midio longiore, hoc articulo apicem versus ultimisque nigro-
fuscis, tertio secundo fere £/, breviore, qvarto tertio saltem
1/1, breviore; membrana sat fumata, iridescente, venis sor-
dide pallido-lutescentibus; tibiis parce tenuissime fuscescenti-
spinulosis; tarsis posticis tibia magis gvam triplo breviore,
articulo ultimo duobus primis simul sumtis aeque longo.
KORSET SG föTsn Nm,

Hab. in Algeria, in regione montis Ouarsensis, D. de
Vauloger, comm. D. A. L. Montandon.

Descr.: Species corpore valde elongato, hemielytris lon-
gissimis structuraque antennarum a proxime affinibus mox
distingvenda. Corpus (3) cum hemielytris parallelis latitu-
dine paullo magis qvam quadruplo longius. Caput ab antico
visum latitudini cum oculis longitudine subaeqvale, a latere
visum altitudine paullo brevius, clypeo basi parum supra li-
peam inter serobes antennarum ductam posita, gula brevis-
sima. Rostrum apice nigro-piceum, articulo primo caput
breviter superante. Antennae (5) ad tertiam inferiorem par-
em oculi inferne insertae. Pronotum basi longitudine duplo

264

latiore, apice longitudini fere aeque lato, callis minutis, disco
postico levissime ruguloso. Scutellum post mortem pallescens-
Tarsi articulo ultimo apice cum unguiculis nigro.

5. Paramixia Reut.

Diagn.: Corpus parvum, nitidulum, elongatum; capite
mediocri, nutante, infra oculos sat longe producto, antico
viso triangulari, latitudini basali aeque longo, a latere viso
altitudine basali paullo longiore, sensim late arcuato-declivi,
vertice late rotundato, tenuiter marginato, clypeo ne minime
quidem prominente, basi cum fronte subeonfluente, ipsa basi
fere in linea media oculorum posita, genis angustissimis,
loris bene discretis versus scrobem antennarum vergentibus,
angulo faciali acuto, gula haud distingvenda; oculis ultra
angulos anticos pronoti vix vel parum prominentibus, lis con-
tiguis, sublaevibus, maximam partem longitudinis capitis occu-
pantibus, margine interiore levissime sinuatis; rostro gracili,
coxas posticas paullo superante, articulo primo dilatato,
medium prosterni subattingente; antennis sat longis, ad
apicem oculorum interne insertis, articulo primo apicem
"clypei parum superante; pronoto late trapeziformi, lateribus
rectis, margine postico truncato, disco parum convexo, callis
parum discretis; scutello basi obtecta; coxis anticis apicem
mesosterni attingentibus; femoribus elongatis; tibiis tenuiter
spinulosis, tarsis posticis articulo primo brevi, duobus ulti-
mis longitudine subaeqvalibus.

Habitat species unica hactenus cognita in parte meri-
dionali territorii mediterranei.

Descr.: Ab Amizia Reut. capite minore aequelaterali,
margine verticis carinato, genis angustissimis, gula haud
distingvenda, oculis ultra angulos pronoti vix prominentibus,
laevibus divergens.

Paramixia suturalis Reut.

Diagn.: Fuscus, rostro, antennis, pedibus cum coxis,
angulis pronoti posticis hemielytrisque pallide flaventibus,

265

apice rostri, articulo antennarum primo toto, secundo apice
ultimisque, femoribus posticis versus apicem articuloque ul-
timo tarsorum fuscis; hemielytris margine clavi scutellari
commissuraque magis minusve lata nec non macula majore
angulum internum corii et cunei occupante fuscis -vel rufo-
fuscis; membrana infuscata, venis fuscis vel fusco-rubris,
areola minore maculaque parva ad apicem cunei hyalinis.
Long. 22/3; mm.

Var. 8: Capite, pronoto corporeque inferne flaventibus,
elypeo, loris margineque verticis nec non vitta laterali pe-
ctoris et ventris fuscis.

Hab. in valle Nilotico, D. Becker.

Descr.: Caput vertice oculo circiter 2!/3; (3) vel fere
triplo (2) latiore. Antennae articulo secundo margini basali
pronoti aeque longo, duobus ultimis secundo simul sumtis
longitudine aeqvalibus. Pronotum capite ab antico viso
paullulum longius, basi longitudine distinete magis qvam
duplo latiore, margine antico postico circiter ”/; breviore:
Hemielytra apicem abdominis sat longe superantia. Abdo-
men fuscum vel disco ventris magis minusve late flavescente,
Tibiae spinulis tenuibus concoloribus.

6. Camptobrochis punctulatus var. Beckeri
Reut

Descr.: Inferne et superne piceo-nigra, superne fortiter
punctata, capite laevi ochraceo, solum genis infra antennas
ipsoque apice clypei nigro-piceis; antennis piceo-nigris, ar-
ticulo primo ochraceo,; gulta magna apicali clavi, margine
laterali corii, basi et apice exceptis, nec non macula cunei
ochraceis; pedibus ochraceis, tibiis basi, apice annuloque
medio nec non tarsis piceo-nigris. Long. > 3!/, 2 4 mm.

Hab. in Syria, D. H. Becker.
An species propria?

266

r. Phytocoris retamae Reut.

Diagn.: Sordide eretaceus, opacus, superne parce nigro-
signatus, albo-intricato-pubescens, hemielytris pilis tenuibus
brevibus nigris adpressis; capite a supero viso transverso,
a latere viso altitudini basali aeque longo, vertice (3) oculo
fere paullo magis qvam dimidio latiore, fronte subhorizon-
tali ipso apice subito perpendiculari, clypeo usque a basi
fortiter prominente; oculis maris magnis, convexis, promi-
nentibus, a supero visis orbicularibus; antennis articulo primo
pronoto capiteque usque ad marginem anteriorem oculi vix
longiore, sat gracili, versus basin leviter incrassato, albo, nigro-
conspurcato, externe brevius, interne longius albo-piloso, pilis
interioribus crassitie articuli distinete longioribus, articulo se-
cundo primo circiter duplo et dimidio et margine basali pronoti
circiter dimidio longiore, dilute cinereo, basi annuloque infra
medium albidis, articulis ultimis simul sumtis secundo longitu-
dine subaeqvalibus, obscurius griseis, tertio basi anguste sed
distinete albo, qvarto tertio fere duplo breviore; pronoto
brevi, fortiter transverso, ante marginem niveum basalem
punctis 3—10 nigris linea tenui fusca undulata subconjun-
ctis, qvarum duobus intermediis a margine magis remotis;
hemielytris interne densius, externe parcius nigro-vittatis et
variegatis, macula cori apicali nitida destitutis, membrana
parcius nigro-irrorata, venis omnibus albis; femoribus mar-
gine anlico nigro-conspurcatis, tibiis albo-spinulosis, spinu-
lis tibiarum posticarum crassitie tibiac vix longioribus, tibiis
anticis basi concoloribus, apice annulisque duobus nigris,
posterioribus hic illic nigro-couspersis.

Hab. in Betama sp.: Algeria» (Bir-Setil inter Biskra
et Tougourt), commun. D. Noualhier.

Descr.: Species divisioni Ph. femoralis Fieb. proxima,
antennarum articulo secundo primo saltem dimidio longiore,
pronoto brevi, tibiis albo-spinulosis, anticis basi concolori-
bus, colore cretaceo etc. mox distingvendus. Caput a supero
visum pronoto parum longius, ceretaceum, parum signatum,
pilis niveis exsertis. Rostrum albicans, apice nigro. Pro-

267

notum basi longitudine magis qvam duplo latiore, apice
longitudine fere dimidio latiore, disco linea tenui media an-
tica abbreviata alba, apice punctis duobus majoribus angu-
lisque anticis nigricantibus. Scutellum nigricanti-conspurca-
tum, lateribus, apice lineaque longitudinali media albidis.
Cuneus punctis duobus marginis interioris nigris, apice den-
sius nigro-consperso. FEpimera prothoracis vittis duabus ni-
gris signata. Mesosternum medio nigro-fuscum, nitidulum.
Venter lateribus nigricanti-conspurcatus. Tarsi articulo primo
toto dimidioque apicali ultimi nigricantibus, ungviculis pallidis.

Heteroptera palaearctica

nova et minus cognita
descripsit

O. M. Reuter.
Jöp:

Coreus bos Dohrn var. erecticornis n. v.

Speciminibus typicis cetero simillima, differt solum spi-
nis capitis totis erectis, sursum et leviter antrorsum, ne mi-
nime qvidem extrorsum vergentibus, articulo primo anten-
narum vix !/, brevioribus, flavis, externe nigro-punctatis, in-
terne paullo supra basin tuberculo levissime retrorsum ver-
gente instructis; feminae segmentis connexivi angulis posticis
dentato-prominentibus. Long. 16!/, mm.

Tanger (Mus. Havniense).

Microtelocerus nov. gen. ')

Corpus oblongum, glabrum; capite quinquangulari, ab
antico viso latitudine postica fere dimidio longiore, tuber-
culis antenniferis leviter divergentibus, parte apicali inter
antennas posita apicem versus declivi et sensim angustata,
bucculis medium gulae haud attingentibus, gula recta, hori-
zontali; oculis parvulis, rotundatis; ocellis sat late distanti-

1) Divisionis Pseudophloearia.

269

bus; rostro coxas intermedias attingente, articulo primo
basin capitis haud attingente, secundo primo aeqve longo;
antennis dimidio corpore paullo brevioribus, articulo primo
capite paullo minus quam duplo breviore, subceylindrico, basi
graciliore, secundo primo vix aeque longo et hoc paullo
graciliore, tertio secundo multo longiore et paullulum graci-
liore, qvarto minuto, gracili, primo fere duplo breviore; pro-
noto disco postico apicem versus fortiter convexo-declivi,
disco antico horizontali brevi, marginibus omnibus inermibus,
lateribus anterioribus leviter sinuatis, angulis humeralibus
obtusis, parallelis; scutello aequelateraliter triangulari, plano;
hemielytris abdominis longitudine, abdomine angustioribus;
mesosterno medio sulco longitudinali instructo; metasterno
plano; coxis posticis sat late distantibus; femoribus anteriori-
bus inermibus, posticis ante apicem inferne spinis duabus
majoribus spinulisque nonnullis minoribus armatis; tibiis
posticis basi levissime curvatis, mox infra basin paullo dila-
tatis, apicem versus iterum gracilescentibus; tarsis posticis
articulo primo duobus ultimis simul sumtis aeque longo.
Generi Ceraleptus Costa statura similis, mox autem
structura antennarum coxisque posticis distantibus distin-
gvendum; a genere Bothrostethus Fieb., cui affinis, articulo
minuto ultimo antennarum, femoribus intlermediis dente de-
stitutis, tibiis posticis basi subeurvatis et pone basin leviter
dilatatis, corpore toto glabro divergit; structura tibiarum
posticarum generi Lozxocnemis Fieb. similis, structura an-
tennarum notisque plurimis optime distinctus. ;

Microtelocerus testaceus n. sp.

Flavo-testaceus, capite, parte antica prothoracis ven-
treque granulis albidis conspersis, his granulis pila destitutis;
antennis articulis tribus primis pedibusque subtiliter granu-
latis, granulis setam omnium brevissimam ferentibus, arti-
culis antennarum secundo et tertio superne suleo superficiali
laevi, capite lineis duabus longitudinalibus ferrugineis; pro-
noto margine basali fere 2/; breviore, angulis punctoque

270

medio marginis antici fuscescentibus, parte postica subtiliter
fuscescenti-punctata; scutello hemielytrisque concoloriter vel
dilutissime fuscescenti-punctatis; segmentis connexivi basi
angustius, apice latius fuscescentibus; tibis posticis basi et
apice dilute fuscescentibus. Long. 2 10 mm.

Turkestan: Phan, D. Fedtschenko.

Strobilotoma typhaecornis Fabr. var. divergens
NE Val

Typo paullo latior, pallide grisescenti-testacea, capite
cum antennis flavo-testaceis, antennarum articulo primo
concolore, quarto nigro-fusco tertio vix aeque longo, a me-
dio versus apicem fortiter subulato-angustato, spina hume-
rali pronoti concolore, segmentis connexivi vix dimidia parte
postica fusco-punctata.. ST. Long. 7 mm.

Sicilia: Syracusa; Algeria: Biskra, D. Prof. J. Sahl-
berg; Graecia, Attica, D. Emge.

An species propria?

Coriomeris ') vitticollis n. sp.

Oblongo-ovatus; capite et pronoto pilis longis erectis
albidis pilosis, his pilis saepe tamen detritis; capite pallide
flavente, superne fusco, linea media percurrente pallida, al-
bido-granulosa; tuberculis antenniferis apice leviter uncina-
tis; bucculis simplicibus, apice truncatis, antennis articulis
primo et ultimo fuscis vel ultimo solum fusco, secundo et
tertio obscure ferrugineis, articulis tribus primis dense sub-
adpressim brevius setosis, duobus primis adhuc parce longe
albido-pilosis et duobus intermediis setis fuscis semierectis
crassitie articuli brevioribus vel saltem haud longioribus,
pilis articuli quarti crassitie articuli saltem duplo breviori-

1) Coriomeris West w., Cat. Coll. Hope TI, p. 6, sec. amicum E.
Bergroth in litt. = Dasycoris Dall., Stål = Merocoris Hahn = Coreus
Fieb. nec Fabr.

271

bus, articulo primo secundo longiore, capite a latere viso
paullo breviore, intermediis aeque longis, quarto tertio paullo
erassiore et pleruwque distinctissime lopgiore, primo aeque
longo; pronoto grisescenti-testaceo, vittis quinque fuscis vel
nigro-fuscis, intermediis. interdum abbreviatis, marginibus
lateralibus subrectis, anguste albidolimbatis et spinis 5-—7
albidis sat longis instruetis, his spinis pilam tamem spina
plerumque multo longiorem ferentibus, angulis lateralibus
in spinam validam albidam retrorsum et oblique extrorsum
vergentem productis; scutello testaceo, albido-piloso, vitta
media fusca, apice levissime reflexo albicante; hemielytris
saepe fusco-punctatis, testaceis, venis pallido- et fusco-varie-
gatis, interdum extrorsum infuscatis, pilis albidis breviusculis
adpressis, venis fusco- et testaceo-strigosis, margine libero
corii laterali granulis brevibus albidis, pilam brevissimam
retrorsum curvatam ferentibus, membrana hyalina, venis
fuscescenti-variegatis; dorso abdominis nigro, segmentis 3—5
medio late testaceis, sexto testaceo, medio nigro, connexivo
fusco- et testaceo-fasciato; pedibus longe minus dense al-
bido-pilosis, pilis faciliter detritis, femoribus adhuc pilis albis
adpressis, testaceis, obscure fusco-maculatis, inferne spinulis
anteapicalibus 3—4 spinaque valida et adhuc spinis validis
duabus vel tribus armatis, ultima tamen breviore, latitudine
inter spinas altitudine spinae apicalis longiore, saepe etiam
spinula inter spinam primam et secundam; tibiis pallide
testaceis, basi fuscis. Long. 8!/,- mm.

Caucasus, D. Leder; Baku, D. Faust; Turkestan:
Samarkand, D. Fedtschenko, Lisitsino d. 11 julii, Dschila-
rik, Konstantinvvskaja d. 6 aug., D. J. Sahlberg.

A C. hirticorni F., Co qu. (lMirsuto Fieb.) antennis mi-
nus dilatatis, articulo primo secundo longiore, quarto tertio
plerumque distinctissime longiore et paullo crassiore, ejus
pilis multo brevioribus, spina anguli lateralis magis extror-
sum vergente, granulis marginis exterioris corii subtilioribus,
minus acutis, a C. affini H. Sch. (hirticorni Fieb., pilicorni
Put.) et denticulato Scop. (pilicorni Fieb., hirticorm Put.)
antennarum articulis duobus primis pilis longioribus et te-

nuioribus exsertis, spinis lateralibus pronoti pilam longiorem
et. tenuiorem ferentibus, ab illo etiam pronoti lateribus sub-
rectis, ab hoc spina anguli lateralis pronoti longiore et ma-
gis oblique retrorsum vergente posita, ab omnibus pronoto
vittis obscuris signato divergens. Vittae pronoti tamen spe-
ciminum pallidiorum obsoletae.

Coriomeris pallidus 0 Sp:

Oblongo-ovatus, totus cum antennis pedibusque pallide
flavens vel connexivo dilute fuscescenti-fasciato, femoribus
posticis fuscescenti-adspersis; capite et pronoto pilis longis
erectis albidis pilosis; capite linea media percurrente granu-
losa granulisque aliis adspersis; tuberculis antenniferis apice
uncinatis; bucculis simplicibus, apice truncatis; antennis
articulis tribus primis dense minus breviter subadpressim
pallido-setosis' et adhuc parcius longe albido-pilosis, articulo
primo capiti a latere viso aeque longo (£) vel parum bre-
viore (3), secundo et tertio aequelongis, primo vix breviori-
bus, sat dilatatis et ultimo aeque latis, hoc brevi, primo
circiter !/3 breviore, parce brevissime pilosulo; pronoto basi
longitudini aequelato, marginibus lateralibus leviter sinuatis,
spinis 7—8 sat magnis concoloribus armatis, his spinis pi-
lam tenuem spina multo (2) vel parum (3) longiorem feren-
tibus, angulis posticis in spinam validam oblique retrorsum
productis; scutello piloso, apice sat producto, horizontali;
hemielytris concoloriter punctatis, pilis pallidis sat brevibus
adpressis, corio margine laterali libero granulis minutis setu-
lam brevissimam retrorsum ecurvatam ferentibus instructo;
membrana hyalina; dorso abdominis pallide flavente, basi
et medio sordide nigricante; pedibus longissime tenuiter
pallido-pilosis, immaculatis, femoribus inferne versus apicem
spinis tribus longis aeque distantibus armatis et adhuc (2)
spina breviore fere in medio marginiss ita, inter apicem et
spinam primam spinulis qvatuor, inter spinam primam et se-
cundam spinulis duabus. Long. 5 9, 5. 9:/;smm.

2173

Transcaspia: Dort Kuju d. 25 junii, Turkestan: Ken-
dyktau, d. 4 augusti, D. J. Sahlberg.

C. hirticornmi F., Coqu. (hirsuto Fieb.) mågnitudine,
statura, pilositate, antennis dilatatis spinaque anguli pronoti
lateralis oblique retrorsum vergente affinis, differt autem cor-
pore pallide flavente cum antennis et pedibus toto concolore,
antennis articulo primo multo longiore, ultimo primo circiter
!/, breviore, brevissime parce pilosulo, granulis marginis la-
teralis corii minoribus, nec non colore dorsi abdominis.

Coriomeris hirticornis F., Coqu. (hirsutus Fieb.)

Superne ferrugineus, capite et pronoto pilis longis erec-
tis albidis pilosis; capite granulis adspersis, linea media
pallidiore destituto; tuberculis antenniferis apice uncinatis;
bucculis simplicibus, apice truncatis; antennis articulis tribus
primis pilis longissimis pallidis exsertis parcius pilosis, dense
minus longe semiadpressim fusco-setosis, articulo primo ca-
pite a latere viso fere !/3 breviore, secundo et tertio aeque
longis, primo distincte longioribus, dilatatis et qvarto saltem
aeque latis, hoc tertio plerumque !/; breviore et primo fere
aeque longo, qvam in speciebus reliquis longius piloso; pro-
noto basi longitudine latiore, lateribus leviter sinuato, margine
pallidiore et spinis sat magnis pallidis 3—11 armato, his spi-
nis pilam spina multo longiorem ferentibus, angulis posticis in
spinam validam oblique retrorsum vergentem productis; scu-
tello piloso, apice leviter reflexo; hemielytris sat longe ad-
pressim pallido-pilosis, corio margine laterali libero tuber-
culis quam in reliquis speciebus majoribus, pilam retrorsum
vergentem tuberculo longiorem ferentibus; dorso abdominis
nigro, $egmentis qvarto et qvinto disco rubris, sexto ferru-
gineo, medio nigricante; segmentis connexivi angulo externo
apicali breviter dentato-prominente; femoribus fusco-con-
spurcatis, spinis tribus magnis vel tertia minore, inter api-
cem et spinam primam spinulis quatuor, inter primam et
secundam et inter hanc et tertiam saepe spinulis 1—2, in-

18

274

terdam adhuc pone spinam tertiam spinulis 1—2. Long.
(6 SL rr (OD a Von
Europa meridionalis.

Coriomeris affinis H. Sch. (hirticornis Fieb.,
pilicornis Put.).

C. lurticorni F., Coqu. colore simillimus, differt pilosi-
tate breviore et magis fusca, capite plerumque linea media
granulifera pallida, antennarum articulo primo paullo lon-
giore et graciliore, secundo primo aeque longo vel paullo bre-
viore; articulis secundo et tertio paullo minus dilatatis, pro-
noto apicem versus magis angustato et lateribus fortius sinuato,
spinis lateralibus pronoti pilam spina parum vel paullo longio-
rem fercntibus, granulis marginis liberi corii minoribus, con-
nexivl segmentis angulo exteriore apicali in spinulam acutam
retrorsum vergentem productis, nec non corpore graciliore.

Europa meridionalis.

Coriomeris Spinolae Costa.

Colore, pilositate structuraque connexivi praecedenti si-
milis, bucculis antice acute productis, antennarum articulis
intermediis gracilioribus pronotogque basin versus minus dila-
tato, lateribus subrectis distinctus; capite linea media gra-
nulifera haud vel parum pallidiore; antennis articulo primo
capite a latere viso breviore, secundo primo aeque longo
vel paullo breviore et tertio aeque longo, quarto longitudine
variabili; pronoto apicem versus sat fortiter angustato, late-
ribus subrectis, spinis lateralibus pilam spina parum vel paullo
longioreru ferentibus, spina humerali extrorsum et oblique
reteorsum vergente; margine libero corii granulis minutissi-
mis; dorso abdominis rubro solum basi nigro.

Europa meridionalis.

Var. fraudatrix nov. var: bucculis apice brevissime
prominulis vel truncatis. Haec varietas a C. affini superne
descripto lateribus pronoti subrectis articulisque antennarum :
intermediis gracilioribus distingvenda.

2175

Gallia meridionalis, ut C. pilicornis a D:o Rey commu-
nicatus; Graecia: Attica, Olympos D. Dr Krueper.

Coriomeris denticulatus Scop. (pilicornis Fieb.,
hirticornis Put.).

Praecedenti articulis intermediis antennarum satis gra-
cilibus affinis, denticulo humerali breviusculo recte extror-
sum vergente angulisque exterioribus segmentorum connexivi
breviter dentato-prominulis nec in spinulam productis mox
distingvendus; antennis articulo primo capite a latere viso
breviore, secundo primo aeque longo vel paullulum brexiote,
intermediis longitudine aeqvalibus, quarto tertio parum la-
tiore, longitudine variabili; pronoto lateribus subrectis vel
levissime sinuatis, spinulis lateralibus pilam spinulae plerum-
que vix aeque longam ferentibus; granulis marginis liberi
costalis corii minutis; dorso abdominis rubro, solum segmen-
tis duobus primis nigris. A C. hirticorni F., cui structura
connexivi affinis, colore dorsi abdominis, structura spinulae
humeralis pronoti articulisque antennarum intermediis gra-
cilioribus divergens.

Europa media et meridionalis.

Corizus hyoscyami L. var. limbatus n. var.

Typo ceteris similis, sed colore pallido ochraceo nec
rubro, capite ochraceo, solum vertice utrinque macula ocu-
lum attingente apicibusque clypei et tuberculorum antenni-
ferorum nigris; pronoto fuscescenti-ochraceo, solum limbo
laterali angusto vittulaque utrinque obliqua humerali dilutius
ochraceis, fascia apicali maculisque qvatuor marginis postici
nigris; fascia transversali corii extrorsum in vittam latam
marginalem nigram dimidium posteriorem longitudinis corii
occupantem prolongata; dorso abdominis nigro, segmentis
tertio et quarto rubris, hoc utrinque vitta lata transversali
NisrAR I

Turkestan: Dschilarik, d. 18 julii, D. J. Sahlberg.

276

Stictopleurus angustus n. sp.

Pallide flavens, parce subtilissime pallido-sericans; ca-
pite latitudine frontis oculique unici vix longiore, unicolore,
laevi; oculis fuscis; antennis gracilibus, breviter pubescenti-
bus, totis cum articulo ultimo pallidis, solum -articulo primo
superne vittula perbrevi nigricante, quarto incerassato tertio
paullo longiore; pronoto basi longitudine paullo et capite
cum oculis etiam solum nonnihil latiore, disco versus apicem
levissime convexo-declivi, crebre sed minus fortiter punctato,
punctis concoloribus, linea media percurrente laevigata, ma-
cila utringue prope angulum posticum nigricante; scutello
erebre sat subtiliter punctato, apice reflexo albicante; hemi-
elytris hyalinis, venis limboque laterali crassis pallide flaven-
tibus, puneto mox ante medium vittaque apicali suturae
membranae fuscis; dorso abdominis fusco-nigro, segmentis
lateribus pallidis, segmentis quinto et sexto pallido-flaventi-
bus, illo vitta media punctoque utrinque, hoc vitta media
nigris; connexivo toto pallido; ventre pilosulo; femoribus
superne minute nigricanti-punctulatis, inferne satis pallidis;
tibiis parce fuscescenti-punctulatis, Drac ei inferne pilosis.
Long. IS 52/; mm.

Turkestan: Desertum Golodnoje d. 15 augusti, D. J.
Sahlberg.

Statura angusta et deplanata St. nysioidi Reut. affinis,
ab hoc et omnibus affinibus colore signaturaque dorsi Sd
dominis mox distinctus.

Liorhyssus hyalinus F. var. rubricatus n. var.:

Var. marginato Jak. signaturis simillimus, sed pronoto
rubro-fusco, limbo laterali pallido flavicante, punctis conco-
oribus, hemielytris totis vinaceo-rubris, membrana hyalina
vel vinaceo-rubra.

Aegyptus: Heliopolis in deserto arenoso d. 10 martii,
D. J. Sahlberg.

Maccevethus persicus Jak.

Inferne pallide virescens, albo-pilosus, superne capite,
pronoto scutelloque dense longius molliter albo-pilosus; ca-
pite sordide virescente, vittis tribus nigricantibus (sec. Jak ov-
leff vitta media maculisque duabus occipitalibus); antennis
gracilibus, nigris, articulo tertio basi pallido (sec. Jakovleff
articulo primo basique secundi nigro-vittatis), secundo tertio
haud crassiore et huié longitudine subaequali; pronoto sor-
dide virescente, nigro-punctato, linea tenui media laevigata
sat obsoleta, marginibus lateralibus laevigatis virescentibus,
scutello apice late rotundato, fusco, vitta percurrente apice
dilatata sordide virescente (sec. Jakovleff virescente, angulis
basalibus nigro-punctatis); hemielytris pellucidis, glabris, ve-
nis rufescentibus, limbo exteriore fusca, tenuissime pallido-
pubescente; dorso abdominis nigro; connexivo toto vire-
scente; femoribus superne apicem versus late nigris; tibiis
posterioribus basi, omnibus apice cum tarsis nigris vel nigro-
fuscis, tarsorum articulis basi pallidis. Long. 7T—T7!/> mm.

Maccevethus persicus Jak., Bull. Soc. Nat. Mosc. 1882,
219, 5.

Specimen in Turkestan (Lisitsino d. 11 julii) a D:o Prof.
J. Sahlberg captum descripsi. Persia borealis (Schachrud),
sec. Jak ovleff.

M. lineola Fabr. divergit: corpore superne multo par-
cius piloso, fusco-ferrugineo, solum lateribus pronoti, vitta
scutelli connexivoque flavis vel (specimina in Tunisia a D:o
Sahlberg lecta) virescentibus, antennis validioribus, prae-
cipue articulo secundo mnonnihil incerassato, tertio semper
toto ferrugineo, corio toto coriaceo fusco-ferrugineo tenuis-
sime pubescente, tibiis intermedis basi concoloribus, solum
posticis interdum basi anguste nigris.

Maccevethus lineola var. ruficornis n. var.:

Antennis etiam articulo secundo rufo-ferrugineo, ultimo
vix vel leviter infuscato.
Algeria.

278

Agraphopus suturalis n. sp.

Dilute albido-virens vel-flavescens, glaber; capite, pro-
noto et scutello maculis callosis destitutis; capite pronoto
aequelongo, latitudini suae cum oculis longitudine aequali,
sat obsolete punctato; antennis articulo primo apicem ca-
pitis attingente, tertio secundo vix breviore, quarto tertio
breviore et hoc vix obscuriore; rostro articulo primo capitis
longitudine; pronoto aeque longo ac lato, basi capiti cum
oculis aeque lato, lateribus leviter sinuatis versus apicem
leviter convergenibus, disco postico usque ad medium leviter
convexo-declivi, crebre punctato, carina discoidali parum
distincta; hemielytris apicem abdominis attingentibus, hya-
linis, venis albido-virentibus, clavo margine scutellari com-
missuraque nigricantibus; dorso abdominis pallido, unicolore;
femoribus posticis apicem abdominis haud attingentibus,
elongatis, vix incrassatis, inermibus; tibiis posticis apice
concoloribus, tarsis posticis articulo ultimo apice fusco.
Long. 35 5!/, mm,

Turcomannia: Repetek in deserto arenoso m. augusti,
D. J. Sahlberg.

Ab A. viridi Jak. et femorali Horv. femoribus posti-
cis brevioribus, vix incrassatis, inermibus tibiisque posticis
apice concoloribus etc. longe divergens, a seqvente corpore
glabro, multo angustiore, colore pallidiore, pronoto longiore
et angustiore optime distingvendus.

Agraphopus virescens n. sp.

Virescens, opacus; capite pronoto paullo longiore, lati-
tudine sua cum oculis distinete longiore, remote subtiliter
albido-puberulo, sublaevi; antennis pilosulis, articulo primo
apicem clypei haud attingente, tertio secundo aequelongo,
quarto fusco tertio breviore, basi pallido; rostro apicem
coxarum intermediarum paullo superante, apice nigro, arti-
culo primo capitis longitudine; pronoto distincte transverso,
antrorsum sat angustato, basi capite cum oculis circiter !/5

219

latiore, disco postico parum convexo, crebre punctato, carina
longitudinali obsoleta; hemielytris apicem abdominis paullo
superantibus, hyalinis, venis virescentibus; dorso abdominis
unicolore, ventre pilosulo; femoribus posticis elongatis, reli-
quis vix crassioribus, inermibus, marginem posticum seg-
menti qvarti abdominis vix superantibus, tibiis posticis apice
concoloribus, tarsis posticis articulo ultimo apice fusco.
Long. I 6 mm.

Turkestan, D. Oschanin.

A praecedente colore obscuriore, statura latiore et
magis robusta, capite pronoto longiore, puberulo, antennis
pilosulis, pronoto distincte transverso et basi magis dilatato,
corii commissura concolore, ventre pilosulo divergens.

Chorosoma longicolle n. sp.

Valde elongatum, albido-flavens, dorso abdominis con-
colore, apice tibiarum posticarum et articuli primi tarsorum
posticorum inferne nigris; capite pronoto circiter 1/; (2) vel
parum (3) breviore, clypeo jugis longiore, spatio inter api-
cem oculi et apicem tuberculi antenniferi spatio interoculari
parum breviore; antennis concoloribus, articulo primo pro-
noto paullo breviore, sed capite distinete longiore (2) vel
huic fere aeque longo (5) et articulo secundo circiter !/,
breviore, secundo pronoto aeque longo, tertio secundo cir-
citer !/; (2) vel parum (3) breviore, qvarto tertio circiter
1/7 (2) vel parum (FS) breviore; pronoto apice longitudine
duplo (2) vel fere duplo (35) et basi fere 1/3 (2) vel !/,; (5)
angustiore, punctato, carina discoidali raro obsoleta, scutello
punctato, carina discoidali instructo; hemielytris dimidium
dorsi abdominis attingentibus, venis concoloribus; pedibus
inpunctatis. Long. 5 2 14!/; mm.

Turcomannia: Repetek m. augusti, D. J. Sahlberg.

A Ch. Schillingi Schumm. statura angustiore, pro-
noto longiore, structura antennarum dorsoque abdominis
vittis nigris destituto divergens.

280

Chorosoma Schillingi Schumm.

Valde elongatum, pallide flavens, abdominis dorso nigro-
bivittato, tibiis posticis apice inferne tarsisque posticis in-
ferne nigris; capite pronoto fere aeque longo, clypeo jugis
longiore, prominente, spatio inter apicem oculi et apicem
tuberculi antenniferi spatio interoculari fere !/,; breviore;
antennis flavo-ferrugineis, articulo primo pronoto, annulo
collari excepto, vix longiore (£) vel pronoto toto fere aeque
longo (5) et secundo circiter 3/,—?/; breviore, secundo spa-
tio inter marginem basalem pronoti et apicem oculi fere
aeque longo, tertio secundo fere !/;—!/; (2) vel parum (3)
breviore, quarto tertio saltem circiter !/; breviore; pronoto
apice longitudine fere !/; et basi vix !/, angustiore, sat for-
titer punctato, carina tenui longitudinali; scutello sat forti-
ter punctato, medio carina longitudimali; hemielytris medium
dorsi abdominis attingentibus, venis concoloribus; pedibus
inpunctatis. Long. I 11!1/,-—-14, 2 14--16 mm.

Europa. Turkestan: Bek-ljar-bek, Aulie, Kendyk-tau,
D. J. Sahlberg.

Chorosoma madcilentum Stål.

Valde elongatum, pallide flavens, dorso abdominis
nigro-bivittato, tibiis postice apice inferne nigris; capite
pronoto fere paullulum longiore, clypeo jugis longiore, pro-
minente, spatio inter apicem oculi et apicem tuberculi an-
tenniferi !/; breviore; antennis concoloribus, articulo primo
pronoto paullo longiore et secundo circeiter ?/;—?/; breviore
(2), secundo pronoto capiteque simul sumtis nonnihil bre-
viore, tertio secundo paullulum breviore (£), quarto tertio
circiter 2/; breviore; pronoto apice longitudine ecirciter 1/3
et basi vix !/, angustiore, sat fortiter punctato, carina di-
scoidali instructo; scutello punctato; hemielytris medium
dorsi abdominis attingentibus, vena clavi venaque interiore
corii purpureis;- pedibus inpunctatis. Long. 2 17 mm.

Sibiria. Specimina typica descripsi.

281

Chorosoma punctipes Fieb.

Species mihi ignota, a reliqvis clypeo jugis aeque longo,
haud prominente, pedibus punsetatis, femoribus anticis apicem
versus clavatis distingvenda.

Germania borealis.

Von einigen Uebereinsttimmungen zwischen dem
Lateinischen und dem Finnischen

von

K. J. Hidén.

I:

Schon vorlängst wurde von Kennern der finnischen
Sprache eine nähere Verwandtschaft zwischen dieser Sprache
einerseits und den alten Sprachen, besonders der lateini-
schen andererseits angenommen, da sie im Finnischen eine
Anzahl von Woörtern und Redewendungen vorfanden, die
den lateinischen, bzw. den griechischen ganz ähnlich waren.
Die neuere Sprachwissenschaft hat jedoch evident gezeigt,
dass keine Verwandschaft zwischen diesen ganz verschiede-
nen Sprachstämmen angehörigen Sprachen vorhanden sei.
Indessen ist die Uebereinstimmung der finnischen und der:
lateinischen Sprache mehrmals hervorgehoben worden. Es
wird deswegen einige Verwunderung erregen, dass die finni-
sche Sprache so selten von den lateinischen Sprachforschern
des Vergleichs wegen herangezogen wird, obgleich die Er-
scheinungen allerlei Sprachen und Dialekte beim Behandeln
der lat. Grammatik wenigstens beiläufig annotirt werden”).

1) So erwähnt z. B. H. Häbschmann Zur Casuslehre nur beiläufig
etliche Ausdrucksweisen aus dem Finnischen, während er die Konstruk-
tionen verschiedener Negersprachen ausföhrlich referiert. — Nur F.
Gustafsson hat eine lateinische Bildung durch Analogieen im Finnischen
zu erklären versucht (En jemförelse emellan finskan och latinet in
Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar XXI 1879).

283

Man wird etwa meistentheils die Ursache hierzu finden in
dem Umstande, dass die Erörterungen der finnischen Gram-
matiker nur zufällig den ausländischen Sprachforschern zu-
gänglich sind. Da jedoch die Erörterung solcher Fragen

nätzlich erscheint, wird im Folgenden einiges versuchsweise
behandelt").

1. Zur Erklärung des Ablativus comparationis.

Dass der Ablativus comparationis im Lateinischen aus
der specifisch ablativischen (separativen) Bedeutung des Abla-
tivs hervorgegangen sei, ist jetzt die als richtig anerkannte
Ansicht, nachdem man in der Erklärung dieses Ablativs bei-
nahe alle Mösglichkeiten erschöpft hat. Sonach ist filius
minor est patre der Sohn ist kleiner vom Vater aus be-
trachtet, im Abstande vom Vater. Diese Erklärung wird
auch durch eine ganz analoge Erscheinung in der finnischen
Sprache am besten bestätigt. |

In dieser Sprache entspricht ein Partitivus compara-
tionis dem Abl. comp. z. B. poika on'isää vähempi filius
minor est patre. Der Part. ist meistentheils dem Kompara-
tiv vorangestellt, wie auch im Lat. ziemlich oft der Fall ist,
und wird durch kuin (vom relativ. Stamme ku- wie quam
von quo-) mit Nom. vertreten z. B. poika on vähempi
kuin isä filius minor est quam pater. Nun bezeichnet der
Part. urspränglich den Ausgangspunkt der Handlung, obgleich
diese Bedeutung in der jetzigen Sprache nur in Partikeln
und einzelnen Redewendungen vorkommt z. B. kotoa domo.
Das Gebiet des lokalen Part. ist näml. durch Anwendung
des Elativus (bei Bewegung aus dem Inneren eines Gegen-

1) Ueber den Vergleich ganz verschiedener Sprachen vgl. insb.
G. v. der Gabelentz Hypologie der Sprachen, eine neve Aufgabe der
Linguistik. Indog. Forsch. IV p. I ff. und ausserdem A. Giesswein
Die Hauptprvbleme der Sprachwissenschaft, insb. p. 134 ff. Das Indo-
germanische und seine Beziehungen zum Uralaltaischen etc. Freiburg i.
B. 1892.

284

standes) und des Ablativus (bei Bewegung von dem Äus-
seren) eingeschränkt worden. Deswegen taucht der Elat. statt
des Part. comp. nunmehr vereinzelt auf, wenigstens in der
Zeitungs- und Volksprache, z. B. tyttö oli pojasta nuo-
rempi (Rauman lehti n:o 13 1897) filia (a) filio minor erat.
Wenn man auch eine solche Konstruktion nicht billigt, wird
sie ohne Zweifel je mehr die lokale Anwendung des Part.
verschwindet, sich verbreiten, und also ein Kasus mit spe-
ciellerer Bedeutung den allgemein-lokalen ersetzen. So wird
ja auch im Lat. der Abl. comp. durch Abl. mit a und de
vertreten. Dem gemäss wird sich im Finnischen derselbe
Vorgang im Betreff des Part. comp. wie im Lat. bei dem
Abl. comp. vollziehen >).

2. Die mit Komparativsuffix gebildeten, Dualität
bezeiehnenden Pronomina.

Mit Recht ist wohl angenommen worden, dass das in-
dogermanische Komparativsuffix -ero-, -tero- einen anderen
Sinn und Geltungsbereich als das Suffix -ies- hatte. Des-
wegen sagt Brugmann Griechische Grammatik ? p. 194.$ 203:
Die komparativischen Suffixe -ero- -erä- und -tero- -tera- ...
waren zunächst, wie es scheint, nur in Wörtern, welche
eine Raum- oder Zeitanschauung darstellten. und in gewis-
sen Pronomina anderer Bedeutung iblich und dienten der
vergleichenden Gegeniberstellung, bezeichneten das Relative
des Begriffs, z. B. fentero- ,im Innern und nicht aussen be-
findlich" (8vreoo-v). Diese Bedeutungsstufe äussert Delbräck
Vergleichende Syntax der indog. Sprachen I p. 414 liegt
z. B. noch vor in Inårréooc Weiblich und nicht männlich,
de&mrevoc rechts und nicht links u. ähnl. Mit diesen ist aus
Finnischem zu vergleichen vasempi — auch Nom. sing.

1) Das finnische Analogon kennt nicht O. Schwab Historische Syn-
tax der Griechischen Comparation I p. 30, der sagt: Das entsprechend-
ste Analogon bietet die hebräische Comparativbildung mit min (bezw.
mi) = von — hinweg.

285

und der Consonantstamm vasen —, das wie Setälä Suomen
Kielioppi p. 65 meint sich den Komparativen in allen For-
men anschliesst!). Erst sekundär sagt Brugmann weiter a. a.
0. kam -re0oo- dazu, die Steigerung auszudräcken, wie in
wuotsooc ,,roher'', vgl. $ 228. Im Lat. exsistiert die Kom-
parativbildung mittels Suffix -tero- nicht, wohl aber erscheint
dieses Suffix in manchen Ableitungen. Besonders steht es
in Verwendung bei der Bildung der Pronominaladjektiva.
In einigen z. B. noster vester wird die Zugehörigkeit be-
zeichnet, in anderen der an der Seite eines Zweiten ste-
hende (die Dualität) vgl. Stolz Historische Grammatik” der
lat. Sprache I p. 5032).

In derselben. Weise wird auch im Finn. in einigen
Pronomina durch das Komparativsuffix-m pi bezeichnet, dass
die Rede nur von Zweien sei. Wie im Lat. dem Inter-
rogativpronomen quis qui das Dualität bezeichnende uter
zur Seite steht, wird auch im Finn. kumpi — von kuka —
angewendet, wenn von einem Paare die Rede ist, z. B. Quint.
Inst. Or. VII 4, 21 De praemiis quaeritur : ex duobus, uter
dignior? ex pluribus, quis dignissimus? Palkintojen suh-
teen kysytään kumpi kahdesta on ansiollisempi, kuka
useammista ansiollisin. Wie uter bisweilen relativen
Begriff hat z. B. Lucretius IV 1230 utri similest magis id
quod cumque creatur, FEius habet plus parte aequa, wird
auch im Finn. kumpi als Relativpronomen verwendet, z. B.
Ota astioista kumman tahdot e cadis accipe utrum ve-
lis. Ziemlich selten wird das Pron. jompi -- vom eigent-
lichen Relativpron. joka abgeleitet — angewendet, z. B. ota
astioista jomman tahdot e cadis accipe utrumvis. Von
diesen Pron. werden im Finn. wie auch im Lat. beinahe in
derselben Weise verschiedene Pronomina und Pronominalia
gebildet. Dem lat. uterque — von quisque — entspricht

!) Eine derartige Bildung mit Komparativsuffix ist auch m olem-
mat (plural) ambo, beide zusammen.

2) Vgl. auch F. Sommer Die Komparationssuffixe im Lateinischen.
Indog. Forsch. XI p. 1—98.

286

kumpikin — von kukin —, auch kumpainenkin, z. B.
Gen. 40 v. 5 Ja molemmat näkivät unta, kumpikin
unensa yhtenä yönä, kukin unensa selityksen jäl-
keen, Egyptin kuninkaan juomanlaskia ja leipoja,
jotka olivat sidottuna vankihuoneessa IIlk cum ali-
quot dies in ea custodia fwissent, sommurunt eademn nocte
suum uterque sommium, diversae sententiae, und dem negie-
renden ne-uter ei kumpikaan, kumpainenkaan von ei
kukaan nemo, nullus. Wie im Lat. aliquis — von alius und
quis — und alteruter in Relation zu einander stehen, so
auch im Finn. joku und jompikum pi.

3. Lateinisehes Gerundivum und Participium I Pass.
des Finnischen.

Wie bekannt hat das Latenische in Ubereinstimmung
mit dem Umbrisch-Oskischen von dem Praesensstamme mit-
tels des Suffixes -ndo- eine adjektivische Verbalform ab-
geleitet, welcher wahrscheinlich von Anfang an die Bedeu-
tung der zu vollziehenden Thätigkeit inne wohnte. Neben
diesem Gerundivum ist im Lateinischen als sekundäre Bil-
dung das sogenannte Gerundium entstanden. Opbgleich so-
wohl die Bedeutung und syntaktiscehe Verwendung dieser
Verbalnomina als auch die formale Seite eindringlich unter-
sucht ist, so sind jedoch hiehergehörige Fragen bis jetzt
nicht gänzlich gelöst worden.

Ohne dieselben näher zu berähren will ich einige Ana-
logieen aus dem Finnischen hervorziehen. Dem lateinischen
Gerundivum entspricht im Finnischen ganz genau das soge-
nannte Participium I passivi!) z. B. luettava legendus, a,
um; kirja on luettava liber est legendus; kunnioitet-
tava herra dominus honorandus; Nep. Eum. XIII 4 Antigo-
nus Eumenem mortuum propinquis erus sepeliundum tradidit

1) Vom Gebrauche dieses Particips vgl. insb. K. Cannelin Suomen
kielen passivin 1:sen partisipin käytäntö Virittäjä 1 1900.

287

Antigonus jätti kuolleen Eumeneen hänen sukulai-
silleen haudattavaksi. Im Allgemeinen ist das Particip
somit eine passive Form, bekommt aber besonders in Ver-
bindung mit Praesens und Imperfectum des Verbum olla
esse eine aktiv-intransitive — unpersönliche — Bedeu-
tung!) z. B. poikien on luettava (lukeminen Infinitivus
IV activi) kirjat pueris est legendum libros, Lucr. I 111
Aeternas . . poenas in morte timendumst ikuisia rangais-
tuksia on peljättävä kuolemassa. Öfter wird jedoch
passivisch gesagt kirjat ovat poikien luettavat libri pue-
ris legendi sunt u. s. w. -Somit hat das finnische Particip
beinahe dieselbe Bedeutungsentwicklung erfahren wie das
lateinisehe Gerundivum und Gerundium. Dass die Bedeu-
tung im Finn. selten aktiv ist, rährt wohl daher dass der
gleichbedeutende Infinitiv IV sich den Vorrang behåuptet hat.

4. Roma < W. sreu > Rauma.

Natärlich ist von den Philologen auf verschiedene Weise
versucht worden den Namen Roma etymologisch zu deuten.
Abgesehen von älteren weniger wahrscheinlichen Erklärungs-
versuchen wird jetzt von einigen angenommen, dass Roma
so wie auch Rumon ”der alte Name des Tiber” Servius ad
Vergilii Aeneid. VII 63, 90, ruma, rumen ”Euter', ”säugende
Brust” zu Wurzel sreu ”strömen”, ”liessen” gehöre; demnach
wäre Roma so viel als Zrtovun ”Stromstadt', ursp. ”Strom”,

1) Da im Finnischen kein persöhnliches Passivum existiert, son-
dern nur eine unpersöhnliche Aktivform mit Objekt, ist diese Bedeu-
tung wohl die ursprängliche; vgl. on luettava kirja: on luettava
kg) at karga om Iuett av as ckirjat Omat lane bblavat. nach
kirja on hyvä: kirjat ovat hyvät. Dass die Bedeutung der nomi-
nalen Verbalformen vom Satzgefäge abhängt zeigt auch der Umstand,
dass das Particip IL pass. in der Participialkonstruktion aktive (intran-
sitive) Bedeutung hat z. B. auringon laskettua postquam sol occi-
dit, sole occaso, vihollisten saavuttua cum hostes advenissent, ho-
stibus advectis und umgekehrt Infinitivus III act. in Verbindung mit
Genetivagent passivisceh verwendet wird z. B. Ciceron lähettämät
kirjeet epistulae a Cicerone missae.

288

vgl. Etymologisches Wörterbuch der lat. Sprache von Alois
Vanicek? p. 342, The Latin Language by W. M. Lindsay
p- 307 und Historisehe Grammatik der lat. Sprache I von
Fr. Stolz p. 302. Indessen sind verschiedene Stimmen ge-
gen. diese Etymologien lautgeworden, da anlautendes indog.
sr- im Lateinischen wie inlautendes in /fr- Öberzugehen
scheint, vgl. ausserdem Lateinische (irammatik von Fr. Stolz?
p- 83. Somit ist die Etymologie dieses Wortes noch nicht
hinlänglich aufgeklärt worden.

Ohne mich auf diese Frage weiter einzulassen fähre
ich hier ein Wort an, das einigermassen analoges darbietet.
Von der oben erwähnten Wurzel sreu wird in den indog.
Sprachen eine ziemlich beträchliche Anzahl von Wörtern
hergeleitet, z. B. griechisch Zrovuwv, Ö€w ”Messen', detoic,
ösvue 'Strömung”', 'Fluss', irisceh sruaim ”Strom', russisch
ocmpoes ”Insel', altenglisch stredm, althochdeutsch straum,
stroum, mittelhochd. stroum, ström, altnordisch straumr, ur-
nordisch straumaR. Vom letztgenannten wird im Finnischen
das Substantiv rauma formiert, da ja in älteren Lehnwör-
tern von den Consonanten des Anlauts nur der letzte erhal-
ten wird, vgl. z. B. E. N. Setälä Suomen kielioppi p. 5 $ 8.
Dieses Wort wird in Suomalais-ruotsalainen sanakirja von
E. Lönnrot iöbersetzt: sund, hafström; vråk, remna l. spricka
i isen; svallvåg, svall, dyning; skärklippor, bränning und
bedeutet wohl anfangs Strom, Strömung, Fluth des Meeres,
dann der Ort wo das Meer einströmt, der Sund. Jetztist das
Wort ziemlich selten und wird meistens als Nomen pro-
prium entweder allein oder in Verbindung mit Attribut be-
legt. Von diesen ist wohl der Stadtname Rauma") der be-
kannteste 2). Woher diese Benennung stammt ist nicht mit

1) Im Schwedischen hat der Stadtname die Form Raumo ange-
nommen, da ja auslautendes a ziemlich oft im Schwedischen in o täber-
geht z. B. Himanka Himango, Kerava Kervo, Vehmaa Vehmo.

?) Ausserdem sind zu erwäbhnen Rawna Fluss und Dorf unfern
Gamla Karleby und Vähärauma Flussarm und Dorf bei Björneborg,
vgl. Achilles Wahlroos Kumo elfs utloppsvik nu och fordom Fennia IT
IN:0I Ip D.

289

Sicherheit beizubringen, vielleicht wurde der Bach, der durch
die Stadt fliesst und ins Meer mändet, oder die zum Hafen-
platz fährende Meerenge anfänglich schlechtweg so genannt !).
Wahrscheinlich ist der Name der Stadt erst aus den Lokal-
kasus raumalla beim Strome, Sunde, raumalta, raumalle
abstrahiert worden. Somit bedeutet der finnische Stadtname
wie etwa der lateinisehe Name Roma eigentlich Stromstadt.
Die Ähnlichkeit dieser Namen wäre noch grösser, wenn auch
fär das lateinisehe Wort eine Form mit Wechsel von 9 in
av belegt wäre nach dem Gleichniss nugae : nogae : nau-
gatoriae, rudus : rodus : raudus, ruma : Boma : Bauma
(Stolz Historische Grammatik p. 152, Lindsay p. 248 f.)?).

1) So sagt schon Sven Mellenius Historisk Afhandling om Sjösta-
den Raumo I. Åbo 1770, nachdem er die Ableitung aus einigen nordi-
schen Namen bezweifelt p. 3. f.: Och emedan uti Finska språket före-
kommer ordet Rauma som betyder sund, så är sannolikt at sjelfva
Sundet utanför Staden egenteligen blifvit kalladt Rauma, äfvensom en
del af Norrbotniska viken ännu kallas Raumo-sjön, och at Staden se-
dermera fått sitt namn af dessa vatturymder und dazu fährt er fort:
Hamnen... kallas Salmensuu, det är hafs-viks-munn; vgl. Ostia bei
Rom. Den mit diesen Deutungen unzufriedenen schlägt er noch die
Derivation aus Hebräischem von Rama vor; vgl. Ramo in mittelalter
licehen Urkunden z. B. bei Arwidsson Handlingar till upplysning af Fin-
lands häfder Bad. IL

2) Vielleicht ist die Form Rauma schon fräh durch die andere
ländliche Roma verdrängt worden; wegen der Analogie Rauma : Roma :
Ztovun vgl. R. Seymour Conway Minutiae Italicae, Indog. Forsch. IV
p. 215 f£.: Bei einem Wort, das nur den Bauern geläufig war, nämlich
sorex, ist die rein lat. Form (suwuwrex, Serv. ad Georg. III 273, auch durch
das gr. voe$ mit Tiefstufenvokalismus verbärgt) durch die ländliche
gänzlich verdrängt. -— Im Vorbeigehen sei auch erwähnt dass V. J,. Petr
Ueber den Wechsel der laute d und I im Lateinischen (Beiträge zur
Kunde der indogerm. Sprachen Bd. XXV) p. 122 das Wort Capitolum
wégen des o statt zu erwartendes a als nichtrömisch bezeichnet. — Von der
Form Rauma ist Ramnes etwa abgeleitet worden, da au wenigstens in der
Vulgärsprache in a öbergeht; vgl. Stolz Historische Grammatik p. 115 und
212 und Th. Birt Sprach man avrum oder aurum? (Bhein. Museum Bd.
LII Ergänz. heft.) passim. (Deswegen sagt wohl z. B. O. Jäger Geschichte
der Römer p. 8.... eine altlatiniscehe Stadt Roma oder Rama). Schwer-
lich ist wohbl dieses Wort von Roma zu scheiden, wie Vanicek thut (1. 1.
p. 232 von W. rap Ram-ne-s, Ramm-ense-s die reissend Schnellen).

tre — - 19

De particularum quarundam usu Lucretiano
scripsit

Carolus I. Hidén.
clam.

Praepositio elam cum ablativo num a scriptoribus lati-
nis. coniungatur, quod incertum sit, a multis in dubium vo-
catur. Quare in locis quibus eiusmodi invenitur structura
adferendis admodum dissentiunt grammaticei. Nam Kuehner
Ausf. Grammatik der lat. Sprache II 1 8 94 p. 373 clam
cum ablativo poni dicit uno loco apud Caesarem B. GC. II
32 8 nonmne sibi clam vobis salutem fuga petivit? neque
Draeger Hist. Syntax der lat. Sprache? I $ 304 p. 665 alium
adfert locum. Schmalzius autem Lat. Grammatik > $ 139
p. 277 praeter illum locum hunc adfert Caes. B. Afr. 11 4
Ex eo est cogmnmitum Caesaris consilum, illum cum elasse
navibus onerariuis, quae deerrassent, subsidio ire elam ho-
slibus volwisse et Georges Handwörterbuch” illis addit Accii
tr. 654 cum virginali mundo clam patre et Ciceronis ad
Atticum X 12 b 3 2 clam istis, quibus de locis agit Neue-
Wagener Formenlehre der lat. Sprache ? II p. 769. Contra
Woelfflinus Arch. VII p. 278 sq. Zur Konstruktion von clam,
cum his locis codicum scripturas percensuisset, ablativi cum
clam praepositione coniuncti usum maxime esse dubium con-
tendit, id quod Lindsayus quoque The Latin Language p. 580
dicit. Neque tamen omnia exempla huius structurae ab illis
quos nominavi grammaticis allata sunt.

Lucretius cum res gestas merito corporis atque loci
eventa vocari posse docuisset, ut ostenderet materie rerum

291

remota eventa non exstare, haec dixit I 471 Denique mate-
ries si rerum nulla fuwisset, Nec locus ac spatium, res in
quo quaeque geruntur,... Nec clam durateus Troiianis
- Pergama partu Inflammasset equos nocturno Graiugena-
rum. Hunce locum Holtzius Syntaxis Lucretianae Lineament.
p. 40 sub dativo attulit, quo factum est ut a plerisque igno-
raretur. Ex editoribus Lucretii Bockemueller et Giussanus
nimis caute in commentariis breviter adnotarunt clam Troi-
izanis. Munro autem clam praepositioni ablativum appositum
esse contendit. Neque Troianis pro dativo accipi non po-
test, quia dativus verbis quam liberrime a Lucretio adscri-
bitur, id quod permultis exemplis ostendi in libellis De
casuum syntaxi Lucretiana editis. Sed multo aptius mihi
quoque Troiianis propter ipsam sententiam pro ablativo e
clam pendente habetur. Neque huic rei quidquam obstat,
quod elam et Troiianis voce diiunguntur, nam Lucretius
saepe substantiva e praepositione regente secernit. Ita poni-
tur extra velut I 72 extra Processit longe flammantia moe-
nia mundi, penes uno loco usurpatur qui a plurimis prop-
ter insolitum ordinem ' prave expliecatus est: II 1010 Neve
putes aeterna penes residere potesse Corpora prima, item
prope uno loco: VI 863 Multaque sunt ignis prope semina
corpus aquai, super e. gr. VI 515 quasi igni Cera super
calido tabescens multa liquescat. Adde quod hoc loco 1 471
verba cohaerentia quam maxime ditunguntur.

Ad usum ablativi eclam praepositioni appositi Munro
demonstrandum praeter exemplum Lucretianum hos locos
adfert: Caesaris B. C. II 32 8, B. Afr. 11 4, Frontonis ep.
ad amicos I 12 fin. Nullum est emm factum meum dic-
tumve, quod elam eceteris esse velim ed. Naberi Lipsiae 1867,
quem locum grammatici prorsus ignorant. Praeterea Ar-
chivi Woelffliniani t. VII p. 301 commemoratur ex Hygini
fab. 126 is clam procis deprehensus est, sed eo loco Mauri-
cius Schmidtius post procis addi vult arma cum afferret.

Quamquam nonnullis locis aliquid dubii codicum scrip-
turis videtur inhaerere, eiusmodi structuram prorsus remo-
veri non est probandum. Neque mirum est clam cum abla-

292

tivo coniungi, cum coram et palam praepositiones forma-
tione affines ablativum semper adsumunt. Nam ablativo his
adverbiis adieclo personam cuius ratione habita aliquid elam
aut palam esse dicitur primitus indicatam esse puto. Postea
fieri potuit propter celandi verbi affinitatem, ut clam saepius
cum accusativo coniungeretur. Praeterea dativus poni po-
tuit, ubi verbum substantivum cum adverbio est usurpatum,
efr Georges ib. s. v. clam.

fine.

De fine firni ablativi usu et accurate et luculenter egit
Woelfflinus in Archivi t. I pp. 415—426 neque tamen e Lu-
cretii carmine hunc locum attulit, quem omnes ignorant
grammatici: IV 627 Deinde voluptas est e suco fine palati:
Cum. vero deorsum per fauces praecipitavit, Nulla volup-
tas est, dum diditur ommnis in artus. Quem locum Bocke-
mueller vertit: bis an die Grenze von Gaumen und Speise-
röhre neque multo aliter Munro: as far as the palate et
Giussanus: entro i confini del palato.

foras.

Foras saepe et absolute et cum ablativo verbo appo- .:
situm usurpatur a Lucretio. Absolute ponitur his locis, ubi
plerumque abunde verbis cum praepositione compositis adscri-
bitur: II 200 Plus ut parte foras emergant exiliantque; 951
Donece materties ...Vitalis animae nodos a corpore solvit Dis-
persamque foras per cawlas eiecit ommnis; III 122; 591; 604;
IV 917; 923; 960; V 489; VI 583; 817; 886; 888. Cum abla-
tivo ponitur: I 1113 Hac se turba foras dabit omnis mate-
riai; VI 697 hac ire fatendumst ... Atque efflare foras,
quibus locis ablativus prosecutivus: statuendus est, et III 496
quod semina vocis Ficiuntur et ore foras glomerata ferun-
tur; T12 Quidve foras sibi vult membris exire senectis?
IV 547 Hasce igitur penitus voces cum corpore nostro Ex-
primimus rectoque foras emittimus ore; V 904 Qui fieri

293

potuit, ... ut uwna,... COMmaera Ore foras acrem flaret
de corpore flammam; VI 681; 993; 1154, quibus locis et
de separativo et de prosecutivo potest cogitari, cfr III 122
cum . .foras . per os est editus aör. Praeterea his locis
ablativo additur praepositio: III 607 -Nec sibi enim qwisquam
moriens sentire videtur Ire foras animam incolumem de
corpore toto; 1060 Exit saepe foras magnis ex aedibus ille,
Esse domi quem pertaesumst. — Notum est hoc adverbium
praepositionis vice fungens cum accusativo apud ecclesiasti-
cos coniungi.

intus.

Apud Lueretium adverbium quod est intus saepe va-
ria ratione adhibetur. Primum absolute ponitur his locis:
I 366 At contra gravius plus in se corporis esse Dedicat
et multo vacuum minus intus habere; 536 quo quaeque
magis cohibet res intus inane; II 716; VI 18; 23. Deinde
coniungitur cum ablativo sive nudo sive e praepositione pen-
dente ita ut localem ablativi signifieationem confirmet et
luculentius describat !). Exstat nudus ablativus: VI 202 ro0-
tantque cavis flammam fornacibus intus; 218 vortex ...
calidis acwit fulmen fornaceibus intus; 1169 Flagrabat sto-
macho flamma ut fornacibus intus; 198 Multaque ...mwm-
mam labefactant sedibus intus. Rarius in praepositio appo-
sita est: II 963 ubi materiai Corpora ... Sollicitata swis
trepidant in sedibus intus; VI 1044 vidi ramenta simul
ferri furere intus ahenis In scaphus. Tum adverbium arte
coniungitur cum accusativo ex praepositione pendente: I 223
quae ... Aut intus penetret per inania dissoluatque; Il
711 Nam sua ecwique cibis ex omnibus intus in artus Cor-
pora discedunt.

Praeterea hunce commemoro locum, de quo dissentiunt
editores: VI 724 Est quoque uti possit magnus congestus

1) Brevius quam rectius adnotavit Draeger I p. 664 sq. $ 303:
Mmtus ist als Praepos. ebenfalls unklassisch, ... steht aber wohl zuerst
bei Lucrez und zwar mit beiden Casus.

294

harenae Fluctibus adversis oppilare ostia contra, Cum mare
permotum ventis ruit intus harenam. Nam fere omnes ostia
contra cum antecedentibus coniungunt, quae varie interpre-
tanlur. Aliil verba fluctibus adversis ad ipsum flumen spec-
tare putant, alii de maris fluctibus agi rectius contendunt !).
Oppiulare nonnulli — inter quos Lambinus — pro intran-
sitivo habent, plurimi autem ostia obiectum esse dicunt,
quod sit verbum alias semper transitivum. Hos contra dici
potest contra adv. tum abundare, nam illis apud Lucretium
et Vergilium locis ubi verbis cum ob vel re compositis con-
tra per pleonasmum additur verbum intransitivum est; cfr
Kraetschius p. 67. Qua de re Bockemuellerum credo con-
tra ad verba sequentia rettulisse dicentem: contra schliesst
eng an permotum. Sed rectius commate: post oppilare po-
sito verba ostia contra ad enuntiatum temporale referenda
esse puto. Nam primum haec interpunctio commendatur
v. T15 Aut quia sunt aestate aequilones ostia contra et
hoc loco Senecae Nat. quaest. IV 2 22 si Thaleti eredis,
etesiae descendenti Nilo resistunt et cursus eius acto con-
tra ostia mari sustinent. Deinde verba enuntiatorum inter
se aptius congruunt magnus congestus harenae (a) flucti-
bus adversis (b) oppilare (c): ostia contra (C') cum mare
permotum ventis (b') rwit intus harenam (a'). Ita inter-
punctione facta oppilare pro intransitivo potest accipi, quia
Lucretius saepe infinitivum transitivorum intransitive usur-
pat, sed aptius intellegi potest obiectum fiumen vel cursum
fluminis, efe v. 717.

procul.

Constat Lucretium Ennio duce inter scriptores latinos
primum nudum ablativum procul adverbio adiunxisse locu-
tione dubio procul usus his locis: I 812; II 261; III 433; 638;
V 258; VI 249; 719; 1039. Quam locutionem iam antea usur-
patam esse verisimile est Lucretioque propter metrum accep-

1!) Giussanus solus dativum statuit interpretatus: chiude la porta
in faccia (contra) ai flutti (del Nilo) che vengono incontro.

295

tam, cum locutio magis solita sine dubio non aeque facile
ferri quiret. Ceteris locis ubi inveniuntur ablativi ali: quam
dubio semper a Lucretio apponitur a praepositio, quibus omni-
bus locis ablativus cum praepositione coniunctus ad ver-
bum potius enuntiati quam ad adverbium est referendus,
cfr De casuum syntaxi Lucretiana II p. 130.

Praeterea adverbium absolute multis locis positum est,
e quibus adfero VI 1215 Multaque hunmi cum inhumata
iacerent corpora supra Corporibus, tamen alituum genus
atque ferarum Aut procul apsiliebat, ut acrem exeiret odo-
rem, Aut, ubi gustarat, languebat morte propingua, duo
de loco haec egi De casuum syntaxi Lucretiana II p. 13.
De forma corporibus Holtzius Lin. p. 10 haec adnotavit:
corporibus est dativus, quasi superiacerent corporibus, quod
vix credibile videtur, neque quisquam nisi Bockemueller am-
plius egit. Is enim commate post supra distinxit locum ger-
manice interpretatus: lenkte seinen Lauf absichtlich...nach
einer anderen Seite abspringend von den Körpern ab, qua
interpunctione locus aptius edi mihi videtur. Nam commate
post corporibus posito corporibus pro ablativo loci est pu-
tandum, quod et durum et parum Lucretianum est. Quod
si Bockemuellerum sequimur, corporibus ad verba procul
absiliebat referatur necesse est. Nam Lucretius saepe et
verba non cohaerentia — corpora et corporibus — iuxta
ponit, de qua re agit Munro II ad I 875, et verba cohae-
rentia seponit; cfr Munro II ad II 250. Quia procul apud
Lucretium alias nisi cum ablativo dubiv nude non ponitur,
ablativus proprie de verbo finito pendet, cui procul abun-
danter additur; cfr Kraetschius p. 66 sqq.

seorsum.

Seorsum, quod adverbium saepe reperitur, praepositio-
nis instar, ut dicit Holtzius Lin. p. 8, uno loco sequente
ablativo a Lucretio usurpatur: III 563 Scilicet, avolsus radi-
cibus ut nequwit ullam Dispicere ipse oculus rem seorsum
corpore toto, Sic amima atque amimus per se nil posse

296

videtur. Inter -Lucretii interpretes Bockemueller solus post
rem commate posito seorsum corpore toto cum sequepti
versu coniunxit dicens: seorsum corpore toto wurde bislang
zu oculus gezogen, obwohl dieses Wort durch ipse, avolsus
reich ausgestattet ist, während anima des entsprechenden
Zusatzes entbehrte. Quae interpunctio cum huic loco maxime
convenit, tum sententiarum conexu commendatur. Nam pri-
mum partes primariae et secundariae enuntiationis accurate
sibi inter se respondent avolsus radiecibus (a) ut (Pb) nequit.
ullam -dispicere (e) ipse (d) oculus (c) rem (e): seorsum
corpore toto (a') sic (P') amnima atque animus (C') per se
(d”) mil posse videtur (e'). Deinde inter se congruunt huius
loci partes et eius quo paulo ante fere idem exprimitur
D51 vel uti manus avt oculus naresve seorsum Secreto ab
nobis nequeunt sentire neque esse, ... Sic anirvus per se
non quit sine corpore et ipso Esse homine. Tum iis versi-
bus qui praecedunt 560 sqq. Nec sine corpore emim vita-
lis edere motus Sola potest amnimi per se natura nec autem
Cassum amnima corpus durare et sensibus uti haec inter-
punctio confirmatur.

si mul.

Constat simul praepositionis vice fungens a quibusdam
poetis et a Tacito quoque cum ablativo coniungi. Eodem
modo simul cum ablativo a Lucretio ponitur hoc loco VI
497 primum. iam semina aquar Multa simul vincam con-
surgere nubibus ipsis Omnibus ex rebus, quem locum quod
sclam neque grammatici adnotarunt neque commentatores
fusius explicarunt. Hoc loco ut omitteretur cum praeposi-
tio ante ablativum ea re fieri potuit, quod consurgere verbo
haec particula praefixa est. Parum verisimile est loci abla-
tivum hoc loco statuendum esse. Praeterea commemorari
potest pariter, cui adverbio ablativus e cum praepositione
pendens saepe additur - ecfr Holtzius Lin. p. 536 —, cum
dativo coniungi uno loco VI 171 pariter gwi mittitur igni.

tenus.

Apud Lucretium tenus cum genetivo coniungitur, quod
adnotavit Woelfflinus Arch. I p. 422, I 936 IV 11 Sed vel
uti pueris absinthia taetra medentes Cum dare conantur,
prius oras, pocula cireum, Contingunt mellis dulci flavoque
liquore, Ut puerorum aetas inprovida ludificetur Labrorum
tenus. Quo loco ad genetivum usurpandum non solum
metri rationem, verum etiam primariam vim vocis tenus
valuisse verisimile est. Nam labrorum tenus fere idem valet
ac per labrorum totam extensionem, per labra — ut ver-
tunt Munro as far as the lips et Patinius par leurs leévres
abusées —, quibus verbis supra respondent pocula circum.

Ueber das Ohm'sche Gesetz.
Von
A. F. Sundell.

1. Die genialen Betrachtungen, durch welche G. S
Oem in seinem Buche: , Die galvanische Kette, mathema-
tisch bearbeitet", im Jahre 1827 das nach ihm genannte
oberste Gesetz des Galvanismus begrändete, haben ihn fär
alle Zeiten in die erste Reihe der grossen Physiker gestellt.
Schon fräher (1826) hatte Omm theilweise den Inhalt seines
Gesetzes durch Versuche bestätigt. Mit vollkommeneren In-
strumenten haben später FECHENER 1831, PouiLLEt 1837 und
KotLrauscH 1848 die absolute Richtigkeit des Ohm'schen
Gesetzes experimentell bewiesen. Die Theorie hat beson-
ders KircHHOFF 1842—1849 weiter entwickelt und durch
die Einfährung des elektrisehen Potentiales den modernen
Anschauungen angepasst.

KircnHHEOFF geht von der Annahme aus, dass die Strom-
stärke im stationären Strome bei unverändertem Quer-
schnitte und unveränderter Substanz des Leiters der Diffe-
renz der elektrischen Potentiale an den Enden eines jeden
Theiles der Leitung proportional sei. Diese Annahme schliesst
in sich die Vorstellung, dass die Elektricität ein versehwin-
dend kleines Beharrungsvermögen besitze. Dass man diese
Annahme nicht nöthig hat ist von EDLUND gezeigt WwOor-
den, welcher das Ohm'sche Gesetz durch rein mechanische
Betrachtungen bewiesen hat!).

1) E. EDLUND: Sur la nature de Pélectricité; Archives des scien-
ces physiques et naturelles de Geneve, Mars et Avril 1872. Théorie
des phenoméånes électriques; Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademiens
handlingar, Bd. 12, N:o 8, sid. 22-—27.

299

Im folgenden wird gezeigt, dass das Ohm”sche Gesetz
aus den allgemeinen Eigenschaften des elektrischen Zustan-
des der Leiter hergeleitet werden kann. Wir beschränken
uns auf den stationären Strom in cylindrischen oder pris-
matischen Leitern.

2. Unsere Voraussetzungen sind die folgenden.

A) Die Bewegung der positiven Elektricität (der elek-
trische Strom) in einem Letter geschieht immer von Stel-
len höheren Potentiales zu Stellen niedrigeren Potentiales?).
Wenn ein elektrischer Strom durch einen Metalldrath geht,
muss somit das Potential längs des Drathes in der Rich-
tung des Stromes nach irgend einem Gesetze abnehmen
von seinem höchsten Werthe an dem Ende des Drathes,
wo der Strom eintritt, zu seinem tiefsten Werthe am ande-
ren Ende, wo der Strom austritt. Das Gesetz der Poten-
tialabnahme (das Potentiralgefälle) soll ermittelt werden.

B) Das Potentialgefälle betrachien wir als eine vom
elektrischen Strome hervorgerufene und ihm begleitende Er-
scheinung?), welche nur von der Stromstärke und der Be-
schaffenheit des Leitungsdrathes abhängt. In ewei Dräthen
von derselben Substanzg, derselben Länge und demselben Quer-
schmitte ist somit das Potentialgefälle bei derselben Strom-
stärke dasselbe.

C) Wenn ein stationärer Strom in einem Stromkreise
vorhanden ist, wird er nicht gestört, falls eine Ladung von
awussen dem Stromkreise mitgetheilt wird. Diese Ladung ver-
theilt sich auf der Oberfläche des Stromkreises gerade so als
ob darin kein Strom vorhanden sei; alle Potentiale werden

1) MAXWELL, A Treatise on electricity and magnetism, 2 Ed.
Nol, I art. do, 230.

?) Vergl. EDLUND, Undersökning om beskaffenheten af det gal-
vaniska ledningsmotståndet jemte theoretisk deduktion af lagen för
den galvaniska strömmens värmeutveckling och af Ohmska lagen. Öfv.
af K. V. Akademiens förh. 1872, N:o 7, S. 5.

300

um gleich viel verändert, die Potentialdifferenzen aber Dblei-
ben iiberall unverändert bestehen").

3. Die Contact-Theorie betrachtet die Berährungs-
fläche zweier verschiedenen Substanzen als einen Conden-
sator fär die beiden entgegengesetzten Elektricitäten. Wir
werden als Elektricitätsquellen Influenzmaschinen benutzen,
weil wir die Entstehungsweise der beiden Elektricitäten in
diesen Maschinen als bekannt betrachten und weil auch
die zur Erzeugung des Stromes nöthige Arbeit einfach aus-
gedräckt werden kann. Wir bemerken aber sogleich, dass
man dieselben Anordnungen auch mittels z. B. Hydroketten
zu Stande bringen kann.

Die Contacte des Stromkreises denken wir uns daher
durch Condensatoren ersetzt, deren Platten mit den Elek-
troden einer Influenzmaschine leitend verbunden sind. Die
Dicke des Dielektricums zwischen den Platten kann belie-
big klein sein. Bei dieser Anordnung wird es möglich mit
einem einzigen Contacte anzufangen.

LA la Wir denken uns einen Condensator aus
zwei Kupferplatten A, B Fig. 1, die einerseits
durch feine Kuplerdräthe mit den Elektroden

M der Influenzmaschine M, anderseits durch ei-
nen Kupferdrath ACB von der Läge tb und

GC dem Querschnitte 4 direct mit einander leitend
Fig. 1. verbunden sind. Sämmtliche Metalltheile der

Maschine sollen aus Kupfer sein, damit wir keine eigent-
licechen Contacte haben mögen.

Wir nehmen an, dass die Maschine symmetrisch gegen
ihre beiden Elektroden gebaut ist und dass auch die Zulei-
tungen zu den Platten A, B symmetrisch geordnet und von
gleichen Dimensionen sind. Bei dieser Anordnung können
wir auch diese Platten als die Elektroden der Maschine be-
trachten.

1) OHM, Die galvanische Kette, S. 132—136. Vergl. auch H.
HeErTzZ, Ueber die Grundgleichungen der Elektrodynamik fär ruhende
Körper; Gesammelte Werke, Bd. II. S. 240—242.

301

4. Weil die beiden Elektricitäten in einem Systeme
von Körpern, das keine Ladung von aussen empfangen oder
nach aussen abgegeben hat, immer in gleichen Mengen frei
werden !), oder, wenn man nur eine Art Elektricität an-
nimmt, weil bei der Verschiebung der Elektricität die Sum-
men der entstandenen Abweichungen öäber und unter der
normalen Menge einander gleich sind, können wir noch
folgende Voraussetzung machen. | |

D) Die Summe der Ladungen, welche die Oberflächen
der wverschiedenen Theile der Maschine und der Leitung
2wischen den Elektroden annehmen, wenn die Maschine in
gleichförmigem Gange gehalten wird, ist gleich Null, vor-
ausgesetet dass keine Ladung von mauwssen empfangen oder
nach aussen abgegeben ist.

Gehen wir jetzt zu unserer Anordnung in Art. 3 zu-
räck und denken wir uns auch den Leitungsdrath ACB in
zwei gegen die Elektroden symmetrische Hälften (z. B. in
einen Kreis) tern von allen äusseren Leitern angebracht, so
mössen sich die beiden Elektricitäten symmetrisch auf die
beiden Drathhälften vertheilen. Halten wir die Maschine in
gleichförmigem Gange, geht daher durch den Drath ACB
einem Strom von einer Intensität 2? in der Richtung ACB,
wenn AA die positive Elektrode ist. Dabei hat das Poten-
tial der Elektrode A einen Werth V, und das Potential der
Elektrode B den Werth V; = —V,, wegen der Symmetrie
der Ladungen. Die Potentialdifferenz der Elektroden, d. h.
die Elektromotorische Kraft fär den Drath ACB, hat daher
die Grösse V.—V,=>2V, =E. Die Potentiale der ver-
schiedenen Querschnitte des Drathes nehmen allmählig ab
vom Wierthe" Ka aut Ar zum v Werther VS V,saul Bö
in einem bestimmten Querschnitte C ist das Potential
gleich Null.

Denken wir uns den Drath ACB in irgend einem Quer-
schnitte durchschnitten und längs der Abscissenaxe ausge-
streckt und errichten wir in jedem Querschnitte eine Ordi-

1) ORM, Die galvanische Kette, S. 136.

302

nate, welche die Grösse und das Zeichen des Potentiales
darstellt, so bekommen wir die Potentialcurve des Drathes,
von dessen Ordinaten wir jetzt nur die Anfangsordinate =
V, und die Endordinate =7V, = —V, kennen. Wegen der
Symmetrie der positiven und negativen Ladung könnten wir
dazu annehmen, dass das Querschnitt C mit dem Potentiale
Null in der Mitte des Drathes liegt, was durch die späteren
Betrachtungen bestätigt wird.

Nach dem Satze B) können wir annehmen, dass die
Form der Potentialecurve von der Substanz, der Länge und
dem Querschnitte des Leitungsdrathes sowie von der Strom-
stärke abhängt. Mithin sind bei gleicher Stromstärke die
Potentialcurven zweier Dräthe von derselben Substanz, der-
selben Länge und demselben Querschnitte mit einander
congruent,

Der Potentialzustand des Drathes, wenn die Potentiale
der Drathenden numerisch gleich aber von entgegengesetz-
tem Zeichen sind, nennen wir den normalen Potentialzwu-
stand und die Grösse der zugehörigen Oberflächenladung
die normale Ladung des Drathes.

In dem vorhandenen Falle ist die normale Ladung
gleich Null. Sind aber die Capacitätsverhältnisse des Drat-
hes nicht symmetrisch, wie oben vorausgestetzt wurde, so
hört auch die Symmetrie der entgegengesetzten Ladungen
aut; die Potentiale V, und V; sind nicht mehr numerisch
gleich, obschon laut B) die Potentialdifferenz V, —V; un-
verändert gleich £ ist, so lange die Stromstärke nicht ver-
ändert wird. Die Potentialcurve behält ihre Form, wird
aber parallel sich selber in der Richtung der Ordinaten ver-
schoben. Diesen Potentialzustand können wir betrachten als
zusammengesetzt von zwei Zuständen: 1) von dem norma-
len Zustande mit einer normalen Ladung, die nicht gleich
Null ist, 2) von einem längs des Drathes constanten Poten-
tiale, das einer auf dem Drathe statisch verbreiteten Ladung
(vergl. Satz C) entspricht. Diese letzte Ladung werden wir
die freie Ladung des Drathes nennen. Nach D) ist die
Summe der normalen und der freien Ladung gleich Null.

303

Die freie Ladung können wir entfernen (vergl. den fol-
gendem Art: 5) und so den normalen Potentialzustand
herstellen.

Folgendes Beispiel wird dieses näher erläutern. Der
Drath sei in der Nähe der positiven Elektrode mit der inne-
ren Belegung einer Leydenerflasche von der Capacität C
verbunden, ebenso in der Nähe der negativen Elektrode mit
der inneren Belegung einer anderen Leydenerflasche von
der Capacität C'. Die äusseren Belegungen der Flaschen
seien zur Erde abgeleitet. Beim stationären Strome sind
die Flaschen zu den Potentialen V,, V; geladen und besit-
zen somit die Ladungen CV,, C'V;. Von der Ladung des
Drathes können wir absehen. Nach D) haben wir somit
annäherungsweise: CV, + C'V,=0; da ausserdem V, — V;

! a ke AA 0 CE
= & ist, so bekommen wir: V, = CEC” Mee CFO
Beim normalen Zustande hätten wir aber V, = -— V, = E.
Die Grösse der normalen Ladung ist somit = + (C — C") E.
Die freie Ladung ist daher =— 1 (C—C") E otid bringt her-

| (C—- bf Å :
a id a a
vor das constante Potential — 1 CFC Die factischen

: | C—0C CE

7 sd RER EA
Potentiale der Elektroden sind: + 2 —1 gurgräm CFO”
CE
FA 2 RR z
ITIS Org ER wie oben. Als extremer
Halsenmet=0rdannewitd Vv, 0, Va = fUDie mit der

positiven Elektrode verbundene Flasche nimmt gar keine
Ladung an. Durch die Zufuhr der Elektricitetsmenge + CE
wird die freie Ladung —+I CE neutralisirt und der Poten-
tialzustand wird der normale mit den Endpotentialen 3 £,
= EK

93. Verbinden wir durch einen teinen Kupferdrath ir-
gend einen Querschnitt des Drathes ACB mit einem isolir-
ten geladenen Conductor, z. B. mit der inneren Belegung
einer geladenen Leydenerflasche, deren äussere Belegung
zur Erde abgeleitet ist, und sind die Potentiale dieses Quer-
schnittes und des Conductors verschieden, so verliert der

304

Conductor eine gewisse Menge Elektricität, welche sich nach
C) auf dem Drathe statisch verbreitet und die wir die fremde
Ladwung des Drathes nennen werden. Alle Theile des Drat-
hes sowie der Influenzmaschine erleiden dieselbe Potential-
veränderung ohne dass das Spiel der Maschine gestört wird.
Nach der Verbindung sei V, das Potential des Conductors;
wenn V das Potential des betreffenden Querschnittes vor
der Verbindung ist, so werden somit alle Potentiale um
AV=7V,—V verändert und die Potentialcurve des Drat-
hes wird am den Betrag V,—7V parallel sich selber in
der Richtung der Ordinatenaxe aufwärts oder abwärts ver-
schoben. Wenn C die Capacität des Drathes ist, so ist die
vom Drathe empfangene Ladung gleich C(V, —V) = CAV.
Die Potentiale der Elektroden sind: för ÅA: V; + V.—V, fär
B: V.4+V.—V; die Potentialdifterenz ist V.+FV.—V —
(Vs +V.—V)=V.,—V>;= E, wie fräöher.

Wenn der benutzte Conductor ungeladen ist und eine
sehr grosse Capacität besitzt, so bekommt er ein sehr klei-
nes Potential, wenn man ibn mit irgend einem Querschnitte
des Drathes verbindet, und das Potential dieses Querschnit-
tes wird beinahe auf Null herabgebracht. Eine solche Ver-
bindung bezeichnen wir als eine »Ableitung zur Erde»
und nehmen hierbei V, = 0 an. Die allgemeine Potential-
veränderung ist somit = —7V, oder alle Potentiale nehmen
um das Potential des abgeleiteten Querschnittes ab.

6. Jetzt benutzen wir zwei

Al) B2 gleich starke Influenzmaschinen
in der folgenden Anordnung. Die

positive Elektrode der Maschine

M, Fig. 2 ist mit der Platte A;,

C Mi Ma C2 die negative mit der Platte B;
verbunden; weiter steht die posi-

tive Elektrode der Maschine M;

mit der Platte A., ihre negative

Bil! Aa Elektrode mit der Platte B£, in
Fig. 2. leitender Verbindung. Die Platten
A, und B, sowie A, und 54, bil-

305

den je einen Condensator. Die Platten 4, und B£, sind
durch den Kupferdrath A,C,B,, die Platten A, und B, durch
einen Kupferdrath A,.C;B, von demselben Qerschnitte 4 und
derselben Länge ! wie A,C,B, mit einander verbunden. Eine
gegen einander symmetrische Anordnung der beiden Dräthe
wird vorausgesetzt und symmetrisch liegende Theile sollen
gleiche Capacitäten haben.

Halten wir die beiden Maschinen in gleichförmigem
und gleich schnellem Gange, so bekommen bald die Platten
4, und AA. dauernd das Potential V,, die Platten B£, und
B, das Potential V,=—V4; in den Dräthen A,C,B, und
A,C:B; wird gleichzeitig einen Strom von der Intensität i
unterhalten. Geometrisch betrachtet haben wir somit im
Kreise A, Ci, B,4,C: B.-A,, die doppelt so lang wie der
Drath ACB in Art. 3, Fig. 1 ist, dieselbe Stromstärke ? wie
im letztgenannten Drathe. In den Querschnitten C, und Cz
soll das Potential gleich Null sein.

Di

D2

na brosk rist AOI =B UAE Namnd
die Punkte D;, C,, £,, D3, C,, FE sind somit Punkte auf der
Potentialcurve der zusammengesetzten Leitung beim norma-
len Potentialzustande der beiden einzelnen Dräthe. Erhö-
hen wir jetzt die Potentiale des Drathes A,C,B, um V, =
E,B, und erniedrigen gleichzeitig die Potentiale des Drathes
A,C;B> um denselben Betrag V, = D,;4A,, so bekommt die
Platte 4, das Potential 2V,, die Ptatte 5, däs Potential
— 2V,, die Platten 5B, und As, aber bekommen beide das

20

306

Potential Null. Diese Potentialveränderungen werden am
einfachsten dadurch hervorgebracht, dass man die Platten
B, und A, zur Erde ableitet oder mit der inneren Bele-
gung einer Leydenerflasche verbindet, wie in Art. 4.

Die Platten 4, und B,, die dasselbe Potential haben,
können wir nun in directer Berährung bringen und be-
kommen somit einen einzigen zusammenhängenden Drath
A,C,B,4,C,B, von der Länge 2l und dem Querschnitte 4,
in velehem die Stromstärke 2 vorhanden ist und dessen
Enden die Potentiale 2V, und 2V,=— 2V,, sowie die
Potentialdifferenz 2(V,—V,)=4V,=2E haben. Weiter
ist das Potential bei B, und Az, d. h. gerade in der Mitte
der Leitung, gleich Null, wie wir oben vorausgesetzt haben.

Dasselbe Resultat erlangen wir auch einfacher dadurch,
dass wir im voraus die Platten B, und 43 in Beräöhrung
bringen. Wenn nun die Maschinen in gehörigen Gang ge-
setzt werden, neutralisiren sich die entgegengesetzten Elek-
tricitäten der Platten B, und AA, fortwährend und ihre Po-
tentiale sind bleibend gleich Null, während dass die Poten-
tiale der. Platten A, und B, 2V, resp. — 2V, sind.

Wegen der Symmetrie der Capacitäten kommt der zu-.
sammengesetzte Drath in seinen normalen Potentialzustand
und die vorhandenen Ladungen bilden seine normale La-
dung, welche gleich Null ist. Denn die beiden gegebenen
Dräthe hatten im Anfange jeder die normale Ladung Null.
Weiter muss zur Erhöhung des Potentiales fär den Drath
A,C,B, ihm die Ladung CV, zugefährt werden, wo C die
Capacität des einen oder anderen Drathes ist. Dieselbe Elek-
tricitätsmenge muss man dem Drathe A,.C.B, entziehen um
seine Potentialerniedrigung hervorzubringen. Die beiden ent-
gegengesetzten Ladungen CV, und — CV, werden aber zur
neuen normalen Ladung gehören, da sie för den norma-
len Potentialzustand nöthig sind. Der Drath hat somit keine
freie Ladung; der Potentialzustand ist normal und die nor-
male Ladung ist gleich Null.

Fehlt "die vorausgesetzte symmetrische Anordnung der

307

Dräthe, so entsteht auch eine freie Ladung, die wir ablei-
ten und so den normalen Potentialzustand herstellen können.

Den Strom im zusammengesetzten Drathe dachten wir
uns durch zwei gleichstarke Maschinen hervorgebracht. Man
kann aber offenbar dieselbe Wirkung durch eine einzige
Maschine erlangen, deren Elektroden mit den Platten A,
und B£, verbunden sind und die auf ihnen die Potentiale
27, — 27, unterhält.

7. Die Resultate der Betrachtungen in Art. 6 fassen
wir in folgende Sätze zusammen.

E) Bei derselben Stromstärke ist die Potentialdifferenz
der Drathenden för einen Drath von der Länge 2! und dem
Querschnitte &4 doppelt so gross wie fär einen Drath von
der Länge I! und von demselben Querschnitte g.

F) Beim normalen Potentialzustande liegt der Quer-
schnitt mit dem Potentiale Null gerade in der Mitte zwi-
schen den Enden des Drathes. Der Punkt C Fig. 1, die
Punkte C, und C, Fig. 2 und Fig. 3 halbiren somit die
Dräthe ACB, A,C,B, und A,C3B;.

G) Die Potentialeurve besteht beim normalen Poten-
géialzustande aus zwei congruenten Theilen (verg. Art. 4),
der eine D'.F',B, Fig. 3 oberhalb der Abschissenaxe, der
andere A.F”. FE”, unterhalb dieser Axe. Die Potentiale CF
und CF der Querschnitte C, und C3 (bei einem Viertel
und drei Viertel der ganzen Länge von A, gerechnet) sind
gleich V, resp. —V,, da diese Querschnitte vor den Po-
tentialveränderungen das Potential Null hatten.

8. Nach derselben Anordnung wie in Art. 6 können
wir durch drei gleiche Maschinen dieselbe Stromstärke i
in drei Kupferdräthen von der Länge ! und dem Quer-
.schnitte 4 unterhalten. Stellen wir die Dräthe, deren Po-
tentialzustand normal sein soll, nach einander und erhö-
hen wir das Potential fär einen der Dräthe um 27V,, las-
sen das Potential des folgenden Drathes unverändert, aber
erniedrigen das Potential des dritten Drathes um denselben
Betrag 2V,, so können wir das negative Ende des ersten
Drathes mit dem positiven Ende des zweiten Drathes, da

308

diese Enden beide das Potential Va haben, in Berährung brin-
gen, wie auch das negative Ende des zweiten mit dem po-
sitiven Ende des dritten Drathes, welche das Potential
—V, haben. Wir bekommen in dieser Weise einen einzi-
gen Drath von der Länge 3! und dem Querschnitte g, mit
einem Strome von der Intensität 2 beim normalen Potential-
zustande, dessen Enden die Potentiale 37, und — 37V,, so-
mit die Potentialdifferenz 6V. =>3E haben. Dieselbe Wir-
kung können wir auch mit einer einzigen Maschine her-
stellen, wenn wir ihre Elektroden durch einen Kupferdrath
von der Länge 3l und dem Querschnitte 4 verbinden.

Von den Potentialen sind folgende bekannt: 37V,
am positiven Ende des Drathes, 2V, bei einem Sechstel
der ganzen Länge, vom positiven Ende gerechnet, V, bei
zwei BSechstel, Null in der Mitte, —V, bei vier Sechstel,
— 27V, bei fönf Sechstel und — 3V, am negativen Ende des
Drathes.

Diese Resultate können wir nun auf Dräthe von be-
liebiger Länge erweitern. In einem Drathe von der Länge
nmli=L, können wir entweder durch nn, gleiche Maschi-
nen oder auch durch eine einzige Maschine die Stromstärke
Zz unterhalten sowie an den Enden des Drathes die Potentiale
nm, V, und —n,V,, d. h. die Potentialdifferenz 2 n,V, =
nm E=F£,. In einem anderen Drathe von derselben Sub-
tanz und demselben Querschnitte sowie von der Länge
L,=n können wir in analoger Weise dieselbe Strom-
stärke 2 sowie gleichzeitig zwischen den Ende des Drathes
die Potentialdifferenz 2 n.V, =7nNn.E = E3.

Wir bekommen somit, zunächst fär unter einander com-
mensurable Drathlängen, folgenden Satz. j

H) Bei derselben Stromstärke in Dräthen von derselben
Substangz und demselben Querschnitte verhalten sich die Po-
tentialdifferenzen der Drathenden wie die Längen der Dräthe.

Der Satz wird in gewöhnlicher Weise auf ineommen-
surable Längen erweitert.

Da weiter fär einen Drath von der Länge L = nl beim
normalen Potentialzustande das Potential im Abstande tl

309

vom positiven Ende des Drathes gleich (n—1)V;, im Ab-
stande ! gleich (n—2) V,, oder im Allgemeinen im Abstande
ml gleich (n—2m)V, = (5 — ml) 227 = (3 I — 2) I,
wenn wir die Länge ml, die als einen ganz beliebigen Theil
des Drathes betrachtet werden kann, mit x und die ganze
Potentialdifferenz 2n V; mit £ bezeichnen, so haben wir so-
mit fär die Potentialcurve eines homogenen cylindrischen
oder prismatischen Drathes im normalen Potentialzustande
die Gleichung

das heisst:

D Die Potentialcurve eines homogenen Drathes von
constantem Querschmitte ist eine Gerade (Potentialgerade),
deren Winkel mit der Abscissenaxe die Tangente « — = hat.

Der Coefficient « zeigt das Potentialgefälle an, d. h.
die Abnahme des Potentiales in der Richtung des Stromes
fiir die Längeneinheit des Drathes.

Fiir einen homogenen Drath von constantem Quer-
schnitte ist somit das Potentialgefälle constant.

Im normalen Potentialzustande schneidet die Potential-
gerade die Abcesissenaxe in der Mitte zwischen den Ordina-
ten F+1E und — IE, wo das Potential gleich Null ist. Hat
aber der Drath eine freie oder fremde Ladung, so hat auch
das Potential in der Mitte einen gewissen Werth V, und
die allgemeine Gleichung der Potentialgeraden ist:

V=7,+($L—2) 7 =V.+4E— 02, (1)

wenn das positive Ende des Drathes als Origo der Abscis-
sen angenommen wird und die Abscissen positiv in der
Richtung des Stromes gerechnet werden.

Bezeichnet man aber die vom negativen Ende des
Drathes in einer der Stromesrichtung entgegengesetzten Rich-

310

tung gerechneten Abscissen mit x', so ist die Gleichung der
Potentialgeraden zu schreiben:

V=V,—-4 1-2) =V.—-tE+oz. (2)

M2 9. Den Einfluss des Quer-
schnittes auf die Stromstärke finden
wir in folgender Weise. Wir den-
ken uns zwei Influenzmaschinen M,,
M, Fig. 4, deren Elektroden A,B,

inv und- Å,B, durch die Drätbe ch LIE
A.C3B;, von derselben Substanz, der-
Ms selben Länge und demselben Quer-
schnitte verbunden sind. Die Ma-
a schinen sollen dieselbe Potentialdif-

ferenz £ zwischen den Platten A,,
Gc B, und As, BB, hervorbringen; die
Stromstärke ist somit dieselbe in bei-
den Dräthen. Stellen wir die Dräthe
neben einander Seite bei Seite und ist fär beide den norma-
len Potentialzustand vorhanden, so haben die Platten 4,
und 4,, B, und B, sowie neben einander liegende Quer-
schnitte der beiden Dräthe gleiche Potentiale und wir kön-
nen die Platten 4, und 4, sowie B, und B> in leiten-
der Berihrung bringen!) und die beiden Dräthe durch einen
einzigen Drath von derselben Substanz und Länge aber vom
doppelten Querschnitte ersetzen, ohne dass dadurch irgend
eine Aenderung der Potentiale eintritt. Im neuen Drathe
baben wir aber die Summen der beiden Stromstärken, d. h.
die doppelte Stromstärke bei unveränderter Potentialdiffe-
renz der Drathenden.

Fig. 4.

1) Die von POGGENDORFF construirte ,,Doppelmaschine" ist als
zwei in solcher Weise mit einander verbundene influenzmaschinen zu
betrachten. Pogg. Ann. CXLI, 1870, S. 161: Ueber einige neue merk-
wärdige Eigenschaften des diametralen Conductors der Elektromaschine,
und eine darauf gegrändete Doppelmaschine dieser Art.

all

Neben den zwei Maschinen können wir eine dritte
ebensolche Maschine stellen mit einem Drathe von der ge-
gebenen Substanz, der gegebenen Länge und dem gegebe-
nen Querschnitte und kommen so zu einem Drathe vom
dreifachen Querschnitte mit der dreifachen Stromstärke bei
unveränderter Potentialdifferenz, u. s. w. Durch diese Be-
trachtung haben wir den folgenden Satz gewonnen.

J) In Dräthen von gleicher Substanz und gleicher
Länge aber von verschiedenen Querschnitten verhalten sich
bei gegebener Potentialdifferenz ewischen den Drathenden
die Stromstärken wie die Querschnitte der Drithe.

10. Durch die Combination der Sätze H) und J) er-
hält man nun das Ohm'sche Gesetz bei einer einzigen elek-
tromotorischen Kraft in einem homogenen Drathe von con-
stantem Querschnitte. Es seien 2, die Stromstärke in einem
Drathe von der Länge L, und dem Querschnitte qg,, i, die
Stromstärke in einem anderen Drathe von derselben Sub-
stanz und von der Länge Z£, und dem Querschnitte q,,
sowie £, und £3 die Potentialdifferenzen zwischen den En-
den der Dräthe oder die elektromotorischen Kräfte, so wäre
nach dem Satze H) bei derselben Stromstärke i, in zwei
Dräthen von den Längen £L, und £L, und von demselben
Querschnitte 4:

EEE I,
sowie nach dem Satze J) bei derselben elektromotorischen
Kraft £, in zwei Dräthen von der gegebenen Substanz und

derselben Länge Z.,, aber von den verschiedenen Quer-
schnitten 4, und qa2:

Qi Jo = i 19.
Durch die Multiplication dieser beiden Analogien be-
kommen wir

HQ: Boge = Lfty' Ly

VU no Esa TT:
Lat, Hasta TN

wo s eine Constante ist (speciftscher Widerstand), die nur
von der materiellen Beschaffenheit der Dräthe abhängt.
Wir haben somit ganz allgemein

Eq
INET
oder
Nkdag Kf
SÖTT RR (3)
sL :
wO r=—, 4
; (4)

der Leitunaswiderstand des Drathes ist.

K) In einem homogenen Drathe von constantem Quer-
schnitte, 2w0 eine elektromotorische Kraft vorhanden ist, hat
der elektrische Strom eine Intensität, die gleich dem Quo-
tienten der elektromotorischen Kraft durch den Leitungs-
widerstand des Drathes ist.

L) Der Leitungswiderstand ist gleich dem Producte
des specifischen Widerstandes umd der Länge des Drathes
dividirt durch seinen Querschnitt.

11. In dem einen Ausdrucke Gl (3) för die Strom-
vor. Dieses Gefälle
kann man aus zwei beliebigen Potentialen V,, V. des Drat-
hes erhalten. Man hat nämlich, weil die Potentialcurve
eine Gerade ist perska aa wo Ly die Drathlänge

; L Li
zwischen den Querschnitten mit den betreffenden Poten-
tialen ist und V, grösser als V; angenommen wird. Die
Gleichung

stärke kommt das Potentialgefälle

NE ONE

2 RE ET
sb r12

(5)

repräsentirt somit das Ohm'sche Gesetz fär eine Abtheilung

j Å L
des Drathes mit dem Widerstande 7;, = SS

M) In jeder beliebigen Abtheilung des Drathes ist die
Stromstärke gleich der Potentialdifferene zwischen den Em-
den der Abiheilung dividirt durch 0 Leitungswiderstand
der Abtheilung.

Hier ist es gleichgältig ob der Potentialzustand des
Drathes normal sei oder nicht; denn eine Abweichung
vom normalen Zustande bewirkt nur eine Verschiebung der
Potentialgeraden parallel mit sich selbst; die Potentiale V,
und PV. werden dadurch um gleich viel verändert, ihre Dif-
ferenz V, — V. bleibt aber unverändert.

12. Bezeichnet man, nach dem gewönhlichen Sprach-
gebrauche, die Strombahn als einen geschlossenen Strom-
krets, hat man die elektromotorische Kraft an den Zwi-
schenraum bei den Elektroden zu versetzen, wo das Potential
vom Werthe V; zum Werthe V, einen Sprung macht. Man
findet somit Veranlassung das Ohms'che Gesetz fär eine
solche Abtheilung des Stromkreises aufzustellen, welche den
Sitz der elektromotorischen Kraft einschliesst. Es seien V,
das Potential irgend eines Querschnittes vor der elektro-
motorischen Kraft, V> das Potential eines Querschnittes nach
der elektromotorischen Kraft ES der EA des Stromes

; £ mumlar okt rat
Rp haben wir « = Fröw. Bj FO
En, wo Ly, Loe die Drathlängen zwischen den
betreffenden Querschnitten und dem Sitze der elektromoto-
rischen Kraft sind. Wir erlangen somit die Gleichung

| s(E+V, Tre og Fa larm ala ;
2 6
(te qL NG 2

welche die Gleichung (5) als einen Specialfall för EF =2o0
einschliesst.

314

N) In jeder beliebigen Abtheilung eines geschlossenen
Stromkreises ist die Stromstärke gleich der Swmme der 2wi-
schen den Enden der Abtheilung vorhandenen elektromoto-
rischen Kraft und der Differeng der Potentiale dieser En-
den, diese Summe dividirt durch den Leitungswiderstand
der Abtheilung.

13. Im vorhergehenden haben wir oft eine allgemeine
Potentialveränderung des Stromkreises durch eine specielle
Ladung herbeigefäöhrt. Die Grösse einer solehen Ladung ist
gewöhnlich nicht im voraus zu berechnen, da die Capacität
der Längeneinheit (die Längencapacität) eines cylindrischen
oder prismatischen Leiters nich bekannt ist und dazu sel-
ten constant angesehen werden kann.

Im folgenden werden wir doch Fälle theoretisch be-
handeln, in welchen dem Leitungsdrathe eine constante Län-
gencapacität y zugeschrieben wird. Die zu einer Potential-
veränderung AV erforderliche Ladung wird daher LyAYV,
wo IL die Länge des Drathes von der einen Elektrode zur
anderen ist. Geschieht die Potentialveränderung vom nor-
malen Potentialzustande, so bedeutet 47 das neue Potential
in der Mitte des Drathes, d. h. das arithmetische Mittel sei-
ner Endpotentiale. Da nun nach Art. 8 jeder Theil des Lei-
tungsdrathes als die ursprängliche Leitung zwischen den
Elektroden einer Stromquelle und sein Potentialzustand als
durch Potentialveränderung aus dem normalen Zustande ent-
standen betrachtet werden kann, erhalten wir den folgen-
den Satz.

0) Die ganze Oberflächenladung eines beliebigen Thei-
les der Leitung gwischen den Elektroden einer Stromquelle
entspricht bei constanter Längencapacität dem Potentiale des
Querschnittes in der Mitte dieses Theiles.

Bei constanter Längencapacität erhalten wir daher för
die Oberflächenladung e eines Drathes von der Länge L
die Gleichung

e=3 L(V: +V3) (7)

wo V, und PV. die Endpotentiale des Drathes sind.

315

Ist aber y veränderlich, darf die Gleichung (7) nur auf
einen unendlich kleinen Theil dZ des Drathes angewandt
werden:

de—=yVdL = — XL Vav. (8)
[44

Der letzte Ausdruck wird durch Differentiation der Gleichung
(1) nach &x erhalten. Die ganze Ladung wird durch Inte-
gration von (8) berechnet.

Man hat die Gleichung (8) als selbstverständlich ange-
nommen"!), was uns nicht berechtigt erscheint, da das Poten-
tial des Leiters veränderlich ist und die Formeln der Elek-
trostatik daher nicht ohne weiteres anzuwenden sind.

Bei der Potentialveränderung bedirfen auch die Theile
der Influenzmaschine gewisse Ladungen, welche wir doch bis
jetzt nicht zu beachten brauchten. Später kommen Fälle vor,
in welchen diese Ladungen in Berechnung zu nehmen sind.

Die Oberflächenladung ist nicht gleichförmig längs des
Drathes vertheilt. Nach der Gleichung (8) ist nämlich, bei
constanter Längencapacität y, die Ladung per Längenen-
heit yV proportional dem Potentiale V in der Mitte jedes
Draththeilchens. Diese Ladung hat somit, beim normalen
Potentialzustande, an der positiven Elektrode ihren grössten
positiven Werth ++y FE, an der negativen Elektrode ihren
grössten negativen Werth —+IyE und ist in der Mitte des
Drathes gleich Null.

14. Es seien zwei Stromkreise E
gegeben, die aus zwei Dräthen von
derselben Substanz bestehen. Die Drä- E
the haben die Längen £L, £' und GC
die Querschnitte g und q9'; von den
elektromotorischen Kräften £, E” wird
dieselbe Stromstärke 2 in ihnen unter-
halten; der Potentialzustand mag fir
beide das normale sein. Die Quer- FLG
schnitte G,G” Fig. 5 sollen beide das Fig. 5.
Potential V,, die Querschnitte H, H' beide das Potential V.
besitzen. Wir haben nach GI. (5):

!) MAXWELL, 1. c. art. 332.

316
(V, a CE STSR (Va ne MG) (9)
SIBRAT EA Sila Ke

== 0'

wo Ly, £'s2 die Längen der Drathstuöcke GH, G'H' sind.
Offenbar können wir nun die Stäucke GÅ, G'H' mit ihren
Stromstärken, Potentialen und Ladungen gegen einander
vertauschen ohne dass dadurch irgend eine Störung in
den Strömen der in solcher Weise veränderten Stromkreise
eintritt; auch die Potentialverhältnisse sämmtlicher Theile
der beiden Dräthe bleiben unverändert. Nur an den Quer-
schnitten G, AH, G', H' können kleine, hier zu äbersehende
Veränderungen in der Ladung eintreten.

Nach der Vertauschung zeigen aber die Potentialcur-
ven der beiden Stromkreise ein verändertes Potentialgefälle
zwischen G und AH, resp. G' und H”. Das Gefälle in EG
HCE ist nämlich för die Strecke HC EG vor wie nach
der Vertauschung Ra , fär die Strecke GH aber vor der

AA

EB VV, GKEK- HL rn
Vertauschung « = DOME. Fig. 6, nach
EE VV, OK- AL
g / => == i 2 => ET RA |
der Vertauschung ca I TH CH Die

beiden Gefälle stehen somit im Verhältnisse

(05 a! = Ifa : Iles

oder nach Gl. (9)

CR 0/65 AE

317
Nach Gl. (5) sind die Werthe der Potentialgefälle:
0 ED, (10)

Dieses Resultat können wir auf einen Stromkreis er-
weitern, welcher von mehreren Stäcken derselben Substanz,
aber verschiedenen Querchnittes besteht.

P) Die Potentialgefälle in einem Stromkreise, welcher
von Stiicken derselben Substanz aber verschiedenen Quer-
schnittes 2usammengesetet ist, verhalten sich fir die ver-
schiedenen dStiicke umgekehrt wie ihre Querschnitte.

Bei der oben vorausgesetzten Anordnung haben die
Elektroden die Potentiale +— + und — IE; die ganze La-
dung (die normale Ladung, vergl. Art. 4) braucht aber nach
dem Austausche der Drathstäcke nicht Null zu sein, da die
gegen einander substituirten Drathstäcke gleiche Ladungen
im allgemeinen nicht haben können. Ist somit der Lei-
tungsdrath zwischen den beiden FElektroden einer Strom-
quelle von Stäcken derselben Substanz aber verschiedenen
Querschnittes zusammengesetzt, so besitzt der Stromkreis
im allgemeinen eine gewisse positive oder negative freie
Ladung, die ein fär alle Theile des Stromkreises gemein-
sames Potential V, bedingt. Die Gleichungen der Potential-
geraden fär die successiven Stäcke sind somit wie folgt.

Va=V+ SE — av
- = — 0wv(L—Ly) =Vi—a10001

Va: =V3 vie RR SS TEA = en
ägd NL = ="7V, —2— On—2> n—1 [2 ja öglor AR vain: År =)

Nn—2 — AUn—2,; n—1 Cn—23

Ve 0 Vä —An—1s 0 Z = (Ly Lt NE +FLa, SV)

NER On VARAT

Hier werden die Abscissen x von der positiven Elek-
trode, die Abscissen zx,, xa---vom Anfange des zweiten,

318
dritten - - -Drathstöckes, alle aber in der Stromesrichtung ge-
rechnet.

Die successiven Gefälle sind (vergl. Gl. (10)):

si si s1
OTEL ELO FR NESS ENA SA (12)
Toi d12

und die Potentiale der Anfangsquerschnitte der Stäöcke:

V. =V, FI oboy

Vv; = SE 0,22 (13)
ga V. En 0233
Rechnen wir die Abscissen x',, x's, £'3s:--: von den

negativen Enden der Drathstäcke dem Strome entgegen, so
sind die Gleichungen der Potentialgeraden:

'
Vy =Vi + avs
= I
Vi =V3 + avX'o
= lå
Vas =V3 + 2280'3

(14)
Vi n—1 =Vra + An— 23 TR
ER 0 = Va NN IE + On —13 0 Fa
Da nach Gl. (5)
BR ES
701
Vi Va ala nr (5
V12 ro3 Yn—2, n--1
0 Ven AT (if TN +)
Yn—1, 0 ;

so haben wir fär den ganzen Stromkreis

319

i EK E
VELA 253 SVENS SIM
Tott rast UR mA Tri FY na, 0 24
wO0 RES FN ET Ride pr 0

Q) Die Stromstärke in einem von Drathstiicken dersel-
ben Substang aber verschiedenen Querschnittes zusammenge-
seteen Stromkreise ist gleich die elektromotorische Kraft di-
vidirt durch die Summe der Leitungswiderstände sämmt-
licher Theile des Stromkreises.

Benutzen wir nur einige nach einander folgende der
Gleichungen (15), so bekommen wir é

NYA (UP)
oder auch
FADERN (18)

wo V und PV” die Potentiale der Endquerschnitte des be-
trachteten Theiles der Strombahn und > sein ganzer Lei-
tungswiderstand sind. Durch diese Gleichungen sind die
Sätze M) und N) auf eine Strombahn von hier angenomme-
ner Zusammensetzung erweitert.

15. Unsere bisherigen Betrachtungen waren auf Strom-
kreise mit nur einer elektromotorischen Kraft beschränkt.
Wir mössen nun das Ohm”sche Gesetz auf einen Strom-
kreis erweitern, wo an verschiedenen Querschnitten Poten-
tialspränge, d. h. elektromotorische Kräfte vorhanden sind.
Man hat bis jetzt solche Fälle damit erledigt, dass man
eine algebraische Superposition der Ströme und Potential-
zustände angenommen hat. Eine solche Annahme finden
wir doch kaum berechtigt, wenigstens nicht wenn elektro-
- motorische Kräfte von entgegengesetzter Richtung vorkom-
men, da eine Superposition von Strömen oder Potential-
zuständen, die gar nicht zu Stande kommen können, kei-
nen physikalischen Sinn hat.

Einen Stromkreis mit mehreren Potentialsprängen be-

320

kommt man z. B. durch die Verbindung von Influenzma-
schinen in solcher Weise, dass man einen Drath von einer
Elektrode der ersten Maschine zu einer Elektrode der zwei-
ten Maschine, einen Drath von der anderen Elektrode der
zweiten Maschine zu einer Elektrode der dritten Ma-
schine leitet u. s. w. und schliesslich einen Drath von der
anderen FElektrode der letzten Maschine zu der anderen
Elektrode der ersten Maschine, wie Fig. 7 för vier Maschi-
nen zeigt. :

An Bi Wenn die Maschinen gleich-
zeitig im Gange gehalten werden,
stellt sich bald der stationäre Zu-
stand ein, wobei die Stromstärke
in allen Verbindungsdräthen die-

Bi selbe ist und die ganze in Bewe-
A2 A. gung begriffene Elektricitätsmenge
durch jede Maschine passirt, ent-

A3 B3 weder in der Richtung desjeni-

Fig. 7. gen Stromes, welchen die Maschine

bei rechtläufiger?) Drehung der ro-
tirenden Scheibe (entgegen den Papierspitzen) allein ge-
ben wärde, oder auch in der entgegengesetzten Richtung,
wobei man doch die rotirende Scheibe der Maschine in ei-
ner gegen die gewöhnliche entgegengesetzten Richtung, d. h.
riäckläufig sich drehen lassen muss?).

Wir nehmen zuerst an, dass alle Verbindungsdräthe
von derselben Substanz und demselben Querschnitte sind.
Das Potentialgefälle ist somit nach den Gleichungen (10) fär
alle Dräthe dasselbe. Die Potentialgeraden sind aber im
allgemeinen aus ibrer normalen Lage verschoben und die
Potentiale der Elektroden einer Maschine sind nicht sym-
metrisch. Wir bezeichnen mit AV und AV” die Potential-
verschiebungen zweier successiven, zu einer und derselben

1) Die Benennungen: gleichsinnig, widersinnig, rechtläufig, rick-
läufig sind aus der oben citirten Abhandlung von POGGENDORFF ge-
nommen.

2?) POGGENDORFF, 1. c. S. 174—177.

321

Maschine gehörigen Elektrodenpaare, deren Potentialdifferen-
zen £ und F" sind. Wir mässen hier vier Fälle unterschei-
den. Als positive Elektrode bezeichnen wir im folgenden
diejenige Elektrode, die positive Elektricität giebt, wenn die
rotirende Scheibe der Maschine rechtläufig gedreht wird.
1:o. Die beide Maschinen
sind gleichsinnig verbunden, d. h.
der verbindende Drath geht von
der positiven Elektrode A der
einen Maschine zur negativen
Elektrode B' der in der Stro-
mesrichtung folgenden Maschine
(Drath A,B> Fig. 7). Beide Ma-
schinen werden »echtläufig ge-
dreht, und arbeiten in der Rich- Fig. 8.
tung des Stromes.!) Die beiden
elektromotorischen Kräfte wirken somit in derselben Rich-
tung. Die Potentiale der Drathenden sind- AD (Fig. 8)
=12E-F4V und BE'=-—1E-tAV" und das Gefälle des
Drathes ist

jun. IE + AV+2E—AV! HE+E)+AV—AV
av i EE 5 i

wo IL die Länge des verbindenden Drathes ist.

2:0. Zwei successive Maschinen sind widersinnig ver-
bunden, d. h. der Drath geht von der positiven Elektrode
der ersten Maschine zur positiven Elektrode der in der
Stromesrichtung folgenden Maschine (Drath A.A; Fig. 7).
Die erste Maschine mag in der Richtung des Stromes, somit

2) Wenn nur zwei Maschinen gleichsinnig arbeiten, darf nach
POGGENDOREF 1. c. S. 174 nur die eine mit dem diametralen Conductor
versehen sein oder können beide ohne diesen Conductor sein. BSind
mehr als zwei Maschinen in den Stromkreis eingeschaltet, därfte nur
eine von denujenigen Maschinen, welche in der Richtung des Stromes
arbeiten, den diametralen Conductor tragen, die äbrigen mässen aber
ohne diesen Conductor sein. Die Verhältnisse mit einer grösseren An-
zahl Maschinen sind doch bis jetzt nicht näher untersucht worden.

21

322

rechtlävfig arbeiten. Die zweite Maschine wird von der Elek-
tricität in einer Richtung durchströmt, welche demjenigen
Strome entgegengesetzt ist, die die Maschine bei rechtläufiger
Drehung fär sich allein geben wärde; die rotirende Scheibe
dieser Maschine muss sich daher riäckläufig drehen.!)

Der erste Potentialsprung geht von tieferen zu höhe-
rem, der zweite von höherem zu tieferem Potentiale; die
beiden elektromotorischen Kräfte sind somit einander ent-
gegengesetzt gerichtet.

Die Potentiale der Drathenden
sind: AD (Fig. 9) =4<E-+F AV, A'D'=
1E'tFAV"' und das Potentialgefälle ist

AO K(BEE) AVGA
Fig. 9. L

3:o. Die beiden Maschinen sind gleichsinnig verbun-
den, aber in solcher Weise, dass der Drath von der ne-
gativen Elektrode der ersten Maschine zur positiven Elek-
trode der in der Stromesrichtung folgenden Maschine geht
(Drath B3A, Fig. 7). Die Potentialspränge gehen beide von
höherem zu tieferem Potentiale oder die elektromotorischen
Kräfte sind beide dem Strome entgegen
gerichtet und die Maschinen mössen beide
räcklävfig gehen. Wir haben an den
Drathenden die Potentiale BE (Fig. 10)
= LA RA AV, ADEESEPEE
und das Gelälle

| = HE+ EB) +AV—AV
Fig. 10. ES IB

1!) Die Maschinen, welche im Stromkreise riäckläufig gehen, mässen
den diametralen Conductor tragen (POGGENDORFF, 1. c. S. 177). Sämmt-
liche hier angeföhrte Combinationen därften aber auch gelingen mit
Maschinen ohne diametralen Conductor, wenn man eine von denjenigen
Maschinen, welche in der Richtung des werdenden Stromes arbeiten
soll, zuerst erregt und dann die beweglichen Scheiben der äbrigen
durch einen Anstoss recht- oder räckläufig in Gangsetzt.

323

4:o. Die Maschinen sind widersinnig verbunden in
solcher Weise, dass der Drath von der negativen Elektrode
der ersten Maschine zur negativen Elektrode der zweiten
Maschine geht (Drath B,B, Fig. 7). Der erste Potentialsprung
ist von höherem zu tieferem, der
zweite von tieferem zu höherem
Potentiale. Die erste Maschine ist
röcklävfig und ihbre elektromoto-
risehe Kraft ist gegen den Strom
gerichtet; die zweite aber ist recht-
läufig mit einer in der Stromesrich-
tung Wwirkenden elektromotorischen
Kraft. Die Potentiale der Drathen-
den sind BE (Fig. 11) =—+4 E+HAV, BE= —1E'+AV'
und das Gefälle ist

Fig. 11.

HEP) +AV—AV
0 — Jå .

Sehen wir die elektromotorischen' Kräfte als algebrai-
sche Grössen an, d. h. nehmen wir die in der einen Rich-
tung (in der Stromesrichtung) wirkenden elektromotorischen
Kräfte als positiv, die elektromotorischen Kräfte in der ent-
gegengesetzten Richtung als negativ an, so fallen die vier
Ausdräcke fär das Gefälle zusammen und wir erhalten ganz
allgemein

,—HE+P)+AVAV

ju (19)

Reihen wir die Figuren 8, 9, 10 und 11 nach einan-
"der von rechts nach links in solcher Weise, dass AD Fig. 9
A'D' Fig. 8 deckt, ebenso AD Fig. 10 A'D' Fig. 9 u. s. w., so
bekommen wir die successiven Potentialgeraden des Strom-
kreises Fig. 7; die relativen Grössen der elektromotorischen
Kräfte und die Längen der Dräthe sind: £,=—+6, EF, =—=—+ 4,
E,=—3, P,=—2; La=3, La=2, Ly=2, Ly =3.
Die JV, AV” sind in später zu erläuternden Weise berechnet.

324

16. Sind nun in der genannten Weise eine beliebige
Anzahl Maschinen mit den elektromotorischen Kräften E,, 3,
E3;---E, mit einander verbunden durch Dräthe von dersel-
ben Substanz und demselben Querschnitte und von den Län-
gen Li, Logz, Lz: Lyg, SO haben wir, weil das Gefälle
in allen Dräthen dasselbe ist,

jd HE FE) +-AVi— AV

Lia
— (EF EL) FA4V2—AVs
Log
FA RR RR HORNE G Ta Sd Ac LL a 4 4 ag a Lä Seb bal gå (20)
794 I (Er at Hy) + Å V, —1 —A Vä
= JET n
— Bi (EntF BTAVE SAN
2» 1
E FE = ER + Eat Er
oder == 2 i É 21
Z Lot Log +: / FL nt bn 1 ( )

Wenn weiter s der specifisehe Widerstand und q& der
Quersehnitt der Dräthe sind, so ist die Stromstärke im gan-
zen Kreise wie in den successiven Dräthen

= AC Fi q(E, + E+ AE Er)
S s(LjtF Log: >: KF Ln, 1)
jo fb lotta 3 (22)
(6 a a EN mn DE |

oder

WO 712, To3,t "7,4 die Leitungswiderstände der Dräthe sind.

17. Der allgemeine Fall, wenn die verbindenden Dräthe
von verschiedenen Substanzen und Querschnitten sind, kann
in ganz analoger Weise behandelt werden. Zwei Elektro-
den, welche durch einen Drath verbunden sind, mögen von
derselben Substanz wie die verbindende Leitung sein. Wir
haben jetzt

ge ib (FT Boll d Van AB

512 Ly
— P3 (Host CK AV Aa
593 Ios
(23)
— nr Flat Ei) +FAVA— AV,
ER Sm Ib 1 |
5 : Ein. SjoNiag
somit i= z Z 2
Si Lia sog Lag OS Va
12 Ja3 dn, 1
oder FODER SR a (24)

igar fa SA Väg

Ein Elektrodenpaar zwischen zwei Dräthen von ver-
schiedener Substanz können wir mit der zugehörigen In-
fluenzmaschine entfernen, wenn wir die Drathenden in Be-
rährung bringen. Die contactelektromotorische Kraft bringt
die nöthige Potentialdifferenz hervor. Sind zwei einander
mit ihren Enden berährenden Dräthe von derselben Sub-
stanz, aber von verschiedenen Querschnitten, so ist das ent-
sprechende Glied im Zähler der rechten Seite der Gleichung
(24) gleich Null. Diese Gleichung dräckt somit das Ohm'she
Gesetz aus fär einen geschlossenen Stromkreis von beliebig
vielen nach einander folgenden und einander mit den En-
den berährenden Dräthen oder Flässigkeitssäulen von un-
gleichen Querschnitten, mit elektromotorischen Kräften an
den Contactflächen zwei verschiedener Substanzen.

R) Die Stromstärke in einem geschlossenen Stormkreise
ist gleich der algebraischen Summe der elektromotorischen
Kvräfte im Kreise dividirt durch die Summe der Leitungs-
widerstände.

18. Die entsprechende Gleichung fär einen Theil des
Stromkreises, der z. B. die elektromotorischen Kräfte £,, Es,
Es: E, enthält, und der in einem Querschnitte zwischen
E, und £, anfängt und in einem Querschnitte zwischen E,

226

und Em41 endigt, erhäll man durch die Anwendung der
m—1 ersten Gleichungen (23) sowie der folgenden zwei
Gleichungen:

Pla SE mm Å Vv, SEn + Åd Vagn —V”
RE RDR

ES

i]

wo V', V” die Potentiale des Anfangs- und Endpunktes,
r', +” die Widerstände der Leitungsstäcke vom Anfangs-
punkte zu £, und von £, zum Endpunkte sind. Man be-
kommt die Gleichung

== SER Nar Set ie AV (25)
fo ag ET fa ee mn

welche die volle Erweiterung des Satzes N) enthält.

S) In geder Abiheilung eines von beliebigen cylindri-
schen oder prismatischen Leitern zusammengeseteten Strom-
kreises ist die Stromstärke gleich der algebraischen Summe
der in der Abtheilung vorhandenen elektromotorischen Kräfte
vermehrt mit der Potentialdiffereng gwischen den Enden der
Abtheilung, die gange Summe dividirt mit dem ganzen Let-
tungswiderstande der Abtheilung.

Dieser Satz, welcher den geschlossenen Stromkreis als
einen speciellen Fall (V”=7V", r' tr” =r7,,) einschliesst, bil-
det bekanntlich die Grundlage des gweiten KiRCHHOFF'schen
Gesetezes fir Stromverzweigung, wenn man die Leitungen
von einem Kreuzpunkte zum folgenden als die Theile eines
geschlossenen Kreises im Stromsysteme betrachtet.

Die successiven Potentialgefälle sind im allgemeinen
Falle:

j RS

512 Sagt
CF Am (ÖSTERN a : (26)
2 da3 ni

Das Potentialgefälle hängt somit, ausser von der Stromstärke,
vom specifisehen Widerstande und vom Querschnitte ab:

321

19. Wenn alle Dräthe von derseiben Substanz und
demselben Querschnitte sind, bekommt man aus den Gleichun-
gen (20) folgende Relationen zwischen den nn Potential-
verschiebungen AV,, AV3, AV3 +++ AV:

AV, — AV2=0L — + (Et 5)
Å V.—4 V3= als— 1 (3 £3)
BB OT SE VER UR RER SS RT TORSO OSAR 20)

4 Kr = VA = ob, 1 3 (En == EF).

Diese Gleichungen sind aber von einander nicht un-
abhängig, da man jede von ihnen aus den n—1 äöbrigen
mit Hälfe der Gleichung (21) ableiten kann. Man muss sich
somit noch eine von den Gleichungen (27) unabhängige Re-
lation herstellen. |

Wenn keine fremde Ladung dem Stromkreise mitge-
theilt ist, erhalten wir die noch fehlende Gleichung in fol-
gender Weise. Wir nehmen zuerst an, dass alle elektro-
motorischen Kräfte gleichgerichtet sind. Auf dem Drathe
zwischen £, und £, nehmen wir einen Querschnitt, dessen
Abstand von £, xi, von HH, x', ist, zwischen £, und Ez el-
nen Querschnitt mit den Abständen x. und xsz', u. s. w. Wir
haben somit die Gleichungen

ARG” NARE (28)
LCn—1 + BR = TORNEN n
Zn a BN = Ly de

Weiter sind diese Querschnitte so zu nehmen, dass
ihre Potentiale unter einander gleich sind, welche Bedin-
gung uns noch folgende Gleichungen giebt: —3 £,-+-AV,+
yr AN Rn 3 fe dt Van NB

HIV, — av UV. 5: WW. Oder

328

rn = FI
SR
JD
RS = na Fra
rr == OnT Lina

wo « das constante Gefälle im Stromkreise ist, laut Gl.
(21). Addiren wir die Gleichungen (28) und (29), nehmen
alle x und x” einander aus und wir bekommen die Gl. (21).
Irgend einen Stäöck x oder x' können wir somit nach Be-
lieben nehmen.

Den gegebenen Stromkreis kann man sich auch als in
folgender Weise entstanden denken. Wir bilden n Strom-
kreise von den Drathlängen x,'+-2X,, Lot Xo, >: Cr it Laos
XFX, in welchen die elektromotorischen Kräfte F,, Hy: --
EE,» FE, dieselbe Stromstärke 2? unterhalten. Da Substanz
und Querschnitt fär alle Drähte gleich sind, so ist auch
das Gefälle in allen Dräthen dasselbe und wir bekommen
somit die Gleichungen (29). Die x und x' sind weiter so
zu nehmen, dass auch die Gleichungen (28) gelten. In je-
dem Stromkreise ist somit ein Querschnitt definirt, wo die
beiden Theile x und x'" an einander anstossen. Diese Quer-

329

schnitte haben im allgemeinen in den verschiedenen Strom-
kreisen ungleiche Potentiale, falls der Potentialzustand der
Dräthe normal ist. In Fig. 12 ist AD, = B,E,=1E,, A;D3=
BE, —=+4E>, A,G10—21, BCG,=X',, ACC =22, BG 10
X's, A,B3=L4y. Die Potentialgeraden dieser beiden Strom-
kreise sind somit im normalen Zustande D,K,C,E, und
D.C.K.E,. Durch entsprechende Ladungen werden nun die
Potentiale des Kreises A,6G,,6,C,B, un AV,=— D,D/=
— E,F',, die des Kreises A,C.G.G,.B; um AV.= DD! =
HH, in solceher Weise verändert, dass die Potentiale in
G, G, und G- gleich werden.

Dadurch wird die Gerade D,K,C,F, (abwärts) zu
DY K',,.K,'E',', die Gerade D:K.F, (aufwärts) zu DK K',,.H>/
versehoben und Dy'K,,"' wird mit K',.E',, DK) mit Ky Ey
eine Gerade.

Wir können nun die Stromkreise in G&, und G3; durch-
schneiden, A,G,, mit GB, A,C.G', mit G,C,B, zu den
Dräthen 2x, + x/=L,, und + x,'=L, Vvereinigen und
bekommen dadurch, ohne dass die neuen Potentialgeraden
verändert werden, einen einzigen Stromkreis von der Länge
Lot La mit einem Strome von der Intensität z.

Diese Betrachtung kann auf beliebig viele elektromo-
torisehe Kräfte angewandt werden. Die nöthigen Ladungen
werden von den Influenzmaschinen geliefert. Setzen wir
noch den gaånz speciellen Fall voraus, dass alle Drathe die-
selbe Längencapacität y haben, so erfordert die Potential-
verschiebung AV, fär die beiden Draththeile x', und 2x, die
Ladung y4Vi(x,-+F2X,), die Verschiebung AV: fär die Drath-
theile x'5 und x, die Ladung y4Va(x's +) u. s. w. Die
ganze zu den Potentialverschiebungen der Dräthe nöthige
Ladung ist somit = y [AVi(2,' +) + AV +) +
> HAV (Fa) oder nach den Gleichungen (29) =

(EA V. + EAV, +: - + E,A4V,). Hierzu kommen die La-

dungen, welche erforderlich sind zu den Potentialverände-
rungen der Influenzmaschinen, wenn solche angewandt wer-
den. Die Summe dieser Ladungen ist = C,4V, + CzAV3+

330

+ CAV,, wo Ci, Cs >> Ch, die Capacitäten der Maschi-
nen bedeuten. Nach D) ist nun die algebraisehe Summe
aller Ladungen gleich Null und wir bekommen die Gleichung

y(E,AV, HF EAVa >: FE V))
Fe ( CAV, är CAV RER diar CA V)) = (30)

welche sich auf die Gleichung

AV, + EAVs +: > + EA4V,=0 (31)
vereinfacht, wenn C,C3C3 --- vernachlässigt werden können.

20. Der allgemeine Fall
wenn auch elektromotorische
Kräfte entgegen der Stro-
mesrichtung vorhanden sind,
können wir auf den soeben
behandelten Specialfall zu-

FE, röckfähbren. Anstatt des Po-

Fig. 13. tentialsprunges E.=D,4>-F

B,E, Fig. 18 können wir näm-

lich eine Drathblänge L,= B.B, einschalten, welche von
derselben Stromstärke 2 durchströmt ist wie der gegebene
Stromkreis, wobei B,yFE'=BsE, sein muss, somit £=

: (A3 D3 + B'> EE") — (AD3 + B>H'>) = 2 Der eingeschal-

Di

tete Drath muss im allgemeinen eine gewisse Ladung besitzen,
damit seine Potentialgerade D;E; eine Fortsetzung der Gera-
den D,D> sei. Nach Art. 13 Gl. (7) ist diese Ladung, wenn
wir immer eine constante Längencapacität voraussetzen,

=+41 L(AD:— B/E7)=4"Es($Eo+ AV3— 3 E2-+AV)
= AV:
(04

Wir bezeichnen die in der Stromesrichtung wirkenden
elektromotorischen Kräfte mit E”,, E",, E'3;---, die in der
entgegengesetzten Richtung mit E£”,, E”3,, E”,;..-, wobei

Föränd än Sf fn re a

331

Wir ersetzen jetzt E,”, E;', Es”... durch die Dräthe
IDA Hok F "

ID NN DE LR Jb de BAN Dr Dadurch erhalten
[04 [44 [44

wir einen Stromkreis mit den gleichgerichteten elektro-

motorischen Krätften Ey, EF, EY--. und mit der Ladung

E(Ev4 Lag + A pÖSSRSA Vt OG ) + (C;'A py CY far

C5'AV3;'+-+:-). Der gegebene Stromkreis hat nach D) keine
Ladung; die letzte Summe ist somit die durch die Verän-
derungen des Stromkreises bedungene Ladung. Die einge-

schalteten Drähte besitzen aber die Ladung (EA Vy
(84

EARS doses: ), die ausgeschalteten Maschinen hatten
die Ladung (C;”AVY' + CAVE: ::). Die Differenz

H(EVAV + HSA Vt 5 :) pe (CIA Vr + CS" AV +: å 5)

stellt daher auch die Ladung des veränderten Stormkreises
vor. Wir bekommen somit die fär den gegebenen Stromkreis
geltende Gleichung y (E"AVY-FEAV/—+:-:)+Fa(C'AV/-+
GENE kons) (Ei a Vä Eg AT Anon) (CA Vi
C'AVY”--), welche in die Gleichung (30) äbergeht, wenn
wir — E,”, — E'... als die algebraisehen Werthe der.
entgegen dem Strome wirkenden elektromotorischen Kräfte
annehmen.

Mit dieser Erweiterung gelten die Gleichungen (30)
und (31) fär den allgemeinen Fall und giebt im Verein mit
den Gleichungen (27) sämmtliche Potentialverschiebungen.

21. Den allgemeinen Fall können wir auch direct in
folgender Weise behandeln. Wir denken uns, dass die n
nach einander gestellten Dräthe Li, Lag, La: Lu die
Elektroden von nn Influenzmaschinen verbinden, wie Fig. 2
för zwei Maschinen erläutert. Die Dräthe seien im norma-
len " Potentialzustande und die Stromstärke soll in allen
Dräthen dieselbe sein. Durch besondere Ladungen wer-
den dann die successiven Potentialgeraden in solcher Weise
verschoben, dass die Endpotentiale för L,: £E,+ AV, und
—1i Et A4V3, för Los: 4 E3-F AV und —1L E3s+AV3s U. 5. w.

d02

werden. Die Verschiebungen sind offenbar 3 [&$(E,— E5)+
AV.+FA4V2, I E(E2— E3s)-FAV2+AVs) uu. s. w. und die
Potentialspränge werden identisch mit den gegebenen posi-
tiven oder negativen elektromotorischen Kräften E,, E., Hz
«=E». Diese Potentialspränge sowie die Ströme können
wir nun durch 2» andere nach einander gestellte Influenz-
maschinen bewirken, wie die Fig. 7 fär vier Maschinen
angiebt. Die vorigen Maschinen sind dann zu entfernen.
Die Summe der zu den Dräthen und Maschinen gefährten
ten Ladungen ist nun wieder gleich Null, und wir bekom-
men die Gleichung

sy B(E,— EB) + AV, + AVAL
+ +y [3 (E2— Es) + AV2 + A Vs) Log Fre: (32)
+ GAV, + CAV2 + CsAVs +: >> =0.

Setzt man hinein die aus den Gleichungen (27) genomme-
nen Werthe von Ly, Losz::: Li, SO erhält man die gehö-
rig erweiterte Gleichung (30).

22. Wir veranlässigen zuerst C,C:C3--.- Man findet,
dass die Gleichungen (27) und (31) durch folgende Werthe
genägt werden:

SN ENT K.
AV, =3 (EB, — EB) + FF LlotTF lat ST

ING EH,
+ du ! Ly, sat Fa L,, n

AV. =3 (EE; — H) + EE Ligg TE

=E 2 Ls, n Fl T La (33)

se far a TRKTLIUE (T,R tet IfENLtETI 10 /ARRKER

1 na E, E
4 Vy, FT + (Bra Fre £) IT RR Lay n + T Lyn Te Tr

Ly
+ T Ian 3 + Sd -139 N—2

AV ”n = (Er — E) 4 LVR SS bg

333

EL NE
= J ? In, n—2 + la IDE n—1”

wo Wir mit Liz, ++: Loy, > La, >> die Drathlängen, in
der Stromesrichtung gerechnet, zwischen £, und £3, E> und
HE, FH; und FE, bezeichnet haben, d. h. Liz = Ljo t+ Lag,
La = La FI La, La = Log + Lytoct La 1 Jan
u. s. w.. Wie fräher ist

E= ET E+ Boot ba TF En
= == L3t Lz ae ? = Ib 2 Ila 1: (34)

Mit den oben Art. 15 angenommenen Werthen der
vier elektromotorischen Kräfte F,, E., E3;, FE, und der
Dratblängen Ly, Lag3, Lz, Diyrerbält man: AV, =—11;2,
Hä 23 AVEL welehelinkden
Fig. 8—11 benutzt sind.

Die Gleichungen der successiven Potentialgeraden sind:

Via =E, + AV, — oc,
Vaa = + AVI — axa

UOEET Nn — $ Fy 1 + Å 3 PENNOR
i Vi = 1 E, + 4 1 — ALns

wo die Abscissen x,x.x3::- von F,, Es, Es--- in der Stro-
mesrichtung zu rechnen sind. Durch Einfährung der Werthe
4V werden alle diese Gleichungen auf folgende gemeinsame
Form gebracht:

Sater fila fann og Zaske sele Prey ip fa
wo ein x den Abstand, in der Stromesrichtung gerechnet,
von dem FE mit demselben Index nach dem betreffenden
Querschnitte bedeutet.

Da hier MUST Gå SG a als die Bei-

L
träge betrachtet werden können, welche F,, E>--. an das

dad

betreffende Potential liefert, so enthält die Gleichung (36)
den folgenden Satz:

T) In einem Stromkreise, melcher von Dräthen dersel-
ben Substanz und desselben Querschnittes zusammengeseet
ist, bringt jede von den gegebenen elektromotorischen Kräf-
ten in jedem Querschnitte dasselbe Potential hervor ais ob
sie ensam im gangen Kreise vorhanden set.

Die Superposition der Potentialzustände ist hiermit be-
wiesen fär Fälle, in welchen die oben gemachten Voraus-
setzungen gelten.

23. In unserem Falle wärde jede elektromotorische
Kraft för sich einen normalen Potentialzustand im ganzen
Kreise hervorbringen. Wir sagen daher, dass die Gleich-
ung (36) den normalen Potentialzustand des Stromkreises
darstellt.

Im allgemeinen ist die Capacität per Längeneinheit
veränderlich längs des Stromkreises. Es wird daher gewöhn-
lich eine freie Ladung vorhanden sein (vergl. Art. 4), die
eine allgemeine Potentialerhöhung aus dem normalen Po-
. tentialzustande hervorbringt. Die rechte Seite der Gleichun-
gen (33), (35) und (36) missen somit ein constantes Glied
V, enthalten, welches im voraus nicht zu berechnen ist,
aber durch die Messung des Potentiales in irgend einem
Querschnitte bestimmt werden kann. Durch Ableitung der
freien Ladung stellt man den normalen Zustand hervor
mit einer Ladung, die nicht Null ist.

24. Wenn Influenzmaschinen im Stromkreise einge-
schaltet sind, muss man die vollständige Gleichung (30)
benutzen. Man sieht ein, dass diese Gleichung sowie die
Gleichungen (27) genägt werden durch die Werthe (33), je-
der vermehrt mit einem constanten Potentialzuwachse AV,
welcher erhalten wird aus der Gleichung

y (Ey Lab ERAN E(CLT CER EN
ta (CiA Vi + CA Va: srt Ch Va) =0, (37)

335

wo AV,, A4V3::-A4V, die Werthe (33) sind. Der normale
Potentialzustand stellt sich somit nicht ein, wenngleich die
Ladung des Stromkreises gleich Null ist.

Auch wenn y nicht constant ist, entsteht eine Ab-
weichung vom normalen Zustande. Diese Grösse därfte
man wohl vernachlässigen können, wenn Influenzmaschinen
vorhanden sind, da sie sehr klein im Vergleich mit den C
ist. Das erste Glied auf der linken Seite der Gleichung (37)
könnte man in diesen Fällen weglassen.

23. Wenn der Stromkreis von Dräthen verschiedener
Substanz und verschiedenen Querschnittes zusammengesezt
ist, treten die Gleichungen (23) und (24) an die Stelle der
Gleichungen (20) und (21) und das gemeinsame Gefälle &
in den Gleichungen (27) ist durch die successiven Gefälle
012, A23''tAnr GI. (26) zu ersezten. Weiter muss der con-
stante Coefficient y in (32) gegen die Längencapacitäten
Y12 Y23' "> Ym der successiven Dräthe ausgetauscht werden.
Nach diesen Veränderungen sind die Gleichungen (27) und
(32) anwendbar zum Ermitteln der AV.

Man kommt zu Gleichungen von der Form (27) zuräck,
wenn man anstatt der gegebenen Längen Li, Lag: Lu
ihre reducirten Längen oder ihre in Widerstandseinheiten
angegebenen Widerstände, somit 271, 27.3: +: anstatt «aj. Lo,
do3Log: + einfuhrt. Ersetzt man auch in den Gleichungen
(33) die L durch die >, erhält man aus ihnen die Grössen
4V bis auf eine Constante, die wegen der Veränderlichkeit
der Längencapacität unbestimmt wird. Wenn daher ein
isolirter Stromkreis geschlossen wird, entsteht nicht der
normale Potentialzustand, obgleich die Oberflächenladung
gleich Null wird.

Auch die Gleichung (36) ist anwendbar, wenn die
Zz reducirte Längen bedeuten und die rechte Seite mit ei-
ner Constante vervollständigt wird. Offenbar ist auch der
Satz T) geltend, vorausgesetzt dass die Lage eines Quer-
schnittes durch seinen in reducirter Länge ausgedräckten
Abstand vom Origo angegeben wird.

26. Nachdem wir jetzt den ganzen Inhalt des Ohm'schen

336

Gesetzes erhalten haben, wollen wir noch die Grundlagen
unserer Beweisföhrung erwähnen.

Neben den Sätzen A), B), C) und D) und auf ihnen
gestätzten Anordnungen ist der Austausch von mehreren
Stromquellen gegen eine einzige in den Art. 6 und 8 von
besonderem Gewichte.

In Art. 6 machten wir die Potentiale in B, und A;>
Fig. 2 durch zugefährte Ladungen gleich Null. Dann wurde
B, und 4; in Beräöhrung gebracht und so eine zusammen-
hängende Leitung A,C,B,4,C>B; mit der Stromstärke ? zwi-
schen A, und B> hergestellt. Man kann hier einwenden, dass
auch in den Leitungen B,M,4A, und B.M;A, dieselbe Strom-
stärke vorhanden ist und dass somit hier eine Stromver-
zweigung vorliege. Da aber das Potential bei B,4, gleich
Null ist, kann man offenbar die Leitung M,5,4,M, von der
Leitung C,B,4,C, bei B,4, trennen ohne die drei Ströme
zu stören. Dadurch wird die Leitung A,C,B,4,.C>B, isolirt
und die beiden nach ernander verbundenen Stromquellen M,
und MM; (eine Säule von zwei Elementen) haben die Auf-
gabe die Elektroden A, und Bz; auf die Potentiale +27V,
und —2 V, zu erhalten sowie die Stromstärke : im Drathe
A,C,B,A.C.B> zu liefern. Der Austausch dieser Säule ge-
gen eine einfache Stromquelle war fär unser nächstes Ziel,
den Satz E), nicht nothwendig.

Die Trennung von C,B,A,C, und M,B,A;M, hei RM
kann man sogar unterlassen, da eine Ableitung, wie in Art.
3, von einem Stromkreise zu einem anderen Conductor,
hier die Leitang M,B,4.M,, gar keinen Einfluss auf die
Stromstärke oder den Potentialzustand haben kann, falls der
abgeleitete Querschnitt und der Punct des Conductors, nach
welchem die Ableitung hergestellt wird, dasselbe Potential
besitzen. Es ist hierbei gleichgältig ob die Elektricität des
Conductors in Ruhe oder Bewegung ist; in keinem Falle
nimmt der Stromkreis eine Ladung vom Conductor auf.

Diese Bemerkung ist von Belang, wenn drei oder meh-
rere gleiche Dräthe nach einander gestellt werden, wie in
Art. 8. För drei Dräthe bekommt der zusammengesetzte

337

Drath zwei Beröährungspunkte mit den Verbindungsdräthen
der drei Elemente der Säule. In diesen Berährungspunk-
ten, welche die Potentiale V; und —V, haben, können wir
die Säule abtrennen und bekommen dadurch einen von drei
gleichen Dräthen zusammengesetzten Stromkreis, an dessen
Enden die Säule die Potentiale +3V, und —37V, unterhält.
Die Trennung sowie der Austausch der Säule gegen eine
einzige Stromquelle kann man aber auch unterlassen.

Diese Betrachtungen gelten fär eine beliebige Anzahl
nach einander gestellte gleiche Dräthe. Der Satz H) ist da-
her völlig begrändet.

Berährungspunkte mit Potentialen, die nicht Null sind,
kann man indessen ganz vermeiden. Nach einem Drathe von
der Länge 2! kann man einen Drath mit derselben Strom-
stärke und von der Länge l! stellen, wie Fig. 2 angiebt. Der
Strom im ersten Drathe werde von einer Säule aus zwei
gleich starken Elementen, der Strom im zweiten Drathe von
einem einzigen solchen Elemente unterhalten. Die Poten-
tialzustände der Dräthe seien normal; die Endpotentiale
des ersten Drathes sind somit +27V,, —2V,, die des zwei-
ten +FV,, —V,. Nachdem man die Potentiale des ersten
Drathes um 2V, erhöht, die des zweiten um V, erniedrigt,
kann man eine Strombahn von der Länge 3l herstellen
durch Vereinigung der beiden Drathenden mit dem Poten-
tiale Null und dann die Säule von drei Elementen von der
Strombahn beim Berährungspunkte abtrennen. Die End-
potentiale sind +—47V,, —27V,; durch eine Potentialerniedri-
gung von V, bringt man den normalen Potentialzustand her-
vor. In dieser Weise kann man eine Strombahn von einer
beliebigen Länge »nl aus zwei schon hergestellten Strom-
bahnen von kleineren Längen bekommen.

Ueberhaupt besteht unsere Methode darin, dass wir in
den Dräthen, welche einen Stromkreis bilden sollen, den
betreffenden Strom und Potentialzustand durch beliebige
Stromquellen herstellen. Nur wenn zwei einander gegen-
äberstehende Drathenden dasselbe Potential haben, können
wir diese Enden in Beröhrung bringen. Sind aber die End-

i 22

LIBRARY |:
pp

£
-
NG Mas /"»

338

potentiale nicht gleich, so ist im allgemeinen eine wirkliche
Unterbrechung der Strombahn vorhanden, da wir die Strom-
quelle mit den nöthigen Zuleitungsdrähten nicht zu unserer
Strombahn rechnen. Es hätte auch keinen Sinn von dem
Leitungswiderstande einer Influenzmaschine zu reden. Wirk-
lich geschlossene Stromkreise sind daher nur diejenigen, in
welchen nur Contacte oder Induktionskräfte vorhanden sind.

Das Hauptresultat unserer Betrachtungen Art. 2—10,
der Satz K), ist in der That hinreichend um die folgenden
Sätze N), Q), R), 5) und T) herzuleiten.

Wir haben in den Art. 6, 8, 9 und 14 den normalen
Potentialzustand der Dräthe, theilweise auch eine constante
Längencapacität vorausgesetzt. Die Kraft der Beweisfäh-
rung wird aber von diesen Voraussetzungen nicht beein-
trächtigt, da nach dem Satze B) die Potentialeurve eines
Drathes von der Nähe äusserer Conductoren nicht abhängt.
Die Capacitätsverhältnisse der Dräthe können beliebig sein
und ein normaler Anfangszustand fär die Potentiale ist nicht
nöthig. Immer können wir durch fremde Ladungen den fär
die Zusammenstellung des beabsichtigten Stromkreises er-
forderlichen Potentialzustand herstellen. Nur fär die Berech-
nung der freien Ladung einer isolirten Strombahn missen
die Capacitäten bekannt sein.

Die Hauptstätzen unserer Beweise sind die Sätze B)
und C). Der letztgenannte Satz ist schon von ÖHM ange-
nommen. Der erste Satz ist aber, so viel wir wissen, zu-
erst von EDLUND am oben Art. 2 angegebenen Örte aus-
gesprochen.

27. In jedem Theile einer ununterbrochenen Strom-
bahn wird Energie in der Form von Wärme erzeugt und,
wenn der Zustand auch in thermischer Hinsicht stationär
ist, nach aussen abgegeben. Der erste Haupstsatz der me-
chanischen Wärmetheorie fordert, dass irgendwo im Strom-'
kreise gleich viel Energie in irgend einer Form von aussen
aufgenommen wird.

Benutzen wir als Stromquelle eine Influenzmachine M
Fig. 1, durch welche die Stromstärke i in einem Drathe

339

ACB von dem Widerstande >» unterhalten wird, so besteht
die von aussen zugefährte Energie in der zum Treiben der
Maschine nöthigen mechanischen Arbeit. Zu dem betreffen-
den Strom gehört hiervon nur die Arbeit, welche die Elek-
tricitätsmenge z in der Zeiteinheit vom Potentiale V; an der
negativen Elektrode zum Potentiale V,; an der positiven Elek-
trode erhöht. Nach den Gesetzen der Elektrostatik ist diese
Arbeit

SN VN NO DR (38)

Die Grösse F ist hier emm Arbetitseffect, d: h. eine in der
Zeiteinheit ausgefährte Arbeit. Der äbrige Theil der Treib-
arbeit wird im Strome BMA sowie zum Ueberwinden der
Friktion u. s. w. verbraucht und kommt hier nicht in Be-
tracht. Die gleiche Energiemenge wird in jeder Zeiteinheit
längs des Drathes als Wärme herausgegeben. Ist somit A
das Wärmeequivalent der Arbeitseinheit, so wird die in der
Zeiteinheit im ganzen Drathe erzeugte Wärmemenge oder
der Wärmeeftect des Stromes

G= ARPi — Ari? (39)

(JouLE's Gesetg). Diese Gleichung gilt auch fär jeden Theil
des Drathes, äberhaupt fär eine feste oder flässige Leitung,
wo Potentialspränge nicht vorkommen.

Anstatt der Influenzmaschine kann jede andere Strom-
quelle angewandt werden. Eine Dynamomaschine erfordert
wie die Influenzmaschine äussere Arbeit. In einem Hydro-
elemente aber wird Arbeit in der Form von Wärme ver-
braucht. Diese Wärme wird theils von den chemischen
Processen geliefert, theils wird sie, wenn die chemische
Wärme nicht hinreichend fär die Stromerzeugeung ist, von
den umgebenden Körpern genommen.!)

1) EDLUND, Untersuchung öäber die Wärmeerscheinungen in der
galvanischen Säule und iäber die elektromotorischen Kräfte. K. V.
Akademiens handlingar, Bd. 14, N:o 9, 1876.

340

28. Kommt im Stromkreise mehrere Potentialspränge
vor, so wird bei jedem Sprunge ein Energieeffeet F'= Hi
von aussen eingenommen oder näch aussen abgegeben, wo
F die Grösse des Potentialsprunges bezeichnet.

Arbeiten z. B. zwei nach einander gleichsinnig ver-
bundene Influenzmaschinen in einen und demselben Strom-
kreise und sind £, und 3 die von den Maschinen unter-
haltenen Potentialdifferenzen, so sind zum Durchbringen der
Elektricität durch diese Spröänge die Arbeitseffecte E,i und
Ex erforderlich, oder zusammen der Effect (H,-F E)i. Die
Widerstände der beiden Verbindungsdräthe seien 7,,, 7.4. Der
Wärmeeffect ist somit A (ri? -F ra???) = AA (rija + Ta) =
Ari? = A (E, + E-)t, welehe genau dem in den Maschinen
zu dieser Wirkung verbrauchten Arbeitseffecte entspricht.

Sind die beiden Maschinen widersinnig verbunden und
ist F, > Es, so wird beim Potentialsprunge EE, durch das
Herabsinken der Elektricität vom Potentiale V3, zu dem tie-
feren Potentiale V3,, wenn Va, — Va = ist, der Energie-
effect Hi gewonnen und zwar als mechanische Arbeit. Die
rotirende Scheibe der Maschine muss sich nämlich rick-
läufig bewegen und kann dabei, wenn die Friktion nicht
zu gross ist, sowohl diese Friktion öberwältigen als dazu
noch ein Gewicht aufwinden.

Hier ist auch die elektrische Kraftiibertragung zu er-
wähnen, wenn der Strom von einer Dynamo eine zweite
arbeitende Dynamo (flektromotor) treibt.

29. Die Contactfläche zweier verschiedenen festen Lei-
ter wurde schon von Volta als den Sitz einer elektromo-
torischen Kraft betrachtet. Wenn das wirklich der Fall ist,
so muss an der Contactfläche, wo somit ein Potentialsprung
vorhanden sein wöärde, Energie von aussen eingenommen
werden, wenn ein galvanischer Strom durch die Fläche
in der Richtung ihrer elektromotorischen Kraft geht, wo-
gegen Energie daselbst nach aussen abgegeben wird bei
der entgegengesetzten Stromesrichtung; der eingenommene
oder abgegebene Energieeffect hat die Grösse Et, wenn E
die contactelektromotorische Kraft bedeutet. Diese Energie-

341

effecte sind nun, wie zuerst Lord KELvin!) hervorgehoben
hat, identisch mit den von PELtTIER 1834 entdeckten, durch
den galvanischen Strom erzeugten Wärmeeffecten an der
Contactfläche zweier verschiedenen Metalle. EpLunp?) hat
zuerst die Grösse des Peltier'schen Effectes benutzt um die
contactelektromotorichen Kräfte der Metalle zu bestimmen.

Auch an den Contactflächen einer Thermokette wird
Wärme abwechselnd von aussen eingenommen oder nach
aussen abgegeben. An den verschiedenen Contacten eines
Hydroelementes mössen auch Peltier'sche Effecte vorhanden
sein 3), obgleich dieselben nicht direct messbar sind, wenn
der eine oder beide von den sich berährenden Körpern
flössig sind. Durch die chemischen Processe werden näm-
lich auch Wärmeeffecte hervorgebracht. Man beobachtet
in der That calorimetrisch die algebraische Summe der Pel-
tier'sehen und. der chemischen Wärmeffecte sowie der nach
dem Joule'schen Gesetze entwickelten Wärme.

30. Diese Energiegesetze gelten auch fär die secun-
dären Hydroelemente. Leitet man den galvanischen Strom
z. B. durch ein Wasservoltameter, so ist die Stromstärke
im Anfange wegen der auftretenden galvanischen Polari-
sation veränderlich; sie nimmt bis zu einem Grenzwerth
a ab, wo E, die elektromotorische Kraft der pri-
mären Säule, £, die entstandene elektromotorische Kraft
der Polarisation im Voltameter ist. Der Wärmeeffect des
galvanischen Stromes in "Voltameter ist = AFEsx. Von die-
ser Wärme wird doch ein Theil zur Wasserzersetzung ver-
braucht, und man erhält beim FEinschliessen des Voltame-
ters in ein Calorimeter, neben dem Wärmeeffecte nach dem
Joule'schen Gesetze, nur die Differenz der beiden erstge-

1) Proceedings of the Royal Society Edinburgh, Dec. 15, 1851.

2) Öfv. af K. V. Akademiens förh. 1869, N:o 4 och 1870 N:o 1;
K. V. Akademiens handlingar, Bd. 9 N:o 14, 1871.

3) SUNDELL, Undersökning om det Peltierska fenomet. Akade-
misk athandling. Helsingfors, 1874.

342

nannten Wärmeeffecte, wie EDbLunp!) mit Höälfe der von
RAoULT gemachten calorimetriscehen Messungen gezeigt hat.

31. Sehr bemerkenswerth sind die Energieeffecte im
galvanischen Lichtbogen. Durch besondere Bestimmungen
des Leitungswiderstandes im Lichtbogen zeigte EDLUND,?) dass
dieser Widerstand nicht der Ohm”schen Gleichung =
folgt, sondern nach der Formel r =a -FbL zu berechnen
ist. Diese Anomalie erklärt nun EDLUND so, dass nur das
Glied bL als den eigentlichen Widerstand des Lichtbogens
zu betrachten sei, das Glied a aber vermindert die Strom-
stärke ganz wie eine elektromotorische Gegenkraft 3. Die
Stromstärke wird somit

joel Bain
— r+bLb”

(40)

wo FE, die elektromotorische Kraft der Säule und > der
Widerstand des Stromkreises mit Ausnahme des Lichtbogens
sind. Im Lichtbogen haben wir somit einen besonderen Po-
tentialfall £; von höherem zu tieferem Potentiale und eine
entsprechende Energieausgabe = Z£'t in der Zeitenheit. Dazu
kommt der Wärmeeffect bL:? nach dem Joule'schen Gesetze.
Der Energieeffect 2 kann man als Wärme betrachten, wo-
von doch ein Theil zu anderen Effecten verbraucht wird,
besonders als mechanische Arbeit bei der Zerstäubung der
Polspitzen.

32. Als eine besondere Art des LKichtbogens kann
man den Durchgang des elektrischen Stromes durch ver-
dännte Gase betrachten. Unter den vielen Arbeiten uber
diese Erscheinung sind besonders die von FEDpLunp und
TH. HoMÉN ausgefährten hier zu erwähnen. EDLUND?) hebt
besonders hervor die von G. WIEDEMANN 4) durch experimen-

!) Kongl. V. Akademiens handl. Bd. 14, N:o 9. S. 11—13.
2) Öfv. af K. V. Akademiens förh. 1867, N:o 4.

3) Bihang till V. Akademiens handl. Bd. 6. N:o 7.

2) Pogg. Ann. Bd. CXLV, S. 237; Bd. CLVIII, S. 53.

343

telle Untersuchungen erhaltenen Hauptresultate: 1:o die vom
Strome in einen verdännten Gaze erzeugte Wärme ist der
Stromstärke, nicht dem Quadrate der Stromstärke propor-
tional; 2:o der Widerstand einer Gassäule ist unabhängig
von ihrem Querschnitte. Die Energiegleichung fär den Strom
in einem Stromkreise, der eine Säule verdinnten Gases
enthält, ist somit Fi =r7i?+ Ri, wo £ die elektromotorische
Kraft der stromerzeugenden Säule, 7 der Widerstand des
Stromkreises mit Ausnahme der Gassäule und &R der Pro-
portionalitätsfactor för den als Wärme in der Gassäule auf-
tretenden Energieeffect sind. Laut den Betrachtungen in Art.
28—31 miässen wir R als einen Potentialabfall auffassen.
Die Gleichung fär die Stromstärke wird daher
CE—R

i a (41)

wie EDLUND auf anderem Wege gefunden hat.!)

Die Grösse R in einer Säule verdännter Luft ist von
HomÉn för Dräcke zwischen 0,090 und 80,9 mm Queksil-
ber genau untersucht?). Er findet, dass & aus zwei Theilen
zusammengesetzt ist. Der eine Theil, der Gaswiderstand,
ist der Länge der Luftsäule proportional und hängt von dem
Drucke ab. Zwischen den genannten Druckgrenzen nimmt
dieser Widerstand, welcher von der Substanz der Elektro-
den unabhängig ist, von 380 Volt (bei 80,9 mm) fär jedes
Centimeter der Säule zu etwa 4 Volt (bei 0,090 mm) ab.

Der Zweite Theil, der Uebergangswiderstand an den
Elektroden, hängt aber von der Substanz der Elektroden
ab; er ist unbedeutend bei höheren Drucken (etwa 400 Volt
bei 80,9 mm), zeigt ein Minimum (260—270 Volt) bei 6
mm, wächst aber auf mehrere Tausenden Volt bei grosser
Verdännung.

HEBinans I Go SL 0:
?) TH. HOMEÉN: Ueber die Electricitätsleitung der Gase, I, II, III;
Acta Soc. Sc. Fenn. T. XVI, S. 107 und T.: XVII, 5. 15 und 29.

344

Diese sogenannten Widerstände missen wir laut Gl.
(41) als Potentialabfälle auffassen und zwar den Uebergangs-
widerstand als einen Potentialsprung oder eine gegen den
Strom gerichtete elektromotorische Kraft, die mit der elek-
tromotorischen Gegenkraft im Lichtbogen gleichzustellen ist.
Am Sitze dieser Kraft muss sich eine entsprechende Wärme-
erzeugung zeigen. Nach Eprunp's Untersuchungen!) ist der
Uebergangswiderstand an beiden Elektroden vorhanden. An
der positiven Elektrode nimmt er mit steigender Verdiännung
rasch ab, erreicht aber gleichzeitig an der negativen Elek-
trode eine enorme Grösse. Man hat auch bei grossen Ver-
duännungen eine starke Erhitzung der negativen Elektrode
beobachtet. Im galvanischen Lichtbogen ist dagegen, trotz
seiner hohen Temperatur und damit folgender Verdiännung
der Luft (bis auf 14 mm) die elektromotorische Gegenkraft
an der positiven Polspitze äberwiegend. Wenn der Licht-
bogen zwischen Kohlenspitzen hergestellt wird, erscheint die
positive Spitze rothglähend, wogegen die negative Spitze
eine viel tiefere Temperatur hat.

Nach den genannten Untersuchungen von HoméÉn hängt
der Uebergangswiderstand von der Stromstärke ab und kann
durch den Ausdruck a— bi angegeben werden. Der ent-
sprechende Wiärmeffect Aa -F Abi? enthält daher ein dem
Quadrate der Stromstärke proportionales Glied, welches wir
doch nicht als durch einen Ohm'schen Widerstand veranlasst
denken därfen. Dieses Glied stellt ohne Zweifel eine se-
cundäre Erscheinung vor, welche wahrscheinlich nicht direct
vom Strome abhängt, sondern eine Folge der hohen Tem-
peratur und der dadurech hervorgebrachten Veränderung der
Elektroden ist.

Dem sogenannten Gaswiderstande aber entspricht em
constantes Potentialgefälle wie bei festen und flässigen Lei-
tern, doch mit dem Unterschiede, das dieses Gefälle von
der Stromstärke unabhängig, nicht wie bei festen und fläs-
sigen Leitern der Stromstärke proportional (Gl. 10) ist. Mit

1) Kongl. V. Akademiens handl. Bd. 21, N:o 10.

345

einem gewöhnlichen Widerstande darf er nicht gleichge-
stellt werden, da die entsprechende Wärmeentwickelung der
Stromstärke (nicht dem Quadrate der Stromstärke) propor-
tional ist. Die Luftsäule kann man wegen dieses Wider-
standes gewissermassen mit einer Hydro- oder Thermokette
vergleichen, : deren elektromotorische Kraft proportional der
Anzahl Elemente oder, so zu sagen, der Länge der Säule
propotional ist.

33. Dass der sogenannte Gaswiderstand ein von dem
gewöhnlichen Ohm'schen Widerstande ganz verschiedener Be-
griff ist, geht auch durch unsere Herleitung des Ohm'schen

Gesetzes hervor. Der Ohm'sche Widerstand =" betrach-

ten wir als ein Resultat der beiden Sätze H) und J). Von
diesen Sätzen gilt nur der erstgenannte auch fär Gase, da
die Potentialdifferenz der beiden Enden einer Luftsäule, wenn
man von dem Uebergangswiderstande absieht, der Länge der
Säule proportional ist. Der Satz J) kann aber auf Gase
nicht angewandt werden, da die Grösse £ Gl. (41) nicht
vom Querschnitte des Entladungsrohres abhängt!) und so-
mit die Stromstärke, in einem Stromkreise, der eine Luft-
säule enrthält, vom Querschnitte dieser Lufsäule unabhän-
gig ist. s

rn Es giebt somit kein Ohm'scher Widerstand fär Gase.
Genau genommen liefert auch die Gleichung (41) keine Aus-
kunft uber einen solchen Widerstand, da sie eigentlich nur
eine Anwendung der Gleichung (18) auf den ausserhalb des
Entladungsrohres liegenden Theil des Stromkreises ist. Be-
zeichnet nämliceh V das Potential der negativen, V” das Po-
tential der positiven Elektrode, so stellt V'—7V den ganzen,
von der Luftsäule hervorgebrachten Potentialabfall dar, d. h.
V'—V ist gleich BB und die Gleichungen (41) und (18)
sind identiseh. Die galvanometrischen Versuche geben somit

!) TH. HOMEN, Undersökning om elektriska motståndet i förtun-
nad luft. Akademisk afhandling. Helsingfors, 1883. S. 539—561. Wied.
Ann. Bd. XXVI, 1885, S. 73—175.

3246

keine Auskunft uber das wahre Verhältniss der Luftsäule
zum durchgehenden Strome, sondern missen wir ihre Ei-
genschaften in dieser Hinsicht aus ihren Energieverhältnissen
herleiten, wie oben Art. 32 gemacht wurde.

34. Wir können es nicht unterlassen die geistreichen
Betrachtungen zu erwähnen, durch welche EprLunp in meh-
reren seiner Abhandlungen das Verhalten der Gase gegen
den elektrisehen Strom ausgegrändet hat. EDbLuNnp nimmt
an!), dass die gewöhnliche Materie (la matiere ordinaire)
nicht nöthig ist um die Elektricität von einem Orte zu ei-
nem anderen fortzuleiten. Im Gegentheil ist das Vacuum
(le vide) ein guter Leiter der Elektricität, wie die Polarlicht-
erscheinungen in sehr grosser Höhe äber der Erdoberfläche
bestätigen. Die grosse Potentialdifferenz, welche nöthig ist
um eine Entladung zwischen Metallelektroden in stark ver-
dännten Gasen herzustellen, wird hauptsächlich durch die
grosse elektromotorische Gegenkraft an den Elektroden be-
dungen.

Die gewöhnliche Materie aber setzt der Bewegung des
Lichtäthers, d. h. dem elektrisehen Strome ein Hinder-
niss entgegen und bt somit einen Gegendruck?) (contre-
pression) oder einen passiven Widerstand (résistance pas-
sive) aus, welcher in festen und flässigen Leitern gleich 7?
oder proportional der Stromstärke und dem Ohm'schen Wi-
derstande (résistance principale) ist, aber in Gasen von der
Stromstärke nicht åbhängt. |

Die elektromotorische Kraft EF in einer Hydrokette
wirkt wie ein Druck, welche die Elektricität in der Strom-
bahn in Bewegung setzt mit einer Beschleunigung, die auch
vom Gegendrucke der materiellen Theile abhängt. Wenn
der Strom nach sehr kurzer Zeit stationär geworden ist,
mössen Druck und Gegendruck einander gleich sein. Man
erhält somit fär einen Stromkreis mit einer Luftsäule von
der Länge &L die Gleichung

1) Kongl. V. Akademiens handl. Bd. 19, N:o 2 S. 18.
?) Théorie des phenoménes électriques. &L. c. S. 22—27.

347
EF =ri— R=71-— (ri L + e), (42)

wo e die elektromotorische Gegenkraft (der Uebergangswi-
derstand) und 7, der Gaswiderstand (der Gegendruck der
Mäåterie) per Längeneinheit der Luftsäule ist. Der Edlund'sche
Widerstand der Materie ist somit ein mechanischer Begriff
und schliesst in sich alle Körper, gasförmige wie feste und
flässige ein.

Fähren wir die elektromotorische Gegenkraft — e zu
den öbrigen elektromotorischen Kräften und nehmen sie als
in £ eingeschlossen an, so bekommen wir die fär Strom-
kreise mit festen, flässigen und gasförmigen Leitern geltende
Gleichung

PB=ri—7,L
ls im (43)
welche wir das Epbrunp'sche Gesetz fär die Stromstärke nen-
nen können. Dieses Gesetz ist allgemeiner als das Ohm'sche
Gesetz, welches in ihm als ein specieller Fall för £L=20
eingeschlossen ist.

Der Widerstand r war in HoMÉN's Versuchen sehr be-
deutend (bis zu 13 Megohm). Es muss daher bemerkt wer-
den, dass ein kleiner Ohm'scher Widerstand in der Luftsäule
durch den ibrigen Widerstand verdeckt werden konnte.

Ob vielleicht auch der Widerstand bL Gl. (40) im gal-
vanischen Lichtbogen zum Theil mit dem Gaswiderstande
rL, in verdännter Luft gleichzustellen sei, lässt sich bei
unserer jetzigen Kenntniss dieser Erscheinung nicht ab-
machen.

Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societe-
tens Meteorologiska Centralanstalts
värksamhet under året 1899.

Vid landsortsstationerna har insamlandet af observa-
tionsmaterial fortgått utan några väsentligare förändringar
af det under senare år följda programmet. Önskningsmålet
att få några nya stationer, isynnerhet nederbördsstationer,
inrättade har icke ännu kunnat realiseras, då anstalten ej
förfogar öfver medel att ersätta observatörernas möda och
man endast undantagsvis lyckas påträffa personer, hvilka
äro villiga att utan ersättning åtaga sig ett dagligen på be-
stämda tider återkommande ekstra arbete. Däremot har
det fortfarande varit jämförelsevis lätt att intressera ett till-
räckligt antal medborgare i landsbygden för mindre arbets-
dryga iakttagelser, nämligen för snömätningar och åskvä-
dersobservationer. — Det aktuela intresse, som nederbörds-
mätningarna fått genom de senaste årens ovanliga öfver-
svämningar inom de inre vattensystemen, berättigar till det
hopp, att utvägar inom kort skola finnas till nederbördssta-
tionernas förökande, dels så att ämbetsmän vid kanaler,
jordbruksskolor 0. s. v. åläggas att å tjänstens vägnar ut-
föra mätningar, dels så att mindre anslag till aflöningar
ställas till anstaltens förfogande.

Å trenne nederbördsstationer ha observationerna all-
deles afstannat, nämligen i Joensuu, i Tammela (Forssa) och
1 Säkkijävi, delvis utan angifven orsak. Det är för mig
en kär plikt att för herr stationsinspektorn Välmö Aspelund,
som tidigare observerat uti Oulais och senast i Joensuu,
uttala anstaltens synnerliga erkänsla för den utmärkta om-

349

sorg, hvarmed han utfört ett frivilligt arbete, som han nu-
mera ej funnit tillfälle att fortsätta. I Forssa ha observa-
tionerna redan tidigare lidit af afbrott och i Säkkijärvi fort-
gingo de blott under några få månader.

Endast för några få stationer äro observatoromby-
ten att anteckna, de flesta å fyrinrättningar, där ombyte af
fyrmästare skett. Genom bortflyttning från orten blef den
mångårige observatorn i Sordavala herr telegrafisten Gustaf
Lindberg nödsakad att från 1 Juni lämna observationerna
i andra händer. Den punktlighet och samvetsgrannhet, hvar-
med herr Lindberg städse fullgjort sitt åtagande, äro värda
ett tacksamt erkännande. Stationen öfvertogs af fröken Hilma
Pirinen.

De under sensommaren 1898 påpörjade hydrografiska
expeditionerna, som finnas omnämnda uti senaste års-
berättelse, fortsattes under följande vinter och vår, sedan
Styrelsen beredvilligt beviljat härför nödiga medel. Under
tiden från November 1898 t. o. m. Maj 1899 företogos inalles
10 expeditioner, däraf 4 till norra Östersjön och Bottniska
viken, 4 till Finska viken och 2 till Ladoga. Såväl anstaltens
assistent som ock undertecknad togo värksam del i dessa
expeditioner, hvarjämte samtliga med dem i samband stå-
ende praktiska åtgärder med biträde af professor Theodor
Homén ombesörjdes af meteorologiska centralanstalten. Det
observationsmaterial, som under dessa expeditioner insam-
lades, är både rikhaltigt och, såsom en förberedande bearbet-
ning utvisar, särdeles värdefullt. Svåra väderleksförhållanden
och andra motigheter gjorde att expeditionerna togo i anspråk
en längre tid än den beräknade och att några observa-
tionsserier, som blifvit afbrutna, måste kompletteras genom
nya expeditioner. På grund häraf blef det beviljade anslaget
något öfverskridet.

De ”hydrografiska undersökningarna afstannade dock
ej med de nu nämnda expeditionerna. — Den i Juni 1899
i Stockholm sammanträdande internationela hydrografiska
kongressen för uppgörande af förslag till gemensam utforskning

300

af Ishafvet, norra Atlanten och Östersjön med dess vikar
föreslog att Finland skulle åtaga sig nordligaste delen af
Östersjön, Bottniska viken samt en del af Finska viken. Un-
dersökningarna skulle vidtaga den 1 Maj 1901.

Jämte meddelandet. om detta beslut ingick från kon-
gressens generalsekreterare professor O. Pettersson i Stock-
holm en uppmaning till meteorologiska utskottet att om
möjligt ej afbryta den påbörjade undersökningsserien, utan
att fortsätta densamma på för Sverige och Finland gemen-
samma tider. Inseende den stora betydelsen af observa-
tionernas. fortsättande för den händelse att de komme att
utgöra en länk uti en öfver flera år usträckt undersökning,
gaf utskottet åt professor Theodor Homén och undertecknad
i uppdrag att anordna de nya expedioner, som erfordrades
för upprätthållande af undersökningarnas kontinuitet. Från
medlet af Juni utfördes sålunda under året ännu 13 expe-
ditioner, däraf 5 till Östersjön och Bottniska viken, 3 till Finska
viken, 4 till Ladoga och 1 till Päijänne, hvarjämte regel-
bundna temperaturobservationer värkstäldes i Päijänne och
Inari samt tidigare i Lojo sjö påbegynta temperaturmätningar
blefvo fortsatta.

Dessa företag hade nu utförts på utskottets eget an-
svar, men har Styrelsen sedermera, på grund af Vetenskaps-
Societetens framställning, icke allenast frikostigt betäckt
« alla med dem förenade kostnader, utan äfven anvisat medel
till det insamlade materialets bearbetning.

Ofvanstående korta relation har jag ansett vara på
sin plats här, dels emedan de däri berörda undersöknin-
garna stå i nära samband med utredningen af betingelserna
för landets klimat, dels emedan centranstalten uti dem tagit
en värksam del.

Mot slutet af år 1898 ingick meteorologiska utskottet
till Vetenskaps-Societeten med en framställning om un-
dersökningar, hvilka ännu närmare än de nyss anförda
skulle sammangå med centralanstaltens egna arbeten. Ut-
skottet hade nämligen i samråd med lotsdirektören, general

dal

N. Sjöman, tagit i öfvervägande genom hvilka åtgärder ut-
bytet af expedionernas iakttagelser kunde göras möjligast
fruktbringande. I sammanhang härmed återupptogs till
behandling en fråga, som redan under mera än ett år varit
föremål för öfverläggningar mellan lotsstyrelsen och utskot-
tet, nämligen frågan om inrättandet af en nautisk-meteoro-
logisk byrå med åtföljande organisation af ett landets kuster
omfattande stationsnät, om hvars ändamålsenlighet yttrande
blifvit Societeten af Kejserliga Senaten affordradt.

Ett förslag till nyssnämnda organisation hade redan
utarbetats och hade man stannat vid förslag om inrättande
af en väl utrustad centralbyrå med ett stort antal stationer
utmed landets kuster. Stationernas iakttagelser skulle om-
fatta t. o. m. några flere element än de, som ingått i ex-
peditionernas program, samt äfven gälla isförhållandena un-
der vintrarna. Likväl kunde man ej frigöra sig från en viss
tveksamhet beträffande det uppgjorda förslaget, dels emedan
de beräknade anläggnings- och årliga underhållskostnaderna
utföllo nog dryga, dels emedan för våra förhållanden nödig
erfarenhet saknades om stationernas lärepliga fördelning,
om det arbete, som de blifvande observatörerna, betjäningen
vid lots- och fyrinrättningar, kunde prestera, m. m. Ett väl-
kommet tillfälle till vinnande af nyssnämnda erfarenhet erbjöd
sig visserligen delvis redan genom de tillfälliga hydrografiska
expeditionerna, men till vinnande af än säkrare erfarenhet,
på hvilken utskottet fast kunde bygga sitt slutliga förslag,
framstälde sig nu osökt ett redan tidigare dryftadt förslag
att till en början endast några få stationer med inskränkt
program skulle tillsvidare inrättas. Kunde dessa stationer
möjligast snart fås till stånd, vunnes därmed ännu den för-
del, att iakttagelserna å dem skulle anknyta sig till expe-
ditionernas arbeten samt sålunda i hög grad öka värdet af
de väntade resultaten. Då noggranna iakttagelser af isför-
hållandena komme att ingå i stationernas program, skulle
detta äfven tillgodose ett praktiskt intresse, hvilket för sjö-
fartens vidkommande redan länge varit under diskussion.

302

Till observationsorter utvalde utskottet i samråd med
lotsdirektören följande: Bogskär, Utö, Hangö, Porkala och
Gråhara fyrinrättningar samt Äransgrunds fyrskepp. Jämte
det de vid de tre förstnämnda fyrarna redan pågående ob-
servationerna af hufvudsakligast meteorologiska element oför-
ändradt borde fortgå, skulle vid Porkala en fullständig me-
teorologisk station inrättas och följande iakttagelser vid alla
stationer blifva utförda:

1:o Meteorologiska och hydrografiska, nämligen lufttem-
peraturens maximum och minimum en gång om dagen; ytvatt-
nets temperatur likaledes en gång idygnet; vattnets temperatur
på olika djup — hvar 10:e å 20:e meter, beroende af lokala
förhållanden — omkring den 1:a, 10:e och 20:e hvarje må-
nad; vindens riktning och styrka, ytströmmens rörelseriktning
och hafvets tillstånd tre gånger dagligen.

2:o Isförhållandena i Öfverensstämmelse med en för-
slagsvis uppgjord journal, hvarjämte å enkla kartblad vid kri-
tiska tidpunkter skulle införas gränser för öppna vattnet,
packisens utsträckning, råkors belägenhet m. m.

53:0o För så vidt möjligt iakttagelser rörande fisket, så-
som af tiden, då strömmingen LA visar sig, när lektiden
inträffar 0. s. V.

Vidare ansågs tiden nu vara inne att göra början
med försök att, för tillgodoseende af vinterturbåtarnas behof,
ställa prognoser för närmast förestående isförhållanden. För
sådant ändamål skulle de turbåtar, hvilkas befälhafvare för-
klara sig villiga att medvärka, förses med kartblad, å hvilka -
isförhållandena under resan skulle antecknas. — De genom
turbåtarna erhållna data, liksom äfven så vidt möjligt de å
de fasta stationerna gjorda observationerna, skulle närmast
insamlas af lämplig person i Hangö för att tjäna denne till
ledning för råd och upplysningar åt de afgående båtarnas
befälhafvare. En å två gånger i veckan skulle meteorolo-
giska centralanstalten på grund af sina dagliga synoptiska
kartor per telefon meddela det för tillfället i Östersjön rå-
dande och sannolikt kommande väderleksläget, hvarjämte
dasliga chiffertelegram om lufttrycksfördelningen kunde ex-

303

pedieras. — De insamlade iakttagelserna skulle sedan in-
sändas till centralanstalten för att vidare bearbetas för upp-
ställande af en möjligast klar bild af de för tillfället rådande
isförhållandena.

Stutligen framhölls önskvärdheten af att turbåtarna på
vissa punkter under resan utförde mätningar af ytvattnets
temperatur, emedan sådana i afsevärd grad skulle bidraga
till ett rätt bedömande af värmeomsättningen i hafvet under
tiden mellan höst- och vårexpeditionerna.

Utskottets framställning åtföljdes af detaljeradt kostnads-
förslag, såväl för den första organisationen af hydrografiska
undersökningar å fasta stationer, slutande å 3,194 mk, som
ock för årlig utgiftsstat, hvilken beräknades till 3,730 mark.
I sistnämnda summa ingår ett arvode på 400 mark åt tjänste-
man vid lotsstyrelsen, som ägde öfvervaka observationernas
utförande och insamla observationsmaterialet, samt vidare
ett arvode af 100 mark i månaden åt den person, som i
Hangö skulle förmedla isprognoserna.

Vetenskaps-Societeten godkände utskottets förslag och
på dess anhållan beviljade Styrelsen de i kostnadsförslaget
upptagna medlen, dock endast för 5 år framåt och räknadt
från år 1900.

Då organisationen af dessa undersökningar äfvensom
företagets ledning och det insamlade materialets bearbetning
uppdragits åt meteorologiska centralanstalten, utan att några
särkilda arvoden härför anslagits, har sådant visserligen skett
i öfverensstämmelse med min tillstyrkan under det jag del-
tog i utskottets öfverläggningar, dock endast under den för-
utsättning att det nya åtagandet blir af kortare varaktighet
och framdeles antingen upphör eller ock öfverflyttas på en
nautisk-meteorologisk byrå. Centralanstaltens åligganden äro
nämligen i förhållande till dess arbetskrafter redan så mån-
gahanda, att den rättvisligen icke kan belastas med nya
uppgifter.

Af de planerade nya undersökningarna och företagen
kommo enligt meteorologiska utskottets beslut en del till
utförande redan under början af året. Efter det direktören

23

354

för Finska Ångfartygsaktiebolaget, kommerserådet L. Krogius,
med synnerligt tillmötesgående försett mig med en skriftlig
uppmaning till befälhafvarena å några bolagets turbåtar att
i möjligaste mån ställa sig till efterrättelse de instruktioner,
som jag ämnade gifva beträffande ofvan berörda undersökning,
besökte jag den 1 Februari Hangö för att personligen med-
dela mig med några befälhafvare äfvensom för att instruera
lotsuppsyningsmannen J. B. Blomqvist, hvilken benäget åtagit
sig att insamla iakttagelserna samt att förmedla regelbundna
meddelanden angående is- och väderleksförhållandena från
centralanstalten. Från Februari begynte sålunda befälhafva-
rena å trenne turbåtar att utföra de föreslagna temperatur-
mätningarna på bestämda punkter under resan och tillika
anteckna de samtidigt rådande väderleksförhållandena. Iaktta-
gelserna infördes jämte sådana öfver isens utsträckning på
för ändamålet förfärdigade enkla sjökort, hvilka benäget ut-
arbetats genom herr lotsdirektörens försorg. Från tiden för
vinterseglationen föreligga 22 kort från traden Hangö —Stock-
holm, inlämnade af befälhafvaren å ångfartyget Wellamo.
och 8 kort från ångfartygen Urania och Arcturus, hvilka gå
på England. — I sammanhang härmed förtjänar omnämnas
att äfven på isbrytarena Sampo och Murtaja tillfälliga obser-
vationer af vattentemperaturen på olika djup blifvit utförda,
mäst i hafvet utanför Hangö. — Alla för nu nämnda under-
sökningar erforderliga termometrar utlämnades till låns från
centralanstalten.

Emedan de beslutna nya stationerna för hydrografiska
undersökningar skulle träda i värksamhet den 1 Januari 1900,
vidtogs i god tid med anskaffandet af nödiga instrument
och utarbetades enkla sjökort för trakterna af Bogskär och
Utö; för de öfriga stationerna funnos dylika kort redan tidi-
gare anskaffade af lotsstyrelsen. Visserligen hunno ej alla
instrument mera anskaffas i rätt tid, men de viktigaste blefvo
dock färdiga. Vidare utarbetades detaljerade instruktioner
för observationernas anställande äfvensom observationsjour-
naler. I alla dessa förberedande åtgärder biträddes jag
värksamt af officeren vid lotsstyrelsen kapten R. Filenius,

330

hvilken af lotsdirektören blifvit utsedd att öfvervaka de blif-
vande observationerna.

I December kunde sedan organisationen af stationerna på
ort och ställe vidtaga. För sådant ändamål besöktes af kapten
Filenius och mig de fyrinrättningar, som dåmera kunde nås.
Äfven under vanliga förhållanden äro en del fyrar svårt åt-
komliga, men isynnerhet under så framskriden årstid som
nu, då isbildningen invid kusterna redan vidtagit. Endast
genom lotsdirektörens tillmötesgående att ställa lotsvärkets
båtar till vår disposition blef det möjligt att i rätt tid
ännu komma fram. Tyvärr fördröjdes vår färd något
därigenom att den för ändamålet bestämda båten råkade i
olag. Först den 15 December kunde vi besöka Porkala, be-
gagnande oss af tillfället att följa med isbrytaren Murtaja,
som då äfven för andra ändamål gick ut. Med tillhjälp af
de blifvande observatörerna, fyrmästaren kapten Taucher och
fyrbetjäningen, skedde instrumentens uppsättning raskt, hvar-
jämte afläsningen af samtliga instrument noga inöfvades.
Instruerandet underlättades betydligt däraf att isobservatio-
ner redan under föregående år utförts på platsen. — Den
16 December reste vi öfver Åbo till Mariehamn, hvarifrån
,,Walvoja"' skulle föra oss vidare. Först den 19 kunde vi
dock på grund af mellankomna hinder gå ut mot Bogskär,
men måste för sjögångs skull afstå från landstigning. Det
hade visserligen ej varit alldeles omöjligt att komma i land,
men då vinden just höll på att gå öfver på oförmånlig kant och
sjöarna redan gingo högt öfver klippan invid landningsstället,
hade det hvarje ögonblick kunnat bli omöjligt att för den
gången mera nå fartyget. Under sådana omständigheter
föredrogo vi att åt fartygets befälhafvare, löjtnant G. W. G.
Petterson, lämna nödiga instrument och instruktioner med
uppdrag att vid nästa besök å Bogskär behörigen instruera
fyrpersonalen i observationernas anställande, hvilket borde
vara så mycket lättare som på platsen sedan en lång tid
tillbaka meteorologiska observationer blifvit utförda. Löjt-
nant Petterson, som med anledning häraf med uppmärksam-
het följde alla våra anordningar på de öfriga stationerna,

326

har äfven senare punktligt fullgjort det åtagna uppdraget.
— Den följande dagen inspekterades Utö meteorologiska
station, hvarvid instrumenten genomsågos och barometerns
korrektion ånyo bestämdes. Fyrmästaren kapten M. Ny-
ström och lotsåldermannen A. Brunström åtogo sig bered-
villigt att med hjälp af öfrig fyrpersonal utföra äfven de nya
iakttagelserna, som nu omsorgsfullt inöfvades. — Uppehållna
genom ishinder anlände vi först den 21 om aftonen, fortfa-
rande ombord på ,, Walvoja'"', till Hangö. Under följande dag
besöktes Hangö fyr, där samma anordningar som vid Utö
träffades. Här öfvertog fyrmästaren K. F. Alcenius, som
redan under en lång följd af år handhaft de meteorologiska
observationerna, jämte öfrig fyrpersonal äfven de hydrogra-
fiska iakttagelserna. Jämväl på denna plats ha isobserva-
tioner redan tidigare utförts.

På grund af ogynnsamma isförhållanden kunde Grå-
hara ej nås. Några vidare ansträngningar att komma fram
ansågos ej häller vara nödvändiga, då därstädes på lotssty-
relsens föranstaltande iakttagelser af isförhållandena redan
pågå sedan några år. — Oservationerna å Äransgrunds fyr-
skepp vidtaga själffallet först med seglationens början.

Utöfver de ofvan nämda hafva ytterligare några sta-
tioner under året inspekterats, nämligen i Tammerfors den
3—10 Juni och i Nikolaistad den 4—5 September af assisten-
ten Heinrichs samt i Mariehamn den 6, 9 och 10 Maj af mig
under tiden för den då företagna hydrografiska expeditio-
nen till Ålands haf. Vid alla dessa stationer har inspektio-
nen ej gifvit anledning till några väsentligare anmärkningar.

Vid centralanstalten har observationsmaterialet för Hel-
singfors insamlats på samma sätt som under de två senaste
åren, nämligen hufvudsakligast genom själfregistrering. De
företeelser, som icke kunna registreras, hafva observerats
såsom förut, hvarjämte 3 direkta konttrollafläsningar af samt-
liga instrument dagligen blifvit värkstälda. Apparaterna hafva

307

funktionerat synnerligen tillfredsställande, hvarför ej häller
detta år några nämnvärda luckor i registreringen förekommit.

Bearbetningen af det föregående årets diagram blef
slutförd och till största delen tryckt jämte det äfven regist-
reringarna för det löpande året till god del blefvo utmätta
och bragda i tryckfärdigt skick. — Jämsides med denna bear-
betning fortgick bearbetningen af landsortsstationernas ob-
servationsmaterial, hvilket sålunda föreligger färdigt bear-
betadt t. o. m. 1898 för alla viktigare stationer. — Äfven
limnigrafkurvorna från Hangö hafva något behandlats.

Anstaltens instrumentel blefunder året något förökad. Så-
som reservinstrument eller för att framdeles placeras i landsor-
ten inköptes en barograf, en termograf och en hygrograf af Ri-
chards mindre modell. Emedan rotationsvärket vid Assmanns
psykrometer ibland råkar i olag, anskaffades ännu ett exemplar
af detta instrument. Vidare anskaffades en mindre kompass, en
snötäthetsmätare enligt Polis” konstruktion, 3 stationsbaromet-
rar af R. Fuess och 10 psykrometertermometrar från samma
firma. Slutligen lät jag hos statsmekanikern V. Falck-Ras-
mussen förfärdiga en andra registrerapparat för vindriktningen
för att äfven för detta element erhålla dubbel uppsättning
och sålunda undvika afbrott i registreringen. Detta instru-
ment, i hufvudsak utfördt enligt samma af mig angifva idé
som det äldre, dock med ganska omfattande af herr Falck-
Rasmussen införda förenklingar, och så att registreringen sker
kontinuerligt dygnet om, utmärker sig genom synnerlig en-
kelhet i alla detaljer och hedrar den värkstad, från hvilken
det utgått.

I min senaste årsberättelse framhöll jag redan att den
från firman Dennert & Pape i Altona erhållna limnigrafen
icke utfallit väl och ej kunde anses motsvara sitt ändamål.
På meteorologiska utskottets framställning beslöt Vetenskaps-
Societeten att instrumentet ej skulle mottagas, utan nämnda
firma förständigas att återtaga detsamma. Efter vidlyftiga
underhandlingar har sådant numera skett. Firman erbjöd
sig visserligen att inom kort tid leverera en annan apparat,
men anbudet kunde på grund af vunnen erfarenhet om fir-

308

mans ordhållighet och beskaffenheten af dess arbete ej an-
tagas. Istället har meteorologiska utskottet gifvit herr Falck-
Rasmussen 1 uppdrag att utarbeta ritningar och kostnads-
förslag till en ny limnigraf samt att möjligast snart i lim-
nigrafpaviljongen uppställa en mindre mareograf af magister
Petrelii konstruktion. Detta sistnämnda arbete är numera
i det närmaste fullbordadt så att registreringen af vattenstån-
det inom kort kan vidtaga.

I än högre grad än tillförne har anstalten tillhandagått
myndigheter och enskilda personer med önskade uppgifter
om klimatiska förhållanden i landet. Särskilt må framhållas
att ganska utförliga Ööfversikter af väderleksförhållandena
under det föregående året för resp. orter blifvit meddelade
åt hälsovårdsnämnderna i Uleåborg, Tammerfors och Helsing-
fors. Likaledes har justering af instrument för meteorolo-
giska och äfven andra ändamål, specielt af aneroidbaro-
metrar, ofta förekommit.

Såsom räknebiträden hafva varit anstälda fröknarna
M. Biese, H. Hagert, I. Nyberg, O. Sederholm, A. Uschakoff
och T. Westerholm. Magister H. Palomaa har fortfarande
handhaft kontrollobservationerna morgon och afton. Vid
förfall för honom har fröken Hagert tjänstgjort under kor-
tare tider. Öfriga dagligen återkommande observationer ha
varit fördelade mellan assistenten, amanuensen, några räkne-
biträden och herr F. af Hällström, hvilken sistnämnde fort-
farande haft sig anförtrodd den närmaste ledningen af en
del redaktionsarbete.

Behållningen i centralanstaltens kassa utgjorde vid årets
ingång 12989 mk. 73 p., vid årets slut 16568 mk. 7 p.

I det följande lämnas en förteckning öfver de perso-
ner och stationer, från hvilka under året 28599 utförda ob-
servationer af särskilda slag blifvit centralanstalten delgifna:

Fullständiga meteorologiska observationer:

Forstuppsyningsman M. W. Wenerberg

Slöjdläraren Juho Kämäräinen

Stationsinspektor C. Appelgren

Farmaceuterna E. Mansnerus och J. lek
dor” . AS

Fröken Maria Renfors

Fru Milma Malmström

Prosten W. Lindstedt .

Rektorskan K. M. Kandolin .

Professor A. Rindell genom jandtbruksins
stitutets elever :

Gårdsdottern Ada Anneberg

Telegrafisten G. Lindberg och fröken Hilma
Pirinen ;

Possessionaten C. Ph. Litdforss

Fröken Thekla Molin .

Agronomen K. Em. Castrén

Apothekaren Hugo Hasselblatt .

Fröken I. Pomelin

Trädgårdsmästaren K. T. Förståm

Apothekaren A. M. Hallman

Brukspredikanten Julius Karsten .

Doktor A. Spoof

tillsammans 20 stationer,
samt följande fyrinrättningar:

Fyrmästarena K. Lindström och V. Montell .

>» M. Nyström och K. A. Karlsson
>» K. F. Alcenius . Ina TLRDE
» E. V. Eriksson.

>» G. F. Nyström

SN aln:

>» J. V. Eriksson ck dt Ar Daktblom ]
>» E. W. Molander och J. E. Mannfolk .

> Solon Strömborg .
>» K. E. Holmberg

i Enare, Thule
» Evois
>» Hangö

> Jyväskylä
>» Kajana

» Kuopio

» Lauttakylä
» Mariehamn

» Mustiala
» Sodankylä

> Sordavala

» Sulkava

>» Tammerfors
» Torneå

» Uleåborg

>» Wasa

> Wiborg

» Villmanstrand
>» Wärtsilä

> Åbo,

Bogskär
Enskär
Hangö
Hanhipaasi
Heinäluoto
Marianiemi
Märket
Säbbskär
Sälgrund
Sälskär

360

» Ci EF; Liljeforsi suffer feet a RS OREKSKTA
>» Carl Emelé sy ma terdtek sht VR ONISAR
2 Boy ]OrkKlo fs . . Ulkokalla

» H. Korsström och M. yng ht

SEJ Eklund 4 ne MSE ct ÖNMGLSÖRaE

ES 15 stationer.

Enbart nederbördsobservationer:

Kollegiiassessorn Gustaf Ignatius . . . . i lisalmi
Läraren Aatu Okko . . oo. KOMA a filkaamen
Stationsinspektor J. E. Hedbersd SUSAN SED ENG
Friherren dr Eduard Hisinger . . . . . >» Ingå
Hemmansegaren Juho Ekqvist . . . . . >» Karislojo
Läraren H. J. Matikainen Oo. os fo 500 A rök Kumajokt
Magister Ivar Lovenetzskij. .- . . - « .- "> Lovisa
Telegraftjänstemannen K. J. Björklund . . >» Muhos
Fyrmästaren L. L. Laurin: co os os «FOR ÖISdeby
Flerr ALUSilfors so: ss som AKKHIIO RC Säkra
Apothekaren Hj. Drake. . . oo. 0 » Wiitasaari
Agronomen fil. kand. Auk. Saur > a NIRO LAIEN

tillsammans 12 stationer.

Vattenhöjdsobservationer:

| förutom af ofvannämnda herrar fyrmästare vid Hangö,
Sälgrunds, Söderskärs och Utö fyrbåkar äfven af:
Lotsåldermannen J. E. Andersson vid Jungfrusunds lotsplats

Lotsarne . . . . » Kobbaklintarnas »>
Yngre lotsen J. W. aren 00 > LYyPÖrtö »
Lotsåldermansenkan M. L. Ahlstén » Lökö »
Lotsåldermannen H. J. Söderholm » Rönnskärs »

> Alfred Brunström » Utö »
Magister F. R. Westlin . . . . i Wasa,

vid tillsammans 7 stationer.
Agronomen K. Em. Castrén i Torneå och apothekaren Hj.
Drake i Wiitasaari ha äfven under sista året 3 gånger om

361

dagen, 7"a, 2"p och, 9:p, observerat molnmängden, molnsla-
gen samt dessas rörelseriktningar i olika lager enligt samma
instruktion, som gäller för centralanstaltens egna observa-
tioner.

Observationer af snö- och isförhållandena hafva fort-
farande inkommit från ett stort antal öfver hela landet för-
delade orter.

Äfven observationer öfver dskväder hafva såsom un-
der de föregående åren insamlats från ett större antal öfver
hela landet fördelade orter.

Helsingfors, 1900 April 22.

Ernst Biese.

Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid
den 29 April 1900.

I.

Årshögtiden öppnades af ordföranden hr KIHLMAN, som
dervid yttrade följandel:

Högtärade församling!

Under åtskilliga decennier, jag förmodar allt sedan
Societetens stiftelse, har det varit sed, att denna enkla hög-
tid försiggått under Universitetets alltid gästfria tak. Om
i dag en afvikelse eger rum från traditionen, så har anled-
ningen dertill varit lika kär som naturlig. Societeten har
nämligen trott sig böra begagna detta första tillfälle, då den
kunnat välkomma sina vänner på sätt och vis hemma hos
sig. Väl har BSocieteten redan länge åtnjutit förmånen af
en egen lokal, men denna har ända härtills varit af anspråks-
lös art, afsedd närmast för uppställandet af bibliotheket,
ehuru tillika lemnande utrymme äfven för hvardagslifvet
inom vårt samfund. Under det förgångna året har Socie-
teten sett länge närda förhoppningar gå 1 uppfyllelse; hon
har fått draga in i detta ljusa hem, som regent och ständer
med utmärkt frikostighet låtit uppföra åt vetenskapernas id-
kare i Finlands hufvudstad; hon prisar af tacksamt hjerta
detta nya och dyrbara bevis på en upplyst omtanke om
landets andliga förkofran och hon skall utan tvifvel i hvad
på henne ankommer söka motsvara de ökade anspråk,
hvilka med fog kunna härflyta ur en förbättrad yttre ställ-
ning. Med dessa känslor anhåller jag att få helsa de ärade
damer och herrar välkomna, hvilka vänligen hörsammat

363

Societetens inbjudan att bivista dess årshögtid. Jag utber
mig att härtill ännu få foga några ord.

Den tillfredsställelse Societeten erfarit af förbättringen
i sina yttre vilkor är icke uteslutande af sjelfvisk art. Den
fördubblas genom medvetandet derom, att samma förmån
äfven kommit andra till godo, hvilka arbeta på samma vida
fält som hon sjelf. Det är möjligt att man vid Societetens
stiftelse tänkte sig henne som en sammanslutning af de
vetenskapliga förmågorna från den filosofiska och den me-
dicinska fakulteten inom och utom Universitetet. Det är
möjligt att ett sådant program för 60 år sedan äfven i huf-
vudsak kunde genomföras. Om så var fallet, så är denna
möjlighet säkerligen längesedan förbi. Äfven en betydande
utvidgning vore redan nu, och säkert ännu mer i framtiden,
otillräcklig för att i Societeten upptaga alla de vetenskapligt
arbetande krafter, som kunde vara af vigt för befrämjandet
af dess syftemål. Utom att en alltför stor utvidgning knapt
vore förenlig med den organisation, som Societen åt sig
utvalt, är dessutom att märka den kanske ännu vigtigare
omständigheten, att samma organisation i ingen händelse
tillåter henne att uppspåra, lifva och utveckla yngre krafter,
gryende anlag, hvilkas daning städse väsentligen påverkas af
en personlig beröring på jämlikhetens grund med mera
mognade förmågor. Denna vigtiga uppgift måste helt öfver-
lemnas åt öfriga vetenskapliga och literära samfund och det
torde äfven inom BSocieteten villigt erkännas, att hon ensam
för sig icke skulle mägtat utföra mera än en bråkdel af
det vetenskapliga arbete, som hos oss åstadkommits. Med
den allmänna syftning, det omfattande program, som Finska
Vetenskaps-Societeten har sig föresatt är det dock tydligt, att
intresset inom henne måste vara lifligt för alla vinningar,
hvilka ernås äfven inom andra samfund. Det torde äfven
icke funnits mer än en åsigt derom, att det hus, som skulle
uppföras till den fria forskningens tjenst, skulle blifva de
förnämsta vetenskapliga samfundens gemensamma till-
hörighet.

Denna tanke finna vi numera realiserad sålunda, att

364

jämte Vetenskaps-Societeten 8 andra sällskap ega lika dis-
positionsrätt till husets lokaler. Af dessa är Suomalaisen
Kirjallisuuden Seura redan förut lyckligare lottadt i afseende
å bostad än något af systersällskapen. Det har derför tills-
vidare icke begagnat sig af husets utrymme och detsamma
är fallet med Historiska Samfundet och Finsk-ugriska Säll-
skapet, hvilka dock hvardera inom kort torde hit öfverflytta:
Äfven Finska Fornminnesföreningen har, bunden vid resp.
musei-samlingar, endast undantagsvis hållit något samman-
träde här. I stället har rum upplåtits äfven åt Nyfilologiska
Föreningen och Pedagogiska Föreningen, hvilkas möten nu-
mera regelbundet försiggå i det gemensamma huset.

Blicka vi omkring oss i denna krets af lärda och
literära samfund, så finna vi en mångfald i syften, i sam-
mansättning och organisation, som knapt kunde vara större.
I flere afseenden jämförbar med Vetenskaps-Societeten är
Historiska Samfundet med sina höga kompetensfordringar
och sin maximi gräns af 24 ledamöter. Sällskapet för Fin-
lands Geografi har visserligen icke uppstält denna begräns-
ning, men det väntar dock af sina ledamöter (f. n. 78) posi-
tivt arbete och förutsätter hos dem fackinsigter i någon del
af sitt verksamhetsområde. Till dessa ansluter sig osökt
det äldsta af våra vetenskapliga sällskap, Societas pro Fauna
et Flora fenniea, ehuru pretensionerna för inträde här
redan äro betydligt lägre och en ringa inskrifningsafgift af
ålder uppburits af nyinträdande medlemmar. I detta sist-
nämda afseende öfverensstämma äfven Suomalaisen Kir-
jallisuuden Seura och Finska Fornminnesföreningen, hvilka
i öfrigt äro vidtfamnande sällskap, till hvilka tillträdet är
lätt för hvarje bildad medborgare, man eller qvinna. För
alla tre kan medlemmarnas antal svårligen med säkerhet
fastställas ; vid månadsmötena torde , Faunasällskapet' van-
ligen räkna det största antalet närvarande.

En särskild grupp bilda de återstående sällskapen, inom
hvilka medlemmarnas afgifter utgöra en väsentlig förut-
sättning, delvis en conditio sine qva non för arbetets ostörda
fortgång. Inom Finsk-ugriska Sällskapet, f. n. 183 stiftare

360

och 195 medlemmar, hvaraf en stor del i landsorten, och
inom Svenska Literatursällskapet 1 Finland, 1450 med-
lemmar, hvaraf 560 i Helsingfors, uppbäres liksom inom de
föregående sällskapen, föreningslifvet de facto af en mindre
krets, medan det stora flertalet i hufvudsak bildar dess eko-
nomiska stöd. Ett annat förhållande torde ega rum inom
Nyfilologiska Föreningen, omkr. 75 medlemmar, och, derest
i landsorten bosatta medlemmar icke tagas i räkningen,
inom Pedagogiska Föreningen, omkr. 70 medlemmar, och
isynnerhet inom Finska Läkaresällskapet, omkr. 330 med-
lemmar, deraf omkr. 901 Helsingfors; detta sistnämda är
äfven det enda af dessa sällskap, som i hvardagslag har
behof af husets större samlingssal.

Tanken på en närmare sammanslutning mellan dessa
olika och dock till sin innersta natur så likartade sträfvanden
är ju näraliggande och har äfven mer än en gång disku-
terats inom enskilda kretsar. Detta hus har plötsligen åstad-
kommit en sådan sammanslutning, sträckande sig förutom
till den gemensamma möteslokalen äfven till andra ange-
lägenheter af betydelse: vården af boksamlingarna, skrift-
byte inom och utom landet och vissa andra detaljer i drät-
seln. Man frågar sig gifvetvis, huruvida skäl kunde förefin-
nas att sträfva vidare i samma riktning och förslag härom
hafva äfven framstälts och vunnit anklang hos flere intres-
serade. Härvid torde böra ihågkommas, att någon bety-
dande besparing i drift- och förvaltningskostnaderna knappast
är att förvänta, der största delen af arbetet, såsom här, är
af frivillig och oaflönad beskaffenhet. Det låter sig i öfrigt
naturligtvis icke göra att på förhand angifva ett bestämdt
program i detta afseende och allra minst att inom den
trånga ramen af dessa helsningsord diskutera en så vidt-
utseende fråga. Endast så mycket må här betonas, att, hvilka
förändringar som än må ifrågasättas, dessa måste, såsom
hittills, genomföras med bevarande af de enskilda samfun-
dens jämlikhet och fullständiga oberoende. Endast härigenom
och då nya föreningar vid behof lätt kunna uppstå och
inskjuta sig emellan de redan bestående, torde enhvar, som

366

vill deltaga i arbetet, med lätthet finna sin riktiga plats, an-
visad honom af håg och fallenhet, af hans arbetes värde
och hans insigters användbarhet. Den fria forskningens
lifaktighet är för ett folk i vår ställning af omätlig betydelse,
men dess mäktigaste häfstång är det personliga, tvånglösa
initiativet.

Det torde för öfrigt knapt undgå någons uppmärksam-
het, att i sjelfva verket en stark andlig gemenskap förefinnes
mellan hufvudstadens alla vetenskapliga och literära samfund,
derigenom nämligen, att de positivt verksamma medlem-
marna i etthvart af dem, kanske utan undantag, derjämte
anslutit sig till ett eller flere andra, ett förhållande, som na-
turligtvis i hög grad underlättar en eventuell vexelverkan.
Öfverhufvud torde kunna sägas, att den närvarande organi-
sationen af våra lärda sällskap är bygd på riktiga principer
och i stort sedt är tillfredsställande. Den erbjuder för fram-
tiden »alla möjligheter till en rikare utveckling och den bildar
på andens område en egenartad association, hvars breda
bas synes vara väl lämpad efter vårt borgerligt-demokratiska
samhälles närvarande behof.

Societetens ständige sekreterare, herr Lindelöf, har af
angelägna värf, som vi alla känna, varit förhindrad att un-
der de förflutna månaderna handhafva sin befattning. Be-
rättelsen öfver Societetens verksamhet under det förflutna
året, kommer derför denna gång att afgifvas af herr Edv.
Hjelt, som under mellantiden omhänderhaft sekreterarens
"göromål. Jag får nu närmast åt honom öfverlemna ordet.

Efter vedertaget bruk kommer derefter herr Genetz,
till hvilken ordförandeskapet inom Societeten från och med
i dag öfvergår, att nu tillträda sin befattning med ett före-
drag, behandlande , Katsahdus Suomen kielen käytäntöön
vuosisadan lopussa"".

TH.
Årsberättelse.

Vetenskaps-Societeten afslutar åter idag ett arbetsår,
det sista inom det sekel, under hvars förra hälft detta sam-
fund stiftades. Bekymmer, oro, ovisshet hafva tryckt sin
prägel på hela lifvet i vårt samhälle under århundradets sista
dagar och Vetenskaps-Societetens verksamhet har icke kun-
nat undgå att röna inflytande häraf. Det kan väl synas
som om det vetenskapliga arbetet, hvars uppmuntrande och
befordran är Societetens uppgift, kunde och borde stå obe-
rördt af och främmande för de politiska tilldragelserna. Vis-
serligen har den vetenskapliga forskningen sitt själfän-
damål och bör hållas möjligast fridlyst för de politi-
ska strömningarna och dagsopinionernas inflytande och
störande inverkan, men å andra sidan äro betingelserna för
en framgångsrik vetenskaplig produktion ingalunda gynsamma
under förhållanden, som beröfva arbetarene på detta fält
det sinneslugn och den glada förtröstan det andliga, ostörd
koncentration fordrande arbetet kräfver. Dock är det ovill-
korligen deras plikt, för hvilka den vetenskapliga forsknin-
gen och de vetenskapliga sträfvandenas befordran i detta
land utgör den hufvudsakliga lifsuppgiften, att icke låta
rådande yttre bekymmersamma förhållanden, mer än ound-
vikligt är, verka förlamande på deras verksamhet. Den
viktiga kulturuppgift, hvilken tillkommer de vetenskapliga
samfunden i detta land, bör icke försummas, icke skjutas
åt sidan, allra minst under en tid, då uppmärksamheten i
högre grad än någonsin förut är riktad på vårt land, och
då vårt folk i oväntadt rikt mått fått emottaga erkännande

368

för sina framsteg och sina sträfvanden på det kulturella
området.

Ehuru under det förgågna året dödsbudskapen från
vårt eget landt nått oss oftare och träffat oss djupare än
måhända tillförene, har under samma tid inga luckor upp-
stått i kretsen af Vetenskaps-Societetens inhemska ledamöter.
Deremot har Societeten att beklaga förlusten af en utländsk
hedersledamot, professorn Joseph Lowis Francois Bertrand
i Paris, hvilken afled den 3 april innevarande år. Han var
född i Paris 1822 och ådagalade redan tidigt en högst fram-
stående begåfning och ovanliga anlag för matematiska studier.
Efter att med utmärkelse hafva genomgått Ecole polytechnique,
erhöll han 1844 anställning vid nämda institution såsom
lärare och utöfvade här en långvarig och förtjensfull under-
visningsverksamhet, först såsom repetitor, från 1856 till 1895
såsom professor. Samtidigt utöfvade han akademisk lärare-
verksamhet vid Collége de France, hvarest han efter Biots
död 1862 erhöll ordinarie professur. År 1856 blef Bertrand
invald till medlem i Academie des sciences och utsågs 1874
till akademins ständige sekreterare.

Betrand har utöfvat en betydande vetenskaps skrift-
ställareverksamhet och publicerat flere viktiga afhandlingar
inom geometrins, analysens, mekanikens och den matema-
tiska fysikens områden. Af stort intresse äro hans läroböcker
hvaribland hans , Aritmethique'' och isynnerhet hans om-
fattande , Traité de Calcul integral". Af stort intresse äro
äfven de föreläsningar han publicerat i termodynamik, elektri-
citetslära och isynnerhet öfver probabilitetskalkylen. Han
utöfvade derjämte en betydande litterär verksamhet. Han
har bland annat utgifvit biografier öfver Arago, Pascal och
d”Alembert, samt tvänne betydande verk: Les fondateurs
de F'Astronomie moderne och PAcademie des sciences et les
academiciens de 1666 å 1793. — Till hedersledamot af vår
societet invaldes han 1888.

Till ny ledamot i naturhistoriska sektionen har Socie-
teten vid sammanträde den 23 innevarande april invalt do-
centen doktor Kaarlo Maimo Levander. Lediga platser

369

finnas för närvarande inom samfundet tre, nämligen en i
historisk-filologiska och tvänne inom naturhistoriska sek-
tionen.

« - En inom Vetenskaps-Societeten länge närd och kär-
vorden förhoppning har under det förflutna året blifvit upp-
fylld. Societeten har senaste höst kunnat inflytta i den då
färdigblifna, för de vetenskapliga samfunden afsedda nya
byggnad, hvars uppförande af statsverket bekostats. De
stora olägenheter afsaknandet af egen lokal för Societeten
medfört, och hvilka under senare tid blifvit alltmera tryc-
kande, hafva sålunda blifvit afhjelpta. Med tacksamhet ser
Societeten i denna åt de vetenskapliga samfunden skänkta
och åt vetenskapen helgade fristad ett nytt bevis på Rege-
ringens upplysta omhuldande af de vetenskapliga intressena
i detta land och ett erkännande af deras betydelse för vårt
kulturlif. Den trygghet och trefnad som genom detta nya
hem beredts Societeten kunna icke annat än gynsamt in-
verka på hennes sträfvanden, på samma gång de särskilda
vetenskapliga sällskapens förenande under samma tak måste
bidraga till en länge önskad närmare sammanslutning dem
emellan och äfven i yttre afseende tillskynda dem många
fördelar.

Genom Nådigt reskript af den 19 augusti sistlidne år
har H. Majestät i afseende å i frågavarande hus förordnat,
att detsamma skall upplåtas till begagnande af Finska Ve-
tenskaps-Societeten, Soc. pro Fauna et Flora fennica, Finska
Litteratursällskapet, Finska Läkaresällskapet, Finska Fornmin-
nesföreningen, Finska historiska samfundet, Finsk-ugriska
sällskapet, Svenska Litteratursällskapet och Sällskapet för
Finlands geografi, med skyldighet för dem att i detsamma
bereda uttrymme äfven åt andra sällskap och föreningar,
hvilka i framtiden i och för rent vetenskapliga och litterära
syftemål kunna i Helsingfors uppstå, samt att för vården af
sagda hus och deri inrymda sällskapens gemensamma till-
hörigheter en delegation skall tillsättas. Tillika underrättades
Societeten, att H. Majestät ur allmänna medel beviljat till
aflönande af en bibliotekarie, hvilken derjämte är ekonom för

24

270

huset, 3,000 mark, till biträde vid biblioteket, för vaktmä-
stare, eldare och renhållning 3,000 mark, till porto och öfriga
expenser 2,000 mark, samt till bränsle och belysning för-
slagsvis 4,000 mark, hvarjämte för anskaffande af möbel
och örrig inredning till huset ett belopp af ända till 17,000
mark stälts till :delegationens förfogande.

Redan tidigare hade Kejserliga Senaten för sistnämda
ändamål förskottsvis beviljat ett anslag af 5,000 mark och
hade nödiga åtgärder för husets inredning m. m. vidtagits
af en af de särskilda vetenskapliga samfunden genom ut-
sedde representanter vald komite, bestående af hrr ÅA.
Donner, friherre J. A. Palmén, A. O. Kihlman och RB.
Sievers.

Det nyssnämda Nådiga reskriptet åtföljdes af en skrif-
velse från Ecklesiastikexpeditionen, hvari meddelades bland
annat, att Kejs. Senaten beträffande sammansättningen af
den delegation, som skulle tillsättas för vården af huset och
handhafvandet af sällskapens gemensamma angelägenheter
förordnat, att Vetenskaps-Societeten egde till densamma utse
en ledamot och en suppleant för en hvar af sina tre sek-
tioner samt de öfriga -sällskapen hvart för sig en ledamot
och en suppleant. Genom val utsåg Societeten för sin del
hrr LC. Lindelöf, A. O. Kihlman och C. Synnerberg till
ledamöter, samt hrr A. Donner, F. Elfving och T. Rein
till suppleanter i nämda delegation. Denna har inom sig
till ordförande utsett hr Lindelöf, till viceordförande friherre
G. Z. Yrjö-Koskinen och till sekreterare hr Kihlman.

Af Societetens skrifter har sedan senaste årsmöte ut-
kommit förutom Öfversikt af Finska Vetenskaps-Societetens
förhandlingar XLI, 1898—1899, endast 58:de häftet af Bi-
drag till kännedom af Finlands natur och folk, innehål-
lande afhandlingar af hrr O. Kihlman, K. E. Stenroos, BR.
Lagerborg, EF. W. Westerlund, F.: J. Wuk och K. G.
Leinberg.

Societeten har under året hållit nio ordinarie och
tvänne extra sammanträden och har vid dessa till offentlig-
görande i sina skrifter emottagit 25 afhandlingar, nämligen:

371

I Acta:

Uber die Bestrahlung der Magnete, af G. Melander;

Lichenes Ceylonenses et Additamentum ad Lichenes
Japoniae. Opus posthumum, af W. Nylander;

On the measure of electrical air currents by point-
apparatus, af S. Lemström;

Beiträge zur Dipterenfauna Sibiriens. Nordwestsibi-
rische Dipteren, gesammelt von John Sahlberg im Jahre
1876 und E. Bergroth im Jahre 1877, af Th. Becker;

Studien uber das centrale Nervensystem I. Zur Kennt-
niss der Nervenzellen von Petromyxon fluviatilis, af RB.
Kolster ;

Wörterbuch des Dialekts der finnischen Zigeuner, af
Arthur Thesleff;

Eine Formel fär den Logarithmus transcendenter
Functionen von endlichem Geschlecht, af Hj). Mellin;

Uber die Elasticität der Metalle II, af K. F. Slotte;

Analys af muskelkurvor, af K. Hällstén.

I Bidragen:

Om de primitiva formationernas geologi med särskild
hänsyn till Finlands geologiska förhållanden, af F. J. Wik;

Dissertationes Academicae Fennorum extra patriam, af
K. G. Lemberg;

Några bref rörande Erik Achrelius, Finlands förste
medicine professor, af O. Hjelt;

Bidrag till belysande af myntets historia i Finland se-
dan 1808, af J. V. Tallqvist;

Finlands banks utlåningspolitik sedan år 1868, af den-
samme ;

Numismatiska anteckningar II. Om mynt funna i Fin-
land, af J. W. Lagus.

I Öfversigten :

Heteroptera palaearctica nova, af O. M. Reuter;

Capsidae mediterraneae novae, af densamme;

Bref från Jac. Berzelius till Gustav Magnus, af HF.
Hjelt ;

Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska ar-
betena å observatoriet i Helsingfors under tiden juni en
till maj 1899, af A. Donner ;

Some new species of Australian Mosses V., af V.
Brolherus;

Un probléme du calcul des probabilités, af LC. Lindelöf;

Extrait d'une lettre de M. Ch. Hermite, adressée å L.
Lindelöf, af densamme ;

Einige Algen aus Centralasien, af K. E. Hirn;

Coleoptera mediterranea et rosso-asiatica nova vel mi-
nus cognita itineribus 1895—1896 et 1898—1899 collecta, I.,
af J. Sahlberg;

Uber das Ohm'sche Gesetz, af A. F. Sundell.

Vid särskilda af Societetens sammanträden håäfva dess-
utom preliminära meddelanden om resultaten af de af me-
teorologiska utskottet anordnade hydrografiska expeditionerna
till de Finland omgifvande vattnen samt Ladoga lemnats af
hr Th. Tomén, hvarjämte docenten K. M. Levander inför
Societeten hållit ett föredrag om det vid dessa expeditioner
insamlade planktonmaterialet.

Ur de disponibla vinstmedlen i Längmanska testaments-
fonden för befrämjande af vetenskap, konst m. m. stälde
1897 års Ständer till Vetenskaps-Societetens förfogande en
summa af 3,000 mark att utdelas såsom pris för veten-
skapliga arbeten utgifna under åren 1897—1899. Sedan de
särskilda sektionerna inkommit med yttranden om de arbe-
ten inom deras respektiva forskningsområden, hvilka härvid
kunde ifrågakomma, och ett särskildt utskott afgifvit förslag
i ämnet, beslöt Societeten vid sammanträde den 23 näst-

313

vikne april fördela anslaget i trenne pris om 1,000 mark
hvarje och tilldela dem åt följande författare:

Direktorn för Geologiska kommissionen dr Jakob Jo-
hannes Sederholm för hans i Bulletin de la Commission
géologique de Finlande offentliggjorda afhandling: » Uber
eine archäische Sedimentformation im sädwestlichen Finland
und ihre Bedeutung fär die Erklärung der Entstehungsweise
des Grundgebirges«;

Professorn dr Theodor Homén, för afhandlingen »Der
tägliche Wärmeumsatz im Boden und die Wärmestrahlung
zwischen Himmel und Erde», publicerad i Vetenskapssocie-
tetens Acta; samt

Professorn dr Wilhelm Ramsay, för hans arbete »Uber
die geologische Entwickelung der Halbinsel Kola in der
Quartärzeit>, hvilket ingår i Sällskapets för Finlands geografi
tidskrift Fennia.

Med anledning af de öfverenskommelser, som träffats
vid den internationella hydrografiska kongressen i Stock-
holm förliden juni månad, och dervid gjorda uttalanden
fortsattes på meteorologiska utskottets initiativ och under
dess inseende de under närmast föregående år påbörjade
hydrografiska undersökningarna äfven under sommaren och
hösten 1899. Inalles anordnades under denna tid 13 ex-
peditioner, däraf 5 till Östersjön och Bottniska viken, 3 till
Finska viken, 4 till Ladoga och 1 till Päijäne, hvarjämte
regelbundna temperaturobservationer anstälts i sistnämda
äfvensom i Lojo och Enare sjöar. På Societetens hemstäl-
lan har Kejs. Senaten af sina dispositionsmedel beviljat en
summa af 8,000 mark 93 penni till betäckande af kostna-
derna för dessa hydrografiska arbeten jämte det insamlade
materialets bearbetning och analys af hemförda vattenprof.
Ytterligare har Kejs. Senaten till betäckande af en brist i
det för expeditionerna under vintern 1898—1899 beviljade
anslaget tilldelat Societeten en summa af 676 mark 90 penni.

På meteorologiska utskottets framställning har Socie-
teten beslutat de hydrografiska undersökningarnas fortsät-
tande äfven under innevarande år och för detta ändamål

314

hos H. Kejs. Majestät hemställt om ett anslag ur allmänna
medel af 8,000 mark.

Enligt den nämda internationella hydrografiska kon-
gressens i Stockholm beslut skall under år 1901 och när-
mast följande år en systematisk undersökning af de nord-
liga hafvens hydrografi och biologi ega rum. Vid uppgö-
rande af förslag till de undersökningsområden, hvilka hvarje
land skulle åtaga sig, uttalade sig kongressen enhälligt der-
hän, att härvid skulle åt Finland tilldelas de vattengebit,
hvilka redan under de senaste åren varit föremål för de af
Vetenskaps-Societeten anordnade hydrografiska forskningarna.
Frågan om Rysslands deltagande i detta internationella ve-
tenskapliga arbete å de detta land tilldelade särskilda under-
sökningsområdena har ryska Regeringen velat öfverlemna
till pröfning af en tör detta ändamål vid Jordbruksdeparte-
mentet nedsatt komité. Ministern för jordbruket och riks-
domänerna i Kejsardömet har med anledning häraf i skrif-
velse till Ministerstatssekreteraren för Finland förfrågat sig
om sättet för Finlands deltagande i dessa forskningar, och
särskildt om lämpligheten att till nämda komité utse en
representant för Finland. Genom Kejs. Senaten blef Veten-
skaps-Societeten anbefalld att inkomma med yttrande i detta
ärende, och har Societeten gjort den mening gällande, att,
då de af konferensen för Finland beslutna undersökningarna
utgöra en omedelbar fortsättning till dem, hvilka sedan 1898
i de landet omgifvande vattnen pågått, och hänföra sig till
andra områden än dem Ryssland fått sig af konferensen
anvisade, deras utförande och bekostande borde helt och
hållet ankomma på Finland.

Enär den tid af fem år, för hvilken ett årligt anslag
af 2,500 mark beviljats Vetenskaps-Societeten för underhåll
af en finmekanisk verkstad i Helsingfors, med rättighet för
dess föreståndare att kostnädsfritt begagna statsverket till-
höriga, för en dylik anstalt tidigare anskaffade maskiner
och verktyg, med senaste år tilländagick, hade H. Kejs. Ma-
jestät funnit godt fortsättningsvis för upprätthållande af be-
rörda anstalt för fem år framåt från den 1 jan. 1900 be-

3179

vilja Societeten ett anslag af 2,500 mark årligen. På förslag
af fysisk-matematiska sektionen har Societeten till verksta-
dens föreståndare antagit mekanikern Falk-Rasmussen, hvil-
ken äfven under den förflutna femårs-perioden innehaft
denna befattning.

Direktorn för Meteorologiska Centralanstalten har öfver
anstaltens verksamhet under året 1899 till Societeten af-
gifvit berättelse, hvilken kommer att offentliggöras i Öfver-
sikten. Ur densamma framgår bl. a., att insamlandet af
observationsmaterial fortgått utan några väsendtligare för-
ändringar. Fullständiga meteorologiska observationer hafva
egt rum å tillsammans 20 stationer samt 15 fyrinrättningar,
hvarjämte nederbördsobservationer verkstälts å 12 och vat-
tenhöjdsobservationer å 7 särskilda orter. Önskningsmålet
att från flere orter än hittills erhålla regelbundna neder-
bördsiakttagelser har ännu icke kunnat realiseras. Det ak-
tuela intresse, hvilket dylika mätningar fått genom de se-
naste årens ovanliga öfversvämningar inom de inre vatten-
systemen, berättigar emellertid till det hopp, att utvägar
inom kort skola yppas till nederbördsstationernas förökande.
I berättelsen lemnas äfven närmare redogörelse för de under
senaste år verkstälda hydrografiska expeditionerna och der-
med sammanhängande åtgärder från meteorologiska utskot-
tets sida, hvarjämte meddelas upplysningar om de öfver-
läggningar, hvilka egt rum mellan lotsstyrelsen och nämda
utskott i frågan om inrättandet af en nautisk-meteorologisk
byrå. Såsom i senaste årsberättelse omnämdts, har Socie-
teten, i likhet med meteorologiska utskottet ansett att med
inrättandet af en dylik byrå tillsvidare borde anstå, samt
att till en början å ett mindre antal, förslagsvis sex, fyr-
inrättningar skulle anställas såväl meteorologiska och hydro-
logiska observationer, som iakttagelser rörande isförhållanden
och fisket samt undersökningar af plankton. I enlighet med
Societetens förslag har för detta ändamål ur allmänna me-
del beviljats en summa af 3,980 mark årligen, att utgå under
fem års tid. Ledningen af detta arbete och det insamlade
materialets bearbetning har öfverlämnats åt meteorologiska

216

centralanstalten. De nya stationernas verksamhet vidtog
den 1 jan. innevarande år. Redan i februari månad förlidet
år hade anstalten vidtagit åtgärd om att befälhafvarena å
våra vinterturbåtar skulle göra anteckningar om väderleks-
och isförhållanden samt verkställa vattentemperaturmätnin-
gar, hvilka, jämte meteorologiska data från andra orter,
skulle tjäna såsom material för uppgörande af prognoser
öfver närmast förestående isförhållanden i Finska viken och
Östersjön.

I afseende å de fenologiska observationerna, hvilka
fortfarande bearbetas af hr Kihlman, är att nämna, att
under året anteckningar för år 1899 inlämnats af 72 och
för 1898 af 3 personer.

Senaste höst emottog Societeten inbjudning från Kejs.
ryska Vetenskapsakademin i S:t Petersburg att genom ut-
sedda representanter deltaga i den meteorologiska kongress,
hvilken i januari månad innevarande år egde rum i S:t Pe-
tersburg och utsåg Societeten härtill hrr £. Neovius och
E. Biese, hvilka äfven deltogo 1 kongressens förhandlingar.

Likaså hade Societeten inbjudits att deltaga i den hög-
tid, hvarmed Königl. Preussische Akademie der Wissen-
schaften i Berlin den 19 och 20 mars innevarande år firade
minnet af sin 200-åriga tillvara. Å Societetens vägnar
öfverlämnades härvid till Akademin en lyckönskningsadress
af hrr M. G. Schybergson och E. Hjelt.

De lärda samfund i utlandet, med hvilka Societeten
står 1 skriftbyte, hafva under året ökats med följande:
Australian Association for the Advancement of Science i
Sydney, Philosophical Society i Washington, Nordiska mu-
seet i Stockholm, Naturforscherverein i Riga och Matema-
tische und Naturwissenschaftliche Gesellschaft in Wir-
tenberg.

Vetenskaps-Societetens bibliotek, hvilket, jämte särskilda
öfriga lärda samfunds boksamlingar, inrymmes i det nya
husets bibliotekslokal, har under året vunnit en tillökning
af omkring 550 band och vårdas numera af fil. mag. 4. H.
Bergholm, som af delegationen för de vetenskapliga säll-

STI

skapens hus utsetts till bibliotekarie och ekonom. Såsom
ammanuens tjänstgör stud. A. Ilmonen.

Till ledamöter i Arkeologiska kommissionen har Veten-
skaps-Societeten för tre år framåt, räknadt från den 1 jan.
innevarande år, återvalt hrr A. O. Freudenthal och M. G-
Schybergson.

Inom meteorologiska utskottets sanimansättning har
ingen förändring egt rum. Medlemmar äro hrr Neovius, ÅA.
Donner och T. Homén, suppleanter hrr Lindelöf och
Sundell.

Såsom revisorer för BSocietetens räkenskaper hafva
äfven under innevarande år fungerat hrr Lemström och
Sundell.

Enär Societetens ständige sekreterare hr Lindelöf an-
hållit att under tiden för nu pågående landtdag vara be-
friad från sekreteraregöromålen, har Societeten utsett under-
tecknad att under nämda tid vara dess t. f. sekreterare.

Ordföranden under året har varit hr Kihlman. Den
senaste år utsedde viceordföranden hr Damielson har, på
grund af försvagad syn, anhållit om befrielse från detta
värf, hvarför Societeten vid sammanträde den 19 februari
anställt nytt val af viceordförande, då därtill utsågs hr
Genete, som nu kommer att intaga ordförandeplatsen i
Societeten.

HEdvo. Hjelt.

IT.

Katsaus suomen kielen käytäntöön vuosisadan
lopussa.
Esitelmä Suomen Tiedeseuran vuosijuhlassa 29 p. huhtik. 1900 -'
pitänyt
Arvid Genetz.

Arvoisat kuulijat! Kun muistamme että tämän nyt
loppuvan vuosisadan keskivaiheilla vielä pidettiin mahdolli-
sena esivallan kiellolla estää suomen kielen käyttämistä paino-
tuolteissa muilla kuin uskonnollisella ja taloudellisella alalla,
saattaisi kyllä olla huvittavaa tarkastaa sitä kasvantoa, joka
viidenkymmenen vuoden kuluessa on tapahtunut suomenkie-
lisen kirjallisuuden tarhassa. En kuitenkaan tällä kertaa hae
vastausta kysymykseen: kuinka laajalti teosmäärään, ai-
neisiin ja lukijakuntaan nähden? vaan: millä tavalla, s.

20. missä määrin säännöllisesti ja yhdenmukaisesti suomen
kieltä nyt viljellään, ja mitä sen johdosta ehkä voimme kirja-
kielemme vastaisesta kehityksestä päättää?

Kielikritiikkiä ei ole enää moneen aikaan julkisuudessa
harjoitettu niin johdonmukaisesti ja niin ankarasti kuin A hl-
qvist teki aikanaan. FEikä se enää ole niin tarpeellistakaan
kuin silloin. Sillä nythän olemme yleensä jo päässeet sille
kannalle että kielenkäyvttäjät ovat teoriiasta jokseenkin yksi-
mieliset, että yliopistossa ja oppikouluissa, seminaareissa ja
kansakouluissa, kirkoissa ja rippikouluissa käytetään samaa
sivistynyttä puhekieltä, joka tietysti on hyvän kirjakielen
edellytyksenä, ja että tunnollisimmat kirjainkustantajat ei-
vät påäästä julkisuuteen teoksia, joiden kielen hyvyydestä ei
ole takeita. Kuitenkin on yhä vielä tapana, että kirjateosten
arvostelijat aikakauskirjoissa ja sanomalehdissä pitävät sil-

379

mällä kieltäkin eivätkä moittimatta jätä ainakaan suurimpia
syntejä ja syntisiä.

Mutta juuri aikakautinen kirjallisuus on, omaksi vahin-
gokseen, jäänyt kielenarvostelua vaille, vaikka luonnollista
on että siinä, vielä enemmän kuin muissa kirjallisuuden la-
jeissa, käytäntö helposti eroo teoriiasta, etupäässä sen ki-
reen tähden, jolla kaikki työ on tehtävä. Fikä mahdollinen
vahinko ole ainoastaan tämän kirjallisuuden; vaan on vaara
pyörimässä että kielivirheet, joita esim. jokapäiväisen sano-
malehden jok'ainoassa numerossa tyrkytetään kymmeniin tu-
hansiin lukijoibin, lopulta juurtuvat ja aikanaan synnyttävät
uuden kielitavan, joka ei ole missään suhteessa vanhaa pa-
rempi. Toiselta puolen on kyllä a priori luultavaa, että
tuommoinen vapaampi kielenkäytäntö voi tuoda kirjakieleen
paljon hyvääkin uutta.

Olen siis tämäniltaista esitelmää varten käynyt, kieltä
silmällä pitäen, läpi suuren joukon tänä vuonna ilmestyvien
eri sanomalehtien ja aikakauskirjojen numeroita ynnä muu-
tamia muita efemeerisiä julkaisuja, ja pyydän saada tässä
esittää tulosteni pääkohdat. Lähteet, joista olen materiaalini
koonnut, pidän kyllä itse kiitollisessa muistossa, mutta luu-
len saavani anteeksi, jos en rasita esitystä niitä luettelemalla
tai niibin viittaamalla.

Aänneopillisista seikoista puhuaksemme, on in käyttä-
minen korottomassa asemassa diftongin jälkikomponenttina
muutamissa kohden vielä horjuva. Niinpä johdetuissa ad-
jektiiveissa' tosin yleensä käytetään säännönmukaisesti tä,
mutta hyvin usea kirjoittaja ei tahdo taikka ei muista erot-
taa näitä adjektiiveja deminutiivisubstantiiveista, vaan kirjoit-
taa murteensa mukaan punanen, suolanen, liejunen, yhtä-
hyvin kuin poikanen, lintunen. Sama on sellaisten verbien
laita kuin haavoittaa, kirjoittaa, joista moni jättää kirjoituk-
sessa niinkuin puheessakin z:n pois. Vastaisuuden ratkaista-
vaksi jääpi myös, voittaako kuin vai kun, nykyään ainakin
näyvttää siltä että erilaisen kirjoitustavan noudattaminen eri

280

merkitysten ilmaisemiseksi on liian mielivaltainen voidakseen
ajan pitkään pysyä voimassa ja vakaantua.

Konsonanttien heikennyksen alalla on länsimurre pääs-
syt lopullisesti voitolle. Niinpä d, josta, niimkuin tiedämme,
aikanaan kovasti oteltiin, on yleisesti käytännössä, ja semmoi-
set itäsuomalaiset muodot kuin esim. eellimäinen ovat
kirjakielessä perin harvinaisia. Kuitenkin näyvttää / £:n hei-
kennyksenä J!:n ja rn jäljestä monelta helposti jäävän pois,
esim. kulettaa, kylestä, hylätään, lehtikäret, keretty.

Yhdistetyt nominit jäävät hyvin usein yhteen kirjoitta-
matta, esim. astoitsrja palkkio, voitto varat, kalusto tili,
raittius asid, parempi osainen, vähän puolisesti. Yksityisiä
väärliä yhdistyksiä en huoli tässä mainita kuin pari, monesti
tapaamaani: osadottaja ja kaunopuhelias, joiden asemesta
on sanottava ja kirjoitettava osanottaja, kaunopuheinen.

Nominien taivutuksesta mainittaakoon, että -ut-päät-
teiset substantiivit ovat taivutettavat niinkuin samanmuotoiset
adjektiivitkin, esim. airuet, kätkyet, ninkuvin ohuet, lyhyet,
eikä airueet, kätkyeet.

Komparatiivia superlatiivinkin merkityksessä näkee jos-
kus käytettävän kirjakielessäkin länsimurteen mukaan, esim.
mstikkaammin pro aistikkaimmin. Toiselta puolen tunkeutuu
komparatiivin monikkomuodoissa useinkin i? komparatiivin
päätteen edellekin, joten syntyy superlatiivinkaltaisia ereb-
dysmuotoja, semmoisia kuin useimpien, edullisimnmilta pro
useampien, edullisemmilta. ;

Yhdistettyjä verbejä, jotka alkujaan tuntuvat hyvin
muukalaisilta, ilmestyy yhä uusia. Puhumattakaan sitä että
esim. telefooni on ehtimiseen ylösotettu — ja kuitenkin pai-
kallaan —, että harva se päivä loppuunmyöddiään milloin
mitäkin tavaroita, näkee tämmöisiäkin: myötävaikuttaa; ra-
hasto ylinousee sen ja sen summan niin ja niin paljolla;
kivi on joko hienohakattu tar karkeahakattu.

Verbien refleksiivimuotoja, semmoisia kuin pysytelläik-
sem, tapaa enää harvoin kirjoituksissa, eikä sitä ole syytä
paheksia, koska ne itäsuomalaisessa kansankielessäkin ovat
taivutukseltaan hyvin epäsäännöllisiä ja koska ovat länsi-

381

suomalaisille outoja. Mutta u-päätteistenkin refleksiiviver-
bien ja niiden johdannaisten käyttämisessä huomaa erehdyk-
sjä. Kirjoitetaan esim. että ostajat voivat tehdä tarjoumuk-
sia, vaikka heidän pitäisi tehdä tarjouksia, s. o. tarjota hin-
taa eikä itseään; samoin eräs rahalaitos puhuu poistumuk-
sista, mutta tarkoittaa poistamuksia, poistoja. Ja pälnvastoin
puhutaan Pellervon päiviin ilmoittaneista, vaikka tahdotaan
puhua ilmoittauneista.

Passiivin imperatiivin monikolla komeilee monikin, vaik-
kei koko muotoa löydy nykyisessä kielessä; esim. Kkirjoi-
tukset, palkkavaatimukset, todistukset lähetettäkööt; muu-
tetiakoot aamulehdet iltalehdiksi. Oikeat muodot kuuluvat:
lähetettäköön, muutettakoon.

Hermafrodiiteiksi sanoisin tämmöisiä passiivin perfektin ja
pluskvamperfektin valhemuotoja: hedelmälajit ovat havwittu ;
ovat seuraavat huomattu ; varat ovat pyydettykin; valta-
kirjat olivat tarkastettu. Sillä puheena olevien temporien
apuverbi on oleva yksikössä: on havaittu, huomattu, pyy-
detty; oli tarkastettu; mutta jos panee olla verbin kopulaksi
monikkoon, niin on predikaatintäytekin käytettävä monikossa:
ovat havaitut, olivat tarkastetut tai tarkasteltuina j. n. e.

Oikeinkirjoitus- ja ääneopin sekä sanain synty- ja tai-
vutusopin alalla emme siis saata nykyisen kielenkäytän-
nön nojalla odottaa tuntuvia muutoksia kirjakieleen. Sirty-
käämme siis lauseopillisiin seikkoihin.

Subjektiksi jätetään monesti ilmipanematta nomina-
tiivi se vilttaamaan substantiivin, joka on edelläkäyvän per-
soonattoman lauseen objektina partitiivissa; esim. kulisalpie-
taria käyletään — — ja vaikuttaa — —; tätä lajia voi vil-
jellä — —, mutta vaatii — —; sitä kutsutaan italialaiseksi
ja on syniynyt matkan jälkeen. Nämät lauseet olisivat tie-
tysti välttämättömästi täydennettävät se sanalla: se vaikut-
tad, se vaati, se on syntynyt. Kuitenkin on tämä virhe
luultavasti ainoastaan huolimattoman kääntämistyön tuottama
tai ruotsiksi ajattelemisen aiheuttama eikä liene syytä varoa
sen pääsevän laveammalti käytäntöön. ;

382

Kielemme elämässä merkillinen ja laajalle vaikuttava on
n. s. persoonattomien verbien persoonallisiksi muut-
tuminen, joka osaksi on jo loppuun saatettu, osaksi paraikaa
tapahtumassa, siten että eri murteet ovat tässä suhteessa eri
kannalla, vanhemmalla tai uudemmalla, ja että nämät eri
kannat kuvastuvat kirjakielessäkin. Esim. saa on, niinkuin
runokielestä, sukukielistä ja murteista tiedämme, myöskin in-
transitiivinen verbi, joka merkitsee alkujaan: tulee; sitten:
tulee tilaisuus, on mahdollista, on lupa, jolloin persoona
ilmoitetaan adessiivilla, allatiivilla tai datiivi-genetiivillä ja
asiaa ilmoittava substantiivi on alkujaan subjektina itse, sit-
temmin muuttunut subjektina olevan infinitiivin objektiksi;
esim. Mistäpåä savunen saapi (Kal); saigo miiiiä koura on-
nistuiko myydä viltti; er Soa stula vullä et saata leikata (Ven.
Karj.); toigel et soa ellendeä toinen ei voi ymmärtää (Aun.);
ee miun soa sitä nostoa en voi sitä nostaa (Suom. Itä-Karj.);
sitä er sen saist tehdä sitä ei sen olisi lupa tehdä. VWViimei-
sen esimerkin kaltaisia lauseita näkee silloin tällöin sanoma-
lehdissä käyvtettävän Etelä-Pohjanmaan kansankielen vaiku-
tuksesta, mutta muuten on tämä sana jo sekä puhe- että
kirjakielessä täyvdellisesti persoonallisena: sitä er se saisi tehdä.

Täytyy sana merkitsee epäilemättä alkujaan niinkuin
vieläkin itäsuomessa: täyttyy; sitten: tulee pakosta, tulee
pakko, on pakko. Alkuperäinen lauserakennus on sis se,
joka vieläkin on kirjakielessä yleimen: minun täytyy tehdåä
se (= minulle tulee pakosta tehtäväksi se). Mutta tämän
lausetavan kanssa taistelee paraikaa hyvinkin yleisesti sem-
moinen välitysaste, joka muuten on pysynyt persoonattoman
lauseen muodossa, paitsi että asia ilmoitetaan »n-päätteisellä
objektinsijalla: minun täytyy tehdiä sen. Ja toisin paikoin
on kansankieli päässyt niinkin pitkälle, että tämä verbi tai-
puu eri persoonissa ja vaatiil nominatiivi-subjektia: minä täy-
dyn tehdä sen. Kirjakielessäkin tapaa joskus lauseita, joissa
täytyy sanalla on nominatiivi-subjekti, esim. eroitus täytyt
siis puillä jossain muussa kuin struktuurissa.

Tarvitsee merkitsee Venäjän Karjalassa: on tarpeen,
eikä niinkuin suomessa: on tarpeessa; esim. se tarvittov

333

iCelläni se on tarpeen itselleni, sen tarpeessa olen itse, sitä
tarvitsen itse. Infinitiivin kanssa onkin ,,persoonaton' käyv-
täntötapa suomenkielessä yleinen: minun tarvitsee tehdä se,
läntisissä murteissa myös: minun tarvitsee tehdå sen; mutta
itäsuomalaiset kirjailijat, parhaatkin (Oksanen, Aho) kirjoit-
tavat murteensa mukaan: minä tarvitsen tehdåä sen.

Intransitiivinen pitää on merkitykseltään likeistä sukua
edellisen kanssa; esim. mitä stulle pitäd mitä sinulle on
tarpeen, mitä tarvitset tai tahdot (Suom. Karj.); miula musta
hebohe pidäv: (Ven. Karj.). Infinitiivinkin tullessa lisää on siis
tarpeellinen asia, ollen oikeastaan subjektina, luonnollisesti
ilmoitettava subjektin sijalla: talossa pitää olla kaivo (= kaivo
on tarpeellinen olemaan talossa); näyttelyesinettä pitäd seu-
rata ilmoitusseteli ; minun pilää tehdä se (= se on minulle
tarpeen; tehdäkseni). Mutta viimeisen laatuisissa lauseissa,
joissa, genetiivi-datiivilla, ilmoitetaan myöskin se (persoona),
jonka on tarve, velvollisuus tai pakko tehdä jotakin, muut-
tuu tämä loogilliseksi subjektiksi ja tarpeellinen asia samalla
loogilliseksi objektiksi; ja tästä on seurauksena että jälkim-
mälinen jo hyvin yleisesti läntisissä murteisså ja niiden mu-
kaan osaksi kirjakielessäkin saa varsinaisen objektin muo-
donkin: minun pitää tehdä sen. Pitemmälle ei tämä liike
ole tietääkseni vielä ehtinyt missään suomen kansankielen
alalla, vaikka se virossa on jo loppuun suoritettu, niin että
loogillinen subjekti ilmoitetaan nominatiivilla ja predikaatti
taipuu sen mukaan: mis ma pean tegema, sa pead tulema
j. nn e Niin kauvan kuin ei suomessa sanota ja kirjoiteta:
minä pidän tehdä sen, tävtyy meidän siis pitää ennenaikai-
sina semmoisia nykyisessä kirjakielessä useinkin tavattavia
lauseita kuin: on Johtokunta katsonut pitävänsä ottaa esille
kysymyksen; arvelevat Pankkivaltuusmiehet pitävänsä —
— Jjättää puheenalaisen asian — — Y. m.

Objektin säännöistä tavallisin poikkeus,johon vastikään
olen useaan kertaan viitannut, on se, että persoonattomissa
lauseissa (subjektina tai subjektin määräyksenä olevan) in-
finitiivin kokonais-objektina käyvtetään yksikön akkusatiivin
n-päätteistäå muotoa päätteettömän asemesta; esim. tämän

384

asian pitäisi vaarin ottaa; tirehtööri Perrinin onmistuwi
torjua iskum; köörien sopu mielestäni ottaa sen omakseen:
takalaudan sopii jättää; tässä uskossa tuli heidän — — —
löytää turvapaikan; hänen tulee — — mitata listojen suu-
ruuden ja måärätä välimatkan; valtioiden tulee — — —
tehdä keskeniään ajottaisen Witon; tulee laivan suorittaa
— — — haudtaksan” ; hinnan tulee — korvata — koron
ja kuoletuksen; hänen täytyy pantata — — toisen ; täy-
tyy vaivaishoitohallituksen — asettaa — — miehen isäntä-
valtansa alaiseksi; sen häprän täytynee väkivjuomien kär-
sil; myöhemmin — — täytyy valtion siitä suorittaa — —
nelinkertaisenkin hinnan; köyhien täytyy — — hankkia
kerjäten jokapiväisen leipänsä; jälkimadilman asia on —
— antaa kummallekin — tunnustuksen; heillä ei ole ollut
muuta neuvoa, kuin jättää osan pelloistaan karjan laitu-
miksi; nappulan on paras jättäd pois; komilealla on toi-
mena — — ehdoltaa sen saajaksi etevimmän; voidaan —
multauksen katsoa — varkuttavaksi.

Enemmän satunnaisilta kompastuksilta tuntuvat sitä
vastoin ne tapaukset, jolloin yksiköllinen kokonaisobjekti
on päätteettömässä akkusatiivissa, vaikka lauserakennus vaa-
tisi päätteellistä muotoa; semmoisia ovat: valiokunta ehdot-

taa — — että Säädyt tahtoiswat jättää Pankkivalt:m:lle
towmeksi — — tehdä ehdotus — —; jätti Johtokunta — —
N:lle toimeksi — — laatia luonnos; enemmistö påätti —
— — hankkia ensi valtiopäiville esitys asiasta; hyvä tahto
voist — — sätlyttää oikeutemme itse rutkaista asia; G. A.
S. oli — — pyytänyt lupaa saada — — -— perustaa kir-

japaino; tämän salaisuuden he nyt tahtowal myydä tai
perustaa osakeyhtiö; eräs maannuttari ryhtyi ohjaamaan
joukkoa tilattomia — — hakemaan — — laina; påättivät
— — valtuusmiehet — — rakennettavaksi mielisairaala.
— Persoonattomasti käyvtetyn aktivisen yks. 3 p:n muodon
aiheuttamia erehdyksiä, jommoista suupuheessakin usein kuu-
lee, ovat esim. e vot ajatellakaan muuta — kvin =- ha-
joiltaminen; heidän luulisi — — tuntevan — — ihmisten
luonne ja erilainen kehitys.

385

Kokonaisobjektin käyttämistä kielteisissä lauseissa on
yleensä pidetty törkeänä virheenä, eikä varmaankaan min-
kään seudun kansankieli anna tukea esim. seuraavanlaiselle
lauserakennukselle: e — ole pidettävä kirrettä ottaa suo-
jauspeitteet pois; enkä sentähden saa laiminlyödä sen käyt-
tämisen; Milner julistaa, että Englannin halUitus ei tun-
nusta päteviksi asiakirjat; hallitus ei ehdottomasti tuomin-
nut samanvapauden rajoittamisen ; katson sopivaksi, että
kirkkoherra Kalinen, — — —, et enäå valittaisi (pass.);
Etkö voisi tehdåä työn toisessa järjestyksessä? — Muodoltaan
kieltävissä, mutta merkitykseltään myöntävissä lauseissa, var-
sinkin kysymyksissä, joihin odotetaan myöntävää vastausta,
on kuitenkin kokonaisobjekti kansankielen mukainen ja nä-
kyy pyrkivän yhä laajempaan käytäntöön, esim. eikö sillä
vieläkin olle voimaa kukistamaan — — epälijät? Hikös
mekin pidetlä kokous? (Molemmat nämät esimm. Torpan po-
jan kirjeistä). Hikö — — — seurojen olist yhteisesti teh-
tävä alku? Hikö maanv:sewram olisi otettava tämä asia
tehtäväkseen? Fikö olisi syytä — perustaa — — koeasema?
HEiköhän olisi syytä — — Jjärjestää tämä työ nin? Hikö
olisi syytä asettaa mallasjuomat — — noudettavaksi? FEikö
olisi syytä tehdä — — esitys? On ollut puheena, eikö
ohjesääntöön olist otettava måäräys sutä. Harvinaisempia
ja myöskin epäilyttävämpiä ovat tällaiset esimerkit: kova
puute pakottaa talonpojat myymiän ei arnoastaan karjansa,
vaan myöskin huonekalunsa; — — joka e& anoastaan
kuwivaa kyyneleensä nenäliinalla, vaan myöskin hen; —
— — myöntämällä heille e& ainoastaan virkavapauden,
vaan myöskin tarpeellisen rahamäärän; — jollet semmoi-
nen aika — — ruttärsi saamaan koko yrityksen ainmiseen
hävioön. Ja kaksinkertaisesti on lauseopin sääntöjä rikottu
tällaisessa lauseessa: HF: ole ensinkään varmaa, ettei eng-
lantilaisten -— -— täytyist myöntää molemmille tasavalloille
itsenäisyyden.

Muutenkin tapaa kyllä kokonaisobjektia osaobjektin ase-
mesta käytettynä, mutta esimerkit ovat jokseenkin hajanaisia :
ja nähtävästi vain yksityisten kirjoittajain epäsuomalaiseen

25

386

kieliaistiin perustuvia; esim. skorpioneilla ne kuritettin:
koettivat hänet edistyksen vihaajaksi leimata; voidaan odot-
tad yhå lisääntyvä puutavarain kysyntä; ei voi ajatella-
kaan muuta — kuin — hajoittaminen (kaksinkert. virhe).
Filippus seurasi Jeesuksen antaman kehoituksen; Jeesuk-
sella oli tässä viskin kädessään ja hän puhdisti ruhensä:
tässä tarkoituksessa alkor hän pestä opetuslastensa jalat.
— Sama on laita päinvastaistenkin esimerkkien: osaobjektin
käyttämiseen kokonaisobjektin asemesta en ole voinut huo-
mata muuta syytä kuin kirjoittajain epävarmuuden, eikä nitä
minulla olekaan muistoonpantuna kuin parilta kirjoittajalta,
vaikka kummaltakin useampia: voisi jättää mennyttäå aikaa
sikseen; sen luontoa on oikein miärätty; ottakaamme en-
sin huomioon tuota syytöstä; enemmistöä on — horrosti-

lasta herätetty; Pietarin teistä olemme — — — lausuneet
ajatustamme; Tawaitten valtakuntaa oli Messias perustava ;
tunnustaen solidariteettiaan; onko lupa — — pelastaa sie-

lua vaiko tappaa sitä; jättäkäät heitä. Viimeiseksi mainittu
esimerkki on kuitenkin murteellisesti oikea jäännös vanhem-
masta raamatun käännöksestä ja yleensä vanhasta kirjakie-
lestä, jossa imperatiivin 1 ja 2 persoonan objektina oleva per-
soonallinen pronomini on säännöllisesti partitiivissa: ,påästä
mettä pahasta”.

Muita määräyksiä, joita silloin tällöin käytetään objektin
asemesta ovat:

Genetivus dativus, tavallisesti pyytämistä ilmoittavien
verbien kanssa; esim. pyydämme K. sanommwn — tämän
selityksemme painattamaan; pyysi meidän astumaan; pyy-
dämme Teidän — ottamaan lehteenne seuraavaad; —
påätettiun kehoittaa paikallisyhdistysten rahaapua puu-
haamaan; Nya Pressen kehoittaa hallituksen jättämään
anomuksen silleen; — se estää varsien mustumasta. Esi-
merkkejä, joissa olisi samanlainen konstruktsioni kieltäd ver-
bin yhteydessä, ei minulla nyt ole esitettävänä, mutta muis-
telen nähneeni semmoisiakin. Tämän käytännön selittäisin
syntyneeksi niiden lauseiden mallin mukaan, joissa on käs-
keä verbi genetiivi-datiivin kanssa; mutta on huomattava

337

että käskedä verbin objektina on silloin I infinitiivi, jota vas-
toin III infn illatiivi ei saata olla objektina. Jos puheena
oleva käyvtäntö perustuukin paikalliseen kansankieleen, niin
emme siis saata sitä mitenkään hyväksyä.

Genetivus objectivus passiivin II:sen partisipin parti-
tiivin määräyksenä. Vastoin lauseopin sääntöä, jonka mu-
kaan esim. vihollisten voitettua merkitsee ainoastaan: kun
viholliset olivat voittaneet, eikä: k. v. oli voitettu, käyttävät
parhaatkin itäsuomalaiset kirjailijat tässä yhteydessä gene-
tiiviä ilmoittamaan myös objektia eikä yksistään subjektia;
esim. sen tehtyä, pätvällisen syötyä j.n. e. Samallaisia lau-
seita ovat: Valtiokonttorin poismuutettua; vasta kustan-
nuslaskuwjen saatua — -— påäätettänee mihin Polaris vie-
dään korjattavaksi; erikoismuistutusten tehtyä; sen (nim.
kahvin) juotua riensin heti takwisin; jos hän e työn suo-
ritettua — — kuole paikalle. Koska partisipi on tässä sub-
stantiivina, niin että esim. juotua merkitsee: juomisen jälkeen,
on teoreettisesti sen määräyksenä yhtä hyvin puolustetta-
vissa objektiivinen genetiivi kuin subjektiivinen, eikä sitä
siis käytännössäkään tarvinne välttää, milloin ei epäselvyyttä
Synny. :

Atribuuttiopissa huomaamme sen menettelyn voit-
tavan yhä enemmän alaa, että yleisnimi on samaa esinettä
tarkoittavan erisnimen edellä ja että ainoastaan jompikum pi
taipuu, vastoin tähänastisia lauseopinsääntöjä, esim. kruu-
nunminmismies Tapperille, maanviljelijä Kuosmaselta, va-
kuutusosakeyhtiö Kalevan, jommoiset lauseet ovat aivan
yleisiä ja epäilemättä hyväksyttäviä, vaikka edelläkäyvät yleis-
nimet ovat yhdistettyjä sanoja ja siis eivät saisi jäädä tai-
pumatta. Sitä vastoin tuntuvat melkein aina ne lauselmat,
joissa attribuuttiyhteyden edellinen jäsen taipuu ja jälkim-
mäinen pysyy taipumatta, epäsuomalaisilta; esim. Veljekset
Frus'em konepaja (pitäisi olla Fris veljesten); jäsenet yh-
distyksessä Labor (p. 0. LC. y:ssä), höyrylavvoilla Areturus
tahi Polaris (p. o. h. A:lUa t. P:lla); aikakauskirjaa , Ate-
neum" varten (p. o. ark:aa A:mia v.); samoin: — — saapt
ne vapaasti luoksensa lähetetyksi lintaan 22 markkaa.

388

Vastustamattomasti muuttuu kielemme muiden uudem-
pien kielten mukaiseksi siinäkin, että yhä yleisemmin käy-
tetään substantiivin måäräyksenä toisen substantiivin eri
paikallisuudensijoja adjektiiviattribuutin tai relatiivilauseen
asemesta. Aivan yleisiä ovat adessiivi ja inessiivi merkityk-
sessä: missä oleva; esim. tähdet taivaalla; kukat kedolla;
kulat vedesssä y. m. Mutta sitä paitsi: ;

Adessiivi on hyvin yleinen ilmoittamassa millä va-
rustettu jokin on; esim. på musta valkealla täplällä kwul-

milla; myydään — — puronki marmorilevyllä, seinäpeili
kullatulla raamilla; höyrykone on myöskin käyttänyt myl-
lyä yhdellä kwiparille; vaihtori — — lakin ylöspäin kään-

netywlä laidoilla; perheiltama hauskalla ohjelmalla; pika-
ajurin roska kumipyörillä myytävänä; tulist varihtokontto-
rille kolmella vaihtokassalla uusi valoisa tilava huoneusto;
voitaisun -— — käyttää lisänä eksp.huoneelle — — 12 si-
jalla. — Jos tämmöisiä lauseita koettaakin usea huolellinen
kirjoittaja vielä välttää, niin ne tuskin kuitenkaan ovat ajan
pitkään vältettävissä, eikä niitä kumminkaan ole syytä kor-
vata komitatiivi-måäräyksillä, koska suffiksia ei sillom sovi
jättää pois, ja se antaa semmoisen käsityksen että määräys
luonnostaan on asiaan kuuluva; esim. konsertteja yksinomai-
sesti suomalaisine sävellyksineen — — pantaisun toimeen;
kansannäytelmä lauluineen; laulunäytelmä — — kansan-
lauluineen.

Inessiivi tavataan, jotenkin tarpeettomasti, seuraavan-
laisissa lauseissa.: jäsenet — — wyhdistyksessåä Labor; osak-
kaat Uudenkaarlepyyn Osakepankissa kutsutaan (Pp. 0.
Labor yhdistyksen jäsenet, U. O:pankin osakkaat); laulu-
näytelmä 1:ssä näytöksessä; kansannäytelmä td näytöksessä
(p. 0. yksi-, nelinäytöksinen) ; — tämän muutoksen mieli-
piteissä om — saanut aikaan se suuri tutkimus (p. 0. muut.
mielipiteihin t. mielipiteriden muut.).

Allatiivia käytetään sekä attribuuttina että adverbiaali-
nakin epäsuomalaisesti muiden sijojen asemesta; esim. lop-
puunmyönti herravn vaatetustarpeille; nousevilla hinnoilla
varswnkin puutavaroille; obligatsiooneja ulkomaan rahalle;

389

Agros — — pädasiamies sewraaville -— — tehtaille (p. o.
genet.); — pankki maksaa korkoa talletuksille (genet. t.
elat.); hunnan suunta skamd. kylkiläskille, kiinteä (genet.
t. elat.); hintoihin, jotka hvonka- ja kuusilankuville ovat —
— korkeammalla (elat.); — irtolaisväestön kunmittämistä
maanviljelykselle (illat.); koko vuoteen verraten oli kuole-
vaisuus 17,2 henkeä 1,000 asukkaalle (abl.).

Elatiivi tuntuu joskus kovin kömpelöltä; esim. harras-
tus tilattoman .väestön auttamisesta; hallitus aikoo — —
esittää mahdottomuuden — — riippumattomuuden myön-
tänvisestä tasavalloille; joka seikka on sitäkin suurem-
masta merkityksestä.

Illativi ja I infn translatiivi syy sanan attribuuttina
on sanomalehtikielessä hyvin yleistä muukalaisuuden ajatte-
lematonta matkimista; esim. syyt tulen irtipääsemiseen ovat
vielä tuntemattomat; yleisö tuomitkoon syistä siihen; syy
iloita (parempi olisi: irtipääsemisen syyt, sen syistä, iloit-
semisen syy).

Suomalais-ugrilaisten kielten yhteisiä, alkuperäisiä tun-
nusmerkkejä on se, että kardinaalisen lukusanan kanssa
attribuuttiyhteydessä oleva substantiivi ja tämmöisen yl-
teyden predikaattina oleva verbi on käytettävä yksikkö-lu-
vussa. Tästä yleisestä säännöstä on kuitenkin lauseopis-
sammekin tunnustettuja poikkeuksia, ja näyttää siltä, kuin
käytäntö, mitä predikaattiin tulee, pyrkisi tästä laista koko-
naan vapaaksi; esim. yrityksen ovat alkuunpanneet 7 talon-
omistajaa; kolme — -— latojaa saavat heti paikan; — 2
jalkinetyöntekrjää saavat työtä; kaksi nuorta puhujaa he-
rättwät huomiota.

Tuhat sanaa eivät kaikki osaa käyttää oikein nominien
kanssa yhdessä; esim. Ken tuhat voimilla käyt turvetta
kääntämähän; tuhatjärvien maassa; jokunen tuhat kap-
påle — — — saarnipuuta.

Muitakin poikkeuksia lukujen ja laskusanojen säännöl-
lisestä syntaksista olen kyllä huomannut, mutta ne ovat
enemmän hajanaisia.

390

Vastoin suomen kielen luonnetta pannaan varsinkin il-
moituksissa, mutta muutenkin komparatiivi ilmoittamaan että
ominaisuus on jollakin jotenkin suuressa måäärässä; esim.
mies oli — — saanut pienemmiän veitsenhaavan rintaansa :
pienemmän måärän (= viähäisen m.); myytävänä pienempi
puusepän liike; suurempi joukko kaumnita huonekalukan-
kaita; vanhempi — — palvelijatar — — saa paikan.

Huolimatta sitä että koroton yksi sana on kansankie-
lessä yleisesti käytettävänä epämääräisenä artikkelina, on
sitä kirjakielessä yleensä vältetty ja korvattu eräs ja muuan
sanoilla; ilmoituksissa sitä kuitenkin tapaa ehtimiseen, esim.
yksi 18 vuoden vanha poika; yksi tyttö haluaa palvelusta ;

yksi poika — — otetaan oppun; yksi köyhå tyttö haluaisi
antaa lapsensa kasvatiksi; yksi paketti kirjoja on jätetty
ajurin rekeen; yksi tyttö — — halumsi parkkaa. Ja myön-

tää täytyy että tämmöinen lausetapa on parempi kuin esim.
seuraava: Helvetinkone löydettun eilen näyttelykomissaa-
rion asunnon edmustalla, josta saa sen väärän luulon että
se kone, joka löydettiin, oli tunnettu, måäärätty.

Kirjakielessä on, niinkuin tiedämme, pidetty sääntönä
eltä sanaan, jonka måääräyksenä on possessiivipronominin
genetiivi, litetään vastaava suffiksi, paitsi milloin moni-
kolliset meidän, teidän, heidän genetiivit ilmoittavat per-
hettä tai asuntopaikkaa. Idänpuoliset murteet ja nii-
den mukaan useat hyvätkin itäsuomalaiset kirjailijat (Santeri
Ingman, Kasimir Leino y. m.) jättävät kuitenkin suffiksit täl-
löin usein pois — ja tarpeettomiahan ne silloin ovatkin. Ei
sovi siis kummastella, että nyt tarkastettavana olleessa kir-
jallisuudessa on paljo seuraavanlaisia esimerkkejä: moni hä-
nen seuraajista; hänen kehilyksessä; hänen vilpitöntä har-
rastusta; hänenkin mielestä; on — käännyttävä hänen puo-
leen; hänen jälkeen; hänen K. Majesteetilta; hänen läh-
dettyä; hänen esittämät polttoaineet; meidänkin etujen mu-
kasta; heidän kaunimpi puku; heidän varoista; heidän
saatavista; heidän irroittaessa Mekkaa.

Toiselta puolen on usein vastoin sääntöä jätetty pois
3 persoonan pronominin genetiivi, tosin huolimattoman kan-

391

sankielen mukaan, mutta haitaksi selvyydelle, silloin kun ei
suffiksi tarkoita verbin persoonaa, lauseen subjektia. Jos
hyväksymmekin esim. seuraavan kansanomaisen lauseen:
miehensä Enson tehtaalle veti, mitä muija haloiksi teki,
niin ovat seuraavat lauseet hyljättävät: mutta mielestänsä
asessori T:n numerot puolustavat valiokunnan mietintöä;
hänen silmistään vieriwvät — vesikarpalot ajatellessaan tälä;
tultuaan takaisin Sylvian talolle oli ovi auki; (numerot ei-
vät omasta mielestään puolustaneet mietintöä, vaan puhujan
mielestä; vesikarpalot eivät ajatelleet, vaan hän; ovi ei tul-
lut takaisin Sylvian talolle, vaan hän).

Verbinmuotojen käyttämisessä ovat seuraavat sei-
kat ehkä huomattavimmat:

I infn instruktiivi attribuuttina partisipin tai relatiivi-
lauseen asemesta on hyvinkin yleinen, mutta hyljättävä,
koska instruktiivi ilmoittaa tapaa ja siis on käytettävä ver-
bin määräyksenä, adverbiaalina; esim. BSävelistö — —
sisältäen säveleet — — (p. 0. sisältävä); kulmatalo —,
tuottaen hyvän koron —, on — — myytävänä (p. 0.
tuottava); myönnytys on annettu yksityisen rautatien
rakentamiseen K:n tehtaalta — — Karjan — Helsingin
rautatielle, yhtyen siihen Espoon lahden luona. (Huom.
myönnytys ei yhdy; mutta jos yhtyen sanan jälkeen lisäämme
esim. ensinmainittu sanan, niin lauseessa tuskin enää on
mitään moitittavaa, sillä semmoinen nominativus absolutus
on teoreettisestikin puolustettavissa). Samallaisia lauseita
ovat esim. valtuusmiehet ovat — — anoneel — — saada
valtioavun — — tehden tämä summa 25 prosenttia; mat-
karaha — pitåä gjulistettaman — haettavaksi, ollen saaja
velvollinen; pankkivaltuusmiehet katsovat — — muutok-
set tarkoituksenmukaisiksi, ollen ne varsin omianrsa edis-
tämään —.

Partisipina käytetyn III inf:.n jälkeinen suffiksi tahtoo
usein jäädä kokonaan pois tai sirtyä seuraavaan substantii-
viln; esim. että ylihallitus — — amnlamassa kuulutuksessa
on julaissut kehoituksen; ja ovat nämät antamassa lausun-
nossaan puoltaneet —. Pelkkää huolimattomuutta!

392

Enemmän tai vähemmän törkeitä virheitä tehdään siinä
että I inf. vaihdetaan Ill:nteen; esim. maanviljelyksen on
onnistunut kohottamaan tuotantoa; valmistaisivat — — ti-
laisuutta ottamaan osaa tähän kokoukseen (p. o. kohottaa,
ottaa), taikka että päin vastoin I:stä käytetään IlI:n sijasta;'

esim. on totutlu — — Jjärjestää; ovat pyytäneet presidentti
Mac Kinleytä ryhtyä välitykseen; kieltää kalaveden omis-
tajan vuokrata — — kalavettä (p. o. järjestämään, ryht y-

måän, vuokraamasta).

Partikkeliopista otan puheeksi seuraavat asiat:

Uusi, nominatiivin kanssa käytettävä prepositsioni on
ranskalainen ä; esim. pääsylippuja ä 3 mk.; 8 ä I huonetta.

Samalla lailla, nominatiivin kanssa ja prepositsionina
on, varsinkin laskuissa, ruvettu käyttämään kautta sanaa,
esim. K. V. gSillfors — kautta H. Samtala. Jos tämmöi-
sissä tapauksissa käytettäisiin kautta sanan asemesta välit-
täjänd sanaa, niin päästäisiin tekemästä ilmeistä väkivaltaa
suomenkielelle ja välittäjän nimi saisi jäädä taivuttamatta.

Eri julkaisuissa olen tavannut sitä mukaan, sitä mu-
kaan kuin. En tiedä, onko tämä todellista murretta, val
onko se väärä kirjoitustapa; sen mukaan ja sitä mukaa on
tähän asti kirjakielessä käytetty.

Fikö, pistettynä huudahduslauseeseen, jossa on jo toi-
nenkin kysymyssana, kummittelee yhä vielä siellä täällä; esim.
miten paljon harnia — — eikö voitaisi välttää; jos muu
Suomi on kärsinyt —, niin kwvinka paljon enemmin eikö
Karjala; kwvinka onneton eikö hän nyt ole!

Disjunktiivista eli konjunktsionia käytetään paljon tai sa-
nan asemesta, s. o. semmoisten sanojen välissä jotka eivät il-
moita samoja eikä samanlaisia käsitteitä; esim. lika syvään eli
liika matalaan; lahoa puuwla el muuta; maalla eli kaupun-
gissa; toukok. 1:stä eli 15:stä p:stä; kotona eli kowlussa;
ylikassöörille eli hänen apulaiselleen; yhdelle eli kahdelle
virkamiehelle. Päinvastainen käytäntö on harvinainen, esim,

Jing: S0,000: — tar 11,32 4.

Disjunktiivisissa kysymyslauseissa taas tahtöo tar, tal

usein anastaa paikan va: sanalta; esim. ovatko ne kylvettä-

393

vät aikaiseen tai myöhäiseen lavaan tar kylmään maahan ;
— -— ovatko he annetut' kalojen syötiksi Välimeressä.tahi
Punasessa meressä ta ehkäpä jätetyt Yemenin beduiini-
joukotlWle.

Vaan (= ruots. utan, saks. sondern) tavataan usein
vastoin kirjakielen sääntöä edustamassa sanaa mutta (= T.
men, s. aber). |

Sanojen järjestyksessä noudatetaan hyvin ylei-
seen aivan orjallisesti muukalaista mallia, siinä että subjekti,
vaikka se onkin tunnettu ja määrätty, nakataan predikaatin
verbin jälkeen päälauseessa joka alkaa jollakin verbin mää-
räyvksellä, esim. missä tarkoituksessa loi Jumala ihmiset?
Sisältä turmeltui teaatteri kokonaan. Mikä olen minä?

Sama takaperoinen järjestys näyttää voittavan alaa sekä
hypoteettisissa sivulauseissa, esim. juuri kuin olisi se kuiva
(p. 0. j. k. jos se olisi k.); näyttäd sillä kvin olisi — val-
tiolainan — pitänyt tuoda — — valutoja, että myöskin
päälauseissa pelkän konjunktsionin jäljessä, esim. väkeå oli
— — runsaasti, ja seurasi se tarkkaavaisena ohjelman
suoritusta; puu on — koivua — —, ja tekee soittokone —
— miellyttävän vaikutuksen; tuloja ol — 115 mk., ja ovat
ne lähetetyt U. S:n toimitukselle ; yhtiö sijartsee Helsingissä,
ja on sen kantapääoma 16,000 mk.; ja on toiminim B.
W. & Komp. — — toimittanut —; ja on Pankki saanut;
— —, mutta vor se; — — mutta påäsee hän; mutta on
valiokunta katsonut; voin vienti on kyllä vähentynyt, mutta
näyttää tämä johtuneen — —; vaan on V:kunta pitänyt;
— — vaan oval ne.

Tarkastuksemme on siis osottanut, että ainakin lause-
opin alalla vallitsee puheena-olevassa kirjallisuuden lajissa jo-
tenkin suuri kirjavuus. Tämän johdosta ehkä monikin huu-
dahtaa: Eikö suomen kirjakieli ole vielä sen pitemmälle pääs-
syt! Eikö esim. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura voi kirjai-
lijoille määrätä: näin on suomen kieltä kirjoitettava, eikä mil-
lään muulla tavalla? — Niille, joilla on tämmöisiä akateemi-
sia taipumuksia, on hyvä mieleen johdattaa Juhani Ahon
klassillinen vastaus erään arvostelijan muistutukseen että hän,

394

Aho, käytti outoja sanoja, joita ei ollut muka edes Lönnro-
tin Sanakirjassa: ,Jos ei ole Lönnrotissa, niin pantakoon
Lönnrotiin!" Toisin sanoin: jos ne poikkeukset kieliopin
säännöistä, joista edellisessä on huomautettu ja jotka onneksi
eivät olleenkaan haittaa kielen tärkeintä ominaisuutta, sen
yleistajuisuutta, vaan päin vastoin osaksi edustavat loogilli-
sempaa kantaa, jos ne eivät ota hävitäkseen kielestä, niin
ei auta lopulta muu kuin tunnustaa niille kieliopissakin sija.

TTT [IN Ina Il)
H INN NN INN Il
HUNDEN

I I
TN
IN I
HIN INN
H

LETS TAR
IIfAR
ful

FSL
141914
FIRA

FEEL IA
30 td Na

4
45
130

12

ATILITLITA

SCITISdA LA
Täta

A

d
i
3
i
1

1116
Til
+

219.

HE